2014, ett år går fort

Nu har ännu ett år passerat. Ett år som blev ett av de sämre i mitt liv tyvärr. Jag har haft mycket motgångar och fått kämpa otroligt mycket med mig själv.

Jag inledde 2014 med att få ta farväl av min älskade hund Beyla den 5 februari. Det var en dag som jag visste skulle komma förr eller senare, men jag visste att det skulle bli något av det jobbigare jag gjort. Fortfarande tåras mina ögon när jag tänker på det. Beyla betydde så otroligt mycket för mig, och den dagen innebar också att jag för första gången i mitt liv får leva utan en hund. Otroligt stor tomhet efter denna tjej.


Den 10 februari började jag mitt jobb i Habo. Mitt första miljöjobb och dagen jag väntat på i flera år. Det har varit ett år som varit otroligt roligt och lärorikt. Det har också varit ett år med mycket tidiga morgnar, långa bilresor, ångest och trötthet. Pendlingen har tärt på mig något enormt. Mer än vad jag trodde innan. 

Den 5 juli vändes livet upponer. Det var dagen som Kimbi skadade sig. Dagen efter körde vi iväg Kimbi till Strömsholm. En skada som från början inte såg så farlig ut visade sig vara en fraktur och ligamentskada på bakknät. Den 8 juli opererades hon och efter lite komplikationer fick vi hämta hem henne ett par dagar senare.


I samma veva fick min katt Sally livmoderinflammation. Vi behandlade henne och hon blev friskförklarad. Hon parades men fick missfall och visade nya tecken på livmoderinflammation igen. Hon kastrerades då, och visade sig ha kronisk inflammation i livmodern, så hon var aldrig frisk från början...


Hösten har kantats av oro för Kimbi och oro för att få ihop allt när jag har veckopendlat. Min medryttare som precis börjat rida Kimbi ville självklart inte hjälpa till längre när Kimbi blev skadad. Som jag berättat tidigare så slutade det med att min sambo fått hjälpa mig. Den vän som hade sagt att hon skulle ställa upp fanns helt plötsligt inte där för mig, och lämnade mig till att lösa det hela på annat sätt.


Kimbis skada har hela tiden läkt bra, men har tagit längre tidnpå sig än väntat. I december, 5 månader efter skadans uppkomst, fick vi till sist klartecken att sätta igång så smått. Det är vad vi pysslar med just nu. Vägen känns fortfarande otroligt lång, men om allt går som det ska är förhoppningsvis Kimbi igång igen framåt slutet av februari. 




På kattfronten har jag sökt efter en ny hona. Jag trodde att jag hade hittat henne. Allt var klart. Katten tingad, resa bokad och allt kändes super. Bara ett par dagar innan hon skulle hämtas så visar hon tecken på skelning. Tyvärr inte bra om man vill ställa ut och avla, så vi fick blåsa av affären tyvärr. Jag letar nu vidare efter honan med stort H. Det får ta sin tid.

Som alla förstår har alltså inte 2014 varit ett år på topp. Mycket energi har dessutom gått åt till att försöka rädda en vänskap. Tyvärr verkar jag ha misslyckats. Det krävs två parter för att upprätthålla en vänskap. Jag har försökt vara ärlig, öppna upp dörrar och lappa ihop vad som kan lappas ihop. Tyvärr verkade den andre parten inte vara inne på samma spår. Jag lämnade över bollen, men än så länge har den blivit liggande, och har nog börjat damma ihop.

Nu hoppas jag att 2015 blir ett bättre år för mig. Jag hoppas på att snart hitta ett nytt jobb. Jag hoppas på att kunna återfå lite rutiner och ta tag i min fysiska hälsa. Jag hoppas på att komma igång ordentligt med Kimbi. Jag vill komma tillvara till träning och kunna sätta upp nya mål. Dessutom hoppas jag på att jag kommer hitta min nya katthona under året. Helst hoppas jag på att hon föds redan i vår. Det är snart tre år sedan jag påbörjade min dröm om att bli kattuppfödare, men än så länge har inte så mycket gått min väg.





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: