Misslyckande 1

Kimbi var tyvärr tom vid besöket på Flemminge i måndags. Än en gång fick jag komma ned på jorden och bli besviken. Det jobbigaste är ju nästan alla frågor dock. "Hur gick det?", "Är hon dräktig nu?", "hHar du varit och kollat henne än?". Jag lovar att hela världen kommer få veta när jag har något positivt att berätta. Men finns det inget annat än misslyckande att rapportera så håller jag det hellre lite tystare om det. Jag vill inte skylta för hela världen.

I morse var jag och lämnade Kimbi på stationen igen. Jag är på konferens med jobbet idag och imorgon så Kimbi fick stanna där. Fick uppdatering på eftermiddagen och de har beslutat att sätta in behandling igen, så Kimbi blir kvar där ett par dagar. Hon kan ha kvar lite bakterier i livmodern, så det är lika bra att köra en omgång til. Förhoppningsvis är hon redo för inseminering igen på fredag, så nu får vi hålla tummarna att allt kan gå vägen. Jag vill detta så gärna, men börjar tro att det aldrig kommer bli något föl efter Kimbi. Det känns lite nedslaget. Det är dock skönt att stationen verkar göra allt de kan för att det ska gå. De ska ha en stor eloge för det.



Ont i magen

Sjukt nervös inför morgondagens dräktighetskontroll. Försöker intala mig själv att det inte gör något om hon är tom nu. Säsongen är lång. Samtidigt hoppas jag mer än någonsin på att hon ska vara dräktig. Det hade inte funnits något bättre att höra nu än att veterinären säger att hon skulle vara dräktig. Fy vilken jobbig känsla det är just nu! 

(null)




Att försöka se tecken som inte finns

Nu har Kimbi varit hemma i lite mer än en vecka. Själv räknar jag ned dagarna tills på måndag när det är dags för dräktighetskontroll. Dagarna segar sig verkligen fram, och nu i värmen så segar sig både jag och Kimbi fram också. Värme är inte riktigt Kimbis favorit. Insekterna har också börjat komma för att terrorisera tillvaron.
 
Jag inbillar mig att Kimbi har förändrats lite sedan hon kom hem. Jag är övertygad om att det bara är inbillning och önsketänkande. Härom dagen när jag släppte ut henne var hon superkärvänlig mot 2-åringen i hagen och hommade på ett sätt jag aldrig hört tidigare. Sedan har hon också varit väldigt tjurig mot Hero när vi har ridit ut tillsammans. Kommer han upp jämsides hugger hon i luften. Hon brukar på sin höjd dra bak öronen lite någon enstaka gång. Men som sagt, troligen är det bara inbillning.
 
Det är lite märklig känsla nu. Jag försöker verkligen intala mig om att Kimbi inte är dräktig och kanske inte kommer bli det heller. Samtidigt kan jag inte låta bli att måla upp en inre bild av hur allt kommer bli. Hur dräktighet, fölvakning och föl kommer bli. Men jag vet ju från förra året att det inte går att ta något för givet. Resan är otroligt lång och myvket kan gå dåligt på vägen. En otroligt nervös resa är det i alla fall, oavsett utgång.
 



Hemgång för Kimbi

Så igår fick jag äntligen hämta hem min älskade Kimbi. Nytvättat och i väldigt fint skick kom hon och mötte mig i hagen när jag visslade på henne. Det är sån otrolig lättnad att få ta hem henne. Kimbi gör mig hel!
 
Under besöket passade jag också på att prata lite med Eva. Hon lät hoppfull och sa att det finns åtminstone ingenting som säger att Kimbi inte skulle bli dräktig den här brunsten. Sen vet jag att väldigt mycket kan hända och att man absolut inte kan ta något för givet. Men med tanke på hur hopplöst det kändes för en vecka sedan när de började behandla men inte trodde att de skulle kunna inseminera på den här brunsten, till att stå med en färdigbehandlad och inseminerad Kimbi en vecka senare. Det gör att det känns lite bra i nuläget i alla fall.
 
