Tidig morgon
0Idag har jag känt mig väldigt effektiv. Jag gick upp redan vid klockan 7 trots att jag inte började skolan förrän 13. Jag hade stallet i morse och därför gick jag upp så tidigt. Hästarna hade dock fått sova i sina utetäcken så det gick ganska smidigt ändå.
Så fort som hästarna var ute i hagen mockade jag åt Kimbi och åt Viwekas häst Figaro som jag också hade hand om idag. Efter att allt var klart åt dem inför kvällen var det bara att göra i ordning Figaro för en ridtur.
Klockan 9.30 satt jag på hästryggen och jag red en härlig runda i det kalla vädret. Tog en skön galopp på ett fält och Figaro blev verkligen uppåt av det.
Figaro skiljer sig väldigt mycket från Kimbi. De är verkligen som natt och dag. Figaro är en gammal hopphäst som en gång i tiden gått SM. Nu fungerar han mest som läromästare och kan det mesta både inom hoppning och dressyr. Han är ingen häst som gärna går i form men han kan om han vill. Trots att han är väldigt olik Kimbi är det väldigt kul att rida honom. Det är nyttigt att rida andra hästar också. Jag kommer säkert ha träningsvärk imorgon :)
Bild på en nöjd Figaro när vi var tillbaka från morgonens ridtur!
Vara student och ha häst
Att vara student och ha häst är inte en ekvation som alltid går ihop. Det är som många vet otroligt pengakrävande och tidskrävande att ha häst. Jag har trots detta valt att ha kvar min häst trots att jag pluggar. Det beror mycket på att jag vet att jag skulle tycka skolan var mycket jobbigare om jag inte hade Kimbi. Som det är nu har jag trots allt ett par timmar varje dag som jag tillbringar i stallet, och då kan jag koppla bort allt plugg.Hur får man då pengar och tiden att räcka till? Gällande pengar har jag det ganska bra tror jag. Jag bor tillsammans med min pojkvän som tjänar ganska bra och vi har valt att dela upp det så att jag betalar så mycket jag kan, och han betalar resten. Sedan har jag också en snäll mamma som hjälper mig att betala Kimbis försäkring samt tusen kronor till stallhyran varje månad. Detta gör hon inte bara för att vara snäll, utan också för att hon trots allt också äger Kimbi och vill ha kvar henne.
Trots att jag får en del hjälp av personer som jag älskar i min omgivning måste jag ändå tänka mig för så att jag har råd med allt nödvändigt till Kimbi. Det rör sig då om skoning, foder, träningar, tävlingar och all utrustning som behövs. Jag har inte råd med allting som jag skulle vilja ha råd med. Jag rider inte runt i märkesshabrak och senaste hästmodet, men jag överlever ändå.
Jag försöker spara så mycket pengar jag bara kan för att ha råd med utrustning som behövs. Min sadel som jag har till Kimbi köpte jag nästan helt själv men då hade jag också sparat till den i över ett år. Jag skulle vilja ha en dressyrsadel också, men det kommer troligtvis få vänta tills den dagen jag har tagit examen.
I hästsporten har det blivit mycket prestige och alla hästbloggar går ut på att visa upp all fin märkesutrustning som man har råd med till sina dyra hästar. Jag anser att jag kan klara mig utan detta. Jag har trots allt ett privilegium som faktiskt har en underbar häst. Kimbi bryr sig inte om hon har på sig ett kingslandshabrak eller om det är ett billigt från Ullared. Jag ser alltid till att Kimbi har hel och ren utrustning och får den vård hon behöver. Allting utöver som jag har råd med blir lite av en bonus. Däremot kan jag också säga att för mig kommer Kimbi och hästutrustning alltid i första rummet, vilket gör att jag kanske inte är den mest modemedvetna i vardagen heller.
