Världen glittrar

Såhär såg det ut när jag var ute och red idag. Solen kon fram samtidigt som det snöade så allt glittrade. Var superfint!

Imorgon ska Kimbi förhoppningsvis klippas. Just nu blir hon dyngsur av inget arbete alls, och jag gillar inte riktigt det. Hade först tänkt strunta i att klippa henne iår, men eftersom hon svettas så mycket och jag ogillar att hon står blöt så får det bli en klipp ändå.




Snöööö

Snön vräker ned utanför fönstret. Det blev ingen ridning av Kimbi idag. Gick länge i skolan, vädret lockade inte och jag hängde med Sofia och kollade när hennes treåring blev hoppas för första gången. Väldigt intressant. Däremot var bilresan hem väldigt spännande i snöyran. Slutade med att vi puttrade fram i 50 km/h på motorvägen. Resan gick dock väldigt bra, däremot körde Sofia fast på stallplanen istället. Men men, vi tog oss i alla fall hem.

Nu ligger jag nedkrupen i soffan med en filt och en av våra tre katter på magen. Det är dagar som dessa jag önskar jag haft ridhus. Men alla de stall jag stått i hitills som haft ridhus har varit konstiga. Varför kan man inte få allt man önskar i ett och samma stall, utan att behöva betala en årsinkomst i stallhyra? Jaja, man kan ju drömma om att Pernilla får för sig att bygga ridhus också :). Då hade mitt nuvarande stall varit totalt perfekt.




Intervallträning nr 1

Idag har jag gjort ett tappert försök att intervallträna Kimbi. Hon har fått vila ett par dagar efter veterinärbesöket då hon fick en reaktion på vaccinet hon fick samtidigt, så hon har varit öm och svullen på halsen. Men idag red jag till sist i alla fall.

Regnet stod som spön i backen och det var inte alls roligt regnväder. Jag hade tänkt hålla mig på ridbanan då Kimbi är lugnast där men ridbanan näst intill simmade och jag inte riktigt litar på det underlaget så jag red ut istället. Tänkte att jag börjar lugnt och körde 4 x 2.20 min. Kimbi var skitjobbig och tyckte att hon skulle springa i 180 hela tiden. Var minst sagt irriterad på henne. Hon kommer ur balans i den hastigheten och byter galopp, vilket det inte är tänkt att hon ska göra. Vi har lite att jobba på med andra ord. Nu är det vila imorgon, sen får vi se om jag hinner rida på onsdag. Ska troligen iväg och kolla när hennes treåring hoppas på riktigt för första gången :).




Längtar efter att träna!

I onsdags när jag kom hem med Kimbi så åkte jag med en tjej i stallet direkt för att titta på när hon red lektion för en riktigt duktig ryttare som bor i närheten. Det var riktigt kul och givande. Dock kan jag inte annat än påstå att det nog var det värsta sättet att plåga sig själv på. Själv har jag inte ridit lektion sedan i augusti och jag kan inte annat än sakna det något otroligt mycket. Jag saknar tävlingarna också, men träningarna ligger nog dock snäppet högre hos mig. Det finns nästan inget som går upp mot en lyckad träning med hästen. När man har gått en sån där "aha-upplevelse" och hästen bara gick som en dröm. Det är så himla kul med Kimbi också, för ibland känns det som hon också får den där aha-känslan. När poletten bara trillar ner och hon förstår. Hon vill ju så gärna göra rätt så hon försöker ju verkligen. Jag hoppas på att jag kan träna lite igen med Kimbi framåt början av nästa år. Jag misstänker att vi har en bit till dit vi var i somras, men vi ska tillbaka dit, och vi ska ännu längre!



Glad Kimbi

 Här kommer en film från förra veckan när Kimbi släpptes ut tillsammans med sin fina vän Iseo. Hon blev så himla glad och sprang runt såhär i säkert en kvart. Jag stod bara och log och var så glad över att min häst kan vara så glad.
 
 



Tuta och kör!

I onsdags var jag hos veterinären med Kimbi för att se hur hon har läkt efter operationen. Det första jag fick göra var att gå ut och longera henne i galopp för att veterinären skulle kunna jämföra Kimbis lungljud före och efter operationen. Kimbi tyckte det var superkul och ville inte alls stanna när veterinären sa till. Hon ville springa varv på varv på varv. Men det missljudet som man hörde innan operationen hördes inte längre vilket var väldigt skönt.

Där efter kollade veterinären nere i halsen på Kimbi med hjälp av ett endoskop. Jag var sjukt nervös och rädd för att det inte skulle läkt som det skulle. Med handen på hjärtat kan jag erkänna att Kimbi inte riktigt hållit sig så lugn och snäll som jag hoppats på. Men när endoskopet kommer på rätt plats jublar min underbara veterinär och utbrister "Åhhh, så fint det ser ut! Vad glad jag blir!". De bästa orden som hon hade kunnat ge mig i det ögonblicket.Det enda som var kvar efter operationen var en liten rodnad i svalget som inte var något att bry sig om.

Nu är det med andra ord dags att sätta igång Kimbi ordentligt. Hon ska inte ridas så mycket i form de närmsta veckorna utan hon ska intervalltränas ungefär varannan dag i 6 veckor för att bygga upp både kondition och styrka igen. När dessa 6 veckor gått ska Kimbi vara helt återställd så det är bara att köra på som innan operationen. Jag längtar!
 



