Dygn 168 - Halvvägs!

Nu har Kimbis dräktighet äntligen passerat en milstolpe. Nu har vi passerat halvvägs. Min nedräkningsapp säger att vi har passerat fler dagar nu än vad som är kvar till D-day, vilket känns fantastiskt.
 
Kimbi är nu ca 5,5 månad passerad och magen är större än vad jag förväntat mig. Stona brukar ju inte vara så stora såhär tidigt i dräktigheten, och Kimbi har en ordentlig kula. Sadelgjorden på hoppsadeln når precis runt så jag har köpt in en längre sadelgjord till hoppsadeln och en längre gjord till hennes barbackasadel som också börjat bli lite kort. Gjordarna är dock lite långa än så länge, så nu får jag vänligt försöka be Kimbi att inte spänna ut magen när jag ska få upp gjorden till första hålet. Vissa dagar är hon väldigt irriterad på gjorden, och andra dagar bryr hon sig inte mer än hon brukar.
 
Vi håller igång ridningen så gott det går. Det är mörkt och grått väder och inte motiverande någonstans. Hemma är vi mitt uppe i stor renovering också så jag kan ärligt säga att jag har lite dåligt samvete kring ridningen. Senaste två veckorna har jag nog bara ridit ca 3 ggr/vecka. Kimbis medryttare har nu köpt egen häst så Kimbi är bara på mitt ansvar. Däremot känns hon jättefin att rida. I dressyren är hon nästan finare än någonsin och ute är hon väldigt glad och pigg. Det är så att jag blir lite orolig för om hon kommer lyssna på sin kropp nu när hon blir tyngre. Jag blir så nojig att hon ska överbelasta sig när hon far iväg i 180 ute i skogen. Men målet är fortfrande att hålla igång henne så gott som jag brukar fram till nyår. Därefter blir det nog mera lullridning i skog och mark och lite jogg på banan. Jag hoppas på en bra vinter med lagom mycket snö. 
 
Bild från igår!
 



Dygn 148

Snart har 5 månader passerat, och det är ett halvår kvar tills det är dags att se vad som gömmer sig i Kimbis mage. Det hår ganska fort ändå! 

Nu har det börjat bli kallare på nätterna igen efter ett par varma dagar med nästan sommarvärme. I onsdags klippte jag Kimbi på halsen då värmen och pälsen fick henne att vrålsvettas av en skrittur i skogen. Klippningen var mycket uppskattad! Hon har dock rejäl päls i övrigt så än så länge får hon gå utan täcke vid fint väder. 

Igår natt lät jag henne stå inne för första gången. När det blir kallare så lägger sig inte Kimbi ned i hagen, och inne i lösdriften vågar hon inte lägga sig vad jag vet. Därför kan jag inte ha Kimbi på lösdriften permanent, trots att hon trivs där ute. På förmiddagen när jag kom till stallet var däremot hennes ben väldigt svullna. Hon brukar kunna bli lite svullen på box ibland, men det var ganska extremt denna gång. Då hon inte hade feber eller verkade påverkad tog jag ut och longerade henne en stund. Svullnaden blev lite bättre av det. Sen lånade Sara henne på en liten tur i skogen. Hon hade en spekulant på sin egen häst som hon lät rida ut en sväng. Kimbi var pigg och glad som vanligt, och svullnaden hade gått ned ytterligare när de var tillbaka. 

Inatt låter jag Kombi sova ute igen. Hon ska inte gå där permanent, men jag blev lite nedslagen av hennes svullna ben. Stallägaren övertalade mig till att Kimbi nog inte fryser ännu eftersom det är torrt och vindstilla. Så jag blundar lite till och avvaktar med att ställa in henne mer permanent nattetid. Kimbi gillar rutiner också, så för henne är det lite omställning att komma in på box igen efter ett par månader i lösdriften. Hon blir inte helt nöjd av det. Det är svårt att göra det så bra som möjligt för henne. (null)




Dygn 140

Nu är vi under 200 dagar tills des att fölis är beräknad att titta ut. Närmre bestämt är det 194 dagar tills dess. Känns skönt att bara nere på ett nytt 100-tal trots att det fortfarande är extremt långt kvar. Jag har varit sjuk nu i lite mer än 2 veckor så Kimbis igångsättning har varit lite långsammare än planerat. Hennes medryttare har dock ridit några gånger. Det var väl förresten bland de sista gångerna hon rider Kimbi regelbundet, för igår köpte hon nämligen en egen häst. De ska stå i stallet så förhoppningsvis blir det en ny ridkompis. 
 
Igår lyckades jag i alla fall till sist kravla mig upp på min häst. Först skrittade vi en sväng med stallägaren och hennes dotter i skogen, och därefter red vi några varv på ridbanan i trav och galopp. Kimbi kändes fin men man märker att hon tappat lite stabilitet igen nu när hon vilat mer än önskat. Det brukar bli bättre av ridning så det är bara att kämpa på. Denna veckan har älgjakten börjat så därför ridder vi inte för mycket i skogen. Vi vill inte störa varken jägare eller älgar.
 
Kimbi börjar få någon form av bebismage nu. Hon har en form på magen som jag inte är riktigt van vid. Hon är rundare och det tjocka sitter lite högre upp än vad det brukar göra när hon har hull. Även stallägaren kommenterade det igår, så det är inte bara jag som sett att hon har ändrat sig. Känsligheten vid magen har dock försvunnit nu, så nu är hon sitt vanliga och vänliga jag igen. Ändå kul att se något bevis på att det ändå finns något där inne.
 
Matfrågan och ströfrågan har förresten löst sig för oss i stallet. Den lite blötare hösten har gjort att "vår" bonde har fått in mer än beräknat, och vi har kunnat få lika mycket hösilage som vi brukar få. Det blir en högre hyra än normalt, men fri tillgång på foder i lösdriften och enligt uträkning i stallet. Även halm kommer vi få hem, så förhoppningsvis finns det halm till Kimbi i vår. Det känns otroligt skönt att det löste sig till sist, så jag kan sova gott om natten. 
 
En väldigt dålig bild på Kimbi från härom dagen när hon stod och åt, men visst ser man ändå magen?
 



Dygn 125

Idag är det dygn 125. Det är strax över 4 månader passerade och 209 dagar kvar till d-day. Hösten har kommit med stormsteg och snart är det nog dags att stalla in Kimbi på nätterna. Än så länge går hon ute i lösdriften dygnet runt. Det är hon väldigt nöjd med, men jag vet att hon gärna blir ganska trött av att sova ute när det blir kallare. Jag själv har pkt på en dum förkylning så Kimbi får vänta lite ned att komma in. Jag orkar inte göra mer än nödvändigt i stallet just nu.

Igår när jag skulle ut och skritta en sväng ville Kimbi först inte låta mig spänna sadelgjorden. Hon lev jättesur så fort jag böjde mig ned och försökte nå gjorden. Efter lite övertalning gick det bra, och när gjorden väl satt där var hon precis som vanlig, och glad och mysig på ridturen.

Idag hade jag henne bara inne en stund och tänkte mysa lite. Kimbi var dock inte nöjd med att jag klappade nära magen. Så fort jag rörde henne bakåt flanken blev hon svinsur. Inte alls likt Kimbi, så jag misstänker att detta är ett tecken på att hon börjar känna av dräktigheten lite mer nu. Jag hoppas att det inte blir värre. Planen är ju att komma igång och rida lite mer igen nu. Men det gäller att lyssna på Kimbi, så vi får se hur det blir framöver.

Den bästa vyn :)
(null)




Dygn 105 och en ny verklighet

I måndag åkte jag till vår veterinär med Kimbi. En klump i magen av ett svullet ben som inte alls kändes bra. Det var inte mycket svullet, men det var fortfarande en betydande svullnad.
 
