MartinaR

Ibland så går det snabbt mellan hopp och förtvivlan. Vändningarna är många så man får vara med om man ska vara med i svängarna.

 

I onsdags kollades Kimbi på dygn 14 och hon var tyvärr inte dräktig. Det kändes som ett extremt hårt slag i magen då jag verkligen trodde på att det kunde vara något denna gång. Unghästen i stallet, Stella, var dock dräktig med Fürsten Look och därmed åkte jag upp till stationen och hämtade henne i onsdags kväll. Samtidigt kunde jag också passa på att gosa med min otroligt saknade häst. Hon såg dock ut att må bra och stod och kliade på sin hagkompis när vi rullade hemåt med transporten utan henne där bak.

 

Jag har efter detta lite gett upp, och därför har jag inte orkat dela med mig av mitt nederlag. Jag har känt att det kanske inte blir något föl ändå. Jag har dock tänkt fullfölja säsongen ändå, för då har jag i alla fall gjort allt jag kunnat. Jag fick pepp och medhåll från Kimbis uppfödare så jag fick stålsätta mig mot att bara åka och hämta hem min häst och be henne 1000 gånger om ursäkt för allt jag utsatt henne för.

 

Ni kan inte ana hur förvånad jag blev idag på förmiddagen när jag får ett samtal från Cecilia på stationen. Hon förklarar att de idag hittat ett embryo på Kimbi som de måste ha missat förra veckan. Jag blir chockad och tårögd och så glad! Det innebär att Kimbi KAN bli dräktig! Oavsett hur det går så KAN hon bli dräktig! Embryot var dock väldigt litet så de la in en brasklapp. Hon ska kollas igen senare i veckan och ser allt bra ut då får jag hämta hem henne. 

 

Nu har den förtvivlan jag känt i helgen åter igen bytts ut mot en hoppfullhet. Låt oss ha lite tur nu!