Det ger resultat

Nu har Kimbi till sist börjat mjukna till ordentligt efter besöket av Equiterapeuten förra veckan. Hon kan till vill del slappna av i skogen och jag har igenom henne på ett helt nytt sätt i högersidan. Jag har inte ridit så mycket dressyr än men som sagt känns hon bättre även i skogen där hon brukar spänna sig ganska mycket. Hon känns stelare i vänstersidan än innan men jag tror det har att göra med att hon är rakare i kroppen.

Imorgon har Anna lovat att hon ska mocka åt Kimbi. Eventuellt åker jag dit och rider ändå eftersom jag ändå är ensam hemma den här veckan, men vi får se. På lördag ska vi ju till Vreta också, så det är väl bra om hon går en del nu i veckan.



Solarium

Min fina i solariet igår innan ridning. Snacka om att hon står och njuter. Vi har ett hemmagjort solarium i stallet bestående av tre grislampor. Det funkar minst lika bra som ett riktigt, men ganska så mycket billigare kan jag ana. Hästarna gillar det i vilket fall!






Höstkänslor

Kimbi har senaste dagarna varit väldigt spänd vid ridningen. ET sa ju att Kimbi troligen skulle kännas hemsk att rida, så det kanske bara var det.

Idag kändes hon dock bra igen och kunde slappna av lite mer, även fast jag red ut. Red en lite lugnare sväng med Kerstin och Ferrari i skymningen. Efteråt fick Kimbi stå en stund under värmelamporna i stallet. Jag tror att hon uppskattade det för hon började tugga och stod verkligen och njöt. Kimbi har en ganska känslig rygg så jag tror att hon tycker det är skönt att få lite extra värme där. 

Hösten har verkligen kommit nu. Idag hade jag reflexer på och det hann nästan bli mörkt innan vi var hemma. Jag har ingen pannlampa för tillfället men jag måste nästan ta mig råd att köpa en ny. Man klarar sig ju knappt utan pannlampa. Tänkte kolla typ eBay om jag kan hitta någon bra. Provade också reflexbröstan som jag köpte i Ullared. Den var såklart för liten... Jobbigt att ha en så stor häst ibland... Suck.



Vänskap, vad är det?

Ibland är livet värre än vanligt. Mitt liv är lite sådant just nu. Jag har en sambo som nästan aldrig är hemma för tillfället utan jobbar borta mycket, jag är arbetslös och pluggar även fast jag inte vill. Jag har de senaste månaderna haft två sjuka djur. Jag har dessutom knappt några pengar eftersom jag är arbetslös och i min ålder förväntas man kunna försörja sig själv. Jag känner mig besviken och inte minst sviken av någon jag trodde var min vän.

Jag har mått mycket dåligt i mitt liv. Det är väl egentligen typ tre-fyra år sedan som mitt liv faktiskt vände igen. Nu är det sakta men säkert påväg utför igen, och tyvärr känner jag inte att jag kan stoppa detta. Jag försöker och försöker, men ibland går det bara inte. Härom dagen brast det och jag bara grät och grät och grät. Hade väl egentligen inte någon anledning, men det blev bara för mycket.

Jag har stallet och Kimbi, och där är egentligen enda gången jag kan fokusera och känner att jag mår bra. Kimbi dömer mig inte. Mina stallkompisar (åtminstone de flesta) är underbara, förstående och dömer mig inte. Kimbi kan massera mig på axeln eller lägga sitt stora huvud i min famn. Jag försöker att inte stressa i stallet, utan faktiskt ta vara på tiden jag har där. Där jag kan låtsas som att allt annat också är bra. Ibland kan det lysa igenom, men då finns det en stallkompis som ser mig och kan ge mig en kram.

