Att inte tävla
0Det är ju inte annat än att man blir lite avis på alla kompisar som lägger ut tävlingsbilder på sina sociala medier på sig och sina hästar. Jag har ju valt att lägga tävlingarna på hyllan ett tag för att istället ge oss på vår hittills största utmaning. Det är dumt kan man tycka. Kimbi är i så himla fin form nu och har kommit tillbaka helt efter sin skada för snart 3 år sedan.
Jag kommer säkert sakna tävlingarna, men jag kanske kan behöva det. I höstas kände jag mig lite uppgiven med hoppningen. Jag fick ingen bra känsla och sen fick Kimbi ont i framkotan. Jag har blivit rätt osäker i hoppningen efter Kimbis skada när jag inte hoppade på länge. Jag har känt mig så dålig så det känns skönt att slippa ställa några krav på mig själv att tävla. Det ska vara roligt men när man känner sig kass så är det inte kul. Jag hoppas att glädjen ska komma tillbaka. Sen får vi se vilken gren det blir. Om jag vill hoppa eller om jag skolar om till dressyrtant. Då slipper jag ångesten jag känt för hoppningen ett tag.
Vilken klubb?
Jag har ett litet I-landsproblem. Tyvärr känns det inte som det är första gången jag ställs inför detta. Det handlar om vilken klubb jag ska tävla för iår. Jag har nämligen inte löst licens än och känner att det börjar bli dags.Klubben jag har tävlat för under 2013 känns inte riktigt rätt för mig. Jag känner mig väldigt utanför då jag i stort sett är den enda som inte står uppstallad där. Det har gjort att jag lätt blir bortglömd och blir inte inbjuden till klubbens aktiviteter. Inte helt optimalt med andra ord.
Jag har inte så mycket anknytning till klubbar här runt Linköping tyvärr. Egentligen har jag ingen klubb som lockar jättemycket. Jag har tidigare tävlat för mantorpsryttarna vilket är en trevlig klubb, men de har funktionärsplikt vilket jag inte riktigt uppskattar. Jag hjälper gärna till på tävlingar, men det ska vara för stt jag vill, inte för stt jag blir tvingad.
Både Karin och Pernilla som jag tränar för är lärare på Vretagymnasiet och därmed är de tämligen involverade i klubben. Det lockar mig att vara med där, men tyvärr finns det en tjej med i klubben (som även är rätt involverad) som jag inte riktigt klarar av. Jag ska inte gå in på detaljer, men det är en människa som får mig att må fruktansvärt dåligt. Inte heller optimalt!
Suck... Blir så trött på detta. Förr kände jag mig välkommen i klubben jag tävlade för, nu känner jag mig bara utestängd. Hur ska jag tänks? Vilken klubb ska jag välja? Jag har inte så stora krav egentligen, bara att det ska vara en trevlig stämning och att man inte blir tvingad att vara funktionär.
Summering av tävlingsåret 2013
Trots att jag och Kimbi inte kom ut och tävla förrän i juni iår på grund av förra höstens operation har det varit vårt bästa tävlingsår hittills tillsammans.Vi inledde ju säsongen med att ta en andraplats på första tävlingen i 90 cm stil. Vi fick väldigt fina stilpoäng vilket känns väldigt kul.
På Heda i somras lyckades jag och Kimbi ta en 8:e placering i en 1m a:0/a:0 och jag minns att hon kändes väldigt fin i omhoppningen. Det var faktiskt vår första 0+0 fel på riktig tävling. Innan har jag ju lyckats med det när jag vann mini-KM, men det är ju inte riktigt samma sak. På denna tävling debuterade vi också 110cm. Vi fick tre pet men det var en helt godkänd runda med en del att bygga på.
I slutet av sommaren sedan startade jag och Kimbi första fälttävlan efter operationen. Hon var så grymt fin genom hela tävlingen. Personbästa i dressyren på 63%, nolla i hoppningen och en grym felfri runda i terrängen. Det var första gången som jag och Kimbi kunde komma i mål inom tiden. Det var så otroligt kul. Den fina prestationen räckte till en fjärdeplats och vår första placering i fälttävlan.
På Åby sedan hade Kimbi rundan i sitt liv. I 1m var hon något grymt taggad och jag fick jobba varenda galoppsprång för att det inte skulle gå i turbo runt hela banan. Jag var helt slut när jag kom i mål och kände mig lycklig samtidigt som jag kände att jag hade en helgalen häst. Hon var så jäkla lycklig! Vi kom i mål felfria och den rundan räckte till en fjärdeplats. Till andra rundan i 110cm var Kimbi lite trött då det var en lång och varm dag, men trots det kom vi i mål med ännu en godkänd runda med två pet.
Kimbi har utvecklats enormt i hoppningen detta år. Hon har fått en helt annan styrka och ibland känns hon mer som en studsig ponny än en häst på 180 cm. Vi har fortfarande en del att jobba på, framförallt inomhus, men vi har hittat många knappar som hjälper oss på vägen. Jag ser mycket fram emot tävlingsåret 2014, och håller tummarna för att både jag och Kimbi får vara friska!
Resultat från senaste tävlingen
I söndags trotsade jag, Kimbi och min älskade sambo kyla och snö och begav oss till Mantorp för årets sista tävling. Jag och Kimbi har tävlat otroligt lite inomhus så vi behöver mycket rutin där. Av den anledningen valde jag att hoppa bara 90 cm och 1 m.Hela tävlingen var väldigt rörig då det var supermycket strykningar. I första klassen var ryttaren innan mig struken helt plötsligt så jag hann inte gå runt något innan jag startade utan fick startsignal direkt när jag kom in i ridhuset. För en häst som Kimbi är inte det så lyckat. Hon var otroligt spänd och rädd för det mesta. Vi lyckades hoppa runt felfritt men helt utan flyt och utan koncentration från Kimbis sida.
Till andra klassen tänkte jag fokusera på bättre flyt. Jag försökte ha en bättre grundgalopp för det hjälper oftast Kimbi. Denna rundan hade vi mycket bättre flyt och hon blev bara rädd en gång. Dock backade jag av för mycket inför kombinationen så vi kom nära och rev insprånget. Jag fick alltså 4 fel den rundan men är betydligt mer nöjd med den rundan än den i första klassen. Kimbi och jag är fortfarande ute mycket för att samla rutin, och då spelar slutresultatet mindre roll. Det är känslan som räknas.
Det är väldigt kul att känna hur fin form Kimbi är i nu. Efter 2 täta rundor var hon fortfarande lika pigg och tyckte att hon hoppat för lite för att åka hem. Hon tyckte minsann inte att vi var klara. Är så stolt över min lilla häst!
Resultatet
Det blev ingen felfri runda igår. Jag är lite besviken över min egen ridning men är samtidigt väldigt nöjd över min häst. Jag fick inte till anridningen mot första hindret. Man var tvungen att ta en väldigt kort sväng och då fick jag inte igång galoppen helt. Det gjorde att vi kom fel, och eftersom galoppen var dålig stannade hon. Tog ny sats och då nollade vi resten av banan.Även fast vi nollade i övrigt så var det ingen bra runda. Det blev ganska på-och-avigt och vi hittade inte rätt distanser. Jag blev lite passiv och jag måste vara snabbare att komma till ridning efter hindren och inte bli passiv sista galoppsprången innan hindren. Det finns liksom inte utrymme för det inomhus.
Det var ju Kimbis andra tävling inne någonsin och vi kan väl konstatera att rutinen behövs inomhus. Vi har än så länge svårt att hitta den jämna rytmen som vi lärt oss få till ute. Vi fick till några fina språng igår men det var långt ifrån perfekt. Det här blir ju min och Kimbis egentliga första inne-säsong. Det blir väl inte supermånga tävlingar men vi får försöka åka på de som finns helt enkelt.
Krutpaket och placering!
Jag och Kimbi lyckades komma på en fjärdeplats i gårdagens enmetershoppning. Jag är väldigt stolt med tanke på att det var över 60 starter. Kimbi var så jäkla taggad bara. På framhoppningen kunde jag inte få stopp på henne. Hon hade två gångarter, skritt på lång tygel eller galopp. Inne på banan bara körde Kimbi. Jag fick rida som ett as för att någorlunda hålla ett normalt tempo och lägga henne rätt. Rundan kändes jättehafsig eftersom hon lyssnade lite dåligt, men jag hade henne bra på bakbenen och hon hade ett jäkla tryck i galoppen så hon lyckades skutta runt felfritt. Dessutom var vi ganska snabba i omhoppningen.
I 1,10 så kändes Kimbi lite mer matt. Inte så konstigt med tanke på hur hon tog ut sig i första klassen och hur lång väntan det blev. Jag var också lite trött. Den här rundan i 1,10 kändes dock bättre än debuten. Kom mer rätt på hindren och hade lite bättre flyt. Vi fick med oss två bommar, så det är ett pet mindre än första gången. Höjden känns fortfarande inte som något stort problem, utan jag tror det handlade mycket om att hon inte riktigt orkar och vi fortfarande behöver mer rutin på höjden. Nu var det nog tyvärr sista utomhus, men målet för vintern är att försöka våga att starta 1,10 inomhus också. Än så länge har jag känt att jag inte kan få ihop henne så mycket i ridhus utan att förlora energin, så jag kommer inte våga tävla 1,10 inne till att börja med.
På tal om inomhus så har jag kommit på att jag bara tävlat Kimbi inne på riktig tävling en gång. Det var på Vreta för två år sedan. Då gick vi omkull i andra klassen tyvärr, men jag minns att det kändes något grymt bra innan dess. Nu ska vi tävla på Vreta om två veckor, och jag har fått lovat av Karin (som jag tränar hoppning för) att underlaget ska vara fixat där nu. Vi ska bara hoppa en klass på 1m, så det blir lite lagom start på inomhussäsongen. Med tanke på vilket krutpaket hon var igår så för vi väl se hur det blir på en hälften så stor yta. Wish me luck!
Tävling i helgen
I helgen är det dags för hopptävling för mig och Kimbi igen. Det var längesen nu och vi ska hoppa 1m och 110cm. Det blir vår andra start i 110 och jag hoppas att jag ska kunna få en lika bra känsla som sist.Vi ska till Åby ridklubb och det kommer bli väldigt många starter. Det kommer med andra ord bli en lång dag och jag hoppas på en fin höstdag.
4:a!
Kimbi gick som en klocka i terrängen. Öronen var två spetsade antenner som sökte hinder. 0 straff på hinder och inom tiden. Det räckte till en 4:e-plats. Vår första placering i fälttävlan. Min Kimbi är fantastisk! Är så otroligt glad att jag har henne. Hon är en av mina bästa vänner <3
6:a inför terrängen
Startar fälttävlan med Kimbi för första gången på över ett år. Inleder med en ganska spänd dressyr, med personbästa på 63.0% och alltså 55,5 straff. Hoppade runt en felfri hoppning vilket gör att vi ligger 6:a inför terrängen imorgon. Det är sista placering. Imorgon kommer jag låta Kimbi välja tempo i terrängen. Visst vore det kul med en placering, men jag vill inte pressa henne när det var så längesen.
Min underbara <3
Clear round
Förra veckan var jag och Kimbi iväg på Clear round hos min hemmaklubb Lycketorps Ryttarklubb. Jag har egentligen knappt hoppat Kimbi sedan innan hennes operation. Dock är vi ju rätt vana sedan innan på den höjden vi hoppade så vi körde på ändå. Vi startade 90 cm och 1m, och Kimbi gick som en klocka. Första rundan kändes det som om Kimbi och jag verkligen var ett och det blev en riktigt fin och balanserad runda, nolla! Andra rundan på 1 m var också den väldigt fin, men då var både jag och Kimbi lite trötta så vi kom lite fel och det gick lite fort. Vi lyckades trots det komma runt nolla så det kändes väldigt bra. Det bådar gott inför tävlingssäsongen nu.
Viweka var med och tog lite bilder som jag tänkte slänga upp här. Jag gillar första bilden väldigt mycket. Min fina, otroligt positiva häst <3
Tävlingssäsongen
För ett par dagar sedan löste jag till sist licens för årets tävlingssäsong. Känns verkligen sent men med tanke på järngreppet vintern hållit så är det väl inte så konstigt. Nu har jag börjat kolla på tävlingar. Det ser dock ut som det kan bli svårt att få ihop det. Inom en snar framtid ska jag på möhippa, kattutställning och bröllop. Alla dessa händelser ligger självklart under helger där det ligger potentiella tävlingar.
Den 1/5 har jag tänkt att åka på Clear Round hos min hemmaklubb, Lycketorps Ryttarklubb. Det får bli en möjlighet för att känna lite på Kimbi inför säsongen. Efter det blir det troligen Nykyrka två helger senare. Efter det är jag tyvärr uppbokad två helger i rad så sen hade jag tänkt försöka komma iväg på tävling i Rappestad på nationaldagen. Jag har min sista schemalagda dag den 5/6, vilket gör att jag ska ut på kvällen tillsammans med min klass. Jag funderar dock på om det går att knöka in både detta och tillfixande av häst, för att orka upp och tävla den 6:2. Sounds good?
Jag har verkligen ett sug efter tävling nu. Jag vill upp på 110 cm denna säsong. Vi var nära förra året, men Kimbis hälsa satte stopp då. Nu är vi igång och Kimbi mår bättre än någonsin känns det som. Nu ska jag bara försöka hoppträna ett par gånger så jag känner mig trygg på höjden.
Bild från Rappestad förrförra året : ).
Och här kommer en bild från när jag hoppade några skutt på Kimbi för första gången sedan clear rounden på Ånestad i början av mars. Kimbi tyckte det var askul och tyckte inte alls vi skulle hoppa låga teknikhinder.
