Kimbi är hemma!
0Kimbi är hemma igen! Efter nästan 2,5 månad på stationen så kunde jag igår lasta in Kimbi i den gula faran och styra transporten hemåt. Kimbi blev överlycklig, och jag likaså. Hon är bekräftat dräktig, samtidigt som veterinären kliar sig i huvudet. Kimbi har ett embryo i size av ett 15-dagars. Grejen är dock att hon inseminerades den 20 juni och bör således vara på dygn 21-22 någonstans.
Enligt veterinären finns det två tänkbara orsaker till att det ser ut som det gör. Det kan vara så att embryot inte utvecklas som det ska och det finns en risk för att hon resorberar. Det var på grund av detta som de behöll henne en dag extra. När de kollade henne igår så såg det i alla fall fortsatt bra ut, även om embryot är fortsatt litet. Den andra tänkbara anledningen är nämligen att det skulle kunna vara så att Kimbi hade ytterligare ett ägg som veterinären missat, som i sin tur släppt senare än det första ägget. Dragon Welts semin hade sett väldigt bra ut så det skulle kunna vara så att den överlevde lite extra inne i Kimbi och på så sätt kunde befrukta ägg nummer två.
Jag hoppas såklart på att det är alternativ nummer två och att embryot kommer fortsätta utvecklas väl. Men nu är det bara att hålla tummarna till nästa koll som är om ca 2 veckor. Skulle hon ha resorberat då så finns det troligen en sista chans att inseminera igen innan säsongen är över. Om allt ser fortsatt bra ut så förväntas ett litet föl titta ut i mitten av maj nästa år.
Även om frågetecknen är många och jag har lite svårt att vara glad just nu så känns det där plusset ändå som en otrolig lättnad. Min häst är hemma igen och jag ska njuta av varje dag tillsammans med henne <3.
Låt oss ha lite tur
Ibland så går det snabbt mellan hopp och förtvivlan. Vändningarna är många så man får vara med om man ska vara med i svängarna.
I onsdags kollades Kimbi på dygn 14 och hon var tyvärr inte dräktig. Det kändes som ett extremt hårt slag i magen då jag verkligen trodde på att det kunde vara något denna gång. Unghästen i stallet, Stella, var dock dräktig med Fürsten Look och därmed åkte jag upp till stationen och hämtade henne i onsdags kväll. Samtidigt kunde jag också passa på att gosa med min otroligt saknade häst. Hon såg dock ut att må bra och stod och kliade på sin hagkompis när vi rullade hemåt med transporten utan henne där bak.
Jag har efter detta lite gett upp, och därför har jag inte orkat dela med mig av mitt nederlag. Jag har känt att det kanske inte blir något föl ändå. Jag har dock tänkt fullfölja säsongen ändå, för då har jag i alla fall gjort allt jag kunnat. Jag fick pepp och medhåll från Kimbis uppfödare så jag fick stålsätta mig mot att bara åka och hämta hem min häst och be henne 1000 gånger om ursäkt för allt jag utsatt henne för.
Ni kan inte ana hur förvånad jag blev idag på förmiddagen när jag får ett samtal från Cecilia på stationen. Hon förklarar att de idag hittat ett embryo på Kimbi som de måste ha missat förra veckan. Jag blir chockad och tårögd och så glad! Det innebär att Kimbi KAN bli dräktig! Oavsett hur det går så KAN hon bli dräktig! Embryot var dock väldigt litet så de la in en brasklapp. Hon ska kollas igen senare i veckan och ser allt bra ut då får jag hämta hem henne.
Nu har den förtvivlan jag känt i helgen åter igen bytts ut mot en hoppfullhet. Låt oss ha lite tur nu!
Att söka kunskap
När jag ger mig in i något som jag inte kan sedan innan har jag en förmåga att nörda ner mig ganska så ordentligt i det. Jag läser allt jag kommer över och vill verkligen bli kunnig, och det snabbt. Man lär sig såklart mest genom erfarenhet men erfarenhet är långsiktigt och tar väldigt lång tid att införskaffa. Det har jag inte tålamodet till.
När jag skulle bli kattuppfödare så kände jag att jag kunde det mesta i teorin redan innan. Det är en trygghet för mig. Nu har jag haft några kullar och erfarenheten kommer mer och mer.
Nu är jag ju dock på väg att ge mig in i ett nytt område. Det har varit mycket nytt och jag har känt mig dum ett flertal gånger redan. Jag har försökt läsa på men ibland känns det som att hästaveln bara är för de redan kunniga. Den finns för dessa gamla hästkvinnor och hästgubbar som avlar upp sina framgångsrika tävlingshästar. Och sen kommer jag med min hobbyhäst, min enda häst. Jag offrar min ridning och väldigt mycket pengar på det här, men känner mig som att jag är ute på väldigt djupt vatten.