Nu är det bara att hålla tummarna och invänta dräktighetskoll den 21 maj. Fram tills dess tänkte jag att hon får ridas igång väldigt lugnt. Eftersom hon har varit halt har hon vilat i tre veckor. Sen behöver hon ändå ta det lugnt ett tag om hon skulle vara dräktig, så då räcker det att promenadrida henne lite nu i 2 veckor. Idag ska hon få nya skor så imorgon ska min medryttare skritta henne en sväng för första gången på ett par veckor.
 
När jag var på flemminge fick jag se några av Evas senaste tillskott. Det var jättefina föl och jag fastnade verkligen för ett supergulligt stoföl efter Totilas. Hon var Sveriges första sålda embryo och var bara 1,5 dygn gammal. Även en liten kille efter Johnsson var väldigt snygg. Det är inte så att man blir det minsta avundsjuk heller... 
 
 



Hoppets röst

Idag pratade jag med Eva på Flemminge. Jag ville mest höra hur det går och kolla om det var ok att låna hem henne på tisdag för en skoningstid om hon fortfarande är kvar då.

Det kändes bra att prata med Eva då hon kändes väldigt positiv och trodde att Kimbi skulle kunna få åka hem efter imorgon när hon ska kollas igen. De hoppas att hon nu släppt ett ägg efter sista inseminationen i fredags. Jag har gått och varit så himla nojig och nervös (och är), men Eva kunde i alla fall lugna mig lite. Hon trodde att kanske så var hennes brunst bara långdragen och att hon hade en lång fölbrunst innan hon var redo invändigt, men att det inte behövde vara något fel. Eftersom hennes sista brunst förra året var så konstig och hon aldrig släppte något ägg har jag målat upp värsta tänkbara scenario och tänkt att det är något fel med hennes cykel även iår. Men jag hoppas att det inte är så.

Eva sa också att hon behandlats klart och allting såg rent och fint ut. Hon har sköljts under behandlingen och förhoppningsvis är det tillräckligt. Nu håller jag bara tummarna för att allt ser bra ut imorgon så Kimbi kan få komma hem och sen komma tillbaka för dräktighetsundersökning om ca 2 veckor. 

Håll tumme för att allt ser bra ut imorgon!



Oväntade nyheter

Kimbi är fortsatt kvar på stationen oh jag har inte hört något. Däremot blev jag lyckligt överraskad i morse när jag loggade in på språngrulla och såg att de inseminerat Kimbi i onsdags. Det behöver ju inte betyda att det varit lyckat, men det betyder ändå att det fanns ett ägg som verkade tillräckligt lovande att inseminera på. Det gör åtminstone mig lite glad, så det inte står helt still. Jag trodde faktiskt inte att de skulle kunna seminera alls på denna brunst, så detta var inget jag hade räknat med.

Jag saknar min tjej och hoppas på att hon snart är hemma igen. Nu får jag troligen ha en hästlös helg, vilket får mig att krypa på väggarna här hemma. Jag vill gärna höra av mig till stationen och höra hur det går, men samtidigt är jag lagom svensk och inte vill störa dem i onödan. Åh, så jobbigt det är!



Risken är överhängande

Jag har insett att det finns en ganska stor risk att mina drömmar om föl kommer misslyckas även i år. Det är inte alla säkert att det kommer bli något föl 2019, oavsett hur mycket  jag vill det. Blir det ingenting i år har jag försökt göra allt jag kan, och då får jag inse att  Kimbi aldrig kommer bli mamma.

Just eftersom jag vet hur osäkert allt är så väljer jag att inte prata högt om mina drömmar på sociala medier. Däremot vet ju min familj, mina vänner, stallkonpisar och kollegor on det av förklarliga skäl. Det innebär också att jag får mycket frågor. I år när jag inte har Kimbi heltid på stationen finns det ju många fler tillfällen att fråga. Det gör mig mest nedslagen att få alla frågor och behöva älta våra bakslag och trampande på stället. Jag vet dock inte hur jag skulle kunna säga det till dem på ett trevligt oh subtilt sätt. Jag är rädd för att jag skulle låta ohövlig.

Jag lovar att låta hela världen veta om Kimbi skulle bli dräktig och verka ha en bra dräktighet framför sig. Men fram tills dess kan man nog mest räkna med att vi inte uppnått några större framsteg. 

(null)




Tom transport hem

Idag fick jag åka med en tom transport hem ifrån seminstationen. Liksom jag trodde så var hon i brunst denna gång. Däremot är hennes kropp fortfarande inte i synk vilket innebär att hon inte har något ägg som går att inseminera på. Dock misstänker de att hennes infektion spelar ini orsaken till osynk, så idag lämnade jag kvar henne för behandling av infektionen och spolning av livmodern. Äntligen händer det något i alla fall, även om det är en ganska obekväm resa såhär långt.
 
Kimbi verkade i alla fall vara nöjd att stanna kvar på Flemminge. Hon fick stå i en hörnbox med låga boxväggar. Hon stod och brunstade mot alla hästar som gick förbi. För mattes del känns det lite motigt att lämna kvar henne, men samtidigt är det exakt det jag vill. Det är vad jag gått och väntat på de sista veckorna nu när jag pendlat med Kimbi fram och tillbaka till stationen. Nu är det bara att sitta lugnt i båten och invänta att de hör av sig från stationen med uppdatering. Jag räknar dock att hon blir kvar där ett par dagar.
 
 



Löjligt glad för en brunst!

Tänk att man kan bli så löjligt glad över ett brunstande sto. Jag känner mig helt löjlig! Idag när jag tog in Kimbi lät jag henne hälsa på Kamante som är en stor, svart och läcker kille. Kimbi ställde upp sig ganska omgående och kissade framför Kamante. Nu kissade hon ju även i måndags när vi var på seminstationen, men då trodde ju veterinären att det bara var en förbrunst.

Jag håller tummarna för att det är en riktig brunst den här gången. Det börjar ju kännas ganska tungt nu med alla turer till seminstationen och all ovisshet. Jag hoppas allt reder sig och att säsongen inte behöver vara så väldigt lång för mig i år. Förra året var det en ständig nervositet mellan april till augusti. En nervositet som till sist mynnade ut i en sorg. Jag hoppas på att jag istället får fortsätta vara nervös i höst och samtidigt få känna hopp och glädje. 

Min fina häst! Min bästa vän ❤️ (null)




Resultat från bakterieprovet

Igår fick vi svar på bakterieprovet som togs i måndags och Kimbi visade inte helt oväntat på bakterieinfektion i livmodern. Det kändes ändå skönt att få det svaret såhär tidigt på säsongen när det finns gott om tid att åtgärda det.

Idag var det åter dags för koll men tyvärr verkade läget vara ganska oförändrat. Nu var hon däremot inte öppen så vi kunde inte sätta in någon behandling mot infektionen i nuläget utan får avvakta till brunst. Sedan vet jag inte om det kommer bli en brunst med endast behandling eller om de vågar inseminera på den brunsten. Det återstår att se. Hellre att det görs bra försök att inseminera än att bara göra det för sakens skull. Idag kunde jag inte närvara vid kollen av Kimbi då jag hade utbildning med jobbet, så jag lämnade henne där över dagen. Därmed vet jag inte riktigt vad veterinären sa. Kontentan är i alla fall att hon vill ha tillbaka Kimbi redan på måndag. Ett evigt farande känner jag, men det är bara att satsa all in.

(null)

Kimbi som varit halt sista 1,5 veckan har glädjande nog börjat bli betydligt bättre nu. Förhoppningsvis hade hon bara lyckats trampa på något. Fortsätter det bättras såhär hoppas jag kunna sätta igång henne igen så smått under nästa vecka. Men hon har gått från att vara lite ovillig att trava till att komma galopperandes i hagen när jag ska ta in, så viss bättring har det onekligen blivit.




Fortsättning följer...

Min och Kimbis oflyt fortsätter som en dålig följetong. Idag var det åter dags för ett besök på seminstationen. När vi stod och väntade på vår tur så brunstkissade Kimbi ordentligt i stallgången. Mitt hopp tändes efter att ha känt mig lite nedslagen i helgen då jag inte sett några tecken på brunst. Veterinären undersökte henne men hittade tyvärr ingen follikel som var speciellt stor, vilket det fanns i fredags. Veterinären trodde eventuellt att Kimbi kunde vara i någon form av förbrunst, så vi ska komma tillbaka på fredag så får vi se hur det ser ut då.
 
Idag var Kimbi i alla fall tillräckligt öppen så vi kunde ta ett bakterieprov på livmodern. Känns skönt att göra det redan nu innan inseminering efter förra årets otur. Visar det sig att hon har någon infektion så kan vi behandla det i tid. 
 
Nu får Kimbi alltså gå ett par dagar till så får vi se vad som händer. Det känns i alla fall bra att det fortfarande är väldigt tidigt på säsongen. Förra året inseminerades hon första gången först en bit in i maj, så det finns fortfarande gott om tid. Det ska bli bra försök. Det är ingen mening att inseminera om det inte ser bra ut.



Första besöket på seminstationen

Så i onsdags var det äntligen dags för årets första besök på seminstationen. Lite nervöst men med en inställning om att det var långt ifrån dags nu lastade jag in Kimbi i det nytvättade gula släpet. Kimbi som älskar att vara ute och åka tvekade inte utan sprang glatt på transporten. Ganska exakt 50 minuter tog det att åka från stallet till Flemminge. Det känns ändå helt okej. Väl där fick vi vänta en stund på att några andra hästar kollades innan det var Kimbis tur. Flemminges stall är väldigt öppet och vackert. Murade låga väggar så alla hästar kan stå och ha kontakt med varandra. Kimbi tyckte nog att hästarna kom lite väl nära, hon som är van vid boxgaller.
 
När det var vår tur fick jag ställa Kimbi i seminspiltan. Kimbi är inte helt nöjd med att undersökas men hon är ju så otroligt snäll så hon ställer ändå upp. Och från att tro att det nog fortfarande var stendött på aktivitet i Kimbi så fick jag revidera detta när veterinären sa "det är en hel del på gång". Det var inte färdigt för inseminering men det var troligen nära. Så vi fick åka hem med order om att återkomma två dagar senare. 
 
I morse åkte vi till Flemminge åter igen. Helst hade jag nog stallat upp henne där under denna tiden men Eva hade tyvärr lite ont om boxplatser. Det blir lite meckigt med jobbet att åka men det är tur att jag har en väldigt bra chef (än så länge). Idag hade äggblåsan vuxit en del, men resten av Kimbis kropp var inte riktigt redo för inseminering ännu. Så istället för att chansa och inseminera så fick vi åka hem för att komma på ytterligare ett besök på måndag morgon. Min chef blir nog överlycklig.
 
Tyvärr upptäckte jag att Kimbi var halt i måndags när jag red. Hon får därför vila just nu så får vi se hur det utvecklar sig. Hältan kom plötsligt och är ganska kraftig så förhoppningsvis har hon bara lyckats göra någor dumt i hagen. Hon är inte halt i skritt i alla fall så hon får gå i hagen och chilla och satsa på att bli dräktig istället.



Dags för första kollen

Kimbi har fått en lugn helg i hagen efter en lite intensivare vecka. Hon har nog njutit av våren som till sist kommit på riktigt. Kommande vecka åker vi till Flemminge seminstation för en första koll av Kimbi. Jag ser inte till någon brunst så jag vet inte ens om hon kommit igång för i år, men de frågetecknen hoppas jag veterinären hjälper mig att reda ut. Egentligen skulle vi dit imorgon, men besöket har blivit flyttat till onsdag morgon så jag får vänta med spänning fram tills dess. 

Känns lite som antiklimax att Kimbi inte riktigt kommit igång med brunsterna som hon brukar i år. Jag har ändå försökt ge henne bra förutsättningar med mycket tid utan täcke och vitaminer och mineraler. Vintern har ju däremot jobbat emot oss och det var för ungefär två veckor sedan som det till sist vände och snön försvann. Jag hoppas bara att allt ser bra ut i Kimbi så det bara beror på vintern. Håll tummarna!

(null)




Dagens ridpass

Jag måste bara berätta om dagens ridpass! Jag red ett pass på banan efter en helg med tömkörning, uteritt och lösgalopp samt vilodag igår. Jag har ju inte tränat för tränare på mer än ett år så jag och Kimbi kämpar på själva så gott det går. Trots detta har jag och Kimbi fortsatt göra fina framsteg. Hon har blivit starkare och med det också mer lyhörd. 

Idag fokuserade vi efger uppvärmningen på en del arbete på en 8-volt med 20m-volter. Till en början i trav med skrittövergångar vid medellinjen. På volterna gjorde jag flyttningar av bakdelen samt sluta på viltspåret om vartannat. Hon lyssnade enormt bra! 

Därefter gick jag över till galopp och gjorde nedtagning  till skritt på medellinjen följt av ny galoppfattning från skritt. Det är inte helt ovanligt att Kimbi brukar stressa upp sig när det blir mycket övergånget (och framförallt om det är galopp inkopplat). Idag var hon dock väldigt uppmärksam och lugn och gjorde övningen nästan prickfritt. Då fick det bli samma övning men med halt på medellinjen. Det gjorde hon också superbra. 

Kände mig väldigt nöjd med passet och började nästan ångra mig angående betäckningen. Men nä, Kimbi och jag har tid på oss även efter ett eventuellt föl. Jag är inte så mycket för att tävla dressyr men däremot tycker jag det är väldigt kul att träna och utvecklas. På det spåret fortsätter jag gärna!

(null)




Fantasier och faktiska planer

Nästan varje dag när jag står och ryktar Kimbi står jag och fantiserar om hur det skulle vara om hon varit dräktig. Jag fantiserar om att få se hennes mage växa. Jag tänker hur det skulle vara att stå med händerna och örat tryckt mot magen och få känna ett liv där inne ge tecken till omvärlden. Nu när alla föl börjar födas så svider det lite extra att jag inte får göra detta i år. Vid den här tiden skulle jag ha satt upp fölkameran och troligen inte kunnat slita mig en sekund. Jag hade varit sjukt nervös och förberett mig inför fölningen in i minsta detalj. Inget skulle lämnas åt slumpen. 
 
I år får jag istället planera in nästa dressyrträning och löshoppning med stallkompisen senare i veckan. Men på måndag börjar trots allt årets seminresa så smått. Då öppnar stationen och vi ska in och ta en koll på Kimbi. Jag börjar fundera på om Kimbi ens har börjat brunsta i år. Men om hon inte gjort det så borde det komma nu. Det har varit varmt och soligt och Kimbi har kunnat gå utan tecken i ett par dagar vilket hon njuter av för fullt. Spännande ska det bli på måndag minsann!



Kimbis status

Kimbi är i otroligt fin form just nu. Jag har nog inte tränat för en tränare på ett år nu, men vi fortsätter göra framsteg. Vi hoppar inte direkt (mest för att jag är för lat för att bygga hinder) men vi rider ut och trimmar på banan. Jag är inte något stort fan av att tävla i dressyr. Bedömningssporten får mig lite lätt illamående. Jag ser inte ut som den ideala dressyrryttaren, och ganska ofta märker jag att det lyser igenom i poängen. Vi satsar istället på att trimma på hemmavid och ständigt bli bättre och bättre. Bakdelsvändningarna och ryggningarna börjar sitta och den förvända galoppen blir hela tiden starkare. Där har hon en förmåga att köra på fart vilket blir lite okontrollerat, men jag tänker att balansen kommer med styrkan så småningom.
 
Efter förra sommaren så fick jag och Kimbi börja om lite. Hon hade fått en lång vila över sommaren och hade tappat en hel del styrka. Jag skyndade väldigt långsamt och försökte stärka upp henne från grunden, med mycket uteritter och lösgörande jobb. Det gav resultat framåt senare delen av hösten och jag började känna att vi var redo att komma iväg och träna igen. Ungefär då så gick vår dragbil sönder. Inte lite sönder heller utan motorn skar och den stod stilla på verkstaden i nästan 3 månader. Vi fick tillbaka den i slutet av januari tror jag. Efter det har hels vintern hållit ett fast grepp, och samtidigt har jag insett att tiden är ganska knapp fram tills det är dags att betäcka om henne. Med andra ord har vi fortsatt med hemmaridningen och tyvärr inte kommit iväg på några träningar.
 
Jag har alltid gillat att träna dressyr med Kimbi. Hon är på en helt annan nivå än någon annan häst jag haft. Hon vill hela tiden förstå och göra rätt och har samtidigt väldigt lätt för sig. Jag är ingen dressyrryttare i grunden. Jag har bara kunnat dressyrrörelser i teorin men aldrig riktigt haft möjlighet att slipa på dem. Det har tagit väldigt lång tid för mig att kunna komma till bra ridning i dressyren på Kimbi, men nu är det så himla roligt. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sitta och slipa på slutor, enkla byten, förvänd galopp och inridning och halt från galopp på Kimbi. Eller, jag trodde nog aldrig jag skulle göra det på någon häst, och samtidigt tycka det är kul.
 
Nu när det är dags för ett nytt försök att betäcka Kimbi så känns det ändå väldigt bra. Vi har haft en ganska lugn vinter. Jag är också väldigt glad över att jag väljer en gångartshingst. Jag hoppas på en framtida kompis som jag kan ha det väldigt roligt med. Träna dressyr, hoppa lite terräng och ta sig över några hinder. Det ska bli en spännande framtid om nu Kimbi blir dräktig.



Val av hingst

Då mina förhoppningar om den hingst jag tänkt välja sjönk till botten så har jag ju därefter fått byta fokus. Som vanligt tog jag hjälp av Kimbis uppfödare Anette för att ledsaga mig i hingstdjungeln. Båda hingstarna hon föreslog hade jag faktiskt kikat på lite innan, men den ena ligger mig närmre hjärtat än den andra.

Hingstarna hon föreslog var dels Van Vivaldi, som verkligen imponerade på mig under strömsholmsvisningen. Han rör sig med lätthet och verkade ha ett bra temperament.

Den andra hingsten som hon föreslog vad den enda gångsartshingsten som jag inte lyckades se på Strömsholm på grund av att han visades sist. Det är Gammelengårds Zappa som godkändes 2016 och därefter har gått från klarhet till klarhet på unghästtävlingar. Jag tycker han har en trevlig typ och rör sig väldigt trevligt.

För mig faller valet på Gammelengårds Zappa. Ett lite mer oprövat kort än Van Vivaldi men han tilltalar mig mer. När jag dessutom fock se att han förra året hade över 96 % dräktighet så kändes det väldigt rätt. Det var endast 2 ston han inte lyckades få dräktigt förra året, så då vet jag i alla fall att jag har gjort vad jag kan på den punkten till mitt lilla krångelsto.