När jag gått klart min utbildning hoppas jag på att få ett fast jobb. Då kanske jag också kan få köpa precis den utrustning jag vill och känna att jag faktiskt har råd med det. Den dagen... 1½ år kvar... Heja mig : )
Vår höst
Kimbi och jag har haft en väldigt jobbig höst, vilket gör att vi kämpar för fullt med att komma tillbaka i form. Varför vi inte är i form just nu har många orsaker.På höstens sista tävling red jag och Kimbi vår första avd A, 1 m. Kimbi var jättefin och vi var nolla fram till sista hindret där vi tyvärr gick omkull i kurvan. Kimbi klarade sig bra men jag lyckades stuka foten rejält vilket resulterade i att jag inte kunde rida på typ 1½ månad. Väldigt tråkigt men jag gjorde mitt bästa att hålla igång Kimbi på annat sätt med löshoppning, tömkörning, longering och promenader.
Vi hann tyvärr inte mer än komma igång igen innan vi hade otur igen. Då lyckades Kimbi få rätt ordentlig kolik och hon fick en lugn återhämtning ifrån det. Det var ju tyvärr väldigt många hästar som fick kolik i höstas eftersom det varit så lerigt. Troligtvis gick Kimbi och pillade på marken och fick i sig en massa sand som satte sig i tarmarna.
Där någonstans kände jag att oturen borde vända för oss. Men tyvärr var det inte slut där... På annandagen hittade jag Kimbi väldigt hängig i hagen. När jag fått in henne kunde jag konstatera att alla hennes ben var jättesvullna och hon hade 40 graders feber (de ligger normalt på ca 37.5-38.5). Veterinärerna tog en del prover men tyvärr kunde de inte hitta vad det var, mer än att det rörde sig om en infektion i kroppen. Troligtvis drabbades hon av någon slags virusinfektion.
För att inte det ska bli några andra komplikationer efter infektionen på Kimbi har vi tagit det ganska lugnt hitills. Vi har mest skrittat men nu börjar vi bli så pass igång så vi börjat trava och galoppera också. Kimbi känns full av energi och verkligen fräsch, vilket jag hoppas håller i sig. Om oturen bara vänder nu ska vi nog se till att vara i bra form för tävlingssäsongen 2012.
Kimbi och mig från framhoppningen i Rappestad i höstas.
Alla dessa stall
Som jag hintade om i förra inlägget så har jag bytt stall en del på sistone. Jag tänkte försöka redogöra en del om detta för att ta bort alla frågetecken. Jag tycker att det är väldigt viktigt att trivas i ett stall. Hästintresset kan så lätt förvandlas till endast ett måste om man inte trivs, istället för att vara något som man brinner för. Dessutom kommer hästens välbefinnande i förstahand vilket självklart också spelar roll i val av stall. För någon som mig som haft eget stall i stort sätt hela livet är det en stor omställning att hyra in sig. Från att kunna bestämma själv och anpassa stallet till egna intressen måste man istället acceptera andras sätt att bedriva stall. Det är därför viktigt att hitta en människa som har ungefär samma filosofi när det gäller hästar som en själv.Vi sålde vår gård hösten 2010. Då flyttade jag till ett större stall i Mjölby, eftersom jag då bodde där tillsammans med mamma. Själva stallet var det inga större fel på, men det var lite för stort för min smak. Dessutom hade ägarna av stallet inget direkt eget intresse för hästar vilket jag kunde känna resulterade i att stället blev lite halvtaskigt skött. De hade ett fint ridhus som tyvärr sett sina bästa dagar, då ägarna tyvärr inte brydde sig om att sköta om underlaget. Det var jättehårt och jag vågade knappt rida där med Kimbi eftersom hon är så stor. Jag red därför mest i skogen men det fanns tyvärr inte så många ridvägar om man inte ville rida iväg ganska långt.
