MartinaR

Idag var det dags för ny koll av Kimbi. Förra gången var jag jättelugn inför, och idag höll jag på att kräkas av nervositet. Kimbi verkade dock ta det hela med ro och verkade nästan tro att det var tävlingsdags när jag rullade fram transporten. 

 

Väl på plats på Flemminge så hade jag hunnit sansa mig lite, men hjärtat slog hårt, hårt, hårt när veterinären kollade runt. Hon bad Eva släcka ljuset inne i undersökningsrummet och genast blev stämningen väldigt allvarlig. Det är sällan som det behövs släckas, så jag tänkte att det var kört och att hon inte hittade något. Men rätt som det var dök hon på det lilla embryot. Jag fick se på skärmen och Ulrika förklarade vad man såg. Fölet såg friskt ut och vi kunde se hjärtat slå! Det är ett liv inuti Kimbi! Helt sjukt. Det blev lite kramkalas även denna gång. Varje koll är en seger. 

 

Nu blir nästa koll vid dygn 40, och om allt ser bra ut då kan jag försäkra den lille guldklimpen. Än en gång kommer jag säkert må dåligt inför kollen. Mår fölet bra där vid 40 dygn så kan vi sedan sitta lugnt i båten fram till dygn 90 om jag vill kolla henne en gång till då. En lång väntan är det, men imorgon har det faktiskt gått 1/10 av dräktigheten :). 

 

Inatt drömde jag att det var dags för nästa koll, och att Kimbi inte var dräktig längre. En väldigt jobbig dröm som nu får mig att noja ännu mer inför koll nästa vecka. Fy vad nervigt allt detta är. Jag vill bara att allt ska flyta på enligt skolboken nu och att jag slipper mera strul. Dygn 26 är hon på idag om hon fortfarande är dräktig. Dygn 31 på måndag då jag tänkt kolla henne om det funkar med seminstationen. Jag hoppas att helgen går väldigt fort.

 

Härom dagen fyllde Kimbi 13 år, och det firade vi med lite mys och massa morötter. Tänk att Kimbi och jag har blivit vuxna tillsammans. När jag fick henne var jag 17 och hon var 2. Nu är jag snart 28 och hon är 13. Tiden går så himla fort, och jag kan inte se ett liv utan Kimbi. Hon är så mycket mer än bara en häst. Hon är min bästa vän <3.

Nästa koll är kring dygn 30 vilket blir precis efter midsommar. Om allt ser bra ut kommer man då kunna se fölets hjärta då. Hoppas, hoppas, hoppas allt ser bra ut! 

Det var med något slags konstigt lugn jag åkte till stallet i morse. Min magkänsla har sagt att Kimbi inte är dräktig denna gång och jag har på något sätt förlikat mig med tanken om att det kanske inte blir något föl för vår del. Jag har lagt fokus på att tänkt på vilken otroligt fin häst jag har och hur lyckligt lottad jag är att hon är frisk, och att hon är min. Oavsett föl eller inte så är det samma häst.

 

Rullade in på Flemminge strax innan 9 och det var ingen kö så vi fick komma in direkt. Jag pratade med Eva och sa att jag inte trodde att Kimbi var dräktig denna gång, och hon sa att hon kanske trodde att hon behövde en omgång behandling till. Kimbi som brukar vara ganska spänd vid undersökningen stod idag väldigt avslappnat och det såg nästan ut som om hon skulle somna. Inte helt omöjligt med tanke på att jag fick väcka henne på morgonen då hon stod längst ned i hagen och sov, men hon kanske också visste något som inte vi visste. Både jag och Eva blev väldigt överraskade när Ulrika, veterinären, säger "det är något där". Jag frågade om det var sant och fick en bekräftelse. Glädjeskrik, glädjetårar och jag och Eva kramades om. En underbar känsla, och ingen blev gladare än jag. 

 

Kimbi är dräktig! Kan inte fatta det. Dräktig, dräktig, dräktig! Såklart är jag fortfarande nojig för att hon ska resorbera, som hon gjorde förra året. Den gången såg dock inte embryot helt ok ut men nu finns det ingenting som går att klaga på. Idag var hon på dygn 19. Nästa koll är kring dygn 30. Hade jag känt mig säker hade jag kunnat hoppa över den kollen, men med tanke på all otur hittills så väljer jag att kontrollera allt jag kan. Veckan efter midsommar är det därför koll igen. Måtte allt se bra ut då också!

 

Säg hej till Kimbi junior!