I min inläsning så läser jag allt jag kan hitta på olika forum och facebooksidor. Jag googlar till förbannelse och blir trött på mig själv när alla länkar bara är lila. Det måste ju finnar mer! Jag brukar försöka hitta bloggar som handlar om mitt intresseområde, vilket i det här fallet är hästavel. Det har jag ju dock insett är svårare än det verkar. Jag trodde att det fanns vettiga bloggar inom allt numera, men så verkar det inte vara. Det kanske har att göra med min hypotes om äldre hästmänniskor och avel, eller så är det av någon annan orsak. Att hitta en blogg om avel som uppdateras och är intressant verkar vara stört omöjligt. Alla bloggar jag hittar är uppdaterade senast 2014 eller så läggs det upp ett inlägg i halvåret.
Om någon som råkar klicka sig in här har någon bra blogg att tipsa om så finns trots allt en kommentarsfunktion. Ni får gärna tipsa! Min egen blogg lever ju inte upp till mina förväntningar på en bra blogg, det är jag fullt medveten om. Men jag vet att det finns andra där ute som är bättre än jag är på att blogga och uppdatera, och som gör det på ett bra sätt.
Kimbi seminerad!
Idag har Kimbi blivit seminerad med Dragon Welt. Nu väntar ytterligare två veckors lång väntan innan vi får reda på resultatet. Det tajmade sig även så bra att Stella ifrån stallet också seminerades idag, men med Fürsten Look. Om båda två blir dräktiga nu skulle det ju vara jättekul med att båda får samma beräknade BF. Då skulle jag och P kunna fölvaka ihop. Men mycket ska till för att båda ska ha tagit sig såklart, men man kan ju ändå hålla tummarna!
Upplevelser på unghästtestet
Jag måste nog ändå dela med mig lite närmre om upplevelsen som jag hade på unghästtestet tillsammans med Stella i helgen. Mitt track record på unghästtesten har ju inte varit så starkt innan direkt. Senaste gången jag klev in i ringen var det 9 år sedan. Kimbi var 3, jag var 17. Kimbi var fin och vi tyckte att vi hade förberett henne väl. Kimbi är dock en känslig häst och hon fick ordentlig scenskräck. Hon snubblade över bommarna och verkade tro att publiken bestod av 100 hungriga drakar. Vi fick snällt tacka för oss och gå därifrån utan vare sig bedömning eller självkänslan i behåll.
I helgen var det dags för ett nytt försök. Inte som visare denna gång men likväl medhjälpare. Jag och Stellas ägare Åsa har under våren åkt på löshoppningar och genrep. Jag har hållit i när on för första gången suttit upp på sin häst och jag har stått på backen första gången hon travade själv. Vi visste att vi åkte dit med en fin häst. En fin häst med en hel del integritet. Hon är en sådan häst man måste bli kompis med. Säger du till henne så är hon en bitch. Men hon har fina grundgångarter och hoppar väldigt väl. På träning har hon ibland blivit lite osäker på högre höjd men vi hoppades på att sista månadens bantningskur skulle göra att det kändes lite enklare för henne att skutta över även de lite högre hindren.
Med oss för att visa hennes fina gångarter hade vi också Robin från stallet. Alla korta tjejer behöver ett par långa killben när det är dags för visning av häst. De sprang runt där inne så fint att det var en fröjd att se dem. Under löshoppningen var Stella lite spänd och hoppade inte med så bra tryck som hon gjort hemma, men hon gjorde det väl godkänt och utan konstigheter.
Vi blev väldigt nöjda när poängen presenterades och det visade sig att Stella uppnådde poängen för att få gångartsdiplom och bli klass 1 som hopptalang. Bäst fick hon på skritten där hon slog till med 8,5, men hon fick också 8 på både trav och galopp. Hon är dock ganska grov vilket trog ned poängen på typ till en 7a. Hon var lite tjock, trots bantningskuren.
Helt plötsligt stod vi inför det faktum att vi var tvugna att klara ridprovet för att få diplomet. Åsa berättade att Stella hade krånglat en del under sista ridpasset inför testet. Med andra ord var hon ganska nervös när hon hoppade upp på sin treåring för att göra ridtestet. Stella var lite på tårna men satte ganska snabbt taggarna utåt och gick emot skänkeln. Både Stella och Åsa kämpade tappert, men åt olika håll. Till sist fick vi ta till reservplanen. De där långa killbenen kan lämpa sig på istadiga treåringar under ridprovet också. Vi fick tillåtelse att byta ryttare och Robin hoppade upp och gjorde ett snyggt jobb. Domaren var väldigt förstående och tålmodig vilket vi kan vara glada över. Men Robin fixade det där godkända ridprovet och Stella kunde plocka ut sitt gångartsdiplom. Ett ridprov som var lite av en nervpärs, men sammantaget en otroligt rolig upplevelse. Jag är väldigt tacksam för att jag fick vara en del av framgången.
Nu hoppas jag att jag har en egen unghäst om ett par år och får göra om detta igen, på mitt sätt och med min uppladdning. Man kan ju hoppas på att jag skulle lyckas lite bättre än jag gjorde med Kimbi. Men det blev häst av Kimbi ändå, trots ett icke godkänt unghästtest. Det är trots allt bara siffror på ett papper i slutänden, men siffror som är väldigt roliga att ha.
Formalin
Efter att ha kollat igenom en stor mängd hingstar har jag då hittat den som jag hoppas att Kimbi ska bli dräktig med. Jag har hittat många fina alternativ som jag har valt imellan. Blue Hors St Schufro, Dragon Welt, Van Vivaldi, Gustav, Dahlwhinnie... Ja, listan kan nog göras lång. Men efter att ha kollat igenom alla dessa hingstar så har jag ändå valt en annan hingst som kanske är lite oväntad. Han är ung och oprövad men ändå har jag fastnat för honom.
Det är hingsten Formalin som jag har fastnat för. En liten svart hingst som blev godkänd på årets bruksprov. Hans far är Floricello, som också är den hingst som är far till Klifton som fötts upp av Kimbis uppfödare och som blev godkänd hingst förra året. Jag har alltid gillat Floricello, och tycker det är roligt att han har två så fina söner.
När jag pratade med Kimbis uppfödare om Formalin bad hon mig kolla lite extra på mödernet. Det är ofta något som glöms lite bort. Framförallt när man är nybörjade inom aveln känns det svårt att ha koll på dessa ston som står bakom alla framgångsrika hästar. Jag kollade lysigt igenom Formalins stamtavla och kollade lite extra på stolinjen som är stofamilj 36 och alltså en gammal svensk framgångsrik stam. Formalins mamma Synovia är ett sto över det vanliga. Hon blev rikssto som 3-åring. Som 4-åring fick hon betyget 10 på både traven och galoppen. Hon vann även Breeders som både 5- och 6-åring. Även Formalins mormor var framgångsrik och blev rikssto. Helt klart så har han ett möderne som inte går av för hackor.
Formalin verkar också ha ett otroligt bra temperament, vilket jag hoppas slår igenom väl på Kimbi. Kimbi har ju också ett väldigt mjukt och trevligt temperament och det ser jag som en av Kimbis starkaste sidor. Idag kollade jag på webbsändningen från Tullstorps hingstvisning. Formalin travar in i ett fullsatt ridhus som om han aldrig har gjort annat, och då är han inte ens fyllda tre. Otroligt coolt att se. Att han dessutom har otroligt fina gångarter med en rörlighet som jag gärna vill åt gör ju inte saken sämre. Han har en helt fantastisk galopp. Han bara svävar fram. Det ska bli otroligt kul att se vad det kommer bli av den hingsten med åldern.
Jag gillar också hans exteriör. Han är ganska liten och nätt och otroligt vacker att titta på. Den lite korta ryggen kanske kan komplettera upp Kimbis lite långa linjer. Hans lilla nätta huvud kan kanske falla rätt tillsammans med Kimbis huvud modell Xfull.
Det enda men:et jag haft gällande Formalin är att hans morfar är hingsten D-day som sägs ge tokiga avkommor. Men med tanke på Formalins otroliga temperament och hans mammas prestationer så känns det som att D-daygenen hamnat ganska väl på både Synovia och Formalin. Jag vet att det finns en del fälttävlanshästar med D-day i sig då han kan ge hästar med bra självförtroende. Det hade ju inte varit helt fel på Kimbi då hon själv kan bli lite osäker på sig själv. Jag tror att det kan bli en väldigt trevlig kombo.
Kimbi 2.0
Kimbi är så otroligt fräsch i kroppen just nu. Vi var ju hos veterinären förra veckan och fick högsta betyg. I förra veckan kommenterade en stallkompis om att Kimbi blivit så himla grov. Jag har knappt tänkt på det själv men det stämmer faktiskt. Hennes rumpa är helt rund och hon har börjat få en väldigt fin överlinje. Sedan Kimbi skadades har hon verkligen blivit en Kimbi 2.0.
När man tänker på det så kanske jag är lite galen som väljer att ta föl på Kimbi nu när hon är i sin livs form. Jag vet ju att hon kommer att tappa mycket och att jag kommer få börja om på sätt och vis, igen. Jag har fått kommentarer om det, och vissa har även frågat om jag själv är gravid och det är därför jag väljer att göra det nu.
Jag kan dementera och säga att jag inte är gravid och har inga planer på att bli. Jag känner bara att det är bra tajming, och att jag inte vill vänta. Jag har tänkt på detta i ett år och nu är det ändå dags. Så otroligt läskigt men spännande. En lång resa hit, och ändå har det här äventyret knappt börjat.
En glad Kimbi vid dagens ridtur. Eller... hon är alltid glad förresten. I alla fall när man rider.
En rätt mörk bild men denna bilden är bara några veckor gammal. Här ser man verkligen att hon har blivit rund och fin i musklerna. Mycket hårt jobb bakom detta!
Välja station
När man ska inseminera sitt sto så handlar det inte bara om att hitta den perfekta hingsten. När man har hittat den perfekta hingsten så behöver man också hitta en seminstation som kan hjälpa dig att tillverka ditt älskade föl. Jag har insett att det kan vara nog så klurigt som att hitta rätt hingst
Välja hingstens station
Många hingstar i vårt avlånga land står uppställda på hingststationer som också har seminstationer. Det kan vara smidigt att välja en av dessa stationer då man då oftast kan i demoners sitt sto med färsk sperma och slipper de riskerna som finns med transporterad sperma. Det finns hingstar som har betydligt högre dräktighetsprocent på färsk sperma jämfört med transporterad. Nackdelen kan ju vara att man kan få åka långt till stationen. Det gör att man oftast kanske lämnar kvar sin ädelsten på stationen tills hon är bekräftat dräktig. Hem får man sedan en ganska saftig räkning med en stor post på uppstallningskostnad, eftersom den betalas per dag.
Välja station utifrån geografiskt läge
Bor man i de södra delarna av landet så är det inte bara hästgårdar som det kryllar av. I många delar finns det också rätt många seminstationer. Ett väldigt smidigt alternativ för den som inte vill stalla upp sitt sto på stationen alls eller bara låta henne stå där några enstaka nätter vid i semination. Nackdelen är ju åter igen att transporterad sperma kan vara sämre (om man inte har sånt flyt att hingstens station är den man bor nära). Sen kan det ju vara osmidigt att köra stoet mellan station och hemstallet om man väljer den lösningen.
Välja station efter popularitet
Jag har märkt att det finns seminstationer som är mer poppis än andra, och det finns de som väljer station utifrån detta. Känns som onödigt omständigt många gånger. Jag skulle inte välja station på popularitet. Enda gången jag skulle välja en sådan station är väl om de faktiskt skulle ha den hingsten jag vill ha och det är smidigast att köra dit henne. Jag vet inte om dessa stationer faktiskt har procentuellt bättre dräktighet. Jag tror inte det finns statistik för stationer att tillgå offentligt, tyvärr.
Så som läget är för mig kommer jag troligen välja en station som ligger rätt nära Linköping. Jag kommer inte köra Kimbi imellan en massa men tänker att hon kanske kan få komma hem mellan insemination och dräktighetskoll. Det är ett par veckor där imellan. Jag har förstått att stationen består av kunnigt folk och att jag borde kunna lämna Kimbi där med gott samvete. Står hon när är finns det ju också möjlighet att åka dit och hälsa på ifall saknaden blir för stor. Skulle jag av någon anledning byta hingst till en med sämre dräktighet skulle jag dock försöka ta hans hemmastation tror jag, för att förbättra oddsen för dräktighet. Men den hingsten det lutar åt står på station utan seminstation. Dessutom ligger den så jäkla långt bort att ingen normal person skulle orka åka.
Nu ska jag bara ta kontakt med stationen och prata med dem ifall de har möjlighet att ta emot Kimbi. Jag har ingen aning om hur stor förfrågan stationerna brukar ha och om de brukar bli fulla fort. Jag hoppas att de har plats. Kimbi har säkert inget emot att bo i vardagsrummet annars :).
Kunskap och oro
Att ta ett föl på sin häst har jag insett är otroligt komplicerat och avancerat. Det krävs att man har intresse såväl som tid och energi att läsa in sig på allt.
Mina planer att betäcka Kimbi började redan för ca 1 år sedan. Sedan dess har jag läst allt jag kommit över på internet. Jag har även köpt en bra bok som ger en förenklad och uppstyrd bild av hur man går tillväga när man vill betäcka sitt sto. "Avel för amatörer" heter boken och handlar egentligen bara om första stegen. Dvs att bestämma sig för att ta föl, hitta en hingst och betäcka stoet.
Nät jag var 12 fick vi ett föl hemma. Vi betäckte mitt B-ponnysto Annie. Grejen är att jag då var rätt liten då. Även om jag har minns allt från den tiden så var det min mamma som tog allt ansvar gällande betäckning, kostnader och planering. Nu är det istället jag själv som står där och ska ta huvudansvaret.
Nu tror jag inte att jag kommer ha all den kunskap som krävs för detta på egen hand. Jag är glad att jag har flera personer runt mig som har större erfarenhet än mig när det kommer till avel. Jag är bara en glad amatör som kommer vara överlycklig om detta lyckas.
Jag har under de senaste åren skaffat mig en del kunskap om avel på katter. Det är absolut inte som att avla på hästar men det har i alla fall visat att jag klarar mer än jag tror. Jag var helt livrädd när jag skulle ta min första kull. Jag var rädd för att jag skulle göra något fel eller missa något som skulle göras eller förberedas. Men med tiden har jag lärt mig och jag gjorde inte ens något fel första gången. Nu väntar jag min tredje kull som är beräknad 10 april. Den här gången känner jag mig tryggare. Jag vet vad som behöver förberedas, vilka papper som ska skickas in och vad det kommer kosta. Lagom tills jag känner mig trygg med detta så ger jag mig alltså ut på ännu djupare vatten.
Min filosofi just nu är ett steg i taget. Jag försöker att inte läsa på on fölning och föl. Varför läsa på om det innan jag ens vet om jag får något dräktigt sto? Nä, allting har sin tid, och skulle nu Kimbi bli dräktig så har jag trots allt 11 månader på mig att läsa på. Jag är ganska lättlärd så det borde jag hinna.
Fina fölis från i somras. Tyvärr fick hon somna in bara några veckor gammal.
Min senaste kattkull ett par veckor gamla. Söta som få!
Hemskt mycket hej
Hej! Jag har inte bloggat på flera år men ändå så har jag låtit bloggen finnas kvar. Bloggen är trots allt förenat med mycket minnen och det känns väldigt kul att ha den kvar.
Den här gången skriver jag för en speciell anledning. Jag vill kunna skriva ner mina reflektioner och tankar under den kommande tiden. Jag har nämligen tagit beslutet att BETÄCKA KIMBI!
Det är ett väldigt stort beslut för mig som jag har tänkt på i typ ett år. Men nu börjar det äntligen dra ihop sig för betäckningssäsong och det är så sjukt mycket för mig att läsa in mig på och lära mig. Jag har tagit hjälp av Kimbis uppfödare Anette som är otroligt hjälpsam. Tillsammans med henne hoppas jag att vi kan få Kimbi dräktig och förhoppningsvis få ett friskt föl nästa vår.
Varför vill jag då betäcka Kimbi? Det är trots allt något som är förenat med mycket risker. Man får vara beredd på att man kan förlora både mycket pengar, men även riskerar man att förlora både sto och föl. Det var exakt vad som hände stallägaren som äger det stall som Kimbi står i. I somras födde hennes sto ett superfint stoföl. Tyvärr skadades stoet vid förlossningen och fick tas bort ett par dagar senare, och senare fick även fölet tas bort pga hjärtfel. Det var en upplevelse för alla i stallet där vi kämpade och pendlade mellan hopp och förtvivlan. Jag tror dock att detta var väldigt nyttigt för mig att uppleva. Jag vet att det inte är någon dans på rosor att ta föl, och jag vet vad jag riskerar.
En anledning till att jag vill ta föl på Kimbi nu är såklart att jag upplever henne som ett väldigt bra hästexemplar. Hon har ett otroligt vänlig individ med en fantastisk arbetsvilja. Hon älskar att arbeta och har otroligt lätt för sig. Hon är dessutom fint exteriört med fin typ och ben. Hon hade gärna fått vara mindre, men trots sin storlek rör hon sig väldigt lätt och är aldrig tungriden.
Hon har utöver detta en väldigt fin stam både på fädernet och mödernet. Arvet från hennes fader har gjort att hon har ganska mycket i huvudet och har ganska lätt till stress. Kimbis uppfödare har länge avlat på samma stolinje som Kimbi kommer ifrån. Ur denna har många fina hästar fötts. Bland annat den godkände hingsten Klifton 1329 som har Briar som morfar och samma storfamilj som Kimbi på mödernet. Vi har även stoet Kemely som vann kungakannan som 3-åring och blev alltså Sveriges bästa gpngartssto det året. Kimbis linjer har alltså redan bevisat att det finns potential och jag hoppas självklart på att Kimbis förhoppningsvis kommande bebis ska gå i samma fotspår.
Den andra anledningen till att jag vill ta föl nu är att hon trots allt börjar bli till åren för att få sitt första föl. Hon är 12 år och således 13 när fölet föds. Jag är glad för varje dag Kimbi är fräsch, men jag vet inte hur länge hon kommer vara det. Jag hoppas att vi har många år kvar tillsammans, men jag vill inte sumpa chansen att få en påläggskalv. Kimbi har trots allt lite gamla skador och är en stor häst vilket påfrestar kropp och leder. Det känns som det ligger bra i tiden för då är Kimbi 16 när man behöver börja göra lite mer med fölet. Då kan jag nog med gott samvete ta det lite lugnare med Kimbi och fokusera på en unghäst.
Det är också så att det rent ekonomiskt känns bra att skaffa föl nu. Jag har inte velat ta föl innan jag känt mig tryggare rent arbetsmässigt. Nu börjar jag få så pass lång erfarenhet att jag inte känner mig så rädd att bli arbetslös. Det kostar ju såklart en del att ta föl och inte minst att stå där med två hästar senare. Det är något jag måste ha i kalkylen.
Jag hoppas att kunna skriva lite fler inlägg med mina tankar och reflektioner under den här resan. Jag söker själv efter avelsbloggar för att kunna lära mig mer men det är tyvärr inte helt lätt. Jag är inte den första amatöruppfödaren, och troligen inte heller den sista.
Exteriörbild på Kimbi. För mig är hon såklart bäst och finast, men jag hoppas kunna vara tillräckligt objektiv för att kunna välja en hingst som kompletterar henne väl.
Min kämpe!
Hinner inte, eller orkar inte, uppdatera här speciellt flitigt. Jobbet och Kimbi tar det mesta av min energi. Men jag ville ändå titta in och säga hej.I onsdags var jag med Kimbi hos veterinären för att kolla över knät igen nu när hon är så gott som igångsatt. Och allting såg så himla bra ut! Hon var helt ren vid longering. Hon hade ingen som helst reaktion på böjprov och knät såg jättefint ut på röntgen.
Veterinären sa att hon var glad att få se att allting har gått bra. Hon kallade det själv för en riktig solskenshistoria. Jag kände mig så himla lycklig när jag åkte därifrån. Nu kan jag och Kimbi äntligen försöka lägga detta bakom oss och blicka framåt mot nya mål.
Hon är en riktig kämpe, min Kimbi. Hon har klarat av den här skadan på bästa möjliga sätt, och hon har skött det bättre än vad många andra hästar skulle ha gjort. Hon har skött sig otroligt bra under hela konvalescensen och förvånat många. Hon är verkligen världens bästa!
Söndag 15/2
Idag var Kimbi otroligt fin när jag red. Började med att skritta ut tillsammans med Carro och Helix som gick med. När vi kom tillbaka fortsatte jag och Kimbi upp till banan.Jag började med att jogga Kimbi några varv och hon var väldigt mjuk och avvaktande. Hetsade inte iväg direkt utan gick kvar i en lång och låg form och tuffade på. Helt ovant att ha det så på Kimbi. Jag är så van att få bromsa heeeela tiden.
Sedan körde jag 4 lite kortare intervaller i galopp med lite skrittarbete imellan. Första två intervallerna lät jag henne tuffa på ganska så okomplicerat. Lät henne dock inte ränna iväg för mycket. De sista två intervallerna satt jag ned och jobbade lite mer, och hon var väldigt rund och lyssnade faktiskt väldigt bra. Hon var väldigt fin i skritten också, även fast hon sitter lite fast i högertygeln. En kombo av att jag har svårt att vara mjuk i höger tillsammans med att Kimbi saknar styrka blir sådär. Jag ska snart försöka få ut equiterapeuten också så får vi lite hjälp i rätt riktning.
Efter stallet fortsatte jag till Friskis där jag och Carro körde ett jympapass. Första gången på 2 veckor jag tränar. Och trots att jag inte är 100% frisk så kände jag faktiskt att jag orkade lite mer än innan. Känns bra att det går åt rätt håll. Ska försöka hinna med att träna någon dag i veckan tänkte jag. Blir mycket att hinna med allt med både Kimbi, mat och sen träning, men jag får passa på någon dag som Kimbi vilar.
Summering av veckan
Efter ett par jobbiga dagar ligger jag till sist en stund i soffan. Vår nya kisse, Lumi, visade sig ha en tarmparasit efter att jag tagit prov på henne. Både jag och hennes uppfödare blev chockade. Hon testade nämligen hennes katter i slutet av november och de proverna visade ingenting. Och nu var Lumis prov positivt. Allt detta har inneburit att Lumi fått flytta in i vårt kök och vi har fått totalsanera hela vår lägenhet. Lumi trivs inte alls och det är väldigt synd om henne. Jag känner mig som världens elakaste. Nu ska hon få medicin i en vecka till, och sen ska vi avvakta i två veckor innan ett nytt prov tas. Med andra ord kommer det ta väldigt lång tid innan vi kan ta hem våra andra katter Alice och Sally. Jag känner mig väldigt nedslagen och allt är väldigt jobbigt. Men som tur var är det inget dödligt, det är bara väldigt jobbigt.Min förkylning har nästan försvunnit nu, så imorgon ska jag nog försöka ta mig iväg och träna. Trots att veckan varit dålig både mat- och träningsmässigt visade vågen lite minus idag. Har gått ned drygt 5 kilo sedan jag vägde som mest för någon månad sedan. Det är segt men det går sakta men säkert åt rätt håll. Det får gå långsamt, bara det går åt rätt håll.
Kimbi har blivit lite bortprioriterad i veckan, både pga allt med Lumi men också pga isgata, men jag körde lite hanteringsövningar i tisdags. Sen red jag ut en sväng i onsdags vilket var väldigt farligt enligt Kimbi. Idag var jag och Tobias i stallet och Tobias red Kimbi lite idag. Andra gången han rider och idag klarade han av att rida lätt i traven nästan problemfritt. Superduktig! Jag red lite efter Tobias och Kimbi kändes superfin. Imorgon ska jag försöka rida lite mer ordentligt. Nu är det så isigt så jag längtar verkligen till våren just nu.
Finland i bilder
Vår resa i mobilbilder. Redogörelse kanske kommer någon annan gång. Jag är sjuk och orkar inte riktigt så mycket just nu.
Hemma i morse <3
Längtar till helgen!
Just nu har jag en otrolig längtan till helgen. I helgen kommer nämligen en dag som jag väntat länge på. Jag har verkligen kämpat för detta. Det är inte många som förstår hur mycket energi jag lagt på detta och hur mycket detta betyder för mig.På fredag klockan 20:00 avgår vår båt från Stockholm. Resan går mot Åbo där jag och Tobias ska hämta vår nya katt. En otroligt vacker skapelse som enligt mig är perfekt, och är precis vad jag letat efter rätt länge nu.
Hon heter Mari (smeknamn är dock inte spikat) och är en ragdoll på drygt 6 månader. Hon är tänkt att bli min nya avelshona och utställningskompis, om hon tycker det är roligt. Hon är en underbar liten blå mitted ragdoll och har världens sötaste bläs.
Jag känner mig både gravid och nykär och det känns som om detta kommer bli otroligt bra. Hon kommer från en otroligt trevlig uppfödare som kommer och levererar henne i hamnen. Så det blir ett snabbt besök i Finland innan vi åker hemåt med vårt lilla mumintroll! Vi är tillbaka i Sverige på lördag kväll. Längtar något otroligt!
Tisdag 3/2
Jag har hittills under Kimbis igångsättning känt mig lite rädd för att galoppera. Är så otroligt rädd för att överanstränga henne. Men nu har hon trots allt varit under igångsättning i drygt 2 månader, så nu känner jag att jag måste våga belasta Kimbi lite mer. Så från den här veckan har jag tänkt att försöka ändra vidare upplägget på igångsättningen.Jag har tänkt köra igång så smått med galoppprogrammet på Kimbi. Åtminstone 2 sådana pass i veckan men helst mer. Idag började vi med intervaller á 1 minut. Jag vill börja försiktigt så jag vill inte köra för långa intervaller. Vi körde 6 intervaller, och Kimbi var inte ens andfådd eller trött. Vi fick galoppera lite försiktigt dock för det var lite halt på banan. Men Kimbi var superglad och bockade sig igenom typ hela första intervallen.
Jag har som sagt varit rädd för galoppen. Dock har Pernilla försökt övertala mig om att jag inte borde vara orolig. Kimbi springer mycket i hagen och står en del på två ben. Så enligt henne är det hög tid att börja galoppera lite mer.
Imorgon blir det vila och jag ska ta mig iväg och lämna blod. Känns lite typiskt då jag hade hunnit att träna också, men man ska ju inte träna efter att man lämnat blod. Jag brukar bli rätt trött efteråt också. Men så får det vara. Det är ju för en god sak :).
Söndag 1/2
En snöig helg har passerat. Det har snöat typ konstant sedan i fredags så det har hunnit komma en hel del. Igår var jag och Carro från stallet på Staby Gård för Clinic med Eamon Hickey. Det var väldigt intressant och även fast han fokuserade mestadels på unghästen så fick jag med mig ett och annat matnyttigt därifrån. Kunde i alla fall konstatera att jag har en ganska snäll höst i jämförelse med vissa på clinicen.På grund av att clinicen höll på ganska länge fick Kimbi vila igår. Har blivit lite mer vila än vanligt för henne denna veckan, men det är inte helt lätt att få in rutinerna med ett nytt jobb.
Idag red vi i alla fall ut en sväng. Var ett tag sedan jag red ut och gjorde mer än att skritta, så idag blev det första riktiga galoppen i skogen. All snö gjorde det riktigt härligt att rida. Kimbi älskar snö så det gjorde väl henne lite extra taggad + att hon vilat ett par dagar. Blev en intressant ridtur där Kimbi galopperade i sidled, på stället, studsade, blev arg och samtidigt var superglad att få galoppera. Vi hade lite delade meningar om tempot kan man väl säga... Hon är allt bra söt min lilla pärla! Mysigt var det i alla fall.
Avslutade dagen med ett jympapass på Friskis. Gick tungt idag, men jag gav inte upp. Känner mig motiverad och hoppas på att det snart ska visa resultat. Känns lite trögt just nu med viktnedgången tyvärr. Försöker väldigt mycket men vågen vill inte visa nedgång. Men jag hoppas att det kommer snart!
En bit på vägen
Nu har Kimbi varit under igångsättning i ett tag. För ett tag sedan så tog jag en bild på Kimbi där jag verkligen kunde se hur mycket Kimbi förlorat i muskler under konvalescensen. Igår tog jag en ny bild. Jag jämförde bilderna och kan konstatera att Kimbi är på god väg. Hon har börjat bygga upp överlinjen igen över främst manke och rumpa, och det könns som bogen börjat muskla sig också.Det är kul att se skillnaden. Det har ju hänt en del, trots att vi mest skrittat och ridit rakt fram. Jag travar ett par varv i varje varv och galopperar något varv än så länge, så vi har ju lång väg kvar. Men vi är ett par steg närmre vårt mål .
Före
Efter
Tankar på natten
Jag har ett ganska skört självförtroende, skulle man kunna kalla det. Jag levde under 4 år med mobbning och depression, och därefter ytterligare 3,5 år med depression som följd. Under hela den här tiden har andra, och även jag själv, ständigt intalat mig om hur dålig jag är och alla fel som finns på mig.Efter den här tiden har det blivit bättre, men jag har fortfarande väldigt lätt för att komma in i en negativ spiral om dåliga tankar om mig själv. Det kan vara motgångar, en tanke, eller någon som säger något som utlöser det. Det etsar sig fast i mig länge och ligger där och gror. De dåliga tankarna rinner inte bara av mig.
Som exempel kan jag ta när jag i 6:an pratade med en vän. En person som jag fortfarande tycker om och respekterar kan tilläggas. Hon sa, utan att mena illa, att min näsa var stor. Denna tanke om att min näsa är stor har växt sig till en sanning i mig och fortfarande har jag komplex för min näsa. Det är något som får mig att känna mig väldigt ful. Men det är lite så jag fungerar.
Det här som jag skriver kanske inte mina vänner har så stor koll på, och därmed kan de ibland säga saker, oftast i ren välmening, som får mig att må väldigt dåligt och sänka mitt självförtroende. Det är ingenting jag kan hjälpa. Jag har under flera år fått veta hur dålig jag är, och det är något som är så otroligt svårt att ändra på. Tankarna dyker upp igen, och igen, och igen.
Tisdag 27 januari
Efter att ha varit hästledig igår var det skönt att komma till stallet idag igen. Jag gillar inte riktigt att lämna bort min prinsessa. Jag vill ju själv kunna kontrollera hur boxen ser ut och hur Kimbi mår. Kände att förra året var tillräckligt! Jag har ju dock en liten tanke om att försöka skaffa medryttare igen när Kimbi är igång ordentligt. Det kanske underlättar lite om man vill hinna ha lite liv när man jobbar heltid. Men vi får se. Just nu är det bara så härligt att slippa vara ifrån Kimbi så mycket.Idag slängde jag på mig pannlampa och red ett pass i hagen mellan valacklösdriften och stolösdriften. Stona var rätt uppstressade då en tjej som har sin häst där gick ut i hagen med pannlampa, vilket inte var poppis. Valackerna blev också lite stressade och både ston och valacker for runt. Kimbi skötte sig super men blev lite stressad också så hon körde lite av sin berömda passage. Tänk om jag någon gång lyckas få henne gå i passage på riktigt? Coolt!
I alla fall så lugnade sig hästarna när personen ifråga släckt sin pannlampa. Kimbi var otroligt fin i traven idag. Stadig och mjuk. I galoppen tyckte hon dock att det var lite väl kul med en stor hage/fält, så där var vi inte helt överens om tempot. Kimbi blir totalt ignorant och lyssnar inte på mina halvhalter alls. På grund av detta fick hon därför avsluta det korta passet med övergångar skritt-trav med ca 10 m intervaller. Efter ett par gånger förstod hon att det var bäst att lyssna och då gjorde hon några fina övergångar till sist. Bara traggla vidare.