MartinaR

I veckan valde jag att ta ur Kimbi från hennes vanliga hage. Detta då jag inte vill att hon råkar föda där. Ena hästen har haft föl innan och kan vara ganska agressiv mot människor och den andra är en yvig treåring. Inte det mest optimala för att föla där. Hagen bredvid gödslade de tyvärr förra helgen så jag vågar inte ha Kimbi där riktigt än. Hon får därför gå på andra sidan stallet, vilket hon inte alls är nöjd med. Kimbi har aldrig reagerat på att gå ensam annars, men nu duger inga andra hästar förutom hennes vanliga kompisar. Hon går och vankar och vill inte äta i hagen. Jag hoppas att hon lugnar sig när hon kan gå bredvid sin vanliga hage. Där har hon varit lugn andra gånger. Nackdelen är att de andra hästarna kan gå utom synhåll, men förhoppningsvis håller de sig mest i närheten av Kimbi.

Bäckenbanden är nästan helt släppta nu, och hon har börjat fylla juvret ända ut i spenarna. Det är så spännande och nervöst nu!

Juver fredag 5/4

Juver onsdag 10/4

Jämför man bilderna ser man att spenarna börjar bli större och att juvret är mer fyllt i onsdags. Det blir en del kristaller på topparna, men ingen vit mjölk hittills. 

Förra veckan var Kimbi orolig en av kvällarna. Hon lamslog med och rullade och krafsade och kollade mot magen. Troligen bara en förvärk. Självklart la hon sig i det hörn jag hade sämre sikt i från kameran. Dagen efter blev nojiga matte därför tvungen att köpa en ny kamera. Uppgraderade till en D-link med 180 graders vidvinkel och lite bättre kvalitet än min tidigare som också var från D-Link. Nu täcks varenda mm av boxen i kameran och matte kan vara lugnare.

Kimbi börjar släppa böckenbanden och juvren är ganska fyllda. Senaste dagarna har hon haft lite små kristaller på spenarna också. En stund kvar till fölning är det nog, men det börjar kännas väldigt verkligt. Jag börjar bli nervös och har nog mer koll på allt som kan gå fel än vad som borde gå rätt. Snart hoppas jag att få njuta av den lille på utsidan av magen! 

Nu är det mindre än 1,5 månad kvar tills Kimbi är beräknad. Nervositeten är oundviklig och jag har påbörjat alla förberedelser. Jag har hört att man när man ska bli mamma "boar in sig" ordentligt genom att förbereda allt in i minsta detalj. Det känns ungefär som jag gör det nu, men det är Kimbi som ska bli mamma. 

 

Det känns som vi börjar närma oss upploppet, slutspurten, målrakan. Jag hoppas att det blir en smärtfri defiliering in i mål. Sista månadernas smittläge i landet har gjort mig väldigt orolig, och angående fölningen så kan man ju också gå under bara av att tänka på det. Det finns så mycket som kan gå fel. 

 

Jag har försökt söka på vad man ska ha i fölningslådan till den dagen det är dags. Åsikterna går isär och jag inser att jag skulle kunna lägga extremt mycket pengar på detta om jag skulle vilja. Jag har försökt att sålla och frågat Kimbis uppfödare när jag står och velar. Det som hitills tänkt ska finnas i fölningslådan är:

• Microlax - till eventuell förstoppning hos fölet
• Klorhexidin med tillhörande kopp - till naveln på fölet. Gamla skolan kör med Jodopax.
• Glidslem - Om det skulle behövas för att kolla ev felläge eller dylikt.
• Handsprit - Om jag skulle behöva lägga mig i vid fölningen.
• Nappflaska - För att kunna ge fölet råmjölk direkt efter fölningen. Efter tips från Kimbis uppfödare rekommenderade hon ca 2 dl direkt och sen ytterligare ca 2 dl när fölet rest sig och börjar leta efter tutte. 
• Handdukar - Om det skulle behövas.
• Ren sax - Av samma anledning som ovan.
• Refraktometer - Enligt Kimbis uppfödare behövs inte detta. Enligt vissa andra är det livsviktigt. Jag har precis beställt en för ca 400 kr. Det kan jag avvara för att lugna min stress.

Jag rider fortfarande på Kimbi litegrann. Hon gillar inte längre sadlarna men barbackapadden går bra så numera rider jag enbart i den. Det blir inte riktigt som vanligt, men tillräckligt för de lugna pass vi ägnar oss pt. Fortfarande känns Kimbi som vanligt när jag rider. På det sättet känns hon inte alls dräktig. Hon är fortsatt den arbetsmyran som hon brukar vara. 

Nedräkningen på mobilen säger 74 dagar kvar till fölning. Igår fick hon stelkramp inför fölningen. Vissa säger att man ska vänta tills 1 månad innan cirka, men enligt min veterinär gick det bra att ge redan nu. Han var ändå i stallet i annat ärende, så det var bäst att passa på. Jag har ju valt att inte vaccinera för abortvirus. Nu går det tyvärr abortvirus i landet så man blir lite nojig. I vårt stall är det inte så mycket rörelse som tur är. De flesta hästarna håller sig hemma såhär på vintern och inga nya hästar har flyttat in på väldigt länge. 

Såhär såg vi ut härom kvällen. Nu är snön i stort sett borta. Hon är rätt rund min fina tjej! 

Efter en lugn jul för Kimbi så har jag sista dagarna varit igång och ridit lite mer igen. Vi rider inga långa pass eller turer i skogen, men tillräckligt för att Kimbi ska få både lite stimulans och motion. Än så länge ser jag inga tecken på att Kimbi inte ska vilja bli riden. Igår red jag på banan och hon verkade lite trött först, men efter uppvärmningen så åkte öronen fram och matte behövde inte övertala henne att gå framåt. Hon älskar verkligen att jobba min fina tjej. Så länge hon vill bli riden så är det bara att lyssna på henne.

Idag fick det bli lugnare. En mysig borst- och kelstund, och därefter en kort men ganska rask promenad. Väldigt välbehövligt för mig som ätit lite väl mycket julgodis, och Kimbi verkade pigg och glad. 

Det är 113 dagar kvar. Många timmar och dagar av längtan. Idag kände jag fölet sparka igen, och det får mig i alla fall och komma lite närmre förståelse. Förståelse för att det som händer, händer på riktigt! 

I tisdags fick hon vaccination så nu har vi tagit det lite lugnt ett par dagar. Hon rids fortfarande på halvfart. Sadelgjorden på hoppsadeln har vi fått byta till en längre, men annars känns hon som vanligt att rida. Hon är glad och positiv och gör hela tiden sitt bästa. Det är annat mot hur hon är i stallet där hon är väldigt tjurig mot de andra hästarna, och mot mig hugger hon när jag ska ta på täcket. Så har hon aldrig varit tidigare, så det har med dräktigheten att göra. Jag hoppas hon blir som vanligt sedan när fölet är på utsidan.

Idag firar jag och Kimbi dessutom 11 år tillsammans. Jag minns knappt hur ett liv utan henne skulle se ut! Hon är min bästa vän. Den här dagen ska vi nog fira med lite extra morötter och mys! Kimbi är fortsatt lika mysig som hon brukar, men den stora skillnaden är att hon inte så ofta kliar tillbaka som hon brukar. Hon visar bara väldigt tydligt var jag ska klia och blir inte nöjd om jag kliar fel eller på fel ställe. 

Maggjordarna på täcket går knappt igen nu så jag har köpt en bogbreddare till täcken som jag tänkte slakta och på så sättt få två förlängningar. Jag hittade nämligen ingen som är specifikt för täcken. Det känns lite underligt att det inte finns faktiskt.

3 dagar till julafton! Nu är jag ledig fran till efter nyår så jag och Kimbi ska njuta lite extra!

Lite mage kanske man kan se även på bild att hon har. IRL känns magen gigantisk!

Idag är det 6 månader och 1 dag sedan Kimbi inseminerades och blev dräktig! Någon dag för typ 1,5 vecka sedan verkade hon väldigt trött och omotiverad att rida, men annars har hon känts ungefär som vanligt och är pigg och glad. Generellt kan jag nog tycka att hon är lite tröttare än vanligt, men som sagt gillar hon ändå att bli ridning. Sadelgjorden tycker hon däremot inte är någon större hit.

 

Förra måndagen drog jag på henne sadel och träns och gick upp på ridbanan för ett litet pass som jag hade planerat skulle vara lite jogg. Strax innan jag ska hoppa upp börjar Kimbi skrapa och backa och sparka mot magen. Kolikkänning. Så istället för ett ridpass så blev det först 20 min promenad på ridbanan. Kimbi verkade lugn när jag kom tillbaka till stallet igen, men efter en kortare stund började hon skrapa igen. Då gick vi upp på ridbanan och longerade i skritt och trav i ca 15 minuter. Det verkade göra susen för när vi kom ned till stallet igen så förblev hon lugn. 

 

Kimbis koliksymtom verkar inte ha berott på att hon var förstoppad. Hon bajsade både innan jag tog in henne strax innan ridpasset, och direkt efter longeringen. Däremot hade hon en del gaser i magen som det verkade.

 

I lördags var då sedan jag och T på bio för första gången på typ ett halvår. Drygt en timme in i filmen så börjar det ringa i min mobil. Det var en tjej i stallet som hörde av sig om att Kimbi åter hade koliksymtom och ville inte äta. Stallkompisen gjorde mig en stor tjänst och tog ut Kimbi och rörde på henne i skritt och trav i ca 30 minuter, och de hann även med en promenad innan jag kom från bion. Lagom tills jag kom hade Kimbi bajsat och hon hade börjat äta. Väldigt skönt att jag har stallkamrater som jag litar på så pass, och som ställer upp, även om klockan hann bli 12 på natten innan vi kunde åka hemåt.

 

Jag har googlat mig fördärvad och har hittat info om att kolikkänningar tydligen är väldigt vanligt på dräktiga ston. Det verkar som att problemen dyker upp ungefär kring denna tid av dräktigheten hos många. Då är det troligen fölet som ligger och trycker mot tarmen och skapar obehag för stoet. Jag hoppas att det är den enkla förklaringen, och att det inte är den lite mer jobbiga förklaringen som då skulle innebära livmoderomvridning. Kimbi brukar vanligen inte ha kolik, så att hon nu har haft det två gånger inom loppet av en vecka känns sådär. För några veckor sedan rapporterade stallägaren om att Kimbis box var uponer en morgon, så det är mycket möjligt att hon haft dessa känningar även andra gånger utan att någon upptäckt det. Nu har jag iaf försökt tänka över Kimbis situation och försökte åtgärda alla vanliga kolikanledningar. Det är bara att hålla tummarna för att Kimbi slipper dessa problem framåt.

Nu har Kimbis dräktighet äntligen passerat en milstolpe. Nu har vi passerat halvvägs. Min nedräkningsapp säger att vi har passerat fler dagar nu än vad som är kvar till D-day, vilket känns fantastiskt.

 

Kimbi är nu ca 5,5 månad passerad och magen är större än vad jag förväntat mig. Stona brukar ju inte vara så stora såhär tidigt i dräktigheten, och Kimbi har en ordentlig kula. Sadelgjorden på hoppsadeln når precis runt så jag har köpt in en längre sadelgjord till hoppsadeln och en längre gjord till hennes barbackasadel som också börjat bli lite kort. Gjordarna är dock lite långa än så länge, så nu får jag vänligt försöka be Kimbi att inte spänna ut magen när jag ska få upp gjorden till första hålet. Vissa dagar är hon väldigt irriterad på gjorden, och andra dagar bryr hon sig inte mer än hon brukar.

 

Vi håller igång ridningen så gott det går. Det är mörkt och grått väder och inte motiverande någonstans. Hemma är vi mitt uppe i stor renovering också så jag kan ärligt säga att jag har lite dåligt samvete kring ridningen. Senaste två veckorna har jag nog bara ridit ca 3 ggr/vecka. Kimbis medryttare har nu köpt egen häst så Kimbi är bara på mitt ansvar. Däremot känns hon jättefin att rida. I dressyren är hon nästan finare än någonsin och ute är hon väldigt glad och pigg. Det är så att jag blir lite orolig för om hon kommer lyssna på sin kropp nu när hon blir tyngre. Jag blir så nojig att hon ska överbelasta sig när hon far iväg i 180 ute i skogen. Men målet är fortfrande att hålla igång henne så gott som jag brukar fram till nyår. Därefter blir det nog mera lullridning i skog och mark och lite jogg på banan. Jag hoppas på en bra vinter med lagom mycket snö. 

 

Bild från igår!

Nu har det börjat bli kallare på nätterna igen efter ett par varma dagar med nästan sommarvärme. I onsdags klippte jag Kimbi på halsen då värmen och pälsen fick henne att vrålsvettas av en skrittur i skogen. Klippningen var mycket uppskattad! Hon har dock rejäl päls i övrigt så än så länge får hon gå utan täcke vid fint väder. 

Igår natt lät jag henne stå inne för första gången. När det blir kallare så lägger sig inte Kimbi ned i hagen, och inne i lösdriften vågar hon inte lägga sig vad jag vet. Därför kan jag inte ha Kimbi på lösdriften permanent, trots att hon trivs där ute. På förmiddagen när jag kom till stallet var däremot hennes ben väldigt svullna. Hon brukar kunna bli lite svullen på box ibland, men det var ganska extremt denna gång. Då hon inte hade feber eller verkade påverkad tog jag ut och longerade henne en stund. Svullnaden blev lite bättre av det. Sen lånade Sara henne på en liten tur i skogen. Hon hade en spekulant på sin egen häst som hon lät rida ut en sväng. Kimbi var pigg och glad som vanligt, och svullnaden hade gått ned ytterligare när de var tillbaka. 

Inatt låter jag Kombi sova ute igen. Hon ska inte gå där permanent, men jag blev lite nedslagen av hennes svullna ben. Stallägaren övertalade mig till att Kimbi nog inte fryser ännu eftersom det är torrt och vindstilla. Så jag blundar lite till och avvaktar med att ställa in henne mer permanent nattetid. Kimbi gillar rutiner också, så för henne är det lite omställning att komma in på box igen efter ett par månader i lösdriften. Hon blir inte helt nöjd av det. Det är svårt att göra det så bra som möjligt för henne.

Nu är vi under 200 dagar tills des att fölis är beräknad att titta ut. Närmre bestämt är det 194 dagar tills dess. Känns skönt att bara nere på ett nytt 100-tal trots att det fortfarande är extremt långt kvar. Jag har varit sjuk nu i lite mer än 2 veckor så Kimbis igångsättning har varit lite långsammare än planerat. Hennes medryttare har dock ridit några gånger. Det var väl förresten bland de sista gångerna hon rider Kimbi regelbundet, för igår köpte hon nämligen en egen häst. De ska stå i stallet så förhoppningsvis blir det en ny ridkompis. 

 

Igår lyckades jag i alla fall till sist kravla mig upp på min häst. Först skrittade vi en sväng med stallägaren och hennes dotter i skogen, och därefter red vi några varv på ridbanan i trav och galopp. Kimbi kändes fin men man märker att hon tappat lite stabilitet igen nu när hon vilat mer än önskat. Det brukar bli bättre av ridning så det är bara att kämpa på. Denna veckan har älgjakten börjat så därför ridder vi inte för mycket i skogen. Vi vill inte störa varken jägare eller älgar.

 

Kimbi börjar få någon form av bebismage nu. Hon har en form på magen som jag inte är riktigt van vid. Hon är rundare och det tjocka sitter lite högre upp än vad det brukar göra när hon har hull. Även stallägaren kommenterade det igår, så det är inte bara jag som sett att hon har ändrat sig. Känsligheten vid magen har dock försvunnit nu, så nu är hon sitt vanliga och vänliga jag igen. Ändå kul att se något bevis på att det ändå finns något där inne.

 

Matfrågan och ströfrågan har förresten löst sig för oss i stallet. Den lite blötare hösten har gjort att "vår" bonde har fått in mer än beräknat, och vi har kunnat få lika mycket hösilage som vi brukar få. Det blir en högre hyra än normalt, men fri tillgång på foder i lösdriften och enligt uträkning i stallet. Även halm kommer vi få hem, så förhoppningsvis finns det halm till Kimbi i vår. Det känns otroligt skönt att det löste sig till sist, så jag kan sova gott om natten. 

 

En väldigt dålig bild på Kimbi från härom dagen när hon stod och åt, men visst ser man ändå magen?