Snart dags för nästa koll
0I början av nästa vecka är det dags för en ny koll av Kimbi. Då har det gått ca 35 dagar sedan inseminationen men beräknat på storleken på embryot så borde det vara runt dygn 30. Om det nu är något där inne. Det är ju långt ifrån säkert. Det är väl nästan större risk att det inte finns något där än att det är möjligt att det finns något där. Det är i alla fall den inställningen jag har just nu. Det vore såklart helt underbart om hon är fortsatt dräktig, men samtidigt var det väldigt osäkert vid förra undersökningen och därmed så kan vi inte ha sån tur att hon är dräktig.
I början av veckan tar vi transporten och åker upp till Salsbro igen. Jag hade först tänkt att undersöka henne hemma, men eftersom det var så osäkert så känns det bättre att den veterinär som tragglat med henne denna sommar kollar. Det tar lite drygt 2 timmar att åka upp, men Kimbi är så van att åka och trivs i gula faran så det känns inte
som någon större risk i hennes fall. Skulle hon inte vara dräktig kan jag direkt lämna henne där i så fall så kanske vi hinner ett sista försök innan säsongen är över.
Det gnager dock lite i mig. Dragon Welt vann i förra veckan femårsfinalen i Falsterbo. Superkul att jag har valt en hingst som verkligen kan prestera. Han är också uttagen till Unghäst-VM som går av stapeln i början av augusti. Det vill ju till att vi hinner inseminera Kimbi innan han åker i så fall. Vad gör man annars? Jag har ingen lust att byta hingst för ett försök denna säsong. Samtidigt känns det dumt att ge upp om det nu finns tid kvar. Nu har detta ändå kostat så mycket hittills så det är lika bra att köra hela vägen ut. Jag hoppas att detta är ett ickeproblem, men det gnager ändå.
Spola fram tiden lite så jag slipper undra hur det ser ut där inne i Kimbis stora mage...
Prickigkorv
Utan att överrdriva är det så himla skönt att Kimbi är hemma igen. Vi har börjat skritta lite och Kimbi verkar inte misstycka att det är på tiden. Jag har tänkt att endast skritta fram till den könsliga perioden fram till dygn 40 är över. Om hon nu är dräktig så länge, det vill säga.
Kimbi har ni vilat i lite drygt 2,5 månad så det blir en försiktig igångsättning för henne. Jag tror ändå att hon mår bäst av att få jobba under dräktigheten. Hon är en liten arbetsmyra som bara älskar att komma ut och röra på sig. Så hon ska få jobba så länge hon tycker det är kul.
Igår när jag kom till stallet såg Kimbi ut som en prickigkorv. Nässelutslag över hela kroppen och huvudet var uppsvullet. Det är inte första gången hon ser ut såhär. Var med om det en gång för ett par år sedan men då såg hon ännu värre ut. Sist gick det bort av sig själv inom ett dygn och på grund av det valde jag att inte ta ut veterinär denna gång heller. Det man gör är att ge den kortison och jag vet inte hur bra det är när de är dräktiga. Idag när jag kom till stallet såg hon dock normal ut igen så vi tog en promenad i det fina vädret och nöjde oss så. Passade också på att tvätta hennes svans som var helt omöjlig att reda ut. Därefter gick Kimbi nöjt ut i hagen igen.
Frustration och nervositet
I veckan är det dags för ny dräktighetskontroll av Kimbi efter inseminationen med Dragon Welt. Jag är mer nervös nu än de andra gångerna. Jag drömmer om det. Jag tänker på det konstant när jag är vaken. Att leva utan häst har jag hunnit inse inte är ett liv för mig. Jag vill ha hem min älskade Kimbi! Och helst vill jag såklart ha hem en dräktig Kimbi.
Nu har Kimbi varit på Salsbro i 2 månader. I två månader har jag levt utan häst. Jag saknar Kimbi och jag saknar stallet. Jag åker ibland dit bara för att få andas häst och pyssla. All Kimbis utrustning är nysmörjd, alla smutsiga schabrak tvättade och bädden i boxen är utmockad och väggarna är skrubbade. Har man ingen häst hemma får man sysselsätta sig med vad man kan.
Om jag nu skulle få ett positivt dräktighetsbesked i veckan så kommer jag troligen slänga mig i bilen direkt och gasa upp till Salsbro. Jag hoppas, hoppas, HOPPAS att Kimbi är dräktig. I annat fall kommer det kännas otroligt jobbigt. Jag vill bara ha lite tur för en gångs skull. Håll alla tummar nu, ok?
Hingstbyte
När det inte fungerade med Formalin så pratade jag åter igen med Kimbis uppfödare om hingstval. Tillsammans kom vi fram till att hingsten Dragon Welt fick bli det nya förstahandsvalet. Dragon Welt har jag kikat på tidigare. Han är kanske inte lika flashig som Formalin, men han är ändå vacker och har ett bra CV.
Dragon Welt står också på Tullstorp. Han är en hingst med tre bra grundgångarter och har ett psyke och en ridbarhet utöver det vanliga. Han har fått väldigt bra poäng på temperament och ridbarhet. Jag tror att det kan bli en otroligt trevlig häst av denna kombination, och förhoppningsvis en häst som man kan ha väldigt roligt med.
Dragon Welt är e.Dancier och ue. Weltmeyer. Som jag förstått det är hans möderne också grundat på en del prestation och bakom Dancier hittar man Donnerhall vilket är ett blod jag gillar väldigt mycket.
Dragon Welt har legat på en dräktighet över 90% två år i rad och jag hoppas att detta år inte är något undantag. Jag hoppas att hans simmare är ruggigt bra så att Kimbi förhoppningsvis kan bli dräktig. HÅLL ALLA TUMMAR!
Fortfarande hästlös
Jag är fortfarande hästlös. Som jag hade på känn så var inte Kimbi dräktig på försök nummer två heller. Nu väntar hingstbyte och ett nytt försök. Jag hoppas att vi har mer tur nu. Jag pratade med Tullstorp och det lät som de inte hade haft några problem med skickens kvalitet, men vi vågar inte chansa.
Jag försöker påminna mig om att det är lång tid kvar av säsongen ännu. Men inom mig känner jag en väldig stress. Jag är så mentalt förberedd på att Kimbi ska bli dräktig. Om hon inte blir det så känns det lite som en kraschlandning. Då får vi bryta ihop och komma igen. Då måste Kimbi igång i tävlingskondis igen, vilket kommer ta ett tag då hon tappat en del under hennes vila. Jag har sett fram emot en dräktighet i typ 1,5 år snart. Även om jag hela tiden varit medveten om att det kanske inte blir något så gör det mig ledsen nu när jag är mitt uppe i detta.
Jag ska inte måla fan på väggen. Det är mitten av juni. Två månader kvar av seminsäsongen och jag har nu bytt till en hingst som haft väldigt fin dröktighetsstatistik de senaste två åren. Blir hon inte dräng nu beror det troligen inte på hingsten utan på andra orsaker.
Jag saknar Kimbi något enormt också! Ett par dagar i veckan åker jag ut till stallet bara för att lukta på häst och andas lantluft. Det är inte samma sak när inte Kimbi är där, men det är ändå stallet. Det är så konstigt att inte vara i stallet varje dag. Jag har verkligen fått känna på att vara hästlös, och det trivs jag inte alls med. Bli dräktig nu Kimbi!!!
Plan B, och resten av alfabetet
Igår lyckades vi riktigt bra på unghästtestet och Åsas häst Stella tog hem ett gångartsdiplom och blev klass 1 som hopptalang. Känns otroligt kul att ha varit delaktig i denna bedrift. Stella är som sagt född på gården. Hon är ett sto med en hel del integritet och har inte alltid legat på plussidan hos mig. Men nu som treåring har hon börjat mogna och blivit mycket trevligare. Och efter gårdagen är det ändå svårt att tycka illa om henne.
Efter testet packade vi in Stella i transporten och åkte upp till Salsbro med henne. Seminveterinären var på plats och kunde kolla Stella direkt, men det var inte riktigt dags för henne än.
Jag pratade med henne om Kimbi och hon sa tyvärr att det var lite problem. Skicken från hingsten jag valt har tyvärr visat sig vara väldigt dåliga. De var okej vid första brunsten men när hon seminerades om var de tyvärr väldigt dåliga. Chansen för dräktighet är väldigt låg. Veterinären rekommenderade mig att tänka på en reservplan med tanke på Kimbis ålder och de dåliga skicken. Väldigt tråkigt att höra då jag tror väldigt mycket på denna kombinationen. Men jag väljer att lyssna på veterinärens rekommendation och kommer att byta hingst om Kimbi inte är dräktig denna gång heller.
Det behövs fortfarande bara en spermie för att hon ska bli dräktig. Trots att oddsen är väldigt dåliga hoppas jag ändå innerligt att den där spermien hittat rätt. Det hade varit helt underbart. Det återstår dock att se. Kimbi skulle kollas igen den 14:e som jag förstod det så det är en stund kvar.
Det var tydligen mer komplicerat detta än vad jag trodde. Jag tänkte att det nog inte borde vara så svårt att få Kimbi dräktig. Men nu är jag väldigt tacksam för en väldigt ärlig och öppen seminveterinär och åter igen tacksam för all hjälp jag får av Kimbis uppfödare när planer behöver ändras. Det kommer nog bli jäkligt bra detta ändå, bara hon blir dräktig!
Besvikelsen
Utan att överdriva kan man säga att jag kände mig lite besviken när jag fick sms om att Kimbi inte var dräktig på första försöket. Egentligen inte så konstigt och inte alls ovanligt att det inte tar sig direkt. Dock så byts all självsäkerhet och det goda självförtroendet ut mot tvivel. Kommer de lyckas få henne dräktig? Tänk om jag gör detta helt i onödan?
Jag skickade iväg ett sms dagen efter beskedet och frågade om de inte kunde ta ett bakterieprov på henne. Det läser man om på forum efter forum att det ska man minsann göra. Fick ett glatt sms till svar.
"Jag beställde nytt semin idag! Hon semineras imorgon :)"
Besvikelsen drar sakta bort och börjar bytas ut mot nytt hopp. Ytterligare två veckors väntan. Inget bakterieprov hann de ta men ändå så tänds en gnista hopp. Kanske var det bara otur första gången? Kanske går det nu?! Vi får väl se. Stallägaren har lugnat mig och sagt att de skulle tagit bakterieprov om det verkade behövas. Jag hoppas hon har rätt. Jag har full tillit till seminstationen och deras kunniga veterinär. Jag räknar med att hon gör rätt bedömning.
I helgen ska jag upp till Salsbro igen. Inte för att hämta Kimbi men däremot för att lämna hennes stallkompis Stella på insemination. Självklart kommer det också bli en och annan (typ tusen) pussar på Kimbi och en borst och lite morötter. Sedan håller vi tusen tummar för att både Kimbi och Stella blir dräktiga så att fölen kan bli lekkamrater nästa år.
Detta är Stella som föl. Hon är född på gården Kimbi står. Det var hennes mamma som förolyckades i samband med fölningen förra året. Nu väljer Stallägaren att låna tillbaka magen på Stella så att de förhoppningsvis kan få tillbaka en del av stoet de förlorade. Imorgon ska Stella visas på treårstest och därefter åker vi till Salsbro men henne. Håller en tumme!
Nyhetsuppdatering kring Kimbi
Nu händer det verkligen! I tisdags seminerades Kimbi med Formalin och igår fick jag ett samtal från Cecilia på Salsbro om att Kimbis ägg hade släppt och att allt ser bra ut så långt. Det känns helt sjukt. Nu får vi vänta tills dygn 14 och dräktighetskontroll. Jag hoppas så inneligt att Kimbi är dräktig då så att jag får hämta hem henne. Jag fick erbjudandet om att ta hem henne nu innan dräktighetskontrollen. Det känns otroligt lockande då Kimbi är väldigt saknad, men jag vet att hon tas väl hand om och det blir väldigt mycket åkande om jag ska upp med henne igen på dygn 14. Jag har ju faktiskt ett jobb som behöver skötas också.
I helgen hade vi vägarna förbi Askersund så jag och T passade på att stanna till hos Kimbi. Jag hade trots allt varit utan henne i 8 dagar.´och hade redan hunnit drömma mardrömmar om att hon inte hade det bra. Men Kimbi verkade väldigt lugn och glad i sin box. På dagarna går hon med två andra ston och på nätterna står hon i en stor och fin box. Hon har flörtat in sig så pass så i helgen stod hon tillsammans med ägarnas privata hästar. Hon har möjlighet att kolla ut samtidigt som hon står längst in i stallet så hon slipper störande grannar. Precis som Kimbi vill ha det.
Helt ärligt känner jag ibland en känsla som säger "vad fasen har jag gjort?" när det gäller att betäcka Kimbi. Jag bara hoppas att allt ska gå smidigt nu och att jag har både ett friskt sto och ett friskt föl i slutänden. Skulle aldrig kunna förlåta mig själv om något gick illa med Kimbi pga detta.
Att inte tävla
Det är ju inte annat än att man blir lite avis på alla kompisar som lägger ut tävlingsbilder på sina sociala medier på sig och sina hästar. Jag har ju valt att lägga tävlingarna på hyllan ett tag för att istället ge oss på vår hittills största utmaning. Det är dumt kan man tycka. Kimbi är i så himla fin form nu och har kommit tillbaka helt efter sin skada för snart 3 år sedan.
Jag kommer säkert sakna tävlingarna, men jag kanske kan behöva det. I höstas kände jag mig lite uppgiven med hoppningen. Jag fick ingen bra känsla och sen fick Kimbi ont i framkotan. Jag har blivit rätt osäker i hoppningen efter Kimbis skada när jag inte hoppade på länge. Jag har känt mig så dålig så det känns skönt att slippa ställa några krav på mig själv att tävla. Det ska vara roligt men när man känner sig kass så är det inte kul. Jag hoppas att glädjen ska komma tillbaka. Sen får vi se vilken gren det blir. Om jag vill hoppa eller om jag skolar om till dressyrtant. Då slipper jag ångesten jag känt för hoppningen ett tag.
