Tankar på natten
Jag har ett ganska skört självförtroende, skulle man kunna kalla det. Jag levde under 4 år med mobbning och depression, och därefter ytterligare 3,5 år med depression som följd. Under hela den här tiden har andra, och även jag själv, ständigt intalat mig om hur dålig jag är och alla fel som finns på mig.
0Efter den här tiden har det blivit bättre, men jag har fortfarande väldigt lätt för att komma in i en negativ spiral om dåliga tankar om mig själv. Det kan vara motgångar, en tanke, eller någon som säger något som utlöser det. Det etsar sig fast i mig länge och ligger där och gror. De dåliga tankarna rinner inte bara av mig.
Som exempel kan jag ta när jag i 6:an pratade med en vän. En person som jag fortfarande tycker om och respekterar kan tilläggas. Hon sa, utan att mena illa, att min näsa var stor. Denna tanke om att min näsa är stor har växt sig till en sanning i mig och fortfarande har jag komplex för min näsa. Det är något som får mig att känna mig väldigt ful. Men det är lite så jag fungerar.
Det här som jag skriver kanske inte mina vänner har så stor koll på, och därmed kan de ibland säga saker, oftast i ren välmening, som får mig att må väldigt dåligt och sänka mitt självförtroende. Det är ingenting jag kan hjälpa. Jag har under flera år fått veta hur dålig jag är, och det är något som är så otroligt svårt att ändra på. Tankarna dyker upp igen, och igen, och igen.