Det kunde varit så mycket annorlunda
Jag blev lite sentimental när jag satt och tänkte på hur nära det var att jag sålde Kimbi redan när hon var unghäst. Jag hade väldiga problem med att hoppa in Kimbi. Hon såg verkligen inte det roliga med att hoppa. Hon vägrade mycket och var livrädd för bommar. Hon tyckte att det var mycket bättre att gå runt hindren.
0Jag minns så väl en kall vinterdag när jag och mamma hade åkt till Mantorp för att rida en pay and jump. Det var absolut inte vår första och vi hade tragglat oss runt mååånga banor på låg höjd och jag fick rida som en idiot för att få runt henne. Denna gång var inte ett undantag. Till att börja med sparkade hon mot en liten ponny på framridningen för hon var så stressad. Väl inne på banan var hon jättestressad och jag fick knappt över henne över första hindret. På andra hindret tog det helt stopp och hon vägrade säkert 4-5 gånger. Till sist hoppade hon och då valde jag att utgå för att "ha vunnit". Banan var typ 50 cm har jag för mig.
När jag kom ut från banan var jag sååå besviken och arg. Jag hade tragglat med hoppningen på Kimbi i nästan ett år och jag fick bara nog. Jag sa till mamma att jag ville sälja henne för jag fick henne ju inte att hoppa. Vi tänkte då försöka skola henne mer i dressyren och sen sälja henne som dressyrhäst.
Den våren kom dock Kimbi på att det var roligt att hoppa. Den sommaren kunde vi göra vår första start i hoppning och efter det har allt bara rullat på. Jag vet inte vad som fick Kimbi att förstå hoppningen. Jag vet inte om vi gjorde något annorlunda. Jag är dock så himla glad över att hoppningen släppte. Annars hade jag aldrig fått känna den glädje, power och självkänsla hon uppvisade igår på hoppbanan. Även fast jag blir lite trött på att hon ignorerar mig lite för mycket så kan jag ju inte annat än vara glad att jag har en så otroligt positiv och livsglädje häst.
Snart har det gått precis ett år efter Kimbis operation för struppipning. Kimbi har verkligen kommit tillbaka med full kraft. Denna säsong har vi placerat oss på alla tävlingar utom två, en hopptävling och en i fälttävlan. Vi har en andraplacering, två fjärdeplaceringar och en niondeplacering. Då kan jag tillägga att vi bara hade en placering på riktig tävling sedan innan, i 90 cm stil. I övrigt har vi bara plockat nollor som unghäst, men i riktig klass hann vi inte riktigt visa vad vi kunde innan operationen. Nu går det bara framåt, och jag är så otroligt glad att jag har en så underbar häst och bästa vän <3
