Det kunde varit så mycket annorlunda

Jag blev lite sentimental när jag satt och tänkte på hur nära det var att jag sålde Kimbi redan när hon var unghäst. Jag hade väldiga problem med att hoppa in Kimbi. Hon såg verkligen inte det roliga med att hoppa. Hon vägrade mycket och var livrädd för bommar. Hon tyckte att det var mycket bättre att gå runt hindren.

Jag minns så väl en kall vinterdag när jag och mamma hade åkt till Mantorp för att rida en pay and jump. Det var absolut inte vår första och vi hade tragglat oss runt mååånga banor på låg höjd och jag fick rida som en idiot för att få runt henne. Denna gång var inte ett undantag. Till att börja med sparkade hon mot en liten ponny på framridningen för hon var så stressad. Väl inne på banan var hon jättestressad och jag fick knappt över henne över första hindret. På andra hindret tog det helt stopp och hon vägrade säkert 4-5 gånger. Till sist hoppade hon och då valde jag att utgå för att "ha vunnit". Banan var typ 50 cm har jag för mig. 

När jag kom ut från banan var jag sååå besviken och arg. Jag hade tragglat med hoppningen på Kimbi i nästan ett år och jag fick bara nog. Jag sa till mamma att jag ville sälja henne för jag fick henne ju inte att hoppa. Vi tänkte då försöka skola henne mer i dressyren och sen sälja henne som dressyrhäst.

Den våren kom dock Kimbi på att det var roligt att hoppa. Den sommaren kunde vi göra vår första start i hoppning och efter det har allt bara rullat på. Jag vet inte vad som fick Kimbi att förstå hoppningen. Jag vet inte om vi gjorde något annorlunda. Jag är dock så himla glad över att hoppningen släppte. Annars hade jag aldrig fått känna den glädje, power och självkänsla hon uppvisade igår på hoppbanan. Även fast jag blir lite trött på att hon ignorerar mig lite för mycket så kan jag ju inte annat än vara glad att jag har en så otroligt positiv och livsglädje häst.

Snart har det gått precis ett år efter Kimbis operation för struppipning. Kimbi har verkligen kommit tillbaka med full kraft. Denna säsong har vi placerat oss på alla tävlingar utom två, en hopptävling och en i fälttävlan. Vi har en andraplacering, två fjärdeplaceringar och en niondeplacering. Då kan jag tillägga att vi bara hade en placering på riktig tävling sedan innan, i 90 cm stil. I övrigt har vi bara plockat nollor som unghäst, men i riktig klass hann vi inte riktigt visa vad vi kunde innan operationen. Nu går det bara framåt, och jag är så otroligt glad att jag har en så underbar häst och bästa vän <3






Fina häst

Idag red jag Kimbi lite mer seriöst för första gången sedan typ augusti. Red lite lugn dressyr på banan. Kimbi hade väldigt mycket energi och tog ungefär alla mina hjälper som galopphjälper, men i övrigt kändes Hon väldigt positiv och fin. En sak som förvånade mig var att Kimbi dreglade och sög på bettet ordentligt, vilket hon aldrig gjort innan. Jag har alltid fått påpekat av alla tränare och dylikt att Kimbi är så torr i munnen. Har även fått tips av tandläkare att ge Kimbi äpple innan ridning för att bettet inte ska skava.

Nu vet inte jag om dreglet var en engångsföreteelse, men jag blev i alla fall positivt överraskad, och jag hoppas att hon fortsätter så. Vi hästägare är ett märkligt folk som kan bli löjligt glad över att hästen dreglar, men jag gillar det!




Operationsärr ca 2,5 mån senare

Idag passade jag på att ta kort på hur Kimbis operationsärr ser ut just nu. Det ser bättre ut än jag trodde att det skulle göra. Det synd knappt. Kollar man nära ser man att det är några vita strån, men det är väldigt lite.

Jag är väldigt nöjd efter operationen. Resultatet är över förväntan. Kimbis missljud är borta och hon känns väldigt fräsch. Intervallträningen har gjort att hon fått väldigt bra flås vilket känns hoppfullt. Innan operationen visste jag inte riktigt vad jag kunde förvänta mig, men än så länge ångrar jag inte en sekund att jag valde operation. Jag har fått en otroligt livsglad häst som förhoppningsvis kan bli riktigt bra igen, eller ännu bättre.




15 min galopp

Idag blev det intervallträning igen med min tjej. Härom dagen saltades ridbanan rätt ordentligt så trots att temperaturen stod på -8c idag så var ridbanan ridbar. Kimbi är väldigt stark och pigg ute men på banan så blir hon inte riktigt lika på så det var väldigt behagligt att rida henne idag. Kunde galoppera varv efter varv utan att Kimbi blev hetsig och bråkade.

Eftersom det gick så bra idag så fick det bli 6 intervaller à 2.30 min. Kimbi kändes otroligt fräsch och knappt trött. Är så härligt att hon fått tillbaka all energi när hon kan syrsätta sig ordentligt. Det är stor skillnad mot innan operationen. Och INGET missljud, vilket är nästan det bästa av allt! :D




Intervallträning nr 1

Idag har jag gjort ett tappert försök att intervallträna Kimbi. Hon har fått vila ett par dagar efter veterinärbesöket då hon fick en reaktion på vaccinet hon fick samtidigt, så hon har varit öm och svullen på halsen. Men idag red jag till sist i alla fall.

Regnet stod som spön i backen och det var inte alls roligt regnväder. Jag hade tänkt hålla mig på ridbanan då Kimbi är lugnast där men ridbanan näst intill simmade och jag inte riktigt litar på det underlaget så jag red ut istället. Tänkte att jag börjar lugnt och körde 4 x 2.20 min. Kimbi var skitjobbig och tyckte att hon skulle springa i 180 hela tiden. Var minst sagt irriterad på henne. Hon kommer ur balans i den hastigheten och byter galopp, vilket det inte är tänkt att hon ska göra. Vi har lite att jobba på med andra ord. Nu är det vila imorgon, sen får vi se om jag hinner rida på onsdag. Ska troligen iväg och kolla när hennes treåring hoppas på riktigt för första gången :).




Tuta och kör!

I onsdags var jag hos veterinären med Kimbi för att se hur hon har läkt efter operationen. Det första jag fick göra var att gå ut och longera henne i galopp för att veterinären skulle kunna jämföra Kimbis lungljud före och efter operationen. Kimbi tyckte det var superkul och ville inte alls stanna när veterinären sa till. Hon ville springa varv på varv på varv. Men det missljudet som man hörde innan operationen hördes inte längre vilket var väldigt skönt.

Där efter kollade veterinären nere i halsen på Kimbi med hjälp av ett endoskop. Jag var sjukt nervös och rädd för att det inte skulle läkt som det skulle. Med handen på hjärtat kan jag erkänna att Kimbi inte riktigt hållit sig så lugn och snäll som jag hoppats på. Men när endoskopet kommer på rätt plats jublar min underbara veterinär och utbrister "Åhhh, så fint det ser ut! Vad glad jag blir!". De bästa orden som hon hade kunnat ge mig i det ögonblicket.Det enda som var kvar efter operationen var en liten rodnad i svalget som inte var något att bry sig om.

Nu är det med andra ord dags att sätta igång Kimbi ordentligt. Hon ska inte ridas så mycket i form de närmsta veckorna utan hon ska intervalltränas ungefär varannan dag i 6 veckor för att bygga upp både kondition och styrka igen. När dessa 6 veckor gått ska Kimbi vara helt återställd så det är bara att köra på som innan operationen. Jag längtar!
 



Återbesök imorgon

Imorgon är det dags för återbesök med Kimbi, så då ska vi kolla hur läkningen har gått efter operationen. Jag hoppas att det har läkt fint. Dessutom hoppas jag på att min veterinär ger mig bra direktiv för hur jag ska sätta igång Kimbi. Än så länge har jag skrittat nästan enbart, men travat lite korta sträckor och tagit någon liten galopp. Mälarens klinik gav mig rätt dåliga instruktioner enligt mig: "skritt i Walker eller för hand i 6 veckor och sedan successivt ökad ridning". Jag känner att jag har dålig koll på vad Kimbi egentligen får göra och hur en bra igångsättning ser ut i hennes fall.




Lycklig häst

Igår fick Kimbi gå ut i sin vanliga hage med sin kompis igen efter över 6 veckor. Lyckligare häst får man ju leta efter. Hon sprang runt i 180 och bockade och studsade och stod på bakbenen. Det var otroligt härligt som hästägare att få se sin häst så himla glad. Hennes kompis var även han väldigt lycklig.

På onsdag ska vi på återbesök, så efter det hoppas jag att jag kan få sätta igång Kimbi lite mer. Än så länge så skrittar vi bara, men det är inte helt fel det heller när man inte ridit sin häst på 7 veckor.




Första gången på Kimbi

Då så! Äntligen har jag ridit min häst igen för första gången på ungefär 7 veckor. I lördags kom jag upp en stund på henne. Kändes ungefär som att rida på en tickande bomb. Idag red jag igen och då var Kimbi lite mer chill med läget. Vi tog en lång skrittur och det var riktigt härligt, om än väldigt kallt.

Imorgon får jag sällskap till stallet av min vän Viweka. Jag ska låna Iseo i stallet och så ska vi ta en skrittur med båda hästarna. Det ser jag fram emot. Var ganska längesen jag träffade Viweka och jag känner att det kan bli ett skönt break i vardagen. Det är så mycket med allt hela tiden.




Ridning snart!

Nu när Kimbis vila snart är över pirrar det i hela min kropp och jag längtar efter att få sätta igång min fina tjej igen. Tyvärr är inte återbesöket förrän den 21:a, men eftersom Mälaren sa att det var okej att börja sätta igång henne efter 6 veckor så kommer jag snart få sätta mig upp på Kimbi. Jag har fundering på att göra det i helgen och passa på när det är ljust. Med tanke på energin som finns i Kimbi just nu känner jag att ljus är att föredra.

Härom dagen hade jag ute Kimbi en sväng på ridbanan. Körde lite ledarskapsövningar. Kimbi är lite mopsig just nu med all överskottsenergi så att när jag gjorde något som inte passade henne så sa hon ifrån. En gång ställde hon sig högt på bakbenen. Detta gör Kimbi aldrig vanligtvis så troligen är det bara energin som tar över. Tänkte trava ett par steg med henne men det var tydligen lite väl roligt så det fick vi sluta med direkt. Känns som att det kan bli väldigt intressant att sätta igång henne :).




Det börjar närma sig

Nu är det inte långt kvar av Kimbis konvalescens. I tisdags hade det gått 5 veckor sedan operationen, och då passade jag på att ha hovslagaren på plats så nu är Kimbi skodd åter igen. Hovarna har faktiskt hållit sig förvånansvärt fina under den här tiden trots att hon varit barfota.

Sista tiden har jag låtit Kimbi gå ensam i en mindre hage, dock ej sjukhage. Efter allt regn som kommit senaste tiden såg sjukhagen ut som en enda lervälling och jag tyckte fruktansvärt synd om Kimbi som tvingades stå där. Hon har hållit sig lugn i hagen, så nästa vecka är det dags för henne att få gå ut med sin hagkompis igen. Det kommer hon gilla. ;)




3 veckor + 1 dag

Så lång tid har det gått. Halvvägs!

Tog en bild på hur operationsåret ser ut nu. Tycker det har läkt fint. Får väl se hur det ser ut när håret växt ut igen. Det kommer säkert bli vita hår som växer ut där. Kan ju bli snyggt ;).




Rätt tid

På ett sätt är det bra att Kimbi är konvalescent just nu. Det har i stort sett regnat konstant i en månad mer eller mindre så det är helt hopplöst att rida.

Våra hagar är inte längre leriga, de är ett gyttjebad. Kimbis sjukhage är hemskt lerig trots att de la in en massa sand i den förra helgen. Jag tycker synd om min lilla tjej som får gå i den lilla fyrkanten så länge när det inte ens finns något att pilla med. Har jag tid försöker jag ta in henne ganska tidigt. Tror det är roligare för henne att stå inne och pilla i höet än stå ute i lervällingen.

Tyvärr märker jag att hon är rätt rastlös. Jag har köpt ett småmaskigt hönät till henne för att det ska ta längre tid för henne att äta. Dock äter hon ganska snabbt ändå... Hon står och skrapar i boxen så fort någon är i stallet. Det har hon faktiskt knappt gjort sedan vi flyttade i våras. Jag försöker gå med henne så mycket jag orkar och hinner, men på grund av det dåliga vädret och att jag haft så mycket i skolan så blir det tyvärr inte så mycket som jag önskat. Nu är det 3,5 vecka kvar. Det är bara härda ut.




2 veckor

Idag är det två veckor sedan Kimbi opererades. Hon börjar bli rätt rastlös men jag försöker hinna med så mycket promenader jag kan. 4 veckor kvar av konvalescensen och jag längtar efter att få börja sätta igång henne igen.

Idag är det dags att göra ett försök att ta bort Kimbis stygn. Ska snart åka till stallet och har utrustat mig med en nagelsax och en pincett. Jag hoppas det ska duga med den utrustningen :).




Det är mycket nu

Som rubriken säger... Det är mycket nu. Kimbi är i alla fall hemma igen. Hon mår väldigt bra och är typ som vanligt. Hon går i sjukhage om dagarna. Jag slapp boxvila på henne och det är jag glad för. Nu kanske Kimbi kan hålla sig på mattan hela vilan. 6 veckors vila blir det, fast jag får promenera med henne så det försöker jag göra så mycket som möjligt.




På väg till Sigtuna

Nu sitter jag och sambon i bilen på väg upp till Sigtuna för att hämta hem lilla underbara Kimbi. Har med andra ord fått klartecken att hon är klar att hämtas.

Ska bli skönt att få hem henne. Jag känner mig inte hel när jag inte har någon Kimbi att åka till om dagarna.




Operationen över

Nu har jag till sist ett par minuter över att skriva hur allt gått med Kimbi. Hon opererades alltså igår och allt hade gått bra. Idag hade hon opererats med laser också tydligen. Jag är inte helt 100 på vad de gjort dock. Har inte fått prata med någon veterinär under denna tiden och har därmed blivit ganska dåligt informerad.

Som det ser ut just nu så får jag hämta henne imorgon i alla fall. Jag och sambon ska försöka åka upp ganska tidigt så att vi inte blir så sena hem. När vi lämnade Kimbi var vi inte hemma förrän ca 22.30. Då blev fet bara raka vägen i säng.

Jag hoppas att det inte tillstöter något nu så jag får hämta hem min lilla älskling imorgon. Jag tycker så himla synd om henne. Hon kan ju inte förstå alls varför hon blir lämnad och "torterad" där uppe. Ska trösts henne massor när jag träffar henne.




Så var det dags!

Då var dagen till sist här. Idag åker jag och T och lämnar Kimbi på Mälardalens Hästklinik inför operationen idag. Det blir en resa på ca 4 timmar för Kimbi, så jag ska bunkra upp med hö i transporten så hon inte får alltför tråkigt.

Nu strax ska jag till skolan först bara. Slutar 12 som senast och sen åker jag till stallet och förbereder allt. Vi ska försöka åka härifrån runt tre. På så sätt slipper vi förhoppningsvis den värsta trafiken genom Stockholm. Önska oss lycka till!




Hovslagaren

Idag har hovslagaren varit och hälsat på hos Kimbi. Det var dags för omskoning av henne. Dock valde jag att låta henne gå barfota denna skoning. Hon har inte varit barfota sedan hon var 4, men eftersom hon ska opereras kändes det onödigt att sätta på nya skor. På många kliniker tar de ändå av skorna innan en operation, då skorna medför risker vid uppvaknandet efter narkosen.

Nu är alltså Kimbi redo inför operationen på tisdag. Själv känner jag att jag bara går och väntar då jag vill ha det överstökat. Jag vill få samtalet om att allt gått bra osv. Nu är jag ju bara nervös och ritar upp en massa hemska scenarier om vad som kan hända. Men nu är det bara 5 dagar kvar tills operationsdagen. Det kommer bara svischa till, med tanke på att det är fredag imorgon.




Ny kategori

Nu har jag gjort en ny kategori här på bloggen. Den heter "Kimbis operation" och där har jag tänkt samla alla inlägg som handlar om Kimbis struppipning och hennes operation. Lika bra att samla alla kommande inlägg på ett ställe. Jag hoppas att det kommer funka bra.

« Tidigare inlägg