Dygn 100
Idag är vi på tresiffrigt, till sist! Det känns lite som en milstolpe faktiskt. Vägen är fortfarande otroligt lång att vandra, men det har redan gått 100 dagar. Förra året vid den här tiden var jag förstörd efter en misslyckad säsong. Jag klarade inte av att ens titta på Stella i stallet som då var dräktig. Dräktig med det fölet jag hoppats på och drömt om så länge. I år står jag vid samma tidpunkt med ett sto dräktigt på 100 dagar. En bit på väg!
0Imorgon lastar jag Kimbi och åker till vår vanliga veterinär. Inte för något dräktighetstelaterat, men jag vill göra en koll på henne. Hennes ena framben har varit svullet ett tag utan egentlig orsak eller hälta. På samma ben har hon också plötsligt blivit
blockhalt på när jag ridit. I ett par steg bara, sen är det borta. Men jag har inte sett någon anledning till det. När man rider känns det bara som att hela benet och sidan låser sig, vilket är läskigt. Jag blir så nojig, så jag gör en ordentlig koll
på henne redan nu.
I övrigt märker jag inte så mycket av dräktigheten ännu. Hon är mer glad i mat än vanligt, och känns lite lugnare i ridningen. Det vet jag däremot inte om det beror på dräktigheten eller om det är något fel på henne. Det svaret kanske jag får imorgon.
Jag fick också reda på en lite spännande sak om fölet i magen. Zappa som är pappan bär troligen inte på fuxanlag, så därför kan inte fölet bli fux. Det är alltså en liten brun bebis där inne. Får jag önska kan den få en del vitt precis som Kimbi. Det
hade varit fint!