Återbesök imorgon

Imorgon är det dags för återbesök med Kimbi, så då ska vi kolla hur läkningen har gått efter operationen. Jag hoppas att det har läkt fint. Dessutom hoppas jag på att min veterinär ger mig bra direktiv för hur jag ska sätta igång Kimbi. Än så länge har jag skrittat nästan enbart, men travat lite korta sträckor och tagit någon liten galopp. Mälarens klinik gav mig rätt dåliga instruktioner enligt mig: "skritt i Walker eller för hand i 6 veckor och sedan successivt ökad ridning". Jag känner att jag har dålig koll på vad Kimbi egentligen får göra och hur en bra igångsättning ser ut i hennes fall.




Lycklig häst

Igår fick Kimbi gå ut i sin vanliga hage med sin kompis igen efter över 6 veckor. Lyckligare häst får man ju leta efter. Hon sprang runt i 180 och bockade och studsade och stod på bakbenen. Det var otroligt härligt som hästägare att få se sin häst så himla glad. Hennes kompis var även han väldigt lycklig.

På onsdag ska vi på återbesök, så efter det hoppas jag att jag kan få sätta igång Kimbi lite mer. Än så länge så skrittar vi bara, men det är inte helt fel det heller när man inte ridit sin häst på 7 veckor.




Nya tränset

Igår fick Kimbi prova sitt nya träna för första gången. Tränset är nästan för litet för henne men det funkar ändå. Detta får duga, eftersom det ändå är rätt snyggt måste jag säga.




Första gången på Kimbi

Då så! Äntligen har jag ridit min häst igen för första gången på ungefär 7 veckor. I lördags kom jag upp en stund på henne. Kändes ungefär som att rida på en tickande bomb. Idag red jag igen och då var Kimbi lite mer chill med läget. Vi tog en lång skrittur och det var riktigt härligt, om än väldigt kallt.

Imorgon får jag sällskap till stallet av min vän Viweka. Jag ska låna Iseo i stallet och så ska vi ta en skrittur med båda hästarna. Det ser jag fram emot. Var ganska längesen jag träffade Viweka och jag känner att det kan bli ett skönt break i vardagen. Det är så mycket med allt hela tiden.




Lite nyinköpt

Nu när det är dags att sätta igång Kimbi så kommer det också bli dags att börja använda lite nya saker som jag hunnit köpa under tiden som Kimbi har vilat. Det är både till mig och till Kimbi.

För min del så gäller det ett par nya ridstövlar. Det är ett par från mountain horse och de känns väldigt bra att gå i hitills. Jag hoppas att de ska kännas bra att rida i också. Det är mina första stövlar på ungefär 10 år. Ridit i chaps sedan dess och har inte hittat några stövlar som passat mina vader, men till sist så. Det är dessutom en födelsedagspresent från mamma och min fina pojkvän.

Till Kimbi har jag införskaffat ett nytt dressyrträns då det nuvarande börjar bli väldigt slitet. Det är nääästan för litet men jag hoppas verkligen på att det ska fungera, för det är väldigt snyggt. Det är från hööks och har både lack och pärlor. Som en tjej i stallet sa "både porrigt och tjejigt". Hon kommer vara urläcker :).




Ridning av annan häst

Igår fick jag prova att rida en annan häst i stallet. Nästan lite bra att Kimbi vilat ett tag, då det resulterat i att jag fått rida tre andra hästar i stallet.

Hästen jag red igår är en treåring (snart 4). En väldigt lättriden treåring, minst sagt. Jämfört med Kimbi har han kommit väldigt långt. Dock reds Kimbi i stort sett endast fram till treårstestet, sen vilade hon mer eller mindre i ett år. Det gick i alla fall väldigt bra och jag får gärna rida honom fler gånger åt ägaren.

Eftersom jag ridit ett par andra hästar än Kimbi nu sista månaden så har jag också fått rida lite annorlunda än vad jag är van vid. Jag hoppas att jag ska kunna ta med mig mycket av det jag lärt mig på de andra hästarna upp på Kimbi för att kunna få henne lite mer lyhörd och känslig. Vi får se hur det går, men det är min förhoppning.




Ridning snart!

Nu när Kimbis vila snart är över pirrar det i hela min kropp och jag längtar efter att få sätta igång min fina tjej igen. Tyvärr är inte återbesöket förrän den 21:a, men eftersom Mälaren sa att det var okej att börja sätta igång henne efter 6 veckor så kommer jag snart få sätta mig upp på Kimbi. Jag har fundering på att göra det i helgen och passa på när det är ljust. Med tanke på energin som finns i Kimbi just nu känner jag att ljus är att föredra.

Härom dagen hade jag ute Kimbi en sväng på ridbanan. Körde lite ledarskapsövningar. Kimbi är lite mopsig just nu med all överskottsenergi så att när jag gjorde något som inte passade henne så sa hon ifrån. En gång ställde hon sig högt på bakbenen. Detta gör Kimbi aldrig vanligtvis så troligen är det bara energin som tar över. Tänkte trava ett par steg med henne men det var tydligen lite väl roligt så det fick vi sluta med direkt. Känns som att det kan bli väldigt intressant att sätta igång henne :).




Det börjar närma sig

Nu är det inte långt kvar av Kimbis konvalescens. I tisdags hade det gått 5 veckor sedan operationen, och då passade jag på att ha hovslagaren på plats så nu är Kimbi skodd åter igen. Hovarna har faktiskt hållit sig förvånansvärt fina under den här tiden trots att hon varit barfota.

Sista tiden har jag låtit Kimbi gå ensam i en mindre hage, dock ej sjukhage. Efter allt regn som kommit senaste tiden såg sjukhagen ut som en enda lervälling och jag tyckte fruktansvärt synd om Kimbi som tvingades stå där. Hon har hållit sig lugn i hagen, så nästa vecka är det dags för henne att få gå ut med sin hagkompis igen. Det kommer hon gilla. ;)