Att inte tävla
0Det är ju inte annat än att man blir lite avis på alla kompisar som lägger ut tävlingsbilder på sina sociala medier på sig och sina hästar. Jag har ju valt att lägga tävlingarna på hyllan ett tag för att istället ge oss på vår hittills största utmaning. Det är dumt kan man tycka. Kimbi är i så himla fin form nu och har kommit tillbaka helt efter sin skada för snart 3 år sedan.
Jag kommer säkert sakna tävlingarna, men jag kanske kan behöva det. I höstas kände jag mig lite uppgiven med hoppningen. Jag fick ingen bra känsla och sen fick Kimbi ont i framkotan. Jag har blivit rätt osäker i hoppningen efter Kimbis skada när jag inte hoppade på länge. Jag har känt mig så dålig så det känns skönt att slippa ställa några krav på mig själv att tävla. Det ska vara roligt men när man känner sig kass så är det inte kul. Jag hoppas att glädjen ska komma tillbaka. Sen får vi se vilken gren det blir. Om jag vill hoppa eller om jag skolar om till dressyrtant. Då slipper jag ångesten jag känt för hoppningen ett tag.
Kimbi lämnad
Idag har jag och sambon kört upp Kimbi till Salsbro igen. Denna gången körde vi med tomt släp hem och tanken är att Kimbi nu får stå där tills hon blir dräktig. Jag hoppas innerligt att hon tar sig på första försöket. Det känns otroligt konstigt att vara hästlös.
Jag trodde inte att det skulle kännas så jobbigt att lämna ifrån mig Kimbi i någon annans våld. Tänk om Kimbi känner sig övergiven? Tänk om de på stationen inte förstår henne eller inte tar hand om henne som den prinsessa hon är? Jag litar totalt på stationen, men jag känner mig ändå lite halvt skräckslagen. Jag har aldrig lämnat Kimbi längre än en vecka under de 6,5 år jag har haft henne i Linköping.
Nu hoppas vi på att det är dags för brunst för Kimbi som planerat i slutet av kommande vecka och att det klaffar med semin. Det känns som det finns så mycket om och men. Min spontana känsla är fortfarande att jag förväntar mig att detta kommer gå vägen. Jag hoppas såklart, men efter ett par år som kattuppfödare så vet jag ju att det inte alltid går enligt plan.
Tanken är som sagt att hämta henne när hon är bekräftat dräktig. Man gör ju ett antal kollar efter det men jag väljer att göra dem hemmavid istället i så fall.
Hur ska jag kunna klara mig utan det här stora huvudet i ett antal veckor?
Ett samspel mellan häst och människa
När jag var på seminstationen härom dagen kom vi in att börja prata om samspelet mellan häst och människan när det gäller att skapa friska och framgångsrika hästar. Från det ögonblick man tar beslutet att ta föl på sitt sto så handlar det om detaljer.
Först har vi alla detaljer som vi människor tittar på för att hitta den perfekta matchningen till ditt sto. Det är inte bara första bästa, utan det handlar om att se starka och svaga sidor och granska både sto och hingst i detalj.
Därefter kommer det stora samspelet mellan ägare, häst och veterinär i att skapa ett föl. Veterinären kollar på detaljen för att avgöra det perfekta tillfället att inseminera för att ha störst chans till att lyckas.
Därefter behöver du vänta i 11 långa månader och sedan tillsammans med ditt sto hjälpa ett nytt föl till världen. I dessa 11 månader är det detaljer som har betydelse. I utfodring och omskötsel och kärlek. Om du inte skulle göra allt detta för ditt sto kanske allt skulle vara förgäves. Det finns såklart inga garantier för att allting går vägen ändå, men man gör ändå de små sakerna för att förbättra oddsen för ett bra slutresultat.
När ett nytt liv sedan är fött följer ett helt liv av detaljstuderat samarbete mellan häst och människa. Det är de små detaljerna som kan skapa en vinnare, men som också kan förstöra så mycket. Det handlar om allt ifrån hovslagare, träning, utfodring och omvårdnad. Att hitta en specifik plan för varje individ.
Allt detta är så otroligt fascinerande och jag blir bara mer förundrad ju mer jag tänker på det. Jag gör mitt bästa för att lyckas med alla detaljer och samspela med Kimbi. Tillsammans är vi ett team. Det har vi varit länge och förhoppningsvis kommer vi vara det en lång tid framåt också.
Plan B
Allting blir inte alltid som enligt planen. Igår när jag kom till stallet beundrade Kimbi såklart. Eftersom jag visste att spermaskicken inte fungerar så bra nu under påsken så visste jag mer eller mindre att den hör brunsten var sumpad.
Jag rådde med de pä stationen och vi kom överens om att ändå åka upp och kolla hur Kimbi ligger till och på så sätt kunna planera bättre om hur vi ska lägga upp det framåt. Så imorse trotsade vi snöovädret som kommit under natten och åkte till Salsbro. Resan gick ändå helt okej med tanke på underlaget. Det var en väg som var riktigt dålig, och där och då kändes det som om vi skulle behöva vända. Vi konstaterade dock att vi hade kommit mer än halvvägs så vi körde på i lugn takt. På hemvägen valde vi en bättre väg och väglaget var mycket bättre.
På stationen fick vi direkt komma in i seminspiltan och veterinären kollade henne. Såklart hade hon ett stort och fint ägg som var perfekt för seminering, idag! Men eftersom skicken var kört så fick jag två val. Lämna henne och så sprutar de igång henne om en vecka, eller ta med henne hem och komma tillbaka lagom till nästa brunst. Jag frågade vad veterinären tyckte var bäst och vi kom fram till att vänta på nästa brunst eftersom det är tidigt på säsongen. Vi räknar med att komma tillbaka med henne om ca 2 veckor runt valborg. Det fungerar bra för mig och Kimbi är supersnäll att köra, så det satsar vi på helt enkelt.
Lite synd att vi missade denna brunsten men jag var ju lite medveten om risken. Jag ville ju dock att Lumis bebis skulle komma innan jag körde iväg Kimbi för att inte riskera något. Så det gör inte jättemycket. Som sagt är det fortfarande tidigt på säsongen och jag hoppas att Kimbi är hyfsat lätt att få dräktig. Hennes mamma har alltid tagit sig på ett eller två försök.
Vi stannade och köpte choklad i Askersund också. Jättegoda chokladbollar från en chokladtillverkare där. Mums!
Nu är det dags!
Jahopp. Då är det skärtorsdag. Igår födde till sist min lilla katt Lumi en unge på dygn 67. Jag har gått och väntat sedan helgen så jag började känna mig ganska frustrerad. Det blev troligen en liten tjej och i så fall ska hon få heta Ester, eftersom hon är född under påskveckan (easter). Allt gick bra i alla fall och det är en pigg liten rackare. Hon har hållit mig vaken inatt. Eftersom hon inte har några syskon så börjar hon pipa så fort mamma lämnar boet. Lilla pyret.
Mitten av april är kommen och imorgon kör jag iväg Kimbi till seminstationen Salsbro stuteri. Igår anmälde jag henne i Språngrulla så nu är vi på gång. Otrolig skräckblandad förtjusning. Det känns fortfarande som jag inte har någon aning om vad jag pysslar med. Ändå har jag tillbringat otaliga timmar till att läsa på och överanalysera. Det som känns jobbigast just nu är nog att jag inte vet hur länge Kimbi kommer vara borta. Jag vet inte hur väl vi tajmar brunsten. Har vi extrem otur brunstar hon nu i helgen, när det är påsk och det är svårt med spermaskick. Sen kanske hon inte tar sig, annat kanske krånglar. Jag får hjärtsnörp bara jag tänker på det.
Jag känner i alla fall högt förtroende för seminstationen. Men sen funderar man ju lite på vad jag ska ha med mig till Kimbi. Kraftfoder får hon ju inget så där är vi i alla fall på det lugna. Men sen är ju frågan om hur mycket grejer hon behöver. Behöver hon flugtäcke? Vintertäcke? Tur att Kimbi åtminstone är ganska snäll och okomplicerad så jag hoppas att hon ska uppföra sig väl när hon är borta. Kimbi brukar alltid få högst betyg i uppförande hos veterinärer och ET och tränare. Är man bara lugn med henne så är hon lugn. Hon gillar inte stress, så det är väl det enda.
Nu verkar det ju som att det ska bli snö imorgon. Jag hoppas att det håller sig som regn så att vi kommer iväg. Jäkla vår. Det var ju nyss så varmt och skönt.
Skor, check!
Tiden för betäckningssäsong börjar närma sig med stormsteg. Hos många har den säkert redan börjat. För mig blir min plan lite mer verklig för varje dag tror jag.
I veckan var hovslagaren på plats och skodde Kimbi. Bara fram, bad jag om. Seminstationen vill inte att stona har skor bak när de är där, och jag tänkte att det var bäst att lyda. Inom någon vecka räknar jag med att köra iväg Kimbi till stationen. Sedan får vi väl se hur länge hon är borta. Tanken är ju att låta henne stå lvar tills hon är bekräftat dräktig.
Det kommer att bli fruktansvärt tomt utan henne. Jag har ju typ aldrig varit utan häst på det sättet innan. Jag är van att åka till stallet varje dag. Då vet man alltid vad man gör efter jobbet. Nu blir det inte så på ett tag framöver. Det känns ganska läskigt.
Innan jag kör iväg Kimbi till stationen har jag en sak att klara av först. Jag ska invänta att Lumi föder. Hon är dräktig och ska föda när som helst. Fortplantning av ett djur i taget är min melodi. Många måste tro att jag är helt galen men djuren är mitt liv och jag älskar allt detta.
Lumi idag på dygn 63. Hennes tidigare kullar har kommit på dygn 63. Denna gången är det färre så hon kanske går några dagar extra, eller?
Formalin
Efter att ha kollat igenom en stor mängd hingstar har jag då hittat den som jag hoppas att Kimbi ska bli dräktig med. Jag har hittat många fina alternativ som jag har valt imellan. Blue Hors St Schufro, Dragon Welt, Van Vivaldi, Gustav, Dahlwhinnie... Ja, listan kan nog göras lång. Men efter att ha kollat igenom alla dessa hingstar så har jag ändå valt en annan hingst som kanske är lite oväntad. Han är ung och oprövad men ändå har jag fastnat för honom.
Det är hingsten Formalin som jag har fastnat för. En liten svart hingst som blev godkänd på årets bruksprov. Hans far är Floricello, som också är den hingst som är far till Klifton som fötts upp av Kimbis uppfödare och som blev godkänd hingst förra året. Jag har alltid gillat Floricello, och tycker det är roligt att han har två så fina söner.
När jag pratade med Kimbis uppfödare om Formalin bad hon mig kolla lite extra på mödernet. Det är ofta något som glöms lite bort. Framförallt när man är nybörjade inom aveln känns det svårt att ha koll på dessa ston som står bakom alla framgångsrika hästar. Jag kollade lysigt igenom Formalins stamtavla och kollade lite extra på stolinjen som är stofamilj 36 och alltså en gammal svensk framgångsrik stam. Formalins mamma Synovia är ett sto över det vanliga. Hon blev rikssto som 3-åring. Som 4-åring fick hon betyget 10 på både traven och galoppen. Hon vann även Breeders som både 5- och 6-åring. Även Formalins mormor var framgångsrik och blev rikssto. Helt klart så har han ett möderne som inte går av för hackor.
Formalin verkar också ha ett otroligt bra temperament, vilket jag hoppas slår igenom väl på Kimbi. Kimbi har ju också ett väldigt mjukt och trevligt temperament och det ser jag som en av Kimbis starkaste sidor. Idag kollade jag på webbsändningen från Tullstorps hingstvisning. Formalin travar in i ett fullsatt ridhus som om han aldrig har gjort annat, och då är han inte ens fyllda tre. Otroligt coolt att se. Att han dessutom har otroligt fina gångarter med en rörlighet som jag gärna vill åt gör ju inte saken sämre. Han har en helt fantastisk galopp. Han bara svävar fram. Det ska bli otroligt kul att se vad det kommer bli av den hingsten med åldern.
Jag gillar också hans exteriör. Han är ganska liten och nätt och otroligt vacker att titta på. Den lite korta ryggen kanske kan komplettera upp Kimbis lite långa linjer. Hans lilla nätta huvud kan kanske falla rätt tillsammans med Kimbis huvud modell Xfull.
Det enda men:et jag haft gällande Formalin är att hans morfar är hingsten D-day som sägs ge tokiga avkommor. Men med tanke på Formalins otroliga temperament och hans mammas prestationer så känns det som att D-daygenen hamnat ganska väl på både Synovia och Formalin. Jag vet att det finns en del fälttävlanshästar med D-day i sig då han kan ge hästar med bra självförtroende. Det hade ju inte varit helt fel på Kimbi då hon själv kan bli lite osäker på sig själv. Jag tror att det kan bli en väldigt trevlig kombo.