Kimbi lämnad
Idag har jag och sambon kört upp Kimbi till Salsbro igen. Denna gången körde vi med tomt släp hem och tanken är att Kimbi nu får stå där tills hon blir dräktig. Jag hoppas innerligt att hon tar sig på första försöket. Det känns otroligt konstigt att vara hästlös.
Jag trodde inte att det skulle kännas så jobbigt att lämna ifrån mig Kimbi i någon annans våld. Tänk om Kimbi känner sig övergiven? Tänk om de på stationen inte förstår henne eller inte tar hand om henne som den prinsessa hon är? Jag litar totalt på stationen, men jag känner mig ändå lite halvt skräckslagen. Jag har aldrig lämnat Kimbi längre än en vecka under de 6,5 år jag har haft henne i Linköping.
Nu hoppas vi på att det är dags för brunst för Kimbi som planerat i slutet av kommande vecka och att det klaffar med semin. Det känns som det finns så mycket om och men. Min spontana känsla är fortfarande att jag förväntar mig att detta kommer gå vägen. Jag hoppas såklart, men efter ett par år som kattuppfödare så vet jag ju att det inte alltid går enligt plan.
Tanken är som sagt att hämta henne när hon är bekräftat dräktig. Man gör ju ett antal kollar efter det men jag väljer att göra dem hemmavid istället i så fall.
Hur ska jag kunna klara mig utan det här stora huvudet i ett antal veckor?
Ett samspel mellan häst och människa
När jag var på seminstationen härom dagen kom vi in att börja prata om samspelet mellan häst och människan när det gäller att skapa friska och framgångsrika hästar. Från det ögonblick man tar beslutet att ta föl på sitt sto så handlar det om detaljer.
Först har vi alla detaljer som vi människor tittar på för att hitta den perfekta matchningen till ditt sto. Det är inte bara första bästa, utan det handlar om att se starka och svaga sidor och granska både sto och hingst i detalj.
Därefter kommer det stora samspelet mellan ägare, häst och veterinär i att skapa ett föl. Veterinären kollar på detaljen för att avgöra det perfekta tillfället att inseminera för att ha störst chans till att lyckas.
Därefter behöver du vänta i 11 långa månader och sedan tillsammans med ditt sto hjälpa ett nytt föl till världen. I dessa 11 månader är det detaljer som har betydelse. I utfodring och omskötsel och kärlek. Om du inte skulle göra allt detta för ditt sto kanske allt skulle vara förgäves. Det finns såklart inga garantier för att allting går vägen ändå, men man gör ändå de små sakerna för att förbättra oddsen för ett bra slutresultat.
När ett nytt liv sedan är fött följer ett helt liv av detaljstuderat samarbete mellan häst och människa. Det är de små detaljerna som kan skapa en vinnare, men som också kan förstöra så mycket. Det handlar om allt ifrån hovslagare, träning, utfodring och omvårdnad. Att hitta en specifik plan för varje individ.
Allt detta är så otroligt fascinerande och jag blir bara mer förundrad ju mer jag tänker på det. Jag gör mitt bästa för att lyckas med alla detaljer och samspela med Kimbi. Tillsammans är vi ett team. Det har vi varit länge och förhoppningsvis kommer vi vara det en lång tid framåt också.
Plan B
Allting blir inte alltid som enligt planen. Igår när jag kom till stallet beundrade Kimbi såklart. Eftersom jag visste att spermaskicken inte fungerar så bra nu under påsken så visste jag mer eller mindre att den hör brunsten var sumpad.
Jag rådde med de pä stationen och vi kom överens om att ändå åka upp och kolla hur Kimbi ligger till och på så sätt kunna planera bättre om hur vi ska lägga upp det framåt. Så imorse trotsade vi snöovädret som kommit under natten och åkte till Salsbro. Resan gick ändå helt okej med tanke på underlaget. Det var en väg som var riktigt dålig, och där och då kändes det som om vi skulle behöva vända. Vi konstaterade dock att vi hade kommit mer än halvvägs så vi körde på i lugn takt. På hemvägen valde vi en bättre väg och väglaget var mycket bättre.
På stationen fick vi direkt komma in i seminspiltan och veterinären kollade henne. Såklart hade hon ett stort och fint ägg som var perfekt för seminering, idag! Men eftersom skicken var kört så fick jag två val. Lämna henne och så sprutar de igång henne om en vecka, eller ta med henne hem och komma tillbaka lagom till nästa brunst. Jag frågade vad veterinären tyckte var bäst och vi kom fram till att vänta på nästa brunst eftersom det är tidigt på säsongen. Vi räknar med att komma tillbaka med henne om ca 2 veckor runt valborg. Det fungerar bra för mig och Kimbi är supersnäll att köra, så det satsar vi på helt enkelt.
Lite synd att vi missade denna brunsten men jag var ju lite medveten om risken. Jag ville ju dock att Lumis bebis skulle komma innan jag körde iväg Kimbi för att inte riskera något. Så det gör inte jättemycket. Som sagt är det fortfarande tidigt på säsongen och jag hoppas att Kimbi är hyfsat lätt att få dräktig. Hennes mamma har alltid tagit sig på ett eller två försök.
Vi stannade och köpte choklad i Askersund också. Jättegoda chokladbollar från en chokladtillverkare där. Mums!
Nu är det dags!
Jahopp. Då är det skärtorsdag. Igår födde till sist min lilla katt Lumi en unge på dygn 67. Jag har gått och väntat sedan helgen så jag började känna mig ganska frustrerad. Det blev troligen en liten tjej och i så fall ska hon få heta Ester, eftersom hon är född under påskveckan (easter). Allt gick bra i alla fall och det är en pigg liten rackare. Hon har hållit mig vaken inatt. Eftersom hon inte har några syskon så börjar hon pipa så fort mamma lämnar boet. Lilla pyret.
Mitten av april är kommen och imorgon kör jag iväg Kimbi till seminstationen Salsbro stuteri. Igår anmälde jag henne i Språngrulla så nu är vi på gång. Otrolig skräckblandad förtjusning. Det känns fortfarande som jag inte har någon aning om vad jag pysslar med. Ändå har jag tillbringat otaliga timmar till att läsa på och överanalysera. Det som känns jobbigast just nu är nog att jag inte vet hur länge Kimbi kommer vara borta. Jag vet inte hur väl vi tajmar brunsten. Har vi extrem otur brunstar hon nu i helgen, när det är påsk och det är svårt med spermaskick. Sen kanske hon inte tar sig, annat kanske krånglar. Jag får hjärtsnörp bara jag tänker på det.
Jag känner i alla fall högt förtroende för seminstationen. Men sen funderar man ju lite på vad jag ska ha med mig till Kimbi. Kraftfoder får hon ju inget så där är vi i alla fall på det lugna. Men sen är ju frågan om hur mycket grejer hon behöver. Behöver hon flugtäcke? Vintertäcke? Tur att Kimbi åtminstone är ganska snäll och okomplicerad så jag hoppas att hon ska uppföra sig väl när hon är borta. Kimbi brukar alltid få högst betyg i uppförande hos veterinärer och ET och tränare. Är man bara lugn med henne så är hon lugn. Hon gillar inte stress, så det är väl det enda.
Nu verkar det ju som att det ska bli snö imorgon. Jag hoppas att det håller sig som regn så att vi kommer iväg. Jäkla vår. Det var ju nyss så varmt och skönt.
Skor, check!
Tiden för betäckningssäsong börjar närma sig med stormsteg. Hos många har den säkert redan börjat. För mig blir min plan lite mer verklig för varje dag tror jag.
I veckan var hovslagaren på plats och skodde Kimbi. Bara fram, bad jag om. Seminstationen vill inte att stona har skor bak när de är där, och jag tänkte att det var bäst att lyda. Inom någon vecka räknar jag med att köra iväg Kimbi till stationen. Sedan får vi väl se hur länge hon är borta. Tanken är ju att låta henne stå lvar tills hon är bekräftat dräktig.
Det kommer att bli fruktansvärt tomt utan henne. Jag har ju typ aldrig varit utan häst på det sättet innan. Jag är van att åka till stallet varje dag. Då vet man alltid vad man gör efter jobbet. Nu blir det inte så på ett tag framöver. Det känns ganska läskigt.
Innan jag kör iväg Kimbi till stationen har jag en sak att klara av först. Jag ska invänta att Lumi föder. Hon är dräktig och ska föda när som helst. Fortplantning av ett djur i taget är min melodi. Många måste tro att jag är helt galen men djuren är mitt liv och jag älskar allt detta.
Lumi idag på dygn 63. Hennes tidigare kullar har kommit på dygn 63. Denna gången är det färre så hon kanske går några dagar extra, eller?
Det svåra med att välja hingst
Spänningen är olidlig. Jag vet inte hur många hingstar jag granskat under det senaste halvåret. Man kollar på exteriörbilder och försöker utröna vad den där sluttande bogen betyder och om de något raka haserna kommer förstöra en framtida avkomma. Jag är ingen expert. Jag är helt motsatsen. En glad amatör som vill lära mig så mycket som möjligt på vägen och helst inte göra några katastrofala missar.
När jag ser hingst nummer 78 trava förbi i en flashig trav på ytterligare ett videoklipp blir jag helt plötsligt osäker. Osäker på min egen förmåga att avgöra om det jag ser är bra eller inte. Jag försöker fånga den mörka hingstens blick för att kunna se om den har en blick som jag vill ha på en framtida fölunge. Jag vet inte. Jag vet knappt vad som är skillnaden mellan hingst 78 och hingst 77. Båda är ju fina hästar. Så vad är det som säger att den ena hingsten skulle vara ett bättre val än den andra?
Det finns så otroligt många hingstar idag. De flesta hingstarna får inte så många ston så det blir svårt att se vad de nedärver. Det ser man först långt efteråt, och då är det ju liksom lite försent många gånger. Det är för ett otränat öga skitsvårt att se vad som är bra och inte. Alla hingstarna har ju redan genomgått en hård granskning och lyckats bli godkända i konkurrens. Där är det experter som sitter och tycker och dömer. Jag känner väl att jag egentligen inte har den kunskapen att döma. Jag väljer därför att förlita mig mycket på den hjälp jag har att tillgå, samt min magkänsla. Man kan ju hoppas på att den känner av jackpot någon gång.
Jag har pratat och bollat tankar med Kimbis uppfödare. Hon pratar hingstar och avgifter och dräktighetsprocent och blodslinjer tills man blir helt snurrig. Jag kan inte låta bli att le åt hennes ofantliga kunskap och hur glad jag är att få ta del av en bråkdel av detta. Hon har avlat på Kimbis stolinje länge och hon vet vad som brukar passa och vad jag bör se upp med. Jag hittar hingstar och frågar "men denna då?", och får ett långt svar om varför jag absolut inte ska välja honom. Det är bara att tacka och ta emot.
Men sen dök det upp en hingst som magkänslan gillade. Även hjärtat dunkade lite extra. Men jag vågade inte riktigt tro på det. Jag vet ju ingenting. Jag har inte kunskap nog att avgöra om hingsten skulle passa. Pratar åter igen med Kimbis uppfödare.
- Jag har hittat en hingst som skulle passa perfekt, säger hon.
När hon säger vem det är och det är samma hingst som jag kollat på, som jag faktiskt gillat, så blir jag glad (och lite lättad). Hon säger att jag ska kolla lite mer på honom och hans stamtavla. Jag fick också lite andra tips om det skulle vara så att jag inte skulle fastna.
Men jag fastnar för honom. Mer än innan. Blir mer kär för varje gång jag kollar på honom. Kollar även på de andra förslagen. Magen är tyst. Magkänslan har redan valt. Nu är det bara att hoppas på att den valt rätt, för idag har jag bokat hingst till Kimbi.
Kimbi 2.0
Kimbi är så otroligt fräsch i kroppen just nu. Vi var ju hos veterinären förra veckan och fick högsta betyg. I förra veckan kommenterade en stallkompis om att Kimbi blivit så himla grov. Jag har knappt tänkt på det själv men det stämmer faktiskt. Hennes rumpa är helt rund och hon har börjat få en väldigt fin överlinje. Sedan Kimbi skadades har hon verkligen blivit en Kimbi 2.0.
När man tänker på det så kanske jag är lite galen som väljer att ta föl på Kimbi nu när hon är i sin livs form. Jag vet ju att hon kommer att tappa mycket och att jag kommer få börja om på sätt och vis, igen. Jag har fått kommentarer om det, och vissa har även frågat om jag själv är gravid och det är därför jag väljer att göra det nu.
Jag kan dementera och säga att jag inte är gravid och har inga planer på att bli. Jag känner bara att det är bra tajming, och att jag inte vill vänta. Jag har tänkt på detta i ett år och nu är det ändå dags. Så otroligt läskigt men spännande. En lång resa hit, och ändå har det här äventyret knappt börjat.
En glad Kimbi vid dagens ridtur. Eller... hon är alltid glad förresten. I alla fall när man rider.
En rätt mörk bild men denna bilden är bara några veckor gammal. Här ser man verkligen att hon har blivit rund och fin i musklerna. Mycket hårt jobb bakom detta!
Lättare sagt än gjort
Tidigare var jag så himla säker vilken seminstation som jag skulle välja. Jag hade ju hittat en som dels låg nära mig och dels kändes det bra. Jag hörde därför av mig till seminstationen för att höra om de hade plats för någon som Kimbi.
- Ja, svarade dem. Men vi tar inte emot ston förrän i slutet av maj.
"Slutet av maj?!" Tänkte jag. Jag som har fått inpräntat i mig från alla håll nu när jag vill försöka betäcka att börja tidigt för sjutton gubbar. Ett förstagångssto vet man aldrig hur de är att få dräkiga. Jag förstår hur de tänker och även fast det skrämmer mig att om Kimbi skulle bli dräktig tidigt så kommer hon få föl typ mitt i vintern. Jag ser framför mig hur jag får släpa föl in och ut från hagen och stå med typ infravärme och täcken. Men hellre det kanske, än att låta tiden gå och inte få dräktigt för att tiden rinner iväg.Jag har därför fått lov att stryka denna seminstation från min önskelista.
Tanken med att ta en station nära är ju att jag kan ta hem Kimbi mellan seminering och dräktighetskoll. Nu har jag istället fått utöka min geografiska avgränsning. Tyvärr kryllar det inte av seminstationer i Östergötland. Det gäller ju att känna sig trygg med stället man lämnar sin häst till. Därmed är personkemin väldigt viktig för mig. Av den anledningen går två seminstationer i mitt närområde bort då jag har svårt för ansvarig veternär. Det skulle inte kännas bra i mammahjärtat att lämna henne där.
Nu har jag istället valt att gå på magkänsla och rekommendationer. Jag har tagit kontakt med den seminstation som stallägaren använt till sitt tidigare avelssto. Hon har i alla fall fått dräktigt alla de gångerna hon använt dem, och har varit väldigt nöjd med bemötande och omskötsel av häst. Jag fick svar idag och det verkar som att de skulle ha plats för Kimbi. Jag ska prata lite mer med dem så får vi väl se. Typ i mitten av april kommer jag nog skicka iväg henne i så fall. Och det är fruktansvärt snart. Det är om typ... 2 veckor. Sen är det bara att hoppas.
Detta är Koopa, och det är Kimbis mamma Kimberly i bakgrunden på riksfölfinalen 2015. Koopa lever tyvärr inte längre pga en hagskada, men han var alltså halvbror med Kimbi. e. Tailormade Tempation. Kan och Kimbi hade i stort sett identisk teckning. Lite kul tycker jag.
Välja station
När man ska inseminera sitt sto så handlar det inte bara om att hitta den perfekta hingsten. När man har hittat den perfekta hingsten så behöver man också hitta en seminstation som kan hjälpa dig att tillverka ditt älskade föl. Jag har insett att det kan vara nog så klurigt som att hitta rätt hingst
Välja hingstens station
Många hingstar i vårt avlånga land står uppställda på hingststationer som också har seminstationer. Det kan vara smidigt att välja en av dessa stationer då man då oftast kan i demoners sitt sto med färsk sperma och slipper de riskerna som finns med transporterad sperma. Det finns hingstar som har betydligt högre dräktighetsprocent på färsk sperma jämfört med transporterad. Nackdelen kan ju vara att man kan få åka långt till stationen. Det gör att man oftast kanske lämnar kvar sin ädelsten på stationen tills hon är bekräftat dräktig. Hem får man sedan en ganska saftig räkning med en stor post på uppstallningskostnad, eftersom den betalas per dag.
Välja station utifrån geografiskt läge
Bor man i de södra delarna av landet så är det inte bara hästgårdar som det kryllar av. I många delar finns det också rätt många seminstationer. Ett väldigt smidigt alternativ för den som inte vill stalla upp sitt sto på stationen alls eller bara låta henne stå där några enstaka nätter vid i semination. Nackdelen är ju åter igen att transporterad sperma kan vara sämre (om man inte har sånt flyt att hingstens station är den man bor nära). Sen kan det ju vara osmidigt att köra stoet mellan station och hemstallet om man väljer den lösningen.
Välja station efter popularitet
Jag har märkt att det finns seminstationer som är mer poppis än andra, och det finns de som väljer station utifrån detta. Känns som onödigt omständigt många gånger. Jag skulle inte välja station på popularitet. Enda gången jag skulle välja en sådan station är väl om de faktiskt skulle ha den hingsten jag vill ha och det är smidigast att köra dit henne. Jag vet inte om dessa stationer faktiskt har procentuellt bättre dräktighet. Jag tror inte det finns statistik för stationer att tillgå offentligt, tyvärr.
Så som läget är för mig kommer jag troligen välja en station som ligger rätt nära Linköping. Jag kommer inte köra Kimbi imellan en massa men tänker att hon kanske kan få komma hem mellan insemination och dräktighetskoll. Det är ett par veckor där imellan. Jag har förstått att stationen består av kunnigt folk och att jag borde kunna lämna Kimbi där med gott samvete. Står hon när är finns det ju också möjlighet att åka dit och hälsa på ifall saknaden blir för stor. Skulle jag av någon anledning byta hingst till en med sämre dräktighet skulle jag dock försöka ta hans hemmastation tror jag, för att förbättra oddsen för dräktighet. Men den hingsten det lutar åt står på station utan seminstation. Dessutom ligger den så jäkla långt bort att ingen normal person skulle orka åka.
Nu ska jag bara ta kontakt med stationen och prata med dem ifall de har möjlighet att ta emot Kimbi. Jag har ingen aning om hur stor förfrågan stationerna brukar ha och om de brukar bli fulla fort. Jag hoppas att de har plats. Kimbi har säkert inget emot att bo i vardagsrummet annars :).
Utan min ädla springare
Jag kan tyckas vara rädd dum som väljer att ta föl på Kimbi. Hon är min enda häst, så det är inte så att jag har tre andra springare i stallet som står och väntar på mig när Kimbi går på mammaledigt.
Jag har en förhoppning om att jag ska kunna rida henne ganska långt in i dräktigheten. Om nu Kimbi tycker att det känns okej. Jag har däremot inte tänkt åka iväg och träna och tävla så det får helt enkelt ligga på is nu ett tag. Vi har ändå haft en svacka på tävlingsfronten så det känns nästan bra att lägga fokuset på något helt annat och ta bort alla krav. Jag har rätt höga krav på mig själv och anser inte att jag har lyckats speciellt bra i min ridning efter Kimbis skada. Jag tappade väldigt mycket det året tyvärr. Men nu känns det igen inspirerande med ridningen där målet är att hålla Kimbi fräsch och ha roligt.
Jag hade först tänkt att tävla Kimbi lite i vår innan jag betäcker henne, men jag har släppt det. Jag har blivit övertalad att skicka iväg Kimbi till seminstationen ganska tidigt, så kanske åker hon iväg redan om en månad. Det är otroligt kort tid! Men innan dess har jag tänkt åka till veterinären och kolla upp henne för det skulle kännas bra om hon var helt frisk i leder och muskler innan jag ställde av henne för att skicka henne på semin. Jag ska ringa min veterinär i veckan så jag kan komma dit snart och göra en check. Kombi har sedan tidigare varit lite svag i ett bakknä efter sin skada och i somras fick hon en stengalla och överansträngde sin kota på frambenet. Jag tror att hon eventuellt kan ha en liten känning någonstans. Det är lika bra att kolla upp innan hon blir halt eller dylikt.
Kunskap och oro
Att ta ett föl på sin häst har jag insett är otroligt komplicerat och avancerat. Det krävs att man har intresse såväl som tid och energi att läsa in sig på allt.
Mina planer att betäcka Kimbi började redan för ca 1 år sedan. Sedan dess har jag läst allt jag kommit över på internet. Jag har även köpt en bra bok som ger en förenklad och uppstyrd bild av hur man går tillväga när man vill betäcka sitt sto. "Avel för amatörer" heter boken och handlar egentligen bara om första stegen. Dvs att bestämma sig för att ta föl, hitta en hingst och betäcka stoet.
Nät jag var 12 fick vi ett föl hemma. Vi betäckte mitt B-ponnysto Annie. Grejen är att jag då var rätt liten då. Även om jag har minns allt från den tiden så var det min mamma som tog allt ansvar gällande betäckning, kostnader och planering. Nu är det istället jag själv som står där och ska ta huvudansvaret.
Nu tror jag inte att jag kommer ha all den kunskap som krävs för detta på egen hand. Jag är glad att jag har flera personer runt mig som har större erfarenhet än mig när det kommer till avel. Jag är bara en glad amatör som kommer vara överlycklig om detta lyckas.
Jag har under de senaste åren skaffat mig en del kunskap om avel på katter. Det är absolut inte som att avla på hästar men det har i alla fall visat att jag klarar mer än jag tror. Jag var helt livrädd när jag skulle ta min första kull. Jag var rädd för att jag skulle göra något fel eller missa något som skulle göras eller förberedas. Men med tiden har jag lärt mig och jag gjorde inte ens något fel första gången. Nu väntar jag min tredje kull som är beräknad 10 april. Den här gången känner jag mig tryggare. Jag vet vad som behöver förberedas, vilka papper som ska skickas in och vad det kommer kosta. Lagom tills jag känner mig trygg med detta så ger jag mig alltså ut på ännu djupare vatten.
Min filosofi just nu är ett steg i taget. Jag försöker att inte läsa på on fölning och föl. Varför läsa på om det innan jag ens vet om jag får något dräktigt sto? Nä, allting har sin tid, och skulle nu Kimbi bli dräktig så har jag trots allt 11 månader på mig att läsa på. Jag är ganska lättlärd så det borde jag hinna.
Fina fölis från i somras. Tyvärr fick hon somna in bara några veckor gammal.
Min senaste kattkull ett par veckor gamla. Söta som få!