Kimbi
Den här bloggen kom jag ju fram till att det inte blev så mycket med som jag hade tänkt. Jag hade tänkt att den skulle fungera som lite av en dagbok för mig och Kimbi. Det blev inte så. Dock kan jag passa på att uppdatera lite om denna underbara häst.
0Under föregående år lyckades vi med bedriften att nolla en hel del starter i både 90 cm och 1 m vilket resulterade i att Kimbi som 6-åring faktiskt gjorde en start som avd A. Hon gjorde denna start hur bra som helst men vi gick tyvärr omkull innan sista hindret så tyvärr fick vi inte starta omhoppningen...
Något annat som Kimbi och jag lyckats med, som också varit mitt mål sedan jag köpte henne, var att vi lyckades starta två fälttävlan! Det var så att tårarna sprutade av lycka när vi gick i mål på vår första genomförda fälttävlan efter en felfri terräng. En del tidsfel och sådär men Kombi har inte riktigt lärt dig det där med att man kan hoppa lågt över hinder, vilket gör att det tar längre tid. Två starter hann vi med förra året och jag hoppas på att det blir ett par till i år.
Kimbi och jag över sista hindret på vår första fälttävlan i Mantorp : )
Vem kunde tro det?
Vem kunde tro att jag skulle lägga upp ett inlägg på den här bloggen igen? Det var otroligt längesen sist. Jag har faktiskt kännt att jag inte haft någon anledning att blogga. Förr bloggade jag när jag behövde få ur mig tankar och känslor, men efter att jag träffade min pojkvän för 3 år sedan fick jag helt plötsligt någon att ventilera mina tankar hos. Det har alltid kännts underbart att ha någonstans där man bara kan skriva av sig när man inte haft någon som jag kunnat prata med. Idag är jag en helt annan människa än jag var då. Kanske är jag tråkigare, kanske är jag vanligare? Det spelar ingen roll för mig. Jag skriver bara för min egen skull, och det är vad jag alltid gjort.Debuten avklarad!
I söndags var det då äntligen dags för Kimbis debut, och min första start på fem år. Underbart var det! Kimbi gick som en klocka och skötte sig prickfritt på tävlingen. I 80 cm hade hon jättemycket energi och tyckte det var skitkul, och hoppade jättestora språng och vi kom runt felfria och fick vår första rosett och plakett. I andra starten i 90 cm hade Kimbi lite mindre energi men hon gjorde trots allt en väldigt fin runda med ett pet. Hon vill gärna trampa om innan hindren när hon blir lite trött, vilket gör att vi kommer nära och Kimbi inte orkar hoppa upp sig. Jag är i alla fall otrigt stolt över henne. I vintras när vi var ute i Gottlösa på pay and jump kom vi inte ens runt banan eftersom kimbi var helt kaiko och stod på bakbenen, bockade och var livrädd. Nu, mindre än ett halvår senare hoppar hon runt utan några som helst problem på tävling som om hon aldrig gjort annat. Jag älskar min Kimbi!Kan passa på att berätta att vi var på terrängbanan i onsdags också, för tredje gången. Vi tränade för A i teamet A&W, och Kimbi skötte sig otroligt bra även där. Hon var lite stark så jag hade svårt att hålla henne, men i övrigt så gick det otroligt bra. Hon vägrade inte på något trots att vi fick prova en hel del nya hinder. Vi avslutade även med en kort bana vilket hon behärskade otroligt bra. Vi lyckades även med att ta två galoppsprång i häckkombinationen som Kimbi gärna tar tre språng i annars. Nu känns det som om jag bara behöver ta kortet och finslipa dressyren så är vi snart på tävlingsbanorna i Fälttävlan också.
Nu har Kimbi i alla fall fått en välförtjänt vila, vilket jag tror kommer göra henne gott. Hon får gå med sina favoriter, Leo och Bea i hagen och äta sig tjock och fet, så ska jag sätta igång henne om ett par veckor igen. Eventuellt blir det KM om en månad, vilket kanske kn bli kul : )
Jag hittar inte hur man får in hela filmen i bloggen från youtube längre, men här kommer iaf filmerna från tävlingen:
80 cm http://www.youtube.com/watch?v=5xAo44FHNXQ
90 cm http://www.youtube.com/watch?v=22DmyruGb88
Debuten är nära!
I söndags var jag och Kimbi iväg på Pay and Jump i Boxholm där vi var anmälda till 70 och 80 cm. Det var väldigt trevligt med mycket fina hinder och bra personal. Solen gassade hela dagen och jag som var där ett par timmar för tidigt pga att jag inte visste om antalet starter lyckades bränna upp mina stackars armar i solen. Kimbi skötte sig dock väldigt bra. Det känns som om vårens miljöträning givit resultat och Kimbi betedde sig som en tävlingshäst ska. Hon skrittade runt på tävlingsplatsen som om hon aldrig gjort annat och skötte sig exemplariskt på framhoppningen. Inne på banan så la hon in en extra växel och rejsade runt hela banan med 0 fel, och matte hade fullt sjå med att hålla ordning på sin lilla häst så vi åtminstone hoppade rätt hinder. I andra rundan så tappade hon lite energi dock (vilket är förståeligt efter ett antal timmars väntande i värmen + att hon bara är bebis) men hoppade ändå en fin runda med ett pet. Helt klart godkänt resultat för damen denna dag, och en stolande stolt matte till på köpet : )I måndags så kunde jag inte hålla mig utan har anmält mig och Kimbi till vår första tävling, och denna går av stapeln den 27:e juni i Rappestad som ligger utanför Vikingstad. Där är vi anmälda till 80+90 cm, och vi hoppas på att vi kan göra ett par godkända rundor i vår debut : ). Idag lyckades jag även se att det är Pay and Jump i LYRK på onsdag, så man kanske skulle ta sig upp dit och hoppa några rundor också, så att vi håller igång detta nu.
I onsdags var det avslutningen på ridningen för William Nilsson Fryer, och mamma hängde med för första gången sedan i höstas. Väldigt roligt tycker jag. Kimbi skötte sig väldigt bra som vanligt och skuttade en fin runda på dryga metern på slutet. Det känns som så mycket har lossat nu under våren, och det är så kul. Efter debuten i Rappestad kommer Kimbi få en välförtjänt vila i några veckor. Kanske välbehövligt för mig med?
Äppelblommornas tid
Sommaren har kommit med stormsteg. Äntligen har alla bleka kroppar fått känna värme och solstrålar mot sin hud, och här har hästarna fått komma ut på bete, vilket de inte verkar ha ett dugg emot. Kimbi passade på att få en vårförkylning nu för några veckor sedan så det har varit lite si och så med träningen. Nu verkar hon dock äntligen vara helt okej igen så nu tänkte jag hålla igång henne ungefär en månad till innan jag ger min dam välförtjänt ledighet i en månad eller så. Det kan hon behöva efter den här våren. Hon har gått så otroligt mycket framåt, och jag känner mig så nöjd och stolt över henne.Idag har jag anmält mig till en Pay and Jump med Kimbi i Boxholm. Jag har anmält mig till 70+80 cm, så vi får väl se hur det går. Det är första gången utomhus för iår. Andra gången utomhus för oss någonsin. Om det går hyfsat i helgen så har jag beslutat mig för att anmäla mig till första tävlingen om en månad. Det skulle vara så himla kul att kunna starta henne, men vi får väl se.
Terrängträning
Igår var Kimbi på sin livs första terrängträning på mantorps terrängbana. Jag har inte varit där på en sådär sex år, så jag är väl lite ringrostig jag med. Men jag är så nöjd över min häst. Jag förväntade mig att hon skulle vara livrädd för det mesta och jag skulle vara glad om jag lyckades hoppa ett par hinder med draghjälp, men jag hade visst underskattat min häst. Hon verkade tycka det var väldigt kul och gick mer eller mindre som en klocka.Vi började med att hoppa några vanliga stockhinder, ett räcke och en oxer, och det klarade hon helt utan problem. Sedan hoppade vi en häck som var väldigt läskig, men med draghjälp så gick det bra. Sedan hoppade vi en liknande häck fast smalare och den hoppade hon fint. Vi tränade en del på att galoppera upp och ned för backar också, och Kimbi skötte sig exemplariskt och galopperade i lugn och fin galopp nedför och galopperade på uppåt. Sen tog vi oss över en torrgrav med liten vägg, och ett antal palisadhinder utan några som helst problem. Det jag blev mest förvånad över var att hon var så himla positiv med vattnet. Vi kunde galoppera igenom det utan det minsta tvekan, och Kimbi verkade tycka det var väldigt kul.
W tycker att vi borde satsa på debut i fälttävlan till hösten. Vi får väl se hur det går med det. Jag ska väl försöka hinna med att debutera hoppning först, utan att hon håller på att dö av rädsla.
Måndag
Igår var det som planerat Clear Round i Assedun, och jag och Kimbi avancerade lite från förra veckan och vågade oss på 50 och 60 cm. Hon skötte sig över all förväntan på framhoppningen. I början var hon lite spänd och kunde inte slappna av så pass mycket att hon kunde gå i form, men efter att vi hoppat några språng så kom även det. Framhoppningen var ute så sedan var det dags att gå in i ridhuset när det var dags. Där inne så kom genast spänningen tillbaka, och hon blev väldigt ofokuserad. Hon var lite rädd för läktaren och hade inte riktigt tid att hoppa, eller att bry sig om mig. Men vi lyckades ta oss runt en vinglig runda på noll fel trots allt. Hon tänkte stanna ett par gånger, men hoppade ändå när jag smackade på henne lite. Andra rundan var hon något mer sansad och vi hoppade en fin runda på noll fel. Helt klart godkänt resultat med andra ord. Det gillas.Idag har jag anmält mig och Kimbi till vår första terrängträning. Den går av stapeln nästa måndag, och jag är lite spänd över hur hon kommer att reagera. Tidigare har vi hoppat lite stockar i skogen och liknande, och det har ju gått bra. Men riktiga terränghinder är ju lite annat. Inga terrängskydd har jag heller, så hon får ta det försiktigt. Lasses ponnyskydd räcker nog inte så långt på Kimbis långa ben. Jag är dessutom lite osäker på vilket bett jag ska ha. Klarar jag av henne med tränsbettet? Jag vill verkligen ha det eftersom jag är så rädd för att rycka henne i munnen, och jag känner på mig att det kan komma att bli en hel del konstiga språng från Kimbis sida. Det får nog bli så. Jag får väl stopp på henne förr eller senare i alla fall.
Clear Round
Måste bara skryta om min Kimbi idag. Vi var idag iväg på Clear Round på MRK. Hon brukar ju alltid stressa upp sig på nya platser, så även idag. Men jag hade räknat med detta så vi var där i väldigt god tid och lät henne aklimatisera sig, och hon blev ganska lugn efter ett tag (läs "hon sprang iaf inte runt med huvudet rakt upp i passage"). Mamma försökte till en början gå runt med henne men efter att hon blivit trampad en gång ovh knappt kunde få henne framåt slutade det med att jag fick hoppa upp och skritta henne uppsuttet istället. Vi red fram i nya ridhuset (för övrigt MRK:s enda nu för tiden) i ena änden, och banan hoppades i den andra. Detta tror jag gjorde att Kimbi kunde slappna av mer än vad hon skulle gjort om hon kommit in i ett helt nytt ridhus när hon skulle in på banan.Väl inne på banan så var det bara en brandlucka i väggen som var hemskt farlig först. Men efter att ha luktat lite på den så var inte den heller farlig. Så vi skuttade runt våra 40 cm (en meter höga bommar som bits enligt Kimbi) och det gick väldigt fint. Bortsett från att jag stannade Kimbi precis innan ett hinder pga. att de ställt fel nummer framför hindret så nollade vi, men det slutade ju med 4 fel ändå (dåligt av dem som vänt på konen med nummer så att den visade fel, men men). I 50 cm sedan så nollade vi igen, och denna gång utan felplacerade siffror. Så en rosett kom vi hem med i alla fall.
Jag tänkte fortsätta smida när järnet är varmt så att säga så nästa helg blir det ännu en Clear Round, i Assedun denna gång. Där har vi varit en gång tidigare men den gången var allting livsfarligt så vi får väl se hur det går då. Tänkte hoppa väldigt lågt denna gången också, så att vi åtminstone kommer runt : ). Jag är i alla fall väldigt nöjd idag, trots att jag fortfarande grubblar över vem det var som vände på konen så att den visade fel siffra.
April
I almenackan så har det helt plötsligt blivit april, och våren är här på riktigt. Kimbi har passat på att haft en vårförkylning, men är nu nästan helt okej igen. Jag själv var i Falköping och hälsade på alla mina vänner i helgen, så jag och Kimbi har varit lite dåliga på träningsfronten. Idag kom vi i alla fall iväg på dressyrträning och jag är otroligt stolt över min flicka som börjar bli så himla fin och taktfast i alla gångarter. Galoppen är fortfarande den svagaste gångarten men nu försvinner snön i skogen mer och mer så det blir ut och galoppera och klättra för att få upp den styrkan som krävs.
Idag så gjorde vi även en helt klart godkänd förvänd galopp, bra slutor till vänster men lite mer stela till höger. Det är så svårt det där när både jag och hästen har svårt i samma sida. Det blir ingen bra kombination. Kimbi har även börjat bli introducerad i sluta, men det har hon inte riktigt förstått än vad det går ut på, men det kommer nog. I julas så hade hon inte en aning om vad sluta var, men de är ju helt godkända nu, så det tar inte så lång tid för henne att förstå ändå.
I helgen så blir det förhoppningsvis Pay and Jump. Vi har ju haft väldigt stora problem med att Kimbi blir väldigt upprörd på nya ställen, så nu tänker jag sänka kraven och bara tänka på att det är bra miljöträning för henne. Vi ska bara ta oss runt 40 och 50 cm, så förhoppningsvis så går det bra.
Jättegammal bild, men jag har bara gamla bilder just nu.
Måste ta och fota min älskling någon dag.
Vårkänslor
Är hemkommen ifrån en träning för William, som vanligt på onsdagar, och jag känner mig lite stolt över min häst. Dressyren har äntligen börjat lossna. Kimbi har blivit mycket mer fast i sin form. Galoppen har hon fortfarande lite problem med men i traven känns hon riktigt fin. Nu har hon dock kommit in i någon period så hon är lite galen. Idag när jag skrittade fram henne för hand utanför ridhuset stod hon på bakbenen och sprang runt i passage och frustade. Men hon slappnade snabbt av när hon kom in i ridhuset.En sak som Kimbi även börjat med är att hon kickar i galoppen, och går emot och blir sur. Förhoppningsvis är detta bara en period det med, som har att göra med brunst och pälsfällning. Vi får väl se. Kul är det i alla fall inte. Sadeln ligger ju inte vidare bra heller, men jag hoppas inte att det är den som ställer till det. Jag håller på att försöka spara till en ny, men med typ ingen inkomst är det rätt svårt. Har i alla fall lagt undan de 2000 kr jag hade kvar från julklappspengarna. De får väl gå till en sadel om de inte behövs på annat håll innan dess.
Nu börjar det äntligen bli barmark lite här och där så snart har vi en befintlig ridbana igen. Då tänkte jag komma igång med tömkörningen också, så att hon slipper att ha klumpiga matte på ryggen hela tiden också.
Ja, det är så läget ser ut. Själv har jag precis sökt in till höstens högskola, och eftersom inte jag vill flytta ifrån min älskade lilla häst så kommer jag troligen läsa i Linköping eller Norrköping så att jag kan pendla imellan.
Simma Lugnt!
Vårsol
Även fast snön fortfarande ligger kvar på marken så har vårsolen äntligen börjat lysa på oss här i norr. En och annan grusväg går att kalla grusväg och inte snöskoterled till sist, och hästarna har börjat fälla sin vinterpäls och vårkänslorna spritter i benen. Kimbi är som ett krutpaket men verkar tycka att det är skönt att kunna sträcka ut sig på barmark.I övrigt ser vår debut väldigt långt bort pga. Kimbis stora skräck för nya anläggningar. Troligtvis kommer jag får skjuta på min debut och åka på fler Pay and Jumps och åka runt och rida på olika platser för att få henne att coola ned ett par grader. Ibland tycks allting hopplöst och jag håller på att ge upp och sälja henne, men de flesta dagar vill jag inte byta bort henne mot någon annan häst ui hela världen. När hon bara lyssnar utan att distraheras av omgivningen, när man står och myser med henne och får massage i nacken eller när man bara är ute och skrittar i solen och hästen känns genompositiv.
Vi kämpar på här, och det hoppas jag att alla andra gör också. Våren är inte långt borta, och vi går åt rätt håll!
Veckan
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. För dagen snöar det men i förra veckan så var det faktiskt en hel del töande, så lite smakprov på våren har vi ändå fått. Dock resulterar ju töandet i väldigt dåligt ridunderlag tyvärr, så det går inte rida speciellt ordentligt.I onsdag var det i alla fall en dressyrträning för William, fast det var inte en av våra bättre dagar. Det beror nog dock på att Kimbi fick vila lite där när hon hade trampat sig. Vi hoppas på det i alla fall så att vi inte håller på att gå bakåt i vår utveckling.
Fast Kimbi måste vara en av Sveriges klantigaste hästar. I fredags lyckades hon trampa sig igen, på precis samma ställe som sist. Lyckligtvis var såret ytligt öven denna gång, men jag åkte iväg och köpte ett par boots till damen för att undvika fler trampsår på bak den här vintern. Hon uppskattade dem dock inte vidare mycket utan stod mest och stampade i marken och såg sur ut. Jag hoppas på att det blir vår snart så att vi slipper brodden, eftersom det är dem som är boven i dramat.
I lördags så for vi iväg på löshoppning på Ljungby Ridcenter. Kimbi har inte blivit löshoppad sedan 3-årstestet, vilket den gången slutade med att hästen glömt hur man hoppade så vi fick snällt promenera ut igen, med en Kimbi som visat sig vara livrädd för läktare och publik. Denna gången så var hon inte ett dugg rädd i alla fall och fattade snabbt vad som förväntades av henne, så hon flög lätt över 130 cm, och var väldigt nöjd med sig själv. Jag är också nöjd med henne, min älskade lilla bebis.
Snöstorm
Den här veckan har det inte blivit mycket ridning för min del. I tisdags när jag skulle ta in Kimbi så uptäckte jag att hon hade lyckats trampa sig med brodden. Såret var bara ytligt men vid longering så ville hon inte springa. Det fick bli vila och lite kurering i form av linement och promenader ett par dagar. Ont verkade hon dock inte ha då hon lekte som en galning i hagen och hon var väldigt livlig när jag var ute och gick med henne.I fredags så provade jag att longera henne igen och då var hon precis som vanligt igen och sprang glatt i båda varvet, så förhoppningsvis var det bara en tillfällighet att hon reagerade som hon gjorde och att det inte kommer tillbaka.
Nu i helgen har det dock inte varit så mycket att tänka på att rida, då det varit snöstorm och jag hade ingen vidare lust att ge mig ut i det vädret. Nu är det dessutom svinkallt också så våren känns väldigt långt borta. Imorgon tänkte jag ändå försöka ge mig ut på en lugn tur med Kimbi. Hon behöver någon tag sådär och skritta igång ordentligt efter nästan 1½ veckas vila, med en och annan mindre tur.
Bebishäst
Nu har snön legat på marken i flera månader utan att se ut att ha en tanke på att försvinna. Själv önskar jag mig bara vår just nu. Det skulle förenkla ridningen något oerhört. Idag så var jag och Kimbi ute och plumsade i snön, och hon var inte alls glad i att inte få galoppera alls så mycket som hon ville. Jag har varit lite dålig på att rida i veckan så jag har endast mig själv att skylla. Men Kimbi vill inte riktigt förstå att hon inte kan köpa järnet direkt när hon vilat i flera dagar.Hon är kul lilla Kimbi i alla fall. Härom dagen så gick det förbi en familj med två små barn vid hagen. Kimbi som älskar människor och framför allt barn var snabbt framme med sitt stora huvud och ville kela. Hon är väldigt stor men världens snällaste. Sedan så sprang barnen och då travade Kimbi på andra sidan staketet och ville vara med och leka. Hon är som en liten bebis hon. : )
Träningsvärk imorgon
Nu är jag hemma efter en dressyrträning för William och känner redan känningar av den träningsvärk jag kommer ha imorgon. Jag är dock riktigt nöjd över träningen. Dressyren är ju inte min och Kimbis starka sida än så länge, men idag så lossnade det lite. Flyttningarna har vi lite problem med, likaså öppnorna, men hon kändes mer lösgjord än vanligt idag, vilket känns positivt. Flyttningarna och öppnorna är det mest hos mig problemet sitter känns det som. Känns inte som om jag riktigt kommer åt som jag vill med skänkeln. Men men, jag hoppas att det lossnar det med.Iår är det nya regler för unghästars bakskydd i hoppningen, som gör alla unghästridare ganska förvirrade. De får väga max 200g stycket, vara max 15 cm på insidan och minst 5 på utsidan. Dessuom får de inte ha elastiska knäppningar och måste täcka kotleden. Jag har inte vägt Kimbis skydd än men de håller sig åtminstone inom måtten, så det känns hoppfullt att jag kan använda dem när vi debuterar sen i vår. Nu har ju inte Kimbi några flashiga märkesskydd, men det behövs inte enligt mig. Nu har ju dessutom det bevisats att inte ens de dyraste skydden är tillräckliga för unghästar. Många unghästryttare får istället köpa nya bakskydd som följer de nya reglerna.
Jag börjar längta så mycket inför tävlingar nu. Jag önskar att jag och Kimbi var redo redan idag! Men det är ett tag kvar. Blir förhoppningsvis lite clear rounder fram över i alla fall. Det kommer bli trevligt : )
Snö, snö, snö
Snön ligger fortfarande på backen och jag och Kimbi börjar lite smått tröttna på det. Nu är dessutom en skare på vissa ställen som gör att det blir väldigt svårt att rida vettigt. Idag har dessutom Kimbi blivit halvt ihjälskrämd av en skidåkare, för dessa ting är ingenting som hon uppskattar. Hon får så mycket överskottsenergi i det här vädret så hon blir väldigt spooky att rida. Imorgon är det dock dags för dressyrträning för William så då blir hon av med den värsta energin. Ja, om det nu inte blir kasst väder så att vi inte kan ta oss iväg, men vi håller tummarna för att det ska bli uppehåll och inte mer snökaos.Igår blev Kimbi lite friserad och ompysslad innan vi tog en liten promenad. För en gångs skull kunde Kimbi hålla sig på alla fyra benen under promenaden. Ibland brukar hon tycka att det är så hemskt kul att komma ut och gå lite. Passade på att ta några foton, fast det blev bara mobilbilder men här kommer en bild!
Vill ha vår nu så att jag kan komma ut och klättra så att det blir lite mer rygg och rumpa.
Hon är lite fin i alla fall!