Jag är van att inte ha så mycket vänner. Jag har sedan jag var liten haft väldigt få vänner son jag umgåtts med utanför skola och stall. Det är jobbigt ibland, men jag har märkt att vänner sviker, vänner vill inte alltid höra sanningen, vänner är inte alltid ärliga. Ibland så har jag hoppats på att jag hittat en vän som är den person som jag definierar en vän. Förstående, trogen, intresserad osv osv. Det verkar svårare än man tror. Ärlighet brukar efterfrågas i vänskap, men jag tror det är bullshit. De flesta vill inte höra sanningen. De vill inte se att man mår dåligt, de vill inte höra vad man egentligen tycker eller vad man har att säga.

Nu blev det här inlägget ganska långt utanför bara höst, som är tänkt till denna blogg. Men jag skriver bara för mig själv och ibland måste jag bara ventilera mig. Det är så svårt att vara alla till lags. Ibland så fungerar det baa inte...



Equiterapeut

Idag fick Kimbi besök av en equiterapeut. Det var första gången för henne, och det kändes som att besöket behövdes. Kimbi hade en del spänningar och låsningar i ryggen som lossades med hjälp av en del tryck, massage, stretching och laser. Det knakade jättemycket i ryggen på henne så det måste ha varit väldigt skönt. 

Sen var hon också ganska spänd i nacke och hals så där blev det massage, stretch och en akupunkturnål mitt i pannan. Jag tror Kimbi verkligen uppskattade behandlingen idag. Hon älskar ju när man håller på och pillar med henne. Ibland blev hon lite sur men det är väl förståeligt med tanke på de låsningar hon hade. Är ju inte superskönt när någon börjar pilla på dem.

Nu ska jag ta det lite lugnt med Kimbi ett par dagar och verkligen rida igenom och stretcha. Sedan är det mycket stärkande som gäller nu när hon inte har några låsningar. Har även fått lite tips på massage och stretchövningar som jag kan göra själv för att hålla efter det hela. Ska även hålla ryggen varm och gärna värma den med värmekudde innan ridning.

Det var lite kul då det visade sig att Equiterapeuten visade sig ha behandlat Kimbis mamma ett antal gånger. Jag har själv inte träffat Kimbis mamma utan bara sett henne på film och bild, men enligt ET så liknade de varandra, och hade samma ögon. De hade också lite liknande problematik med en känslig rygg. Världen är liten ibland :).



Det kunde varit så mycket annorlunda

Jag blev lite sentimental när jag satt och tänkte på hur nära det var att jag sålde Kimbi redan när hon var unghäst. Jag hade väldiga problem med att hoppa in Kimbi. Hon såg verkligen inte det roliga med att hoppa. Hon vägrade mycket och var livrädd för bommar. Hon tyckte att det var mycket bättre att gå runt hindren.

Jag minns så väl en kall vinterdag när jag och mamma hade åkt till Mantorp för att rida en pay and jump. Det var absolut inte vår första och vi hade tragglat oss runt mååånga banor på låg höjd och jag fick rida som en idiot för att få runt henne. Denna gång var inte ett undantag. Till att börja med sparkade hon mot en liten ponny på framridningen för hon var så stressad. Väl inne på banan var hon jättestressad och jag fick knappt över henne över första hindret. På andra hindret tog det helt stopp och hon vägrade säkert 4-5 gånger. Till sist hoppade hon och då valde jag att utgå för att "ha vunnit". Banan var typ 50 cm har jag för mig. 

När jag kom ut från banan var jag sååå besviken och arg. Jag hade tragglat med hoppningen på Kimbi i nästan ett år och jag fick bara nog. Jag sa till mamma att jag ville sälja henne för jag fick henne ju inte att hoppa. Vi tänkte då försöka skola henne mer i dressyren och sen sälja henne som dressyrhäst.

Den våren kom dock Kimbi på att det var roligt att hoppa. Den sommaren kunde vi göra vår första start i hoppning och efter det har allt bara rullat på. Jag vet inte vad som fick Kimbi att förstå hoppningen. Jag vet inte om vi gjorde något annorlunda. Jag är dock så himla glad över att hoppningen släppte. Annars hade jag aldrig fått känna den glädje, power och självkänsla hon uppvisade igår på hoppbanan. Även fast jag blir lite trött på att hon ignorerar mig lite för mycket så kan jag ju inte annat än vara glad att jag har en så otroligt positiv och livsglädje häst.

