MartinaR

Idag slängde jag på mig pannlampa och red ett pass i hagen mellan valacklösdriften och stolösdriften. Stona var rätt uppstressade då en tjej som har sin häst där gick ut i hagen med pannlampa, vilket inte var poppis. Valackerna blev också lite stressade och både ston och valacker for runt. Kimbi skötte sig super men blev lite stressad också så hon körde lite av sin berömda passage. Tänk om jag någon gång lyckas få henne gå i passage på riktigt? Coolt!

I alla fall så lugnade sig hästarna när personen ifråga släckt sin pannlampa. Kimbi var otroligt fin i traven idag. Stadig och mjuk. I galoppen tyckte hon dock att det var lite väl kul med en stor hage/fält, så där var vi inte helt överens om tempot. Kimbi blir totalt ignorant och lyssnar inte på mina halvhalter alls. På grund av detta fick hon därför avsluta det korta passet med övergångar skritt-trav med ca 10 m intervaller. Efter ett par gånger förstod hon att det var bäst att lyssna och då gjorde hon några fina övergångar till sist. Bara traggla vidare.

Idag har jag ridit Kimbi en stund på banan. Det blev lite stressigt då jag och Tobias var en sväng på Tornby och på Mio på dagen, och jag skulle träna vid 17. Men det blev ändå ett bra pass och Kimbi kändes fin. Hon är väldigt svag i galoppen men jag ska försöka lägga in mer och mer galopp nu och stärka henne där. Kimbi har som alla vet väldigt mycket energi. Idag när jag la an spöt lite för att aktivera bakbenet svarade hon bara framåt. När hon inte lyckades med det blev hon förbannad och gjorde små stegringar och bockningar stillastående. När inte det funkade heller lugnade hon ner sig och blev riktigt fin.

Imorgon är det första dagen på nya jobbet och Jessica tar hand om Kimbi. Misstänker att jag kommer vara rätt trött imorgon kväll. Det kommer vara en utmaning att få ihop mitt nya liv med jobb, häst och förhoppningsvis en del träning. Jag tror det kommer gå, men det gäller att lära sig att få det att funka. 

Efter stallet idag blev det ett jympapass på Friskis. Var jobbigare denna gång. Troligen mest för att jag kände igen övningarna och därmed kunde jag köra hårdare. Nu har jag kört mina tre prova på-gånger på Friskis, men jag kommer satsa på att skaffa träningskort där, så jag kan fortsätta träningen :).

Det är när jag läser den typen av berättelser som jag är så otroligt glad och tacksam över att min Kimbi fortfarande finns med mig. Jag är glad att vi blev rekommenderade att åka till Strömsholm och att Kimbi kunde opereras så pass omgående. Skadan hände på en lördag, på söndagen åkte vi till Strömsholm, på måndagen upptäcktes frakturen och dagen efter opererades hon. I Kimbis fall gick operationen smidig och både frakturen och den skadade leden såg bättre ut än väntat. 

Det kunde lika gärna ha varit Kimbi som blivit så skadad att det inte fanns något att göra. Det är min värsta mardröm att mista Kimbi. Hon är den första häst jag vågat älska sedan jag fick ta bort Lasse för snart 10 år sedan. Kimbi betyder enormt mycket för mig. Hon är så otroligt social och vill alltid så väl. Det värmer enormt i hjärtat när jag ropar på henne i hagen och hon gnäggar och kommer mot mig i full fart. Då är hon förlåten för alla gånger hon gör mig frustrerad i ridningen. Fina Kimbi <3

Idag har det snöat hela dagen så det var perfekt att rida en stund på banan i nysnön. Kimbi gillar snön också så det blev lite småskutt i galoppen. Imorgon ska jag nog försöka rida ut, och på fredag blir det en skrittur med Pernilla och Kamante. Det blir nog trevligt!

När det gäller träningsupplägg finns det ju ungefär lika många läror som det finns hästintresserade. Det handlar om att hitta ett sätt som fungerar för både häst och ryttare. Själv har jag åsikten om att vilan är väldigt viktig för återhämtningen (kan dock vara inform av aktiv vila med skritt). När Kimbi är i full träning brukar jag försöka ha ett upplägg med 3 dagar ridning, en dag vila, 3 dagar ridning osv. Det fungerar bra för oss. Jag vill stärka henne men inte slita ut henne. Nu under uppbyggnadsperioden pendlar jag dock mellan ridning varannan dag eller ridning 2 dagar, vila en osv. 

Man ser de som har andra upplägg. Jag ser de som rider sin häst hårt 14 dagar i sträck, och undrar varför hästen känna ovillig dag 14. När du själv tränar, tränar du stenhårt 7 dagar i veckan? Oftast lägger man ju in återhämtning med vila eller lågintensiv träning i schemat. Återhämtningen är viktig. Muskler och leder bryts ju ned när man tränar. Det gäller så väl häst som människa. Det är under vilan som musklerna stärks.

Att lägga in lugnare lösgörande pass gör man även inom absoluta toppen. Ibland helt vila, ibland någon annan form av lugn aktivering. Det är kanske tänkvärt för de personer som bara kör på utan att ge hästen en chans att vila. I min värld är det bara en handfull höstar som klarar den belastningen. I övrigt känns det bara som en tidsfråga innan hästen går sönder. 

Sedan blev det galopp i båda varven. Bara ett varv i båda varven. Kimbi var överlycklig och gjorde lite glädjeskutt. Hon var så himla fin. Jag stod i lätt sits och hon var otroligt rund och samlad och avslappnad. Underbar känsla!

Det är så otroligt lättande att Kimbi känns så himla fräsch efter allting. Trots att hon är svag så känns det inte som att vi förlorat ett halvår. Jag hoppas ändå att den här vilan har gjort Kimbi gott och att vi kommer komma tillbaka ännu bättre. Jag längtar så efter att få träna ordentligt. Kimbi är en sådan arbetsmyra och älskar det. Det finns inte mycket som går upp mot att rida henne då när allt stämmer.

Jag avslutade dagen med att prova på ett jympapass på Friskis. Var ganska kul men svårt för mig som typ inte har någon koordination. Jag köpte ett prova på-kort, så nu ska jag prova lite olika grejer tänkte jag för att se om Friskis är något för mig. Vill så gärna komma igång och träna ordentligt. Jag tror det är bra för både min ridning och mitt mål att gå ned i vikt.

Trots utebliven ridning har jag i alla fall varit duktig med motionen. Efter en mysig lunch med Anna så var jag och Viweka ute och gick 7,5 km runt ån efter att hon slutat jobba. Sedan nu på kvällen har jag och T kört ett till pass på Ipaden med Friskis app. Denna gång var det core-inriktat och jag känner på mig att jag kommer känna av detta i rygg och mage imorgon. På söndag tänkte jag och Anna göra ett nytt försök att ta oss till Friskis för ett jympapass också. Sen ska jag försöka få med mig T ut på någon promenad eller två också innan helgen är över. Känns bra att kunna fokusera på nya rutiner och träning nu när jag ändå inte jobbar. Det får ju också dagarna att gå.

Kimbi var i alla fall väldigt fin i traven idag. Väldigt pigg som vanligt men rätt så avslappnad. I skritten var hon lite jobbig i munnen och ville inte riktigt släppa efter. Men vi hade sällskap av Carro och Ambra i början av passet så jag misstänker att Kimbi inte riktigt ville slappna av pga det. Hon har tyvärr en förmåga att spänna till lite när det är flera på banan. 

Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen på förmiddagen. Sen behöver jag städa lite och hinna med Kimbi innan Tobias slutar vid 16. Fyller upp dagarna en del ändå trots arbetslöshet. :)

Jag travade några sträckor och Kimbi var otroligt pigg och stark, men kändes fräsch som vanligt. Sista traven skulle vi ta på en fin snöig grusväg där vi i vanliga fall galopperar. Det tänkte Kimbi minsann göra idag med! När vi travade gick hon över i galopp... Och jag fick inte stopp på henne först. När jag höll in henne galopperade hon bara mer samlat och lite i sidled. Knäpphäst! Jag har ju tänkt vänta med galoppen till helgen. 

När vi kom tillbaka fick Kimbi välförtjänt stretching och massage med anrika på knät och länden. Kimbi njöt och blev väldigt besviken när jag slutade. Min lilla prinsessa <3

Kvällen spenderades istället med att fira att min stallkamrat Carro tagit examen som läkare. Middag på Scandic och därefter efterfest med en massa läkare. Blev en trevlig kväll!

