Upplevelser på unghästtestet

Jag måste nog ändå dela med mig lite närmre om upplevelsen som jag hade på unghästtestet tillsammans med Stella i helgen. Mitt track record på unghästtesten har ju inte varit så starkt innan direkt. Senaste gången jag klev in i ringen var det 9 år sedan. Kimbi var 3, jag var 17. Kimbi var fin och vi tyckte att vi hade förberett henne väl. Kimbi är dock en känslig häst och hon fick ordentlig scenskräck. Hon snubblade över bommarna och verkade tro att publiken bestod av 100 hungriga drakar. Vi fick snällt tacka för oss och gå därifrån utan vare sig bedömning eller självkänslan i behåll.
 
I helgen var det dags för ett nytt försök. Inte som visare denna gång men likväl medhjälpare. Jag och Stellas ägare Åsa har under våren åkt på löshoppningar och genrep. Jag har hållit i när on för första gången suttit upp på sin häst och jag har stått på backen första gången hon travade själv. Vi visste att vi åkte dit med en fin häst. En fin häst med en hel del integritet. Hon är en sådan häst man måste bli kompis med. Säger du till henne så är hon en bitch. Men hon har fina grundgångarter och hoppar väldigt väl. På träning har hon ibland blivit lite osäker på högre höjd men vi hoppades på att sista månadens bantningskur skulle göra att det kändes lite enklare för henne att skutta över även de lite högre hindren.
 
Med oss för att visa hennes fina gångarter hade vi också Robin från stallet. Alla korta tjejer behöver ett par långa killben när det är dags för visning av häst. De sprang runt där inne så fint att det var en fröjd att se dem. Under löshoppningen var Stella lite spänd och hoppade inte med så bra tryck som hon gjort hemma, men hon gjorde det väl godkänt och utan konstigheter. 
 
Vi blev väldigt nöjda när poängen presenterades och det visade sig att Stella uppnådde poängen för att få gångartsdiplom och bli klass 1 som hopptalang. Bäst fick hon på skritten där hon slog till med 8,5, men hon fick också 8 på både trav och galopp. Hon är dock ganska grov vilket trog ned poängen på typ till en 7a. Hon var lite tjock, trots bantningskuren.
 
Helt plötsligt stod vi inför det faktum att vi var tvugna att klara ridprovet för att få diplomet. Åsa berättade att Stella hade krånglat en del under sista ridpasset inför testet. Med andra ord var hon ganska nervös när hon hoppade upp på sin treåring för att göra ridtestet. Stella var lite på tårna men satte ganska snabbt taggarna utåt och gick emot skänkeln. Både Stella och Åsa kämpade tappert, men åt olika håll. Till sist fick vi ta till reservplanen. De där långa killbenen kan lämpa sig på istadiga treåringar under ridprovet också. Vi fick tillåtelse att byta ryttare och Robin hoppade upp och gjorde ett snyggt jobb. Domaren var väldigt förstående och tålmodig vilket vi kan vara glada över. Men Robin fixade det där godkända ridprovet och Stella kunde plocka ut sitt gångartsdiplom. Ett ridprov som var lite av en nervpärs, men sammantaget en otroligt rolig upplevelse. Jag är väldigt tacksam för att jag fick vara en del av framgången. 
 
Nu hoppas jag att jag har en egen unghäst om ett par år och får göra om detta igen, på mitt sätt och med min uppladdning. Man kan ju hoppas på att jag skulle lyckas lite bättre än jag gjorde med Kimbi. Men det blev häst av Kimbi ändå, trots ett icke godkänt unghästtest. Det är trots allt bara siffror på ett papper i slutänden, men siffror som är väldigt roliga att ha. 
 


Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: