Att söka kunskap

När jag ger mig in i något som jag inte kan sedan innan har jag en förmåga att nörda ner mig ganska så ordentligt i det. Jag läser allt jag kommer över och vill verkligen bli kunnig, och det snabbt. Man lär sig såklart mest genom erfarenhet men erfarenhet är långsiktigt och tar väldigt lång tid att införskaffa. Det har jag inte tålamodet till. 
 
När jag skulle bli kattuppfödare så kände jag att jag kunde det mesta i teorin redan innan. Det är en trygghet för mig. Nu har jag haft några kullar och erfarenheten kommer mer och mer. 
 
Nu är jag ju dock på väg att ge mig in i ett nytt område. Det har varit mycket nytt och jag har känt mig dum ett flertal gånger redan. Jag har försökt läsa på men ibland känns det som att hästaveln bara är för de redan kunniga. Den finns för dessa gamla hästkvinnor och hästgubbar som avlar upp sina framgångsrika tävlingshästar. Och sen kommer jag med min hobbyhäst, min enda häst. Jag offrar min ridning och väldigt mycket pengar på det här, men känner mig som att jag är ute på väldigt djupt vatten.
 
I min inläsning så läser jag allt jag kan hitta på olika forum och facebooksidor. Jag googlar till förbannelse och blir trött på mig själv när alla länkar bara är lila. Det måste ju finnar mer! Jag brukar försöka hitta bloggar som handlar om mitt intresseområde, vilket i det här fallet är hästavel. Det har jag ju dock insett är svårare än det verkar. Jag trodde att det fanns vettiga bloggar inom allt numera, men så verkar det inte vara. Det kanske har att göra med min hypotes om äldre hästmänniskor och avel, eller så är det av någon annan orsak. Att hitta en blogg om avel som uppdateras och är intressant verkar vara stört omöjligt. Alla bloggar jag hittar är uppdaterade senast 2014 eller så läggs det upp ett inlägg i halvåret. 
 
Om någon som råkar klicka sig in här har någon bra blogg att tipsa om så finns trots allt en kommentarsfunktion. Ni får gärna tipsa! Min egen blogg lever ju inte upp till mina förväntningar på en bra blogg, det är jag fullt medveten om. Men jag vet att det finns andra där ute som är bättre än jag är på att blogga och uppdatera, och som gör det på ett bra sätt.



Kimbi seminerad!

Idag har Kimbi blivit seminerad med Dragon Welt. Nu väntar ytterligare två veckors lång väntan innan vi får reda på resultatet. Det tajmade sig även så bra att Stella ifrån stallet också seminerades idag, men med Fürsten Look. Om båda två blir dräktiga nu skulle det ju vara jättekul med att båda får samma beräknade BF. Då skulle jag och P kunna fölvaka ihop. Men mycket ska till för att båda ska ha tagit sig såklart, men man kan ju ändå hålla tummarna!



Hingstbyte

När det inte fungerade med Formalin så pratade jag åter igen med Kimbis uppfödare om hingstval. Tillsammans kom vi fram till att hingsten Dragon Welt fick bli det nya förstahandsvalet. Dragon Welt har jag kikat på tidigare. Han är kanske inte lika flashig som Formalin, men han är ändå vacker och har ett bra CV. 


Dragon Welt står också på Tullstorp. Han är en hingst med tre bra grundgångarter och har ett psyke och en ridbarhet utöver det vanliga. Han har fått väldigt bra poäng på temperament och ridbarhet. Jag tror att det kan bli en otroligt trevlig häst av denna kombination, och förhoppningsvis en häst som man kan ha väldigt roligt med. 

Dragon Welt är e.Dancier och ue. Weltmeyer. Som jag förstått det är hans möderne också grundat på en del prestation och bakom Dancier hittar man Donnerhall vilket är ett blod jag gillar väldigt mycket. 

Dragon Welt har legat på en dräktighet över 90% två år i rad och jag hoppas att detta år inte är något undantag. Jag hoppas att hans simmare är ruggigt bra så att Kimbi förhoppningsvis kan bli dräktig. HÅLL ALLA TUMMAR!





Fortfarande hästlös

Jag är fortfarande hästlös. Som jag hade på känn så var inte Kimbi dräktig på försök nummer två heller. Nu väntar hingstbyte och ett nytt försök. Jag hoppas att vi har mer tur nu. Jag pratade med Tullstorp och det lät som de inte hade haft några problem med skickens kvalitet, men vi vågar inte chansa. 


Jag försöker påminna mig om att det är lång tid kvar av säsongen ännu. Men inom mig känner jag en väldig stress. Jag är så mentalt förberedd på att Kimbi ska bli dräktig. Om hon inte blir det så känns det lite som en kraschlandning. Då får vi bryta ihop och komma igen. Då måste Kimbi igång i tävlingskondis igen, vilket kommer ta ett tag då hon tappat en del under hennes vila. Jag har sett fram emot en dräktighet i typ 1,5 år snart. Även om jag hela tiden varit medveten om att det kanske inte blir något så gör det mig ledsen nu när jag är mitt uppe i detta. 

Jag ska inte måla fan på väggen. Det är mitten av juni. Två månader kvar av seminsäsongen och jag har nu bytt till en hingst som haft väldigt fin dröktighetsstatistik de senaste två åren. Blir hon inte dräng nu beror det troligen inte på hingsten utan på andra orsaker.

Jag saknar Kimbi något enormt också! Ett par dagar i veckan åker jag ut till stallet bara för att lukta på häst och andas lantluft. Det är inte samma sak när inte Kimbi är där, men det är ändå stallet. Det är så konstigt att inte vara i stallet varje dag. Jag har verkligen fått känna på att vara hästlös, och det trivs jag inte alls med. Bli dräktig nu Kimbi!!!






Upplevelser på unghästtestet

Jag måste nog ändå dela med mig lite närmre om upplevelsen som jag hade på unghästtestet tillsammans med Stella i helgen. Mitt track record på unghästtesten har ju inte varit så starkt innan direkt. Senaste gången jag klev in i ringen var det 9 år sedan. Kimbi var 3, jag var 17. Kimbi var fin och vi tyckte att vi hade förberett henne väl. Kimbi är dock en känslig häst och hon fick ordentlig scenskräck. Hon snubblade över bommarna och verkade tro att publiken bestod av 100 hungriga drakar. Vi fick snällt tacka för oss och gå därifrån utan vare sig bedömning eller självkänslan i behåll.
 
I helgen var det dags för ett nytt försök. Inte som visare denna gång men likväl medhjälpare. Jag och Stellas ägare Åsa har under våren åkt på löshoppningar och genrep. Jag har hållit i när on för första gången suttit upp på sin häst och jag har stått på backen första gången hon travade själv. Vi visste att vi åkte dit med en fin häst. En fin häst med en hel del integritet. Hon är en sådan häst man måste bli kompis med. Säger du till henne så är hon en bitch. Men hon har fina grundgångarter och hoppar väldigt väl. På träning har hon ibland blivit lite osäker på högre höjd men vi hoppades på att sista månadens bantningskur skulle göra att det kändes lite enklare för henne att skutta över även de lite högre hindren.
 
Med oss för att visa hennes fina gångarter hade vi också Robin från stallet. Alla korta tjejer behöver ett par långa killben när det är dags för visning av häst. De sprang runt där inne så fint att det var en fröjd att se dem. Under löshoppningen var Stella lite spänd och hoppade inte med så bra tryck som hon gjort hemma, men hon gjorde det väl godkänt och utan konstigheter. 
 
Vi blev väldigt nöjda när poängen presenterades och det visade sig att Stella uppnådde poängen för att få gångartsdiplom och bli klass 1 som hopptalang. Bäst fick hon på skritten där hon slog till med 8,5, men hon fick också 8 på både trav och galopp. Hon är dock ganska grov vilket trog ned poängen på typ till en 7a. Hon var lite tjock, trots bantningskuren.
 
Helt plötsligt stod vi inför det faktum att vi var tvugna att klara ridprovet för att få diplomet. Åsa berättade att Stella hade krånglat en del under sista ridpasset inför testet. Med andra ord var hon ganska nervös när hon hoppade upp på sin treåring för att göra ridtestet. Stella var lite på tårna men satte ganska snabbt taggarna utåt och gick emot skänkeln. Både Stella och Åsa kämpade tappert, men åt olika håll. Till sist fick vi ta till reservplanen. De där långa killbenen kan lämpa sig på istadiga treåringar under ridprovet också. Vi fick tillåtelse att byta ryttare och Robin hoppade upp och gjorde ett snyggt jobb. Domaren var väldigt förstående och tålmodig vilket vi kan vara glada över. Men Robin fixade det där godkända ridprovet och Stella kunde plocka ut sitt gångartsdiplom. Ett ridprov som var lite av en nervpärs, men sammantaget en otroligt rolig upplevelse. Jag är väldigt tacksam för att jag fick vara en del av framgången. 
 
Nu hoppas jag att jag har en egen unghäst om ett par år och får göra om detta igen, på mitt sätt och med min uppladdning. Man kan ju hoppas på att jag skulle lyckas lite bättre än jag gjorde med Kimbi. Men det blev häst av Kimbi ändå, trots ett icke godkänt unghästtest. Det är trots allt bara siffror på ett papper i slutänden, men siffror som är väldigt roliga att ha. 
 



Plan B, och resten av alfabetet

Igår lyckades vi riktigt bra på unghästtestet och Åsas häst Stella tog hem ett gångartsdiplom och blev klass 1 som hopptalang. Känns otroligt kul att ha varit delaktig i denna bedrift. Stella är som sagt född på gården. Hon är ett sto med en hel del integritet och har inte alltid legat på plussidan hos mig. Men nu som treåring har hon börjat mogna och blivit mycket trevligare. Och efter gårdagen är det ändå svårt att tycka illa om henne.


Efter testet packade vi in Stella i transporten och åkte upp till Salsbro med henne. Seminveterinären var på plats och kunde kolla Stella direkt, men det var inte riktigt dags för henne än. 

Jag pratade med henne om Kimbi och hon sa tyvärr att det var lite problem. Skicken från hingsten jag valt har tyvärr visat sig vara väldigt dåliga. De var okej vid första brunsten men när hon seminerades om var de tyvärr väldigt dåliga. Chansen för dräktighet är väldigt låg. Veterinären rekommenderade mig att tänka på en reservplan med tanke på Kimbis ålder och de dåliga skicken. Väldigt tråkigt att höra då jag tror väldigt mycket på denna kombinationen. Men jag väljer att lyssna på veterinärens rekommendation och kommer att byta hingst om Kimbi inte är dräktig denna gång heller.

Det behövs fortfarande bara en spermie för att hon ska bli dräktig. Trots att oddsen är väldigt dåliga hoppas jag ändå innerligt att den där spermien hittat rätt. Det hade varit helt underbart. Det återstår dock att se. Kimbi skulle kollas igen den 14:e som jag förstod det så det är en stund kvar. 

Det var tydligen mer komplicerat detta än vad jag trodde. Jag tänkte att det nog inte borde vara så svårt att få Kimbi dräktig. Men nu är jag väldigt tacksam för en väldigt ärlig och öppen seminveterinär och åter igen tacksam för all hjälp jag får av Kimbis uppfödare när planer behöver ändras. Det kommer nog bli jäkligt bra detta ändå, bara hon blir dräktig!




Besvikelsen

Utan att överdriva kan man säga att jag kände mig lite besviken när jag fick sms om att Kimbi inte var dräktig på första försöket. Egentligen inte så konstigt och inte alls ovanligt att det inte tar sig direkt. Dock så byts all självsäkerhet och det goda självförtroendet ut mot tvivel. Kommer de lyckas få henne dräktig? Tänk om jag gör detta helt i onödan? 


Jag skickade iväg ett sms dagen efter beskedet och frågade om de inte kunde ta ett bakterieprov på henne. Det läser man om på forum efter forum att det ska man minsann göra. Fick ett glatt sms till svar. 

"Jag beställde nytt semin idag! Hon semineras imorgon :)"

Besvikelsen drar sakta bort och börjar bytas ut mot nytt hopp. Ytterligare två veckors väntan. Inget bakterieprov hann de ta men ändå så tänds en gnista hopp. Kanske var det bara otur första gången? Kanske går det nu?! Vi får väl se. Stallägaren har lugnat mig och sagt att de skulle tagit bakterieprov om det verkade behövas. Jag hoppas hon har rätt. Jag har full tillit till seminstationen och deras kunniga veterinär. Jag räknar med att hon gör rätt bedömning.

I helgen ska jag upp till Salsbro igen. Inte för att hämta Kimbi men däremot för att lämna hennes stallkompis Stella på insemination. Självklart kommer det också bli en och annan (typ tusen) pussar på Kimbi och en borst och lite morötter. Sedan håller vi tusen tummar för att både Kimbi och Stella blir dräktiga så att fölen kan bli lekkamrater nästa år. 

Detta är Stella som föl. Hon är född på gården Kimbi står. Det var hennes mamma som förolyckades i samband med fölningen förra året. Nu väljer Stallägaren att låna tillbaka magen på Stella så att de förhoppningsvis kan få tillbaka en del av stoet de förlorade. Imorgon ska Stella visas på treårstest och därefter åker vi till Salsbro men henne. Håller en tumme!