Söndag 15/2
Idag var Kimbi otroligt fin när jag red. Började med att skritta ut tillsammans med Carro och Helix som gick med. När vi kom tillbaka fortsatte jag och Kimbi upp till banan.
0Jag började med att jogga Kimbi några varv och hon var väldigt mjuk och avvaktande. Hetsade inte iväg direkt utan gick kvar i en lång och låg form och tuffade på. Helt ovant att ha det så på Kimbi. Jag är så van att få bromsa heeeela tiden.
Sedan körde jag 4 lite kortare intervaller i galopp med lite skrittarbete imellan. Första två intervallerna lät jag henne tuffa på ganska så okomplicerat. Lät henne dock inte ränna iväg för mycket. De sista två intervallerna satt jag ned och jobbade lite mer, och hon var väldigt rund och lyssnade faktiskt väldigt bra. Hon var väldigt fin i skritten också, även fast hon sitter lite fast i högertygeln. En kombo av att jag har svårt att vara mjuk i höger tillsammans med att Kimbi saknar styrka blir sådär. Jag ska snart försöka få ut equiterapeuten också så får vi lite hjälp i rätt riktning.
Efter stallet fortsatte jag till Friskis där jag och Carro körde ett jympapass. Första gången på 2 veckor jag tränar. Och trots att jag inte är 100% frisk så kände jag faktiskt att jag orkade lite mer än innan. Känns bra att det går åt rätt håll. Ska försöka hinna med att träna någon dag i veckan tänkte jag. Blir mycket att hinna med allt med både Kimbi, mat och sen träning, men jag får passa på någon dag som Kimbi vilar.
Summering av veckan
Efter ett par jobbiga dagar ligger jag till sist en stund i soffan. Vår nya kisse, Lumi, visade sig ha en tarmparasit efter att jag tagit prov på henne. Både jag och hennes uppfödare blev chockade. Hon testade nämligen hennes katter i slutet av november och de proverna visade ingenting. Och nu var Lumis prov positivt. Allt detta har inneburit att Lumi fått flytta in i vårt kök och vi har fått totalsanera hela vår lägenhet. Lumi trivs inte alls och det är väldigt synd om henne. Jag känner mig som världens elakaste. Nu ska hon få medicin i en vecka till, och sen ska vi avvakta i två veckor innan ett nytt prov tas. Med andra ord kommer det ta väldigt lång tid innan vi kan ta hem våra andra katter Alice och Sally. Jag känner mig väldigt nedslagen och allt är väldigt jobbigt. Men som tur var är det inget dödligt, det är bara väldigt jobbigt.Min förkylning har nästan försvunnit nu, så imorgon ska jag nog försöka ta mig iväg och träna. Trots att veckan varit dålig både mat- och träningsmässigt visade vågen lite minus idag. Har gått ned drygt 5 kilo sedan jag vägde som mest för någon månad sedan. Det är segt men det går sakta men säkert åt rätt håll. Det får gå långsamt, bara det går åt rätt håll.
Kimbi har blivit lite bortprioriterad i veckan, både pga allt med Lumi men också pga isgata, men jag körde lite hanteringsövningar i tisdags. Sen red jag ut en sväng i onsdags vilket var väldigt farligt enligt Kimbi. Idag var jag och Tobias i stallet och Tobias red Kimbi lite idag. Andra gången han rider och idag klarade han av att rida lätt i traven nästan problemfritt. Superduktig! Jag red lite efter Tobias och Kimbi kändes superfin. Imorgon ska jag försöka rida lite mer ordentligt. Nu är det så isigt så jag längtar verkligen till våren just nu.
Finland i bilder
Vår resa i mobilbilder. Redogörelse kanske kommer någon annan gång. Jag är sjuk och orkar inte riktigt så mycket just nu.
Hemma i morse <3
Längtar till helgen!
Just nu har jag en otrolig längtan till helgen. I helgen kommer nämligen en dag som jag väntat länge på. Jag har verkligen kämpat för detta. Det är inte många som förstår hur mycket energi jag lagt på detta och hur mycket detta betyder för mig.På fredag klockan 20:00 avgår vår båt från Stockholm. Resan går mot Åbo där jag och Tobias ska hämta vår nya katt. En otroligt vacker skapelse som enligt mig är perfekt, och är precis vad jag letat efter rätt länge nu.
Hon heter Mari (smeknamn är dock inte spikat) och är en ragdoll på drygt 6 månader. Hon är tänkt att bli min nya avelshona och utställningskompis, om hon tycker det är roligt. Hon är en underbar liten blå mitted ragdoll och har världens sötaste bläs.
Jag känner mig både gravid och nykär och det känns som om detta kommer bli otroligt bra. Hon kommer från en otroligt trevlig uppfödare som kommer och levererar henne i hamnen. Så det blir ett snabbt besök i Finland innan vi åker hemåt med vårt lilla mumintroll! Vi är tillbaka i Sverige på lördag kväll. Längtar något otroligt!
Tisdag 3/2
Jag har hittills under Kimbis igångsättning känt mig lite rädd för att galoppera. Är så otroligt rädd för att överanstränga henne. Men nu har hon trots allt varit under igångsättning i drygt 2 månader, så nu känner jag att jag måste våga belasta Kimbi lite mer. Så från den här veckan har jag tänkt att försöka ändra vidare upplägget på igångsättningen.Jag har tänkt köra igång så smått med galoppprogrammet på Kimbi. Åtminstone 2 sådana pass i veckan men helst mer. Idag började vi med intervaller á 1 minut. Jag vill börja försiktigt så jag vill inte köra för långa intervaller. Vi körde 6 intervaller, och Kimbi var inte ens andfådd eller trött. Vi fick galoppera lite försiktigt dock för det var lite halt på banan. Men Kimbi var superglad och bockade sig igenom typ hela första intervallen.
Jag har som sagt varit rädd för galoppen. Dock har Pernilla försökt övertala mig om att jag inte borde vara orolig. Kimbi springer mycket i hagen och står en del på två ben. Så enligt henne är det hög tid att börja galoppera lite mer.
Imorgon blir det vila och jag ska ta mig iväg och lämna blod. Känns lite typiskt då jag hade hunnit att träna också, men man ska ju inte träna efter att man lämnat blod. Jag brukar bli rätt trött efteråt också. Men så får det vara. Det är ju för en god sak :).
Söndag 1/2
En snöig helg har passerat. Det har snöat typ konstant sedan i fredags så det har hunnit komma en hel del. Igår var jag och Carro från stallet på Staby Gård för Clinic med Eamon Hickey. Det var väldigt intressant och även fast han fokuserade mestadels på unghästen så fick jag med mig ett och annat matnyttigt därifrån. Kunde i alla fall konstatera att jag har en ganska snäll höst i jämförelse med vissa på clinicen.På grund av att clinicen höll på ganska länge fick Kimbi vila igår. Har blivit lite mer vila än vanligt för henne denna veckan, men det är inte helt lätt att få in rutinerna med ett nytt jobb.
Idag red vi i alla fall ut en sväng. Var ett tag sedan jag red ut och gjorde mer än att skritta, så idag blev det första riktiga galoppen i skogen. All snö gjorde det riktigt härligt att rida. Kimbi älskar snö så det gjorde väl henne lite extra taggad + att hon vilat ett par dagar. Blev en intressant ridtur där Kimbi galopperade i sidled, på stället, studsade, blev arg och samtidigt var superglad att få galoppera. Vi hade lite delade meningar om tempot kan man väl säga... Hon är allt bra söt min lilla pärla! Mysigt var det i alla fall.
Avslutade dagen med ett jympapass på Friskis. Gick tungt idag, men jag gav inte upp. Känner mig motiverad och hoppas på att det snart ska visa resultat. Känns lite trögt just nu med viktnedgången tyvärr. Försöker väldigt mycket men vågen vill inte visa nedgång. Men jag hoppas att det kommer snart!
En bit på vägen
Nu har Kimbi varit under igångsättning i ett tag. För ett tag sedan så tog jag en bild på Kimbi där jag verkligen kunde se hur mycket Kimbi förlorat i muskler under konvalescensen. Igår tog jag en ny bild. Jag jämförde bilderna och kan konstatera att Kimbi är på god väg. Hon har börjat bygga upp överlinjen igen över främst manke och rumpa, och det könns som bogen börjat muskla sig också.Det är kul att se skillnaden. Det har ju hänt en del, trots att vi mest skrittat och ridit rakt fram. Jag travar ett par varv i varje varv och galopperar något varv än så länge, så vi har ju lång väg kvar. Men vi är ett par steg närmre vårt mål .
Före
Efter
Tankar på natten
Jag har ett ganska skört självförtroende, skulle man kunna kalla det. Jag levde under 4 år med mobbning och depression, och därefter ytterligare 3,5 år med depression som följd. Under hela den här tiden har andra, och även jag själv, ständigt intalat mig om hur dålig jag är och alla fel som finns på mig.Efter den här tiden har det blivit bättre, men jag har fortfarande väldigt lätt för att komma in i en negativ spiral om dåliga tankar om mig själv. Det kan vara motgångar, en tanke, eller någon som säger något som utlöser det. Det etsar sig fast i mig länge och ligger där och gror. De dåliga tankarna rinner inte bara av mig.
Som exempel kan jag ta när jag i 6:an pratade med en vän. En person som jag fortfarande tycker om och respekterar kan tilläggas. Hon sa, utan att mena illa, att min näsa var stor. Denna tanke om att min näsa är stor har växt sig till en sanning i mig och fortfarande har jag komplex för min näsa. Det är något som får mig att känna mig väldigt ful. Men det är lite så jag fungerar.
Det här som jag skriver kanske inte mina vänner har så stor koll på, och därmed kan de ibland säga saker, oftast i ren välmening, som får mig att må väldigt dåligt och sänka mitt självförtroende. Det är ingenting jag kan hjälpa. Jag har under flera år fått veta hur dålig jag är, och det är något som är så otroligt svårt att ändra på. Tankarna dyker upp igen, och igen, och igen.