Vi började med att longera Kimbi men precis som jag sett och känt så fanns det ingen hälta. Skönt att inte veterinären såg något som jag inte såg. Vi tog beslut att ultraljuda benet för att ta reda på vad som felades. Kimbis ben rakades från hoven och upp över kotleden. Hovleden såg helt fin ut. I kotan däremot fanns det både det ena och det andra. Lite artros men ingenting som har någon betydelse egentligen i Kimbis ålder. Det hittades också en liten lös benbit. Vi har aldrig behövt röntga henne i benen, så benbiten har troligen funnits där väldigt länge, och på en häst i Kimbis ålder så gör man inget åt det.
 
Därefter undersöktes senorna, och där var felet. En gammal senskada upptäcktes på djupa böjsenan, och en del av denna skada hade gått upp, vilket resulterade i den reaktion som fanns i form av svullnad. Hon var lite inflammerad kring denna skada också, så hon blev behandlat i kotan. Men senskadan känns som ett jäkla skit. Det är otroligt jobbigt att veta att Kimbi har en skada som aldrig någonsin kommer bli bra. Senskadan kommer alltid finnas där, och den kommer därför alltid vara lite försvagad. Det kommer finnas risk för att skadan kommer gå upp igen, och kanske orsaka problem. Nu har hon inte ont av sin skada, vilket jag ändå är väldigt tacksam över. 
 
Framtiden känns lite oviss helt plötsligt. När veterinären sa "men det är ju tur att hon ska bli avelssto nu" så knöt det till. Tanken har aldrig varit att hon ska bli avelssto för alltid. Jag tog detta med veterinären och hon sa att Kimbi nog ändå kan hålla för normal ridning om jag är varsam och tänker till. Jag ska undvika perioder med för hård träning, knöggliga underlag och små volter. Jag ska sko henne med specialbeslag.som ska hjälpa till att avlasta den skadade senan så mycket som möjligt. Det lät också att jag kan fortsätta den normala träningen nu fram till fölningen som planen säger. Jag kommer nog vara lite extra försiktig med henne, men det känns ändå viktigt att hålla igång henne så länge hon tycker det är okej. Dels älskar hon det, och dels känns det viktigt att hon är i god form inför fölningen. Jag hoppas att den långa mammaledigheten ska gynna hennes sena. När hon sätts igång därefter så kommer det bli en lång och uppbyggande igångsättning. Sedan hoppas jag att hon får må bra och hålla i många år till efter det.
 
Jag och Kimbi har en ny verklighet att förhålla oss till. Men som min veterinär sa "Du åker inte hem med en mer skadad häst än du åkte hit med, nu kan du bara förhålla dig till skadan". Jag har fortfarande en ohalt och glad häst. Hon är fortfarande dräktig och förhoppningsvis kommer hon få ett helt underbart litet föl i vår. Nu har vi haft vårt knöggel på vägen hoppas vi.
 
 
 



Dygn 100

Idag är vi på tresiffrigt, till sist! Det känns lite som en milstolpe faktiskt. Vägen är fortfarande otroligt lång att vandra, men det har redan gått 100 dagar. Förra året vid den här tiden var jag förstörd efter en misslyckad säsong. Jag klarade inte av att ens titta på Stella i stallet som då var dräktig. Dräktig med det fölet jag hoppats på och drömt om så länge. I år står jag vid samma tidpunkt med ett sto dräktigt på 100 dagar. En bit på väg!

Imorgon lastar jag Kimbi och åker till vår vanliga veterinär. Inte för något dräktighetstelaterat, men jag vill göra en koll på henne. Hennes ena framben har varit svullet ett tag utan egentlig orsak eller hälta. På samma ben har hon också plötsligt blivit blockhalt på när jag ridit. I ett par steg bara, sen är det borta. Men jag har inte sett någon anledning till det. När man rider känns det bara som att hela benet och sidan låser sig, vilket är läskigt. Jag blir så nojig, så jag gör en ordentlig koll på henne redan nu. 

I övrigt märker jag inte så mycket av dräktigheten ännu. Hon är mer glad i mat än vanligt, och känns lite lugnare i ridningen. Det vet jag däremot inte om det beror på dräktigheten eller om det är något fel på henne. Det svaret kanske jag får imorgon. 

Jag fick också reda på en lite spännande sak om fölet i magen. Zappa som är pappan bär troligen inte på fuxanlag, så därför kan inte fölet bli fux. Det är alltså en liten brun bebis där inne. Får jag önska kan den få en del vitt precis som Kimbi. Det hade varit fint! 



Dygn 83

Igår var det dags för den sista dräktighetskollen efter en lång och väldigt varm sommar. Jag har hållt igång Kimbi litegrann, men hon är inget fan av värme så det har tyvärr blivit lite mer sporadiskt än vanligtvis. 
 
I förrgår började jag tvivla rejält på mitt beslut om att kontrollera Kimbis dräktighet på min födelsedag. Jag började intala mig själv att hon nog inte är dräktig trots allt. Trots utebliven brunst och andra tecken som jag misstänkt har ett samband med dräktighetshormoner. Men igår fick jag med mig Kimbi och min fina sambo till Flemminge och jo, fölet var kvar och allt såg bra ut. En fin födelsedagspresent från min fina Kimbi! På dygn 82, knappt en fjärdedel av dräktigheten klar. Nu är det bara att förlita sig på att fölet stannar där det ska tills jag hoppas att den vill komma ut i vår. Hon är beräknad till 25 april, vilket såklart känns som en evighet.
 
Sommaren har präglats av torkan och det kommer bli en tuff vinter som hästägare. Vi har fått knappt hälften av den mängd hösilage vi brukar få, och än så länge ingen halm, men det hoppas vi ändras snart. Det kommer därfrö bli en vinter av ransonerat foder och en stor mängd kraftfoder. Senaste åren har inte Kimbi fått kraftfoder annat än i mineralsyfte, så det blir en omställning för oss båda.Det känns lite otajmat med en dräktig häst just i år, men nästan hellre det än ett föl vid sidan tror jag. Det hade blivit tufft. Nu klarar jag det utan problem ekonomiskt trots ökad stallhyra och kraftfoderkostnader. Jag intalar mig om att allt löser sig, och jag hoppas att jag har rätt.



Dygn 51

Kimbi är nu på dygn 51 och sommaren och torkan håller Sverige i ett hårt grepp. Kimbi tycks må bra men tycker värmen är ganska jobbig. Hon gillar höst och vinter mycket bättre än sommaren. Även jag längtar efter regn och svalare väder just nu.

Jag mår lite illa när jag tänker på kommande vinter. Torkan är den värsta i mannaminne och nästan allt foder har torkat bort. Stallägaren har redan deklarerat ransonerat foder och höjd hyra tillfälligt. Jag har genom dem beställt hem en halv pall lucern som kommer behövas för att täcka näringsmängden i vinter. Det känns allmänt tufft. Det går ju, det vet jag, men det kommer bli kämpigare än annars. Troligen kommer inte Kimbi kunna gå i lösdriften då hästarna där också kommer få ransonerat foder. Det hade behövt komma regn NU för att rädda upp en sista skörd denna sommar, men väderleksrapporten tycks bara bjuda på mycket sol och värme. 

Jag har börjat rida Kimbi så smått efger senaste kollen på dygn 40. Fölet har fått en egen försäkring vilket får mig att andas lite lugnare. Nu är inte nästa koll förrän strax innan dygn 90, vilket är i slutet av augusti. Tills dess hoppas jag ha ridit igång Kimbi lite mer. Hon är väldigt glad över att ha fått börja ridas igen och har extrem överskottsenergi. Kimbi älskar att jobba, och det är vad hon är gjord för. Av den anledningen hoppas jag att kunna hålla igång henne så långt det går i dräktigheten. Vi får väl se hur länge det är, men över vintern bör de gå om jag känner Kimbi rätt.

Nu räknar jag ned dagarna till semestern. 3 jobbdagar kvar och därefter 4 veckors semester! Ska bli väldigt skönt!

Bild från kollen vid 40 dygn. Fölet är det grumliga nere till vänster. Det såg ut som en liten kanin!

(null)

Detta papper kändes som att ta emot ett diplom! Som vi har kämpat för detta! 

(null)




Dygn 39

Idag är Kimbi på dygn 39. Imorgon är hon på dygn 40 och det är dags för den sista av de täta kontrollerna på seminstationen. Ser allt bra ut imorgon kan jag försäkra fölet i magen. Det är faktiskt lika nervöst den här gången. Tur att jag inte kommer kolla lika tätt sen, för jag håller på att avlida på grund av all nervositet. Jag hoppas verkligen att allt ser bra ut imorgon.
 
Jag kommer fosterförsäkra fölet i Agria. Agrias försäkring går att upprätta från 40 dygns dräktighet. Vad man räknar dräktigheten ifrån skiljer dock lite. Vissa räknar från inseminering och vissa från bekräftad gulkropp. I Kimbis fall skiljer sig detta åt lite då hon inseminerades på fredagen och kollades inte igen förrän måndagen. Jag har därför kollat med Agria då jag såklart vill försäkra fölet så fort som möjligt. Första gången jag chattade med dem svarade de väldigt luddigt, men gång nummer två så skrev de att de räknade från sista insemineringsdag, så nu utgår jag ifrån det. Jag har sparat deras svar så jag kan styrka det ifall de säger något annat efter att jag pratat med dem imorgon. 
 
I övrigt så går Kimbi fortfarande mest och skrotar. Men är hon dräktig nu är planen att hon ska få komma igång igen lite smått. Troligen blir det först efter helgen då jag ska iväg på fredag och kommer hem lördag kväll. Ska bli kul att få sätta igång henne igen.
 
Ikväll kommer hovslagaren. Den här perioden har Kimbi gått barfota bak, men då hon är så ömfotad utan bakskor så kommer jag nog jinxa dräktigheten lite och sätta på bakskorna också. Förhoppningsvis har de inte jättemycket emot det imorgon på seminstationen. Känns bäst att få på skor för Kimbis skull. Hon blir så ovillig och spänd när hon är öm i tassarna.
 
Inatt förlorade en bekant sitt föl i samband med fölningen. Det är så skört det här. Jag är fullt medveten om vad jag ger mig in på då jag har sett när det inte gått bra. beklagar deras stora förlust, men hoppas att de kan glädja sig i att stoet verkar ha klarat sig ok. <3



Dygn 31 och koll

Idag var det dags för ny koll av Kimbi. Förra gången var jag jättelugn inför, och idag höll jag på att kräkas av nervositet. Kimbi verkade dock ta det hela med ro och verkade nästan tro att det var tävlingsdags när jag rullade fram transporten. 
 
Väl på plats på Flemminge så hade jag hunnit sansa mig lite, men hjärtat slog hårt, hårt, hårt när veterinären kollade runt. Hon bad Eva släcka ljuset inne i undersökningsrummet och genast blev stämningen väldigt allvarlig. Det är sällan som det behövs släckas, så jag tänkte att det var kört och att hon inte hittade något. Men rätt som det var dök hon på det lilla embryot. Jag fick se på skärmen och Ulrika förklarade vad man såg. Fölet såg friskt ut och vi kunde se hjärtat slå! Det är ett liv inuti Kimbi! Helt sjukt. Det blev lite kramkalas även denna gång. Varje koll är en seger. 
 
Nu blir nästa koll vid dygn 40, och om allt ser bra ut då kan jag försäkra den lille guldklimpen. Än en gång kommer jag säkert må dåligt inför kollen. Mår fölet bra där vid 40 dygn så kan vi sedan sitta lugnt i båten fram till dygn 90 om jag vill kolla henne en gång till då. En lång väntan är det, men imorgon har det faktiskt gått 1/10 av dräktigheten :). 
 
Det svarta är fosterblåsan och det vittonade i högra delen av blåsan är embryot. Där kunde man se hjärtat slå :).