Dygn 51

Kimbi är nu på dygn 51 och sommaren och torkan håller Sverige i ett hårt grepp. Kimbi tycks må bra men tycker värmen är ganska jobbig. Hon gillar höst och vinter mycket bättre än sommaren. Även jag längtar efter regn och svalare väder just nu.

Jag mår lite illa när jag tänker på kommande vinter. Torkan är den värsta i mannaminne och nästan allt foder har torkat bort. Stallägaren har redan deklarerat ransonerat foder och höjd hyra tillfälligt. Jag har genom dem beställt hem en halv pall lucern som kommer behövas för att täcka näringsmängden i vinter. Det känns allmänt tufft. Det går ju, det vet jag, men det kommer bli kämpigare än annars. Troligen kommer inte Kimbi kunna gå i lösdriften då hästarna där också kommer få ransonerat foder. Det hade behövt komma regn NU för att rädda upp en sista skörd denna sommar, men väderleksrapporten tycks bara bjuda på mycket sol och värme. 

Jag har börjat rida Kimbi så smått efger senaste kollen på dygn 40. Fölet har fått en egen försäkring vilket får mig att andas lite lugnare. Nu är inte nästa koll förrän strax innan dygn 90, vilket är i slutet av augusti. Tills dess hoppas jag ha ridit igång Kimbi lite mer. Hon är väldigt glad över att ha fått börja ridas igen och har extrem överskottsenergi. Kimbi älskar att jobba, och det är vad hon är gjord för. Av den anledningen hoppas jag att kunna hålla igång henne så långt det går i dräktigheten. Vi får väl se hur länge det är, men över vintern bör de gå om jag känner Kimbi rätt.

Nu räknar jag ned dagarna till semestern. 3 jobbdagar kvar och därefter 4 veckors semester! Ska bli väldigt skönt!

Bild från kollen vid 40 dygn. Fölet är det grumliga nere till vänster. Det såg ut som en liten kanin!

(null)

Detta papper kändes som att ta emot ett diplom! Som vi har kämpat för detta! 

(null)




Dygn 39

Idag är Kimbi på dygn 39. Imorgon är hon på dygn 40 och det är dags för den sista av de täta kontrollerna på seminstationen. Ser allt bra ut imorgon kan jag försäkra fölet i magen. Det är faktiskt lika nervöst den här gången. Tur att jag inte kommer kolla lika tätt sen, för jag håller på att avlida på grund av all nervositet. Jag hoppas verkligen att allt ser bra ut imorgon.
 
Jag kommer fosterförsäkra fölet i Agria. Agrias försäkring går att upprätta från 40 dygns dräktighet. Vad man räknar dräktigheten ifrån skiljer dock lite. Vissa räknar från inseminering och vissa från bekräftad gulkropp. I Kimbis fall skiljer sig detta åt lite då hon inseminerades på fredagen och kollades inte igen förrän måndagen. Jag har därför kollat med Agria då jag såklart vill försäkra fölet så fort som möjligt. Första gången jag chattade med dem svarade de väldigt luddigt, men gång nummer två så skrev de att de räknade från sista insemineringsdag, så nu utgår jag ifrån det. Jag har sparat deras svar så jag kan styrka det ifall de säger något annat efter att jag pratat med dem imorgon. 
 
I övrigt så går Kimbi fortfarande mest och skrotar. Men är hon dräktig nu är planen att hon ska få komma igång igen lite smått. Troligen blir det först efter helgen då jag ska iväg på fredag och kommer hem lördag kväll. Ska bli kul att få sätta igång henne igen.
 
Ikväll kommer hovslagaren. Den här perioden har Kimbi gått barfota bak, men då hon är så ömfotad utan bakskor så kommer jag nog jinxa dräktigheten lite och sätta på bakskorna också. Förhoppningsvis har de inte jättemycket emot det imorgon på seminstationen. Känns bäst att få på skor för Kimbis skull. Hon blir så ovillig och spänd när hon är öm i tassarna.
 
Inatt förlorade en bekant sitt föl i samband med fölningen. Det är så skört det här. Jag är fullt medveten om vad jag ger mig in på då jag har sett när det inte gått bra. beklagar deras stora förlust, men hoppas att de kan glädja sig i att stoet verkar ha klarat sig ok. <3



Dygn 31 och koll

Idag var det dags för ny koll av Kimbi. Förra gången var jag jättelugn inför, och idag höll jag på att kräkas av nervositet. Kimbi verkade dock ta det hela med ro och verkade nästan tro att det var tävlingsdags när jag rullade fram transporten. 
 
Väl på plats på Flemminge så hade jag hunnit sansa mig lite, men hjärtat slog hårt, hårt, hårt när veterinären kollade runt. Hon bad Eva släcka ljuset inne i undersökningsrummet och genast blev stämningen väldigt allvarlig. Det är sällan som det behövs släckas, så jag tänkte att det var kört och att hon inte hittade något. Men rätt som det var dök hon på det lilla embryot. Jag fick se på skärmen och Ulrika förklarade vad man såg. Fölet såg friskt ut och vi kunde se hjärtat slå! Det är ett liv inuti Kimbi! Helt sjukt. Det blev lite kramkalas även denna gång. Varje koll är en seger. 
 
Nu blir nästa koll vid dygn 40, och om allt ser bra ut då kan jag försäkra den lille guldklimpen. Än en gång kommer jag säkert må dåligt inför kollen. Mår fölet bra där vid 40 dygn så kan vi sedan sitta lugnt i båten fram till dygn 90 om jag vill kolla henne en gång till då. En lång väntan är det, men imorgon har det faktiskt gått 1/10 av dräktigheten :). 
 
Det svarta är fosterblåsan och det vittonade i högra delen av blåsan är embryot. Där kunde man se hjärtat slå :).



Mardrömmar

Inatt drömde jag att det var dags för nästa koll, och att Kimbi inte var dräktig längre. En väldigt jobbig dröm som nu får mig att noja ännu mer inför koll nästa vecka. Fy vad nervigt allt detta är. Jag vill bara att allt ska flyta på enligt skolboken nu och att jag slipper mera strul. Dygn 26 är hon på idag om hon fortfarande är dräktig. Dygn 31 på måndag då jag tänkt kolla henne om det funkar med seminstationen. Jag hoppas att helgen går väldigt fort.
 
Härom dagen fyllde Kimbi 13 år, och det firade vi med lite mys och massa morötter. Tänk att Kimbi och jag har blivit vuxna tillsammans. När jag fick henne var jag 17 och hon var 2. Nu är jag snart 28 och hon är 13. Tiden går så himla fort, och jag kan inte se ett liv utan Kimbi. Hon är så mycket mer än bara en häst. Hon är min bästa vän <3.
 
 



Sveriges nojigaste

Efter lite funderande fram och tillbaka har jag beslutat att låta Kimbi vila närmsta veckorna för att inte riskera hennes dräktighet. Eva på seminstationen har sagt att jag kan rida som vanligt. Jag är bara så rädd för att Kimbi av någon anledning ska stressa upp sig, och då kommer jag anklaga mig själv om det inte finns något föl vid nästa koll. Så nu går Kimbi bara och njuter i hagen, och får komma in och få sina mineraler och massa kärlek varje dag. Kimbi har inget emot det, men jag vet att hon också älskar att jobba och hade nog helst sträckt ut i en galopp på en åker. Men det får vänta lite. Jag är nog Sveriges nojigaste hästägare, men det struntar jag i.

Nästa koll är kring dygn 30 vilket blir precis efter midsommar. Om allt ser bra ut kommer man då kunna se fölets hjärta då. Hoppas, hoppas, hoppas allt ser bra ut! 

(null)




Säg hej!

Det var med något slags konstigt lugn jag åkte till stallet i morse. Min magkänsla har sagt att Kimbi inte är dräktig denna gång och jag har på något sätt förlikat mig med tanken om att det kanske inte blir något föl för vår del. Jag har lagt fokus på att tänkt på vilken otroligt fin häst jag har och hur lyckligt lottad jag är att hon är frisk, och att hon är min. Oavsett föl eller inte så är det samma häst.
 
Rullade in på Flemminge strax innan 9 och det var ingen kö så vi fick komma in direkt. Jag pratade med Eva och sa att jag inte trodde att Kimbi var dräktig denna gång, och hon sa att hon kanske trodde att hon behövde en omgång behandling till. Kimbi som brukar vara ganska spänd vid undersökningen stod idag väldigt avslappnat och det såg nästan ut som om hon skulle somna. Inte helt omöjligt med tanke på att jag fick väcka henne på morgonen då hon stod längst ned i hagen och sov, men hon kanske också visste något som inte vi visste. Både jag och Eva blev väldigt överraskade när Ulrika, veterinären, säger "det är något där". Jag frågade om det var sant och fick en bekräftelse. Glädjeskrik, glädjetårar och jag och Eva kramades om. En underbar känsla, och ingen blev gladare än jag. 
 
Kimbi är dräktig! Kan inte fatta det. Dräktig, dräktig, dräktig! Såklart är jag fortfarande nojig för att hon ska resorbera, som hon gjorde förra året. Den gången såg dock inte embryot helt ok ut men nu finns det ingenting som går att klaga på. Idag var hon på dygn 19. Nästa koll är kring dygn 30. Hade jag känt mig säker hade jag kunnat hoppa över den kollen, men med tanke på all otur hittills så väljer jag att kontrollera allt jag kan. Veckan efter midsommar är det därför koll igen. Måtte allt se bra ut då också!
 
Säg hej till Kimbi junior! 
 
Fadern är vackra Gammelenggårds Zappa <3
 
 



Försök nummer två

I onsdags var det dags för ett nytt besök på Flemminge. Jag själv skulle iväg på konferens med jobbet så jag åkte och dumpade av Kimbi innan jag svidande om till sommarklänningen, häktade av transporten och åkte vidare. 

Vid undersökningen visade det sig att Kimbi var åter i brunst och de beslutade att sätta henne på behandling igen ifall infektionen inte blev helt bra vid första behandlingen. Åter igen blev jag därför hästlös. I fredags var hon redo för inseminering, så hon seminerades då. Igår kollades hon och verkade klar så igår fick hon komma hem igen. Nu väntar en nervös väntan inför dräktighetskoll den 13 juni. 

Jag hatar denna ovisshet och väntan. På något sätt var det nog lättare förra året när hon stod borta hela tiden. Då behövde jag inte tänka så mycket på det. Nu är allt detta så närvarande hela tiden. Jag hoppas på att hon är dräktig denna gången så nervositeten kan förflyttas till nästa steg. Det känns ändå bra att stationen har en plan även om hon inte blir dräktig den här gången. De har inte gett upp! 

Inatt födde Kimbis stallkompis sitt föl. Känns väldigt tudelat. Förra året inseminerades Kimbi och kompisen på samma dag. Båda blev dräktiga, men Kimbi resorberade. Sedan dess har jag knappt kunnat kolla på det andra stoet. Jag har fått ångest varje gång jag hört hennes matte prata om stoets dräktighet. Sparkar, foder, juver osv. Det är fortfarande tungt, trots att jag också vill glädjas åt ett friskt och fint föl. Jag vill bara att det ska vara vår tur nu!



Misslyckande 1

Kimbi var tyvärr tom vid besöket på Flemminge i måndags. Än en gång fick jag komma ned på jorden och bli besviken. Det jobbigaste är ju nästan alla frågor dock. "Hur gick det?", "Är hon dräktig nu?", "hHar du varit och kollat henne än?". Jag lovar att hela världen kommer få veta när jag har något positivt att berätta. Men finns det inget annat än misslyckande att rapportera så håller jag det hellre lite tystare om det. Jag vill inte skylta för hela världen.

I morse var jag och lämnade Kimbi på stationen igen. Jag är på konferens med jobbet idag och imorgon så Kimbi fick stanna där. Fick uppdatering på eftermiddagen och de har beslutat att sätta in behandling igen, så Kimbi blir kvar där ett par dagar. Hon kan ha kvar lite bakterier i livmodern, så det är lika bra att köra en omgång til. Förhoppningsvis är hon redo för inseminering igen på fredag, så nu får vi hålla tummarna att allt kan gå vägen. Jag vill detta så gärna, men börjar tro att det aldrig kommer bli något föl efter Kimbi. Det känns lite nedslaget. Det är dock skönt att stationen verkar göra allt de kan för att det ska gå. De ska ha en stor eloge för det.



Ont i magen

Sjukt nervös inför morgondagens dräktighetskontroll. Försöker intala mig själv att det inte gör något om hon är tom nu. Säsongen är lång. Samtidigt hoppas jag mer än någonsin på att hon ska vara dräktig. Det hade inte funnits något bättre att höra nu än att veterinären säger att hon skulle vara dräktig. Fy vilken jobbig känsla det är just nu! 

(null)




Att försöka se tecken som inte finns

Nu har Kimbi varit hemma i lite mer än en vecka. Själv räknar jag ned dagarna tills på måndag när det är dags för dräktighetskontroll. Dagarna segar sig verkligen fram, och nu i värmen så segar sig både jag och Kimbi fram också. Värme är inte riktigt Kimbis favorit. Insekterna har också börjat komma för att terrorisera tillvaron.
 
Jag inbillar mig att Kimbi har förändrats lite sedan hon kom hem. Jag är övertygad om att det bara är inbillning och önsketänkande. Härom dagen när jag släppte ut henne var hon superkärvänlig mot 2-åringen i hagen och hommade på ett sätt jag aldrig hört tidigare. Sedan har hon också varit väldigt tjurig mot Hero när vi har ridit ut tillsammans. Kommer han upp jämsides hugger hon i luften. Hon brukar på sin höjd dra bak öronen lite någon enstaka gång. Men som sagt, troligen är det bara inbillning.
 
Det är lite märklig känsla nu. Jag försöker verkligen intala mig om att Kimbi inte är dräktig och kanske inte kommer bli det heller. Samtidigt kan jag inte låta bli att måla upp en inre bild av hur allt kommer bli. Hur dräktighet, fölvakning och föl kommer bli. Men jag vet ju från förra året att det inte går att ta något för givet. Resan är otroligt lång och myvket kan gå dåligt på vägen. En otroligt nervös resa är det i alla fall, oavsett utgång.