Dygn 322

I veckan valde jag att ta ur Kimbi från hennes vanliga hage. Detta då jag inte vill att hon råkar föda där. Ena hästen har haft föl innan och kan vara ganska agressiv mot människor och den andra är en yvig treåring. Inte det mest optimala för att föla
där. Hagen bredvid gödslade de tyvärr förra helgen så jag vågar inte ha Kimbi där riktigt än. Hon får därför gå på andra sidan stallet, vilket hon inte alls är nöjd med. Kimbi har aldrig reagerat på att gå ensam annars, men nu duger inga andra hästar
förutom hennes vanliga kompisar. Hon går och vankar och vill inte äta i hagen. Jag hoppas att hon lugnar sig när hon kan gå bredvid sin vanliga hage. Där har hon varit lugn andra gånger. Nackdelen är att de andra hästarna kan gå utom synhåll, men
förhoppningsvis håller de sig mest i närheten av Kimbi.
Bäckenbanden är nästan helt släppta nu, och hon har börjat fylla juvret ända ut i spenarna. Det är så spännande och nervöst nu!
Juver fredag 5/4

Juver onsdag 10/4

Jämför man bilderna ser man att spenarna börjar bli större och att juvret är mer fyllt i onsdags. Det blir en del kristaller på topparna, men ingen vit mjölk hittills.
Dygn 312
Och så helt plötsligt är det bara drygt 3 veckor kvar till beräknad fölning. På torsdag kommer hovis och tar av Kimbi skorna, och hon själv går mest och lullar nu. Hon börjar bli tröttare än vanligt och vill gärna komma in på eftermiddagarna. Hon ligger dock helst inte ned i boxen har jag märkt börjat kollat henne i kameran.Förra veckan var Kimbi orolig en av kvällarna. Hon lamslog med och rullade och krafsade och kollade mot magen. Troligen bara en förvärk. Självklart la hon sig i det hörn jag hade sämre sikt i från kameran. Dagen efter blev nojiga matte därför tvungen
att köpa en ny kamera. Uppgraderade till en D-link med 180 graders vidvinkel och lite bättre kvalitet än min tidigare som också var från D-Link. Nu täcks varenda mm av boxen i kameran och matte kan vara lugnare.
Kimbi börjar släppa böckenbanden och juvren är ganska fyllda. Senaste dagarna har hon haft lite små kristaller på spenarna också. En stund kvar till fölning är det nog, men det börjar kännas väldigt verkligt. Jag börjar bli nervös och har nog mer koll
på allt som kan gå fel än vad som borde gå rätt. Snart hoppas jag att få njuta av den lille på utsidan av magen!


