Besvikelsen
0Utan att överdriva kan man säga att jag kände mig lite besviken när jag fick sms om att Kimbi inte var dräktig på första försöket. Egentligen inte så konstigt och inte alls ovanligt att det inte tar sig direkt. Dock så byts all självsäkerhet och det goda självförtroendet ut mot tvivel. Kommer de lyckas få henne dräktig? Tänk om jag gör detta helt i onödan?
Jag skickade iväg ett sms dagen efter beskedet och frågade om de inte kunde ta ett bakterieprov på henne. Det läser man om på forum efter forum att det ska man minsann göra. Fick ett glatt sms till svar.
"Jag beställde nytt semin idag! Hon semineras imorgon :)"
Besvikelsen drar sakta bort och börjar bytas ut mot nytt hopp. Ytterligare två veckors väntan. Inget bakterieprov hann de ta men ändå så tänds en gnista hopp. Kanske var det bara otur första gången? Kanske går det nu?! Vi får väl se. Stallägaren har lugnat mig och sagt att de skulle tagit bakterieprov om det verkade behövas. Jag hoppas hon har rätt. Jag har full tillit till seminstationen och deras kunniga veterinär. Jag räknar med att hon gör rätt bedömning.
I helgen ska jag upp till Salsbro igen. Inte för att hämta Kimbi men däremot för att lämna hennes stallkompis Stella på insemination. Självklart kommer det också bli en och annan (typ tusen) pussar på Kimbi och en borst och lite morötter. Sedan håller vi tusen tummar för att både Kimbi och Stella blir dräktiga så att fölen kan bli lekkamrater nästa år.
Detta är Stella som föl. Hon är född på gården Kimbi står. Det var hennes mamma som förolyckades i samband med fölningen förra året. Nu väljer Stallägaren att låna tillbaka magen på Stella så att de förhoppningsvis kan få tillbaka en del av stoet de förlorade. Imorgon ska Stella visas på treårstest och därefter åker vi till Salsbro men henne. Håller en tumme!