Att inte tävla

Det är ju inte annat än att man blir lite avis på alla kompisar som lägger ut tävlingsbilder på sina sociala medier på sig och sina hästar. Jag har ju valt att lägga tävlingarna på hyllan ett tag för att istället ge oss på vår hittills största utmaning. Det är dumt kan man tycka. Kimbi är i så himla fin form nu och har kommit tillbaka helt efter sin skada för snart 3 år sedan. 


Jag kommer säkert sakna tävlingarna, men jag kanske kan behöva det. I höstas kände jag mig lite uppgiven med hoppningen. Jag fick ingen bra känsla och sen fick Kimbi ont i framkotan. Jag har blivit rätt osäker i hoppningen efter Kimbis skada när jag inte hoppade på länge. Jag har känt mig så dålig så det känns skönt att slippa ställa några krav på mig själv att tävla. Det ska vara roligt men när man känner sig kass så är det inte kul. Jag hoppas att glädjen ska komma tillbaka. Sen får vi se vilken gren det blir. Om jag vill hoppa eller om jag skolar om till dressyrtant. Då slipper jag ångesten jag känt för hoppningen ett tag. 



Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar: