MartinaR

Jag blev utmanad av Linda att berätta lite mer om Kimbi, så jag tänkte göra det.

 

Kimbi är ett svenskt halvblod född 2005. Hon är e. Briar och ue. Uttini. Dessutom tillhör hon stofamilj nummer 37. Hon är en stor tjej på närmre 180 cm och har varit i min ägo i ganska exakt 6 år. 

 

Vi köpte egentligen Kimbi av en slump. Jag hade ingen mer häst än min lilla B-ponny vid den tidpunkten men jag bodde inte hemma så mamma tyckte att det var ganska lagom jobb med en ponny som inte reds. Vi fick dock veta genom vår hunds uppfödare att hennes vännina hade två unghästar hon inte riktigt hade tid med. Vi åkte ned till Mönsterås, ett ställe strax utanför Oskarshamn då min hund skulle på träning och passade då på att åka förbi och kolla på Kimbi och hennes halvsyster Kirri. I det läget fastnade jag inte riktigt för Kimbi då hon var så stor, men när vi kom tillbaka några månader senare fick vi upp ögonen för Kimbi. Hon var stor, men hon verkade också väldigt snäll och genomgod. Hennes syster var lite nervigare och det skulle inte fungera för mamma att ta hand om henne själv när jag gick i skolan, så istället valde vi att köpa Kimbi på ren chansning. 

 

Kimbi är en känslig individ. Om hon stressar upp sig så kan man inte tvinga henne att göra något med våld eller övertalning. Istället handlar det om att hålla sig lugn och vänta ut henne. Med mycket tålamod kommer man väldigt långt med Kimbi. Alla som har läst en del här på bloggen har förstått att Kimbi är en otroligt kelig häst. Hon är väldigt snabb på att komma och mysa när man är i stallet eller kommer ut i hagen, och så kan man fastna i en timme. Som unghäst åt hon aldrig upp kraftfodret om jag eller mamma var kvar i stallet, utan då ville hon hellre stå och mysa. Hon är väldigt mammig sådär också. Hon är alltid väldigt lugn i stallet men så fort hon hör att jag kommer så börjar hon skrapa i boxgolvet och vill ha uppmärksamhet. Hon pillar gärna ut ett öra ur gallret på boxen så man kan klia henne där.

 

I ridningen krävs det också mycket lugn och tålamod med Kimbi. I skogen är hon väldigt tittig och hon går bäst på öppna ställen, typ grusvägar eller åkervägar. Hon är dessutom väldigt pigg och rätt stark, men jag behöver aldrig vara rädd för att jag inte får stopp på henne. I dressyren så har hon ganska lätt för sig egentligen, men man måste hitta knapparna på henne. Ibland känns hon hård i munnen, men hemligheten är en mjuk och lite rörlig hand. Blir du hård tillbaka får du ingenting av Kimbi. Vi kämpar på med dressyren, men jag är ingen dressyrryttare i grunden och Kimbi har mycket gång så det är inte helt lätt alla gånger. Målet är att någongång kunna komma ut och tävla lite dressyr.

 

Kimbi har en väldigt fin hoppteknik och det är många tränare som lovordat henne i hoppningen. Hon hoppar med väldigt mycket rygg och hoppar upp sig mycket väl. Hon har blivit löshoppad 145 cm en gång så höjden är inte något problem för henne. Med Kimbi så får man jobba med hennes självförtroende och när hon har det så hoppar hon vad som helst. Enda gången hon kan stanna är när hon kommer fel, annars hoppar hon alltid. Än så länge har vi startat upp till 110 cm i hoppning och blivit placerad upp till 1 m. Kimbi älskar att tävla och den osäkerhet som kan finnas på träning är som bortblåst på tävling. Jag får fullt upp med att hålla koll på henne och se till att vi inte hoppar fel hinder. På framhoppningen är det bara galopp som gäller. Trav finns typ inte :).

Kimbi har ju dessutom en liten karriär inom fälttävlan. Det startar vi bara för att det är kul och vi tävlar mest mot oss själva. I somras lyckades jag dock till sist knipa en fjärdeplats i debutant fälttävlan, vilket var väldigt kul. Kimbi tycker terrängen är väldigt kul men hon går bäst på banor som är väldigt öppna eftersom hon är tittig i skogen och får svårt att koncentrera sig. På träning har vi hoppat en hel del enstjärniga hinder, men på tävling håller vi oss på låg nivå.

Det var ett försök till en snabb genomgång av Kimbi. Jag skulle dock kunna prata om henne hur länge som helst. Hon är inte helt lätt alla gånger, men jag älskar henne och hon är trots allt en underbar häst <3