MartinaR

Nu har Kimbis dräktighet äntligen passerat en milstolpe. Nu har vi passerat halvvägs. Min nedräkningsapp säger att vi har passerat fler dagar nu än vad som är kvar till D-day, vilket känns fantastiskt.

 

Kimbi är nu ca 5,5 månad passerad och magen är större än vad jag förväntat mig. Stona brukar ju inte vara så stora såhär tidigt i dräktigheten, och Kimbi har en ordentlig kula. Sadelgjorden på hoppsadeln når precis runt så jag har köpt in en längre sadelgjord till hoppsadeln och en längre gjord till hennes barbackasadel som också börjat bli lite kort. Gjordarna är dock lite långa än så länge, så nu får jag vänligt försöka be Kimbi att inte spänna ut magen när jag ska få upp gjorden till första hålet. Vissa dagar är hon väldigt irriterad på gjorden, och andra dagar bryr hon sig inte mer än hon brukar.

 

Vi håller igång ridningen så gott det går. Det är mörkt och grått väder och inte motiverande någonstans. Hemma är vi mitt uppe i stor renovering också så jag kan ärligt säga att jag har lite dåligt samvete kring ridningen. Senaste två veckorna har jag nog bara ridit ca 3 ggr/vecka. Kimbis medryttare har nu köpt egen häst så Kimbi är bara på mitt ansvar. Däremot känns hon jättefin att rida. I dressyren är hon nästan finare än någonsin och ute är hon väldigt glad och pigg. Det är så att jag blir lite orolig för om hon kommer lyssna på sin kropp nu när hon blir tyngre. Jag blir så nojig att hon ska överbelasta sig när hon far iväg i 180 ute i skogen. Men målet är fortfrande att hålla igång henne så gott som jag brukar fram till nyår. Därefter blir det nog mera lullridning i skog och mark och lite jogg på banan. Jag hoppas på en bra vinter med lagom mycket snö. 

 

Bild från igår!