Idag fick Kimbi också vila för set blev lite tidsbrist för min del. Jag skulle tränat på Friskis med Anna men hon hörde dock av sig och sa att hon var sjuk så det blev inget. Istället körde jag och Tobias ett pass med Ipaden. Friskis har en app som heter "hatar träning", så vi körde igång med första passet idag. Det var jobbigt som tusan men jag känner mig nöjd som klarade det. Imorgon ska jag försöka rida i alla fall. Eventuellt tänker jag börja galoppera Kimbi lite framåt helgen, men vi får se hur det känns :). 

Kimbi var pigg som vanligt och spänner ju då gärna till. Vi travade några sträckor. Kimbi tycker dock att det är helfel att trava på sträckor där hon ALLTID fått galoppera. Det blir lite bråk, men hon får hålla sig någon vecka till innan det blir galopp. 

På eftermiddagen idag blev det dessutom en promenad på typ 5,5 km. Kändes rimligt efter att ha ätit en rätt onyttig lunch på Texas med min vän Anna. Väldigt bra initiativ från hennes sida!

Imorgon kväll har jag och Tobias blivit inbjudna till Carros examen. Hon tar examen som läkare så det ska ju självklart firas ordentligt. Det var inte meningen att vi skulle bli inbjudna först, men pga sjukdom hos några av Carros släktingar så blev vi inbjudna. Jag tror det kommer bli väldigt trevligt. Hoppas bara att jag är piggare imorgon för jag har sovit dåligt ett par nätter då Tobias suttit uppe och jobbat på nätterna. Men det får morgondagen utvisa. 

Innan skoningen red jag ett pass på banan. Hade lite ont om tid så passet blev lite mer intensivt än vad jag ridit hittills. Jag travade 2 varv x 6. Det är inte mer trav än senast, men jag brukar skritta mer än jag gjorde idag. Fokuserade mest på mig själv i traven, och stundtals var faktiskt Kimbi riktigt fin. Rund över hela överlinjen och kunde ta mina halvhalter. Jag vill få en bättre sits och kunna sitta ber bättre på min extremt skumpiga häst. Inte helt lätt, men det känns härligt att Kimbi kan gå avspänt utan att jag fokuserar så himla mycket på just det.

Med ett nytt år kommer ju automatiskt en natulig punkt att sätta upp nya mål. Kanske är det för att man är mer motiverad. Kanske är det helt enkelt för att det är en bra brytpunkt mellan två år. Man kan automatiskt lämna det gamla bakom sig och börja på ett nytt blad. För mig så ser jag verkligen så på 2015. Jag sätter inte upp några nyårslöften, men däremot har jag en vision för vad jag önskar av det nya året. Här kommer lite mål som jag har för mig och Kimbi.

 

Mina egna mål:

• Påbörja min viktnedgång. Jag säger inte att jag behöver nå min målvikt till 31 december, men jag vill ställa om mitt liv så att jag har en realistisk väg att nå dit. Det kommer krävas mycket av mig, men jag hoppas på att det ska gå. Jag tror att det skulle göra gott både för min hälsa, mitt självförtroende och jag tror även att jag skulle kunna bli en bättre ryttare om jag vägde mindre.
  
  
• Hitta ett nytt jobb. Jag måste också lära mig att om jag inte får jobb så är det inte automatiskt mig det är fel på. Jag har lätt att klanka ner på mig själv. Nu har jag ett års erfarenhet, och det hoppas jag ska göra att det öppnas nya dörrar.
  
  
• Hitta min drömkatt. När jag valde bort att köpa en kattunge pga att hon började skela så gjorde det ont. Jag tvingades tänka med hjärnan framför hjärtat. Det var 50 % chans att det skulle växa bort, men jag har inte råd att chansa tyvärr. Jag vill så mycket uppfylla min dröm, och för det krävs det att vara envis och inte ge upp, samtidigt som jag måste vara smart och tänka långsiktigt.

