MartinaR

Idag är det 6 månader och 1 dag sedan Kimbi inseminerades och blev dräktig! Någon dag för typ 1,5 vecka sedan verkade hon väldigt trött och omotiverad att rida, men annars har hon känts ungefär som vanligt och är pigg och glad. Generellt kan jag nog tycka att hon är lite tröttare än vanligt, men som sagt gillar hon ändå att bli ridning. Sadelgjorden tycker hon däremot inte är någon större hit.

 

Förra måndagen drog jag på henne sadel och träns och gick upp på ridbanan för ett litet pass som jag hade planerat skulle vara lite jogg. Strax innan jag ska hoppa upp börjar Kimbi skrapa och backa och sparka mot magen. Kolikkänning. Så istället för ett ridpass så blev det först 20 min promenad på ridbanan. Kimbi verkade lugn när jag kom tillbaka till stallet igen, men efter en kortare stund började hon skrapa igen. Då gick vi upp på ridbanan och longerade i skritt och trav i ca 15 minuter. Det verkade göra susen för när vi kom ned till stallet igen så förblev hon lugn. 

 

Kimbis koliksymtom verkar inte ha berott på att hon var förstoppad. Hon bajsade både innan jag tog in henne strax innan ridpasset, och direkt efter longeringen. Däremot hade hon en del gaser i magen som det verkade.

 

I lördags var då sedan jag och T på bio för första gången på typ ett halvår. Drygt en timme in i filmen så börjar det ringa i min mobil. Det var en tjej i stallet som hörde av sig om att Kimbi åter hade koliksymtom och ville inte äta. Stallkompisen gjorde mig en stor tjänst och tog ut Kimbi och rörde på henne i skritt och trav i ca 30 minuter, och de hann även med en promenad innan jag kom från bion. Lagom tills jag kom hade Kimbi bajsat och hon hade börjat äta. Väldigt skönt att jag har stallkamrater som jag litar på så pass, och som ställer upp, även om klockan hann bli 12 på natten innan vi kunde åka hemåt.

 

Jag har googlat mig fördärvad och har hittat info om att kolikkänningar tydligen är väldigt vanligt på dräktiga ston. Det verkar som att problemen dyker upp ungefär kring denna tid av dräktigheten hos många. Då är det troligen fölet som ligger och trycker mot tarmen och skapar obehag för stoet. Jag hoppas att det är den enkla förklaringen, och att det inte är den lite mer jobbiga förklaringen som då skulle innebära livmoderomvridning. Kimbi brukar vanligen inte ha kolik, så att hon nu har haft det två gånger inom loppet av en vecka känns sådär. För några veckor sedan rapporterade stallägaren om att Kimbis box var uponer en morgon, så det är mycket möjligt att hon haft dessa känningar även andra gånger utan att någon upptäckt det. Nu har jag iaf försökt tänka över Kimbis situation och försökte åtgärda alla vanliga kolikanledningar. Det är bara att hålla tummarna för att Kimbi slipper dessa problem framåt.

Nu har Kimbis dräktighet äntligen passerat en milstolpe. Nu har vi passerat halvvägs. Min nedräkningsapp säger att vi har passerat fler dagar nu än vad som är kvar till D-day, vilket känns fantastiskt.

 

Kimbi är nu ca 5,5 månad passerad och magen är större än vad jag förväntat mig. Stona brukar ju inte vara så stora såhär tidigt i dräktigheten, och Kimbi har en ordentlig kula. Sadelgjorden på hoppsadeln når precis runt så jag har köpt in en längre sadelgjord till hoppsadeln och en längre gjord till hennes barbackasadel som också börjat bli lite kort. Gjordarna är dock lite långa än så länge, så nu får jag vänligt försöka be Kimbi att inte spänna ut magen när jag ska få upp gjorden till första hålet. Vissa dagar är hon väldigt irriterad på gjorden, och andra dagar bryr hon sig inte mer än hon brukar.

 

Vi håller igång ridningen så gott det går. Det är mörkt och grått väder och inte motiverande någonstans. Hemma är vi mitt uppe i stor renovering också så jag kan ärligt säga att jag har lite dåligt samvete kring ridningen. Senaste två veckorna har jag nog bara ridit ca 3 ggr/vecka. Kimbis medryttare har nu köpt egen häst så Kimbi är bara på mitt ansvar. Däremot känns hon jättefin att rida. I dressyren är hon nästan finare än någonsin och ute är hon väldigt glad och pigg. Det är så att jag blir lite orolig för om hon kommer lyssna på sin kropp nu när hon blir tyngre. Jag blir så nojig att hon ska överbelasta sig när hon far iväg i 180 ute i skogen. Men målet är fortfrande att hålla igång henne så gott som jag brukar fram till nyår. Därefter blir det nog mera lullridning i skog och mark och lite jogg på banan. Jag hoppas på en bra vinter med lagom mycket snö. 

 

Bild från igår!