Det svåra med att välja hingst
Spänningen är olidlig. Jag vet inte hur många hingstar jag granskat under det senaste halvåret. Man kollar på exteriörbilder och försöker utröna vad den där sluttande bogen betyder och om de något raka haserna kommer förstöra en framtida avkomma. Jag är ingen expert. Jag är helt motsatsen. En glad amatör som vill lära mig så mycket som möjligt på vägen och helst inte göra några katastrofala missar.
När jag ser hingst nummer 78 trava förbi i en flashig trav på ytterligare ett videoklipp blir jag helt plötsligt osäker. Osäker på min egen förmåga att avgöra om det jag ser är bra eller inte. Jag försöker fånga den mörka hingstens blick för att kunna se om den har en blick som jag vill ha på en framtida fölunge. Jag vet inte. Jag vet knappt vad som är skillnaden mellan hingst 78 och hingst 77. Båda är ju fina hästar. Så vad är det som säger att den ena hingsten skulle vara ett bättre val än den andra?
Det finns så otroligt många hingstar idag. De flesta hingstarna får inte så många ston så det blir svårt att se vad de nedärver. Det ser man först långt efteråt, och då är det ju liksom lite försent många gånger. Det är för ett otränat öga skitsvårt att se vad som är bra och inte. Alla hingstarna har ju redan genomgått en hård granskning och lyckats bli godkända i konkurrens. Där är det experter som sitter och tycker och dömer. Jag känner väl att jag egentligen inte har den kunskapen att döma. Jag väljer därför att förlita mig mycket på den hjälp jag har att tillgå, samt min magkänsla. Man kan ju hoppas på att den känner av jackpot någon gång.
Jag har pratat och bollat tankar med Kimbis uppfödare. Hon pratar hingstar och avgifter och dräktighetsprocent och blodslinjer tills man blir helt snurrig. Jag kan inte låta bli att le åt hennes ofantliga kunskap och hur glad jag är att få ta del av en bråkdel av detta. Hon har avlat på Kimbis stolinje länge och hon vet vad som brukar passa och vad jag bör se upp med. Jag hittar hingstar och frågar "men denna då?", och får ett långt svar om varför jag absolut inte ska välja honom. Det är bara att tacka och ta emot.
Men sen dök det upp en hingst som magkänslan gillade. Även hjärtat dunkade lite extra. Men jag vågade inte riktigt tro på det. Jag vet ju ingenting. Jag har inte kunskap nog att avgöra om hingsten skulle passa. Pratar åter igen med Kimbis uppfödare.
- Jag har hittat en hingst som skulle passa perfekt, säger hon.
När hon säger vem det är och det är samma hingst som jag kollat på, som jag faktiskt gillat, så blir jag glad (och lite lättad). Hon säger att jag ska kolla lite mer på honom och hans stamtavla. Jag fick också lite andra tips om det skulle vara så att jag inte skulle fastna.
Men jag fastnar för honom. Mer än innan. Blir mer kär för varje gång jag kollar på honom. Kollar även på de andra förslagen. Magen är tyst. Magkänslan har redan valt. Nu är det bara att hoppas på att den valt rätt, för idag har jag bokat hingst till Kimbi.
Kimbi 2.0
Kimbi är så otroligt fräsch i kroppen just nu. Vi var ju hos veterinären förra veckan och fick högsta betyg. I förra veckan kommenterade en stallkompis om att Kimbi blivit så himla grov. Jag har knappt tänkt på det själv men det stämmer faktiskt. Hennes rumpa är helt rund och hon har börjat få en väldigt fin överlinje. Sedan Kimbi skadades har hon verkligen blivit en Kimbi 2.0.
När man tänker på det så kanske jag är lite galen som väljer att ta föl på Kimbi nu när hon är i sin livs form. Jag vet ju att hon kommer att tappa mycket och att jag kommer få börja om på sätt och vis, igen. Jag har fått kommentarer om det, och vissa har även frågat om jag själv är gravid och det är därför jag väljer att göra det nu.
Jag kan dementera och säga att jag inte är gravid och har inga planer på att bli. Jag känner bara att det är bra tajming, och att jag inte vill vänta. Jag har tänkt på detta i ett år och nu är det ändå dags. Så otroligt läskigt men spännande. En lång resa hit, och ändå har det här äventyret knappt börjat.
En glad Kimbi vid dagens ridtur. Eller... hon är alltid glad förresten. I alla fall när man rider.
En rätt mörk bild men denna bilden är bara några veckor gammal. Här ser man verkligen att hon har blivit rund och fin i musklerna. Mycket hårt jobb bakom detta!