Så! Nu blev det ett väldigt snabbt och lite slarvigt designbyte här inne. Kände att jag behövde uppdatera lite, men har inte riktigt tiden för att fixa en snygg header för tillfället. Denna får duga så länge. Den gamla designen hade lite kodfel så den var inte helt optimal. Jag hoppas på att denna ska vara snäppet bättre i alla fall. Med tanke på att jag bara skriver här mest för min egen skull och i stort sätt inte har några läsare så spelar nog designen mindre roll trots allt.

 

Kul att få in lite nya bilder i headern i alla fall. Den gamla hade några år på nacken och en och annan ny bild har ju trrots allt tagits på mig och Kimbi sedan dess. 

 

 

Igår red jag Kimbi på ridbanan. Hon är så otroligt fin i skritten nu. Då kan man verkligen sitta och njuta. Känns kanske fjuttigt att ha en häst som är fin i skritten, men efter att ha skrittat i typ ett halvår så är man rätt glad för det lilla kan jag få be att tala om. Både hon och jag är rätt ringrostiga, men skritten har vi fått ordning på under den här tiden i alla fall. Det är stor skillnad från när jag började skritta henne uppsuttet i oktober.

 

I traven känns Kimbi väldigt pigg och fräsch. Fräsch är huvudsaken. Sen märker jag att hon är rätt svag i vänster bakben och tycker det snabbt blir jobbigt, men jag misstänker att det är fullt normalt efter att ha avbelastat det så pass länge. Jag stegrar långsamt upp mängden trav. Jag vet inte riktigt hur mycket jag vågar göra det. Än så länge har jag mest hållit mig på fyrkanten. Det går rätt fort då för Kimbi har en förmåga att ånga på ordentligt när det går rakt fram. Men jag låter henne gå på en del nu för det är det tempot som hon själv trivs bra i. Bara det inte blir obalanserat så tror jag det är bra att låta henne välja lite själv. 

 

Jag hoppas på att snart kunna börja galoppera så smått. Jag har inte galopperat på en häst på ett halvår. Jag längtar så otroligt mycket! Jag vill inte stressa igång Kimbi, men man är ju otroligt sugen på att låta henne få som hon vill och galoppera lite. Jag har bestämt mig för att inte låta henne galoppera innan nästa helg. Nästa helg har hon varit under igångsättning i 7,5 vecka, och jag har ridigt aktivt i 4 veckor. Då känns det inte som att det är för tidigt. När vi pratar galopp då är det ju typ en galoppfattning och ett par galoppsprång. Jag tror i alla fall inte Kimbi har något emot det, men vill inte göra fel heller. Men veterinären sa sist att han tyckte att igångsättningen skulle ta 8 veckor. Jag har räknat på 12 för att vara på säkra sidan. Sedan tror jag inte att hon kommer vara i full kondition förrän slutet av våren/början av sommaren. Som sagt får det ta tid, för jag tycker om Kimbi för mycket för att stressa när vi tagit oss såhär långt.

Jag är nyligen hemkommen från en tripp till city där jag och min älskade sambo har ätit en god middag på en tapasrestaurang. Varken han eller jag har varit så mycket för tapas tidigare, men efter vårt besök på gran canaria i somras så fick vi båda upp ögonen för det. Vi åt då på en jättegod tapasrestaurang i Playa del ingles (för alla som åker dit, Tango Tapas är ett måste!). Så idag gick vi till Aioli i Linköping för att fira vår årsdag. I 6 år har jag och Tobias varit tillsammans idag. Det är typ en fjärdedel av mitt liv, och jag ångrar mig inte en sekund. Jag älskar Tobias och han har givit mig så otroligt mycket trygghet och kärlek under de här åren. Vi har gått igenom jobbiga stunder ihop, liksom roliga och underbara. Jag vet att han alltid finns där för mig, och jag hoppas på att han ska finnas där för alltid <3.

 

Kimbi har fått vila idag då jag fick hjälp med henne av en stallkamrat. Första hästlediga dagen sedan jag kom hem igen, och ganska skönt faktiskt. Istället har jag, Tobias och vår vän Anton varit och simmat. 1 km lyckades jag tvinga mig igenom, men det var väldigt jobbigt. Jag har inte simmat på typ ett år och är i otroligt dålig form just nu. Men jag är stolt över mig själv att jag lyckades ta mig igenom de där jobbiga längderna. Det lönar sig i längden att kämpa hårt, hoppas jag. 

I stallet blir det ridning av Kimbi förhoppningsvis. Tänkte nog försöka hålla mig till ridbanan idag, för igår red jag ut en sväng i mörkret på en spänd Kimbi. Knäpphäst! Hon blir typ helt oridbar när hon bara går och spänner sig. Kanske borde satsa på att bara rida på ridbanan i framtiden? Så slipper vi bråka så mycket om läskiga saker.

Jag inledde 2014 med att få ta farväl av min älskade hund Beyla den 5 februari. Det var en dag som jag visste skulle komma förr eller senare, men jag visste att det skulle bli något av det jobbigare jag gjort. Fortfarande tåras mina ögon när jag tänker på det. Beyla betydde så otroligt mycket för mig, och den dagen innebar också att jag för första gången i mitt liv får leva utan en hund. Otroligt stor tomhet efter denna tjej.

Den 10 februari började jag mitt jobb i Habo. Mitt första miljöjobb och dagen jag väntat på i flera år. Det har varit ett år som varit otroligt roligt och lärorikt. Det har också varit ett år med mycket tidiga morgnar, långa bilresor, ångest och trötthet. Pendlingen har tärt på mig något enormt. Mer än vad jag trodde innan. 

Den 5 juli vändes livet upponer. Det var dagen som Kimbi skadade sig. Dagen efter körde vi iväg Kimbi till Strömsholm. En skada som från början inte såg så farlig ut visade sig vara en fraktur och ligamentskada på bakknät. Den 8 juli opererades hon och efter lite komplikationer fick vi hämta hem henne ett par dagar senare.

I samma veva fick min katt Sally livmoderinflammation. Vi behandlade henne och hon blev friskförklarad. Hon parades men fick missfall och visade nya tecken på livmoderinflammation igen. Hon kastrerades då, och visade sig ha kronisk inflammation i livmodern, så hon var aldrig frisk från början...

Hösten har kantats av oro för Kimbi och oro för att få ihop allt när jag har veckopendlat. Min medryttare som precis börjat rida Kimbi ville självklart inte hjälpa till längre när Kimbi blev skadad. Som jag berättat tidigare så slutade det med att min sambo fått hjälpa mig. Den vän som hade sagt att hon skulle ställa upp fanns helt plötsligt inte där för mig, och lämnade mig till att lösa det hela på annat sätt.

Kimbis skada har hela tiden läkt bra, men har tagit längre tidnpå sig än väntat. I december, 5 månader efter skadans uppkomst, fick vi till sist klartecken att sätta igång så smått. Det är vad vi pysslar med just nu. Vägen känns fortfarande otroligt lång, men om allt går som det ska är förhoppningsvis Kimbi igång igen framåt slutet av februari. 

På kattfronten har jag sökt efter en ny hona. Jag trodde att jag hade hittat henne. Allt var klart. Katten tingad, resa bokad och allt kändes super. Bara ett par dagar innan hon skulle hämtas så visar hon tecken på skelning. Tyvärr inte bra om man vill ställa ut och avla, så vi fick blåsa av affären tyvärr. Jag letar nu vidare efter honan med stort H. Det får ta sin tid.

Som alla förstår har alltså inte 2014 varit ett år på topp. Mycket energi har dessutom gått åt till att försöka rädda en vänskap. Tyvärr verkar jag ha misslyckats. Det krävs två parter för att upprätthålla en vänskap. Jag har försökt vara ärlig, öppna upp dörrar och lappa ihop vad som kan lappas ihop. Tyvärr verkade den andre parten inte vara inne på samma spår. Jag lämnade över bollen, men än så länge har den blivit liggande, och har nog börjat damma ihop.

Nu hoppas jag att 2015 blir ett bättre år för mig. Jag hoppas på att snart hitta ett nytt jobb. Jag hoppas på att kunna återfå lite rutiner och ta tag i min fysiska hälsa. Jag hoppas på att komma igång ordentligt med Kimbi. Jag vill komma tillvara till träning och kunna sätta upp nya mål. Dessutom hoppas jag på att jag kommer hitta min nya katthona under året. Helst hoppas jag på att hon föds redan i vår. Det är snart tre år sedan jag påbörjade min dröm om att bli kattuppfödare, men än så länge har inte så mycket gått min väg.