I Jan 2011 flyttade jag och Kimbi till Linköping i samband med att jag flyttade ihop med min pojkvän. Vi hamnade i ett lagom stort stall (tror det var 14 boxar) och riktigt trevliga människor. Stallet var väldigt fint och Kimbi hade en stor box i stallet. Tyvärr låg det ute på Östgötaslätten och det fanns ont om ridvägar i närheten. Det låg en bra bit från mig tyvärr och jag var tvungen att åka igenom hela stan för att ta mig ut till stallet, vilket i längden blev väldigt jobbigt. När stallägaren också bytte strö och höjde hyran över en natt kände jag att det var dags att se sig om efter något nytt.
I höstas flyttade jag därför än en gång och detta till ett stall som låg betydligt närmre och på rätt sida av stan. Det var väldigt mysigt stall som var uppdelat på två (7+7 boxar) och jag kom väldigt bra överens med de andra som stod där. Dessutom hade stället ett nybyggt fräscht ridhus och helt okej ridvägar. När jag flyttade dit blev jag lovad en större box än den som var ledig för de skulle flytta om hästarna ifall Kimbi behövde en större. Tyvärr följde inte stallägarna detta utan Kimbi fick fortsätta stå i den lilla boxen. När jag mätte den visade det sig dessutom att den inte ens var godkänd för Kimbi vilket jag påpekade och bad om att de skulle försöka flytta om hästarna (så att inte minsta hästen stod i största boxen och tvärtom), men det tyckte stallägarna var jobbigt. De sa att de trodde att de andra i stallet skulle bli irriterade om de bad dem byta box och därmed sa de att jag istället fick flytta därifrån.
Jag hade redan här en annan stallplats på G i stallet som jag står i just nu. Det blev åter igen helt fel håll från mig sätt, samt att det blev längre, men jag visste åtminstone att min häst fick en stor box och min vän Viweka stod redan i det stallet. Dit flyttade vi i november men jag visste redan när jag flyttade dit att det inte var någon hållbar lösning eftersom det var så långt. Hade det inte varit för det hade jag nog stått kvar där mycket längre eftersom det finns jättefina ridvägar i området och det är väldigt kul att stå i samma stall som en nära vän. Men nu när möjligheten till mitt blivande stall fanns kände jag att det inte går att säga nej. Jag vet att Kimbi kommer få det toppen i nya stallet i sin stora box. På sommaren kan man även öppna ett fönster i boxen så hon kan stå och titta ut om hon vill.
Bild på Kimbi från i höstas när vi var ute på promenad. Fina hästen <3
Bloglovin
Följ min blogg med BloglovinNytt stall
Då har jag äntligen bestämt mig. Jag tackade ja till stallplatsen som jag var och kollade på härom dagen. Kommer flytta dit 1 mars med Kimbi. Det verkar som ett väldigt trevligt stall så jag hoppas att vi ska trivas.
Jag hoppas verkligen att det ska bli bra detta. Jag vill hitta ett stall som både jag och Kimbi verkligen trivs i och som vi kan stå i ett bra tag framöver. Detta stall har god potential för att jag verkligen ska trivas tror jag. En väldigt trevlig stallägare som verkar ha väldigt bra koll, fint stall som är välplanerat, fin ridbana och också (enligt stallägaren) bra ridvägar. Det ligger också åt rätt håll från mig sett och det kommer med andra ord bli mycket lättare att ta sig till stallet.
Just nu längtar jag bara till 1 mars :).
Bild på stallet kopierade från blocket, därav bristfällig kvalité. Dessutom kopierad med mobilen... Men bättre än inget :)
Galopp på fältet
Idag tog jag ut Kimbi på en härlig tur i solskenet. Man börjar märka att solen värmer för det blev faktiskt riktigt varmt.
Jag red till ett fält som vi får rida på. Det är ett av de få ställena som det fortfarande går att galoppera på utan att halka. Det blir heller inte så hårt där eftersom växterna dämpar. Galopperade lite i båda varven och Kimbi var riktigt på hugget. Hästarna kan knappt springa i hagarna eftersom det är så hårt och knaggligt så hon tyckte nog att det var riktigt skönt att få sträcka ