MartinaR

När jag kom tillbaka hängde jag mest i stallet. Pratade med de andra som var där, pysslade om Kimbi och pysslade ned lite annat. Sen kom Kerstin och skulle rida Ferrari. Hon var dock väldigt trött så hon frågade om jag ville rida Ferrari lite på banan. Jag tackade ja eftersom jag inte hade något som väntade på mig hemma och jag tycker det är kul att rida andras hästar.

Vi red mycket lösgörande under Kerstins övervakande. Ferrari kändes pigg och positiv för de uppgifter jag ställde honom för. Han vill inte riktigt engagera bakbenen i traven och han har rätt dålig balans där så vi jobbade lite med att engagera bakbenen lite mer. I slutet kändes han mer engagerad och traven kändes fräschare. 

Jag galopperade också lite över två bommar med 24 meter mellan. Ferrari kastar sig gärna iväg, blir studsig och vinglig och tappar rytmen. I vänstervarvet visade sig detta som mest. Jag fick verkligen sitta tillbaka för att få honom behålla rytmen. Jag kunde heller inte ta för mycket i honom för då försvann diverse kroppsdelar åt alla möjliga håll. Till sist kunde han gå på 8 ganska jämna galoppsprång i båda varven.

Jag ser det som en ära att få förtroende att rida andras hästar. Jag har inte fått rida så mycket på andras hästar tidigare men i stallet jag står nu har jag fått rida tre andra hästar i stallet. Jag gillar det! Dessutom tycker jag att jag är ganska duktig på det. Jag kan anpassa mig ganska mycket som ryttare och jag håller mig objektiv och lugn. Med min egen kan jag bli lite sur och tappa tålamodet ibland när Kimbi är jobbig.

Men på någon annans häst känner jag mig trygg i mig själv och lugn. När man känner att det man kan som ryttare också fungerar på andras hästar så känns det otroligt bra. Det stärker mitt självförtroende som ryttare :).

En bild på pernillas Kamante och en skymt av Ferrari som hjälptes åt för att försöka få av Kamante täcket härom dagen :).