Ett minne

Jag minns en gång när jag var liten. Det var på den tiden Lasse levde, och innan jag dog. Det var sommar och värmebölja ute. Jag och mina vänner hade slagit upp ett tält i en av hästhagarna där vi bodde. På dagarna var vi och badade, antingen på badet i stan eller så slängde vi oss i ån som rann genom hästhagen.

En kväll, ganska sent, fick vi för oss att rida till nästan andra sidan stan för att bada med hästarna. Vi gjorde det på kvällen för det var ett allmänt bad, där man egentligen inte fick bada med hästarna. Självklart hann det mörkna innan vi var framme, och inga reflexer hade vi.

Väl framme vid badplatsen märkte vi att vi i te alls var så ensamma som vi trodde. Vi smög oss ändå ned till vattnet bredvid badplatsen, men Lasse vägrade självklart ens sätta en hov i vattnet. Jag minns det ändå som ett glatt minne, och min väns häst knallade snällt runt i vattnet.

Trots att vi inte fick den där galoppen i vattenbrynet som vi längtat efter så red vi nöjda hemåt. Först idag kan jag se tillbaka och förstå att vi var rätt unga och dumma. Inga reflexer, red mitt i natten, genom bostadsområden och på en badplats där man inte fick bada med hästarna. Det var bara ett av alla de upptåg vi pysslade med när jag var liten. Jag förstår inte att våra föräldrar gick med på det, men förvisso minns jag inte heller att vi brukade fråga. Jag har dock lärt mig mycket på alla dumma upptåg. Jag har fått prova mig fram, och i te blivit hindrad eller varnad. Jag är glad att jag var barn med fria händer, och jag saknar den tiden enormt ibland.



Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: