Dressyrpållen
1Idag red jag lite dressyr med Kimbi på banan. Det var lite halt på sina ställen men det gick ändå ganska bra. Jag har ju knappt ridit dressyr på Kimbi sedan operationen, så det var faktiskt rätt kul att dressyra lite. Längtar till snön försvunnit så man kan rida ordentligt, och hoppa lite också.
Kimbi var i alla fall riktigt fin. Hon bet sig fast lite i vänstersidan men för en gångs skull var hon ganska lugn, vilket var bra med tanke på underlaget.
Hon var jättefin i galoppen även fast hon tyckte det var riktigtjobbigt och kickade lite. Hon var dessutom riktigt fin i flyttningarna. Vi fick till och med till lite fina slutor i skritt. Fina hästen.
Kimbi har av någon anledning börjat dreggla en del efter operationen. Fråga mig inte varför en numera tuggar hon och suger ordentligt på bettet. Innan var hon alltid torr och alla tränare och även tandläkare nämnde detta. Som sagt ser jag ingen anledning till förändringen, men jag är nöjd ändå :).
Pigg häst
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min lilla häst. Hon är så otroligt pigg. När en häst på närmre 180 cm får för sig att hon ska springa så har man inte så mycket att sätta emot. Hon beter sig som någon slags hetsig ponny för tillfället.
Jag rider Kimbi på Kimblewick i skogen, numera på nedre hacket. Detta bett är ju förhållandevis snällt för att vara ett skarpt bett, men jag vill inte riktigt betsla upp henne mer heller. Jag tränar övergångar till förbannelse, lydnad, lösgörande och jag låter henne inte springa snabbare än jag tillåter. Dock verkar detta inte hjälpa nämnvärt i skogen, men på ridbanan är hon däremot pigg men hanterbar.
Såhär pigg som Kimbi är nu har hon inte varit tidigare. Jag tror det handlar en del om att hennes kondis blivit så himla bra efter operationen. Helt annorlunda mot innan. Sedan tror jag inte riktigt det hjälper att hon går ensam i hagen och inte riktigt trivs med det. Hon får väldigt mycket överskottsenergi.
Vad ska man göra med henne tro? :)
Angående hundar
Detta inlägg kommer inte handla om hästar. Det kommer handla om hundar. Jag skrev tidigare ikväll ett lite provocerande inlägg på Facebook angående lösa hundar, som jag gärna delar med mig av här också.
Jag är nämligen en sån hundägare som hundhatare hatar. Jag har min hund lös 95% av tiden. Jag litar på henne till 100%, däremot litar jag inte på varken folk eller andra hundar vilket gör att jag kopplar henne ibland av den anledningen, eller när situationen kräver det.
Vid möte ute så kallar jag bara in min hund till sidan där hon går fot tills jag säger till. Om jag av någon anledning missar mötet eller upptäcker det försent så reagerar inte min hund ens med en blick 98% av gångerna. Ofta säger jag till henne att stanna där hon är och då står hon still eller sätter sig där hon är. Hon fungerar helt enkelt bäst om hon får vara lös.
Av denna anledning ser jag inga anledningar till att koppla min hund. Om någon säger till mig att koppla henne gör jag självklart det, men varför ska jag ha henne kopplat om hon klarar av att vara lös?
Reaktionen jag fick var att jag inte kan lita så mycket på min hund och att de har instinkter. De gånger min hund "glömt av sig" har jag i stort sett alltid kunnat bryta innan det hänt något. Ju äldre hon blir desto lättare har detta blivit. Jag har haft henne lös sedan jag fick hem henne vid 8 veckors ålder. Nu är hon 8 år och hon fungerar bäst lös.
Jag kommer aldrig koppla henne mer än nödvändigt. Jag tycker att klarar både hund och ägare av det mår hunden bäst av att vara lös. Självklart ska man inte släppa hundar hur som, utan man ska göra det under de former man klarar av. Jag och min hund klarar detta alltid, vissa hundar kanske kräver att man är ensam i skogen med den, vissa i hundgård osv. Detta är min åsikt, och jag önskar att alla hundar var lika lydiga som min fina. Vad mycket lättare allt skulle varit. <3
Back on track!
Idag kan jag ärligt säga att Kimbi är tillbaka igen efter hennes operation. Idag var jag och Kimbi iväg och hoppade en runda på en pay and jump. Bara 80 cm men det är trots allt 80 cm högre än vi tävlat senaste halvåret.
Kimbi var väldigt spänd på framridningen som var väldigt rörig med 8 hästar i ett 20x40 ridhus. Sedan så var hon fortfarande väldigt spänd när vi kom in i stora ridhuset. Där var det en ventilation som var väldigt läskig och det var många titthinder. Skrittade runt rätt länge då ryttaren innan hade stora problem med sin ponny. Det var nog bra för Kimbi.
Trodde att det skulle gå rätt dåligt men var nöjd om vi tog oss runt. Men i samma stund som vi styrde på första hindret var Kimbi som förbytt. Hon visste precis vad det var frågan om och hon susade igenom banan med otroligt mycket glädje utan att titta alls och utan att vara i en bom. Det märktes hur mycket Kimbi saknat detta.
Jag har knappt kunnat sluta le denna eftermiddag. Så glad och stolt över Kimbi, och otroligt glad över att vi är tillbaka på banorna.
Jag ångrar inte en sekund att jag valde att operera Kimbi. Det känns som om hon fått tillbaka sitt liv och börjar komma i sitt livs form <3
Fin häst
Idag var Kimbi riktigt fin häst. Senaste veckan har jag jobbat riktigt mycket med att få Kimbi lugn och avslappnad, och inte bara rusa och stressa, vilket hon gjort rätt mycket på sistone. Det verkar ha gett resultat för idag kunde hon till och med trava i form riktigt lugnt och avslappnat, och inte leka teleskop.
Imorgon ska jag åka med Kimbi till Ånestad på pay and jump där vi förhoppningsvis ska hoppa vår första runda sedan augusti. Blir rätt lågt men ska bara känna lite på henne tänkte jag. Inomhus är sällan vår grej så vi får väl se hur det går helt enkelt. Ska bli kul att komma iväg igen i alla fall :).
Jag är sjuk
Jag är tokförkyld. Kunde inte rida på hela helgen utan har bara legat i soffan och kurerat. Red lite på banan igår och tränade övergångar, men idag fick hon vila igen. Hade en trevlig kväll med en fin vän och hoppas på att det gör mig frisk :).
Tur att Kimbi är söt i alla fall. Hobbybod och grävde i snöhögarna i hagen när jag kom dit idag. Snömonster <3
Inga hästar idag
Idag har jag bytt upp hästtävlingarna mot kattutställning i Örebro. Jag är här med min ragdollhona på 7 månader. Hon heter S*LittleSweeties Petra i Parken men till vardags kallas hon för Saöly. Det är första utställningen för oss båda så dagen har varit mycket nervös.
Utställningen har dock gått över förväntan. Hon tävlade först mot alla katter av samma färg som henne, även de vuxna. Då blev hon tvåa och fick utmärkelsen Ex1 (exellent). Sen ställdes hon mot de bästa av alla i hennes grupp som bestod av Ragdolls och Maine Coon, men då bara katter i hennes ålder. Då blev hon också tvåa. Hade hon vunnit där hade hon gått till Panelen, vilket är typ "final". Den som vann nomineringen blev Best in show för några veckor sedan, så det kanske inte var så konstigt.
Jag är väldigt stolt över Sally. Hon har skött sig toppen hela dagen :). Och så fick hon rosett :).