Snart har det gått precis ett år efter Kimbis operation för struppipning. Kimbi har verkligen kommit tillbaka med full kraft. Denna säsong har vi placerat oss på alla tävlingar utom två, en hopptävling och en i fälttävlan. Vi har en andraplacering, två fjärdeplaceringar och en niondeplacering. Då kan jag tillägga att vi bara hade en placering på riktig tävling sedan innan, i 90 cm stil. I övrigt har vi bara plockat nollor som unghäst, men i riktig klass hann vi inte riktigt visa vad vi kunde innan operationen. Nu går det bara framåt, och jag är så otroligt glad att jag har en så underbar häst och bästa vän <3






Myshörna

Idag fick Kimbi vila. Jag hade träningsvärk och kände mig ganska nere. Det var dock så himla skönt att komma till stallet idag. Det kändes som att Kimbi förstod att jag var nere (läs, ett nervvrak). 

Jag började med att hälsa lite snabbt på henne och då tog hon direkt upp huvudet och spetsade öronen. Sen sträckte hon sig mot gallret för att nosa på mina fingrar. Sen när jag gick in i boxen så hann jag inte mer än börja klappa henne innan hon la upp huvudet på min axel och började massera mig med sin överläpp.

Innan jag åkte hem stod vi och kelade en bra stund. Hon masserandes på min axel och jag kliandes på hennes hals. Efteråt var min axel helt genomblöt. Jag är så glad att jag har min underbara häst när allt bara känns så mörkt och hemskt, och jag mår skit. Fina, kloka Kimbi <3







Ullared

Förra helgen var jag i Ullared och shoppade loss på Gekås. Jag handlade inte jättemycket, men det blev lite på hästavdelningen ändå.

Två stycken pikéer, en från Jacson (30 kr) och en från Horseware (99 kr).


Ett par ridbyxor. Knäskodda med gummi. Riktigt sköna att rida i faktiskt.


Och sen det som blev köpt till Kimbi. Lackboots med strass, fårskinnsludd till grimman, fiffiga hinkar med lock (såklart rosa), Aloe Vera gel, Arnika, och förutom det på bilden blev det magnesium och glukosamin också.


Lite dåliga bilder men skit samma!



När det inte är som det var tänkt

När inte allt är som det ska. När inte allt är som det var tänkt. Det är då jag är så otroligt glad att jag har dig. 







Kimbi <3 Arwen

Kimbi har gått ute på lösdriften hela sommaren tillsammans med ett annat sto, Arwen. Kimbi kom in förra helgen igen, och samtidigt åkte Arwen. Hon har tyvärr lite gamla skador som gått upp igen, så hon kommer bli avelsto nu istället. Himla tråkigt att de inte kunde gå kvar tillsammans. De trivdes himla bra ihop. Kimbi kommer nästan överens med alla hästar, men däremot är det väldigt sällan hon verkligen blir vän med en annan häst. Arwen och Kimbi blev dock väldigt goda vänner. De stod oftast slingrade om varann och kelade mycket. Så himla kul att se sin häst trivas så bra <3







Nu funkar det!

Nu funkar till sist blogg.se-appen med min telefon. Jag uppdaterade den för ett tag sedan till IOS 7 beta, och med den är det vissa appar som helt enkelt inte vill vara med. Men nu till sist så. Inte för att jag är direkt aktiv bloggare, men steg 1 är ju i alla fall att KUNNA blogga. Det är lättare med en fungerade app.






<3

Jag älskar dig min fina Kimbi!

Tillit, Kärlek och vänskap <3




Ett minne

Jag minns en gång när jag var liten. Det var på den tiden Lasse levde, och innan jag dog. Det var sommar och värmebölja ute. Jag och mina vänner hade slagit upp ett tält i en av hästhagarna där vi bodde. På dagarna var vi och badade, antingen på badet i stan eller så slängde vi oss i ån som rann genom hästhagen.

En kväll, ganska sent, fick vi för oss att rida till nästan andra sidan stan för att bada med hästarna. Vi gjorde det på kvällen för det var ett allmänt bad, där man egentligen inte fick bada med hästarna. Självklart hann det mörkna innan vi var framme, och inga reflexer hade vi.

Väl framme vid badplatsen märkte vi att vi i te alls var så ensamma som vi trodde. Vi smög oss ändå ned till vattnet bredvid badplatsen, men Lasse vägrade självklart ens sätta en hov i vattnet. Jag minns det ändå som ett glatt minne, och min väns häst knallade snällt runt i vattnet.

Trots att vi inte fick den där galoppen i vattenbrynet som vi längtat efter så red vi nöjda hemåt. Först idag kan jag se tillbaka och förstå att vi var rätt unga och dumma. Inga reflexer, red mitt i natten, genom bostadsområden och på en badplats där man inte fick bada med hästarna. Det var bara ett av alla de upptåg vi pysslade med när jag var liten. Jag förstår inte att våra föräldrar gick med på det, men förvisso minns jag inte heller att vi brukade fråga. Jag har dock lärt mig mycket på alla dumma upptåg. Jag har fått prova mig fram, och i te blivit hindrad eller varnad. Jag är glad att jag var barn med fria händer, och jag saknar den tiden enormt ibland.




Hästfri helg

Det har varit en hästfri helg för mig denna helg. I fredags fick Kimbi vila så då var jag bara i stallet och pussade lite på henne. I lördags åkte jag och min pojkvän mot Falköping med vår ragdoll Sally. Vi skulle på utställning både lördag och söndag så snälla Viweka har tagit hand om Kimbi och våra andra katter i helgen. Igår fick Kimbi gå lite dressyr på banan och idag fick hon vila för vädret var så tråkigt. Imorgon ska jag till stallet igen och rida min älskade häst. Saknar henne så fort jag inte sett henne på en dag ungefär.

Angående min helg i Falköping blev den mycket bättre än väntat. Jag skulle egentligen övernattat hos en vän till mig, men efter att jag plötsligt inte kunde sova hos henne fixade min snälla pojkvän ett hotellrum i Skövde till oss två och Sally. Sally ställdes som vuxen katt för första gången, och det gjordes med bravur! På lördagen blev det ett cert och bra kritik av domaren. Idag blev det ytterligare ett cert och jättefin kritik. Kom dessutom ett par till oss efteråt och berömde Sally. Första gången någon kommit fram så på utställning. Jättekul att höra allt beröm! Nu måste jag ställa Sally igen så vi kan få ett cert till, för då blir Sally champion. Det satsar vi på härnäst!




Sommarlösdrift

Ägaren till stallet jag står i har länge tjatat på mig att jag borde släppa Kimbi på stolösdriften. Detta på grund av att Kimbi varit ensamt sto på boxplats sedan vi flyttade in. Jag är dock ganska tveksam då jag gillar pysslet i stallet, plus att jag misstänker att jag skulle bli väldigt slö om jag inte behövde åka till stallet. Jag tror att jag behöver den stunden i stallet ganska ofta för att tänka på annat, även om jag inte rider.

Nu har jag dock gått med på att ha Kimbi på lösdriften tillsammans med Arwen under sommaren, då Lali som annars går där precis fått föl och snart ska iväg på betäckning igen. På så sätt får jag det bästa av två världar. Jag får behålla min box i stallet (även fast Lali och föl står där just nu), och Kimbi får stå ute ned sällskap, vindskydd och fri tillgång på hö hela sommaren. Det blir ju inget regelrätt bete, men hon verkar vara ganska glad ändå.

Vi släppte ihop Kimbi och Arwen i söndags och allt har gått bra hittills. Inte en skråma på min häst även fast Arwen sa till ett par gånger när vi släppt ihop dem.




Lite bilder från terrängbanan

Tänkte slänga upp lite bilder som Viweka tog när vi var på terrängbanan. Som alla kan se så var hon rätt glad att vara där! Som sagt glömde jag stövlarna. Ställde inte Kimbi inför några större utmaningar. Njöt mest av känslan att vara på terrängbanan igen efter 10 månader.
 
 



Terräng

Idag blev det en spontan tripp till mantorps terrängbana med Kimbi. Som sällskap hade vi Viweka. Kimbi har inte varit på terrängbanan sedan juli typ, så det var väldigt spännande och kul.

Jag glömde tyvärr mina stövlar hemma så jag fick rida i ridskor. Det gjorde att greppet blev sådär, men det gick över förväntan trots allt. Kimbi var dock riktigt glad och taggad. Hon sken upp när hon såg att vi var på terrängbanan. Det var väldigt tydligt att hon kände igen sig.

Kimbi gick som en klocka idag. Hon krånglade lite med nedhoppen, men jag fick till två fina dropp på slutet. Alla andra hinder hoppade Kimbi utan tvekan. Det var en fröjd att rida henne idag. Så otroligt positiv! Hon var verkligen överlycklig att få komma ut på terrängbanan igen. Vi hoppade mest småhinder men det var fullt tillräckligt för att vara första gången för oss båda på väldigt lång tid.

Ser fram emot nästa besök på terrängbanan. Förhoppningsvis får vi med oss lite fler hästar då :).




Nya inköp

Idag var jag förbi Hööks på förmiddagen. Behövde lite till nya sadeln. Den enda dressyrgjorden jag ägde var för kort för Kimbi så igår fick jag låna Iseos gjord. Men nu har jag fixat en egen. Snäppet längre än den jag provade från Iseo dessutom, då den precis gick att få igen när Kimbi spändeut magen.

Det blev en svängd lädergjord som jag hoppas ska falla Kimbi i smaken. Dessutom köpte jag ett dressyrschabrak från Hööks limited edition. Jag ägde inte ett enda dressyrschabrak sedan innan och det ser rätt dumt ut med allround på dressyrsadel. Nu har jag åtminstone ett.

Bilder kommer när jag provat grejerna. Idag fick Kimbi vila då det började blåsa storm när jag kom till stallet. Det gjorde nog henne gott efter passet med nya sadeln :).




Dressyrsadel

Idag invigde jag och Kimbi hennes nya dressyrsadel, som Viweka var snäll och hämtade upp i Göteborg i helgen. Känns underbart att till sist ha en dressyrsadel. Förhoppningen är att den ska hjälpa mig en del i dressyren.

Sadeln är en begagnad Bates Isabell Werth. Låg ganska bra på Kimbi med hennes prestigepadd under. Hon gick väldigt avslappnat så Kimbi verkade vara väldigt nöjd med sadeln också. Jag fick mycket mer hjälp av sadeln, så det känns lovande. Jag behöver bara vänja mig vid att rida i dressyrsadel. Har egentligen aldrig använt mig av dressyrsadel innan. Det är lyx enligt mig! Nu är Kimbi så svår i dressyren och hon slänger mig ur sadeln. Med dressyrsadeln fick jag lättare att sitta ned och påverka Kimbi rätt. Jag fick dock ganska ostadiga skänklar, men jag hoppas på att det blir bättre när jag vant mig.




Fölis!

Förra veckan föddes ett föl i stallet. På valborgsmässoafton rättare sagt. Ett underbart litet hingstföl. Han har inte fått något namn än men han är fruktansvärt söt.

Kimbi är väldigt nyfiken på den lilla, men mamma Lali är inte riktigt så glad i att de andra kollar på hennes fina unge än, så jag försöker hålla henne borta än så länge.


« Tidigare inlägg Nyare inlägg »