Jag tror att Zappa kan bidra till Kimbi med ett gott temperament och bra rörlighet i gångarterna. Han är inte alltför långlinjerad eller grov vilket jag tror kan vara bra för Kimbi. Vad jag hört så har hans föl blivit väldigt snälla hittills, och temperamentet måste ändå vara prio ett. Jag är ju fortfarande nybörjare på detta med avel och vill inte avla en för svår häst till mig själv. Nu är det bara att sätta sig lugnt i båten och hoppas på det bästa! Jag vill så gärna ha föl 2019!

Jag slänger in ett par bilder på fina Zappa <3

 
 



Station spikad!

Nu känns det bra. Jag har fått bekräftat att den seminstationen som jag ville använda i år kan ta emot Kimbi redan när den öppnar den 16 april. Hon kommer i år få åka till Flemminge gård! Förra året hade jag kontakt med dem men på grund av många egna hästar kunde de inte ta emot utomstående ston för uppstallning innan de andra gått ut på bete i slutet av maj. I år såg det lite annorlunda ut så jag lyckades få in Kimbi där.

Fördelen med denna station är bland annat att det inte ligger alltför långt bort. 5 mil från stallet ungefär, vilket ju är betydligt närmre än 13 mil som jag hade till Salsbro förra sommaren. Eftersom det är förhållandevis nära så kommer jag inte stalla upp henne på stationen hela tiden utan endast dagarna kring brunst och insemination. Sedan kan jag ta hem henne igen och därmed slipper jag vara hästlös någon längre tid. Förra året höll jag på att gå sönder av tristess av att inte ha någon häst.

Jag känner en hög tilltro till Flemminge. Eva som driver den verkar väldigt engagerad och kunnig, och väldigt mån om att det ska bli bra. Kimbis uppfödare hade sin hingst där i en säsong och hon var också väldigt nöjd med deras hantering. Så det känns superbra! Nu är det mindre än två veckor kvar tills säsongen drar igång. Jag längtar!




Hingstarna bakom kulisserna

Det är mycket som är svårt med att välja hingst. Extra svårt är det när man inte är så erfaren själv och vet riktigt vad man ska kolla på. Alla försöker göra sin research. Man googlar på nätet, youtube och på Facebook för att få fram så mycket info som möjligt. Men något som man inte kan googla fram och som sällan kommer fram är negativa aspekter som inte visas i rampljuset.

Under hingstvisningen på Strömsholm satt jag lätt dreglandes på läktaren och var beredd på att signa upp mig på en hingst på stående fot. En ung hingst som visade en otrolig ridbarhet och ett kanontemperament inne i det fullsatta ridhuset.

Några dagar senare får jag ett meddelande från Kimbis uppfödare. "Du ska absolut inte använda honom. På framridningen var han livsfarlig. Han har ett väldigt tråkigt temperament. Han var otäck och farlig!". Min entusiasm för hingsten sjönk som en sten. Självklart vill jag inte chansa på en sådan hingst. Jag tänker också på hur det skulle varit om jag inte hade Kimbis uppfödare som har en helt annan insyn än jag, och som månar om att jag ska göra rätt. Tänk om jag istället haft ett sto och saknat dessa kontakter. Kanske skulle fölet ändå bli bra, eller så skulle jag föda upp något som jag inte alls klarar av eller vill stå för.

Jag förstår också att det är svårt att veta hur mycket det spelar in att de är hingstar och hur mycket som är deras faktiska personlighet. Jag tänker däremot att om jag hittar en hingst med kanontemperament trots att de är hingstar, så bådar det gott till mitt framtida sto eller min framtida valack. 

Denna hingst kunde i alla fall snabbt strykas från min lista. Jag låter gärna andra chansa och förhoppningsvis släpps inte temperamentet igenom till avkommorna. Jag är däremot nybörjare så det lämnar jag till proffsen. Jag hamnade åter på ruta ett, men än en gång kan jag tacka Kimbis uppfödare för input och nya hingstidéer. En annan hingst är i stort sett spikad och jag kan knappt vänta på att få börja för säsongen. Det närmar sig med stormsteg! 

(null)




Hingstvisning på Strömsholm

På onsdagen släpade jag med min något skeptiske sambo till Strömsholm för hingstvisning av hela 24 hingstar. Fördelen med min sambo är att han aldrig tackar nej till ett äventyr. Nackdelen är väl att han inte kan något så jag får inte så stort utbyte. Jag försökte lite försiktigt fråga om han såg någon skillnad på hur gångartshingstarna rörde sig jämfört med hopphingstarna. Ja, någon skillnad var det, men han kunde inte sätta fingret på vad det var. Och så var det med det.

Jag hade aldrig tidigare varit på en hingstvisning utan hållit mig till webbsändningarna tidigare. Jag är dock en sådan person som aldrig kan göra något halvhjärtat. Antingen tar jag inte ett föl, eller så ska jag ta ett föl efter mitt sto och då ska jag banne mig sätta mig in i allt som har med avel att göra. Det är nog både hälsosamt men också väldigt tidskrävande. Det är också kul, och det är nog det viktigaste.

Det var väldigt lärorikt att vara på plats på Strömsholm. Det fanns hingstar som tidigare verkligen tilltalat mig men som föll med magplask rakt ned i ridhusbotten. Framtunga, ovilliga, starka och med bakbenen på andra sidan ridhuset i den ökade traven. Det fanns också de hingstar som på pappret inte tilltalat mig speciellt men när jag fick se dem under ryttare så växte de verkligen. Jag blev även kär i hopphingsten Gisborne VDL. Om jag inte hade bestämt mig för att avla fram en liten gångartsfölis så hade han helt klart stått högt på listan efter hans fina uppvisning. Väldigt fin hoppteknik tillsammans med ett till synes gott temperament och väldigt fina gångarter. De hade nog blivit en väldigt bra fälttävlanshäst.

Van Vivaldi var en hingst som jag spanat lite på men känt mig lite osäker på. Han var dock fantastisk under visningen och visade sig väldigt väl under ryttare. De filmer jag sett på honom innan har varit ett par år gamla och jag tror verkligen att han utvecklats sedan dess. Han hoppade helt klart upp några pinnhål på min lista över fina hingstar.

Kimbis släkting och tillika godkände hingsten Klifton visade upp sin fina galopp för publiken. Lite orolig i munnen tyvärr vilket störde stundtals men han är helt klart fin och jag hoppas att många vågar använda honom. Han ska stå på Lövsta i år. Det är ju synd att Kimbi och han är så nära släkt. Han har det temperament och den ridbarhet jag gärna vill avla på. Dessutom har han bra rörlighet och fina bakben i både trav och galopp. Jag hoppas några fick upp ögonen för honom under kvällen i alla fall.

Efter Klifton visades den svarta Formalin som jag blivit så kär i. 4 år gammal i år och verkar röra sig lika väl i år som förra året. Dessutom blir jag så otroligt imponerad av Ida-Linn som rider honom. Hade jag haft bara lite av hennes ryttartalang hade jag varit nöjd. Det ser otroligt lätt ut för henne när hon lotsar runt den unga hingsten inne på banan. Jag tror att det var många som blev imponerad av honom.

Vi hann tyvärr inte se alla hingstar då det drog ut på tiden och jag visste att min väckarklocka där hemma skulle ringa klockan 6 dagen efter. Så vi missade de sista hopphingstarna samt Zappa. Honom hade jag annars gärna velat se, men man kan inte få allt. Jag var väldigt nöjd att jag kom iväg till Strömsholm i alla fall, och hade nog en känsla av att somna lite mer klar i huvudet än kvällarna innan.


« Tidigare inlägg