MartinaR

Idag kändes hon dock bra igen och kunde slappna av lite mer, även fast jag red ut. Red en lite lugnare sväng med Kerstin och Ferrari i skymningen. Efteråt fick Kimbi stå en stund under värmelamporna i stallet. Jag tror att hon uppskattade det för hon började tugga och stod verkligen och njöt. Kimbi har en ganska känslig rygg så jag tror att hon tycker det är skönt att få lite extra värme där. 

Hösten har verkligen kommit nu. Idag hade jag reflexer på och det hann nästan bli mörkt innan vi var hemma. Jag har ingen pannlampa för tillfället men jag måste nästan ta mig råd att köpa en ny. Man klarar sig ju knappt utan pannlampa. Tänkte kolla typ eBay om jag kan hitta någon bra. Provade också reflexbröstan som jag köpte i Ullared. Den var såklart för liten... Jobbigt att ha en så stor häst ibland... Suck.

Jag har mått mycket dåligt i mitt liv. Det är väl egentligen typ tre-fyra år sedan som mitt liv faktiskt vände igen. Nu är det sakta men säkert påväg utför igen, och tyvärr känner jag inte att jag kan stoppa detta. Jag försöker och försöker, men ibland går det bara inte. Härom dagen brast det och jag bara grät och grät och grät. Hade väl egentligen inte någon anledning, men det blev bara för mycket.

Jag har stallet och Kimbi, och där är egentligen enda gången jag kan fokusera och känner att jag mår bra. Kimbi dömer mig inte. Mina stallkompisar (åtminstone de flesta) är underbara, förstående och dömer mig inte. Kimbi kan massera mig på axeln eller lägga sitt stora huvud i min famn. Jag försöker att inte stressa i stallet, utan faktiskt ta vara på tiden jag har där. Där jag kan låtsas som att allt annat också är bra. Ibland kan det lysa igenom, men då finns det en stallkompis som ser mig och kan ge mig en kram.

Jag är van att inte ha så mycket vänner. Jag har sedan jag var liten haft väldigt få vänner son jag umgåtts med utanför skola och stall. Det är jobbigt ibland, men jag har märkt att vänner sviker, vänner vill inte alltid höra sanningen, vänner är inte alltid ärliga. Ibland så har jag hoppats på att jag hittat en vän som är den person som jag definierar en vän. Förstående, trogen, intresserad osv osv. Det verkar svårare än man tror. Ärlighet brukar efterfrågas i vänskap, men jag tror det är bullshit. De flesta vill inte höra sanningen. De vill inte se att man mår dåligt, de vill inte höra vad man egentligen tycker eller vad man har att säga.

Nu blev det här inlägget ganska långt utanför bara höst, som är tänkt till denna blogg. Men jag skriver bara för mig själv och ibland måste jag bara ventilera mig. Det är så svårt att vara alla till lags. Ibland så fungerar det baa inte...

Sen var hon också ganska spänd i nacke och hals så där blev det massage, stretch och en akupunkturnål mitt i pannan. Jag tror Kimbi verkligen uppskattade behandlingen idag. Hon älskar ju när man håller på och pillar med henne. Ibland blev hon lite sur men det är väl förståeligt med tanke på de låsningar hon hade. Är ju inte superskönt när någon börjar pilla på dem.

Nu ska jag ta det lite lugnt med Kimbi ett par dagar och verkligen rida igenom och stretcha. Sedan är det mycket stärkande som gäller nu när hon inte har några låsningar. Har även fått lite tips på massage och stretchövningar som jag kan göra själv för att hålla efter det hela. Ska även hålla ryggen varm och gärna värma den med värmekudde innan ridning.

Det var lite kul då det visade sig att Equiterapeuten visade sig ha behandlat Kimbis mamma ett antal gånger. Jag har själv inte träffat Kimbis mamma utan bara sett henne på film och bild, men enligt ET så liknade de varandra, och hade samma ögon. De hade också lite liknande problematik med en känslig rygg. Världen är liten ibland :).

Jag minns så väl en kall vinterdag när jag och mamma hade åkt till Mantorp för att rida en pay and jump. Det var absolut inte vår första och vi hade tragglat oss runt mååånga banor på låg höjd och jag fick rida som en idiot för att få runt henne. Denna gång var inte ett undantag. Till att börja med sparkade hon mot en liten ponny på framridningen för hon var så stressad. Väl inne på banan var hon jättestressad och jag fick knappt över henne över första hindret. På andra hindret tog det helt stopp och hon vägrade säkert 4-5 gånger. Till sist hoppade hon och då valde jag att utgå för att "ha vunnit". Banan var typ 50 cm har jag för mig. 

När jag kom ut från banan var jag sååå besviken och arg. Jag hade tragglat med hoppningen på Kimbi i nästan ett år och jag fick bara nog. Jag sa till mamma att jag ville sälja henne för jag fick henne ju inte att hoppa. Vi tänkte då försöka skola henne mer i dressyren och sen sälja henne som dressyrhäst.

Den våren kom dock Kimbi på att det var roligt att hoppa. Den sommaren kunde vi göra vår första start i hoppning och efter det har allt bara rullat på. Jag vet inte vad som fick Kimbi att förstå hoppningen. Jag vet inte om vi gjorde något annorlunda. Jag är dock så himla glad över att hoppningen släppte. Annars hade jag aldrig fått känna den glädje, power och självkänsla hon uppvisade igår på hoppbanan. Även fast jag blir lite trött på att hon ignorerar mig lite för mycket så kan jag ju inte annat än vara glad att jag har en så otroligt positiv och livsglädje häst.

Snart har det gått precis ett år efter Kimbis operation för struppipning. Kimbi har verkligen kommit tillbaka med full kraft. Denna säsong har vi placerat oss på alla tävlingar utom två, en hopptävling och en i fälttävlan. Vi har en andraplacering, två fjärdeplaceringar och en niondeplacering. Då kan jag tillägga att vi bara hade en placering på riktig tävling sedan innan, i 90 cm stil. I övrigt har vi bara plockat nollor som unghäst, men i riktig klass hann vi inte riktigt visa vad vi kunde innan operationen. Nu går det bara framåt, och jag är så otroligt glad att jag har en så underbar häst och bästa vän <3

På tal om inomhus så har jag kommit på att jag bara tävlat Kimbi inne på riktig tävling en gång. Det var på Vreta för två år sedan. Då gick vi omkull i andra klassen tyvärr, men jag minns att det kändes något grymt bra innan dess. Nu ska vi tävla på Vreta om två veckor, och jag har fått lovat av Karin (som jag tränar hoppning för) att underlaget ska vara fixat där nu. Vi ska bara hoppa en klass på 1m, så det blir lite lagom start på inomhussäsongen. Med tanke på vilket krutpaket hon var igår så för vi väl se hur det blir på en hälften så stor yta. Wish me luck!

Jag började med att hälsa lite snabbt på henne och då tog hon direkt upp huvudet och spetsade öronen. Sen sträckte hon sig mot gallret för att nosa på mina fingrar. Sen när jag gick in i boxen så hann jag inte mer än börja klappa henne innan hon la upp huvudet på min axel och började massera mig med sin överläpp.

Innan jag åkte hem stod vi och kelade en bra stund. Hon masserandes på min axel och jag kliandes på hennes hals. Efteråt var min axel helt genomblöt. Jag är så glad att jag har min underbara häst när allt bara känns så mörkt och hemskt, och jag mår skit. Fina, kloka Kimbi <3

Jag ställde upp en studs med 5 små hinder för att få in lite styrketräning  i hoppningen. Förr hade Kimbi jätteproblem med koordinationen vid studs. Ganska ofta stannade hon mitt i av förvirringen. Nu däremot flyger hon över som ingenting. Hon är riktigt rapp i benen och gör det prickfritt. Ibland går det lite fort men hellre det än att hon stannar.

På andra långsidan byggde jag upp två räcken med 21 M mellan för att känna rytmen och få en bra galopp. Red över dem som bommar ett par gånger för att känna var jag hade rätt galopp. Avståndet ska ge mig 5 ganska normala galoppsprång. Kimbi var lugn först och jag kunde rida både på 5 och 6 språng. Sen satte jag upp hinder och då gick det bara snabbare och snabbare för varje gång. La upp det andra hindret i slutet på typ 115 cm för att känna lite på höjden inför helgen. Var längesen nu vi hoppade de höjderna. Hon gjorde det bra men hon blev lite het så jag fick hålla tillbaka lite för att få plats ordentligt.

Nu är vi taggade inför lördag! Ska bli kul att komma ut och tävla lite igen.

Vi ska till Åby ridklubb och det kommer bli väldigt många starter. Det kommer med andra ord bli en lång dag och jag hoppas på en fin höstdag.

Två stycken pikéer, en från Jacson (30 kr) och en från Horseware (99 kr).

Ett par ridbyxor. Knäskodda med gummi. Riktigt sköna att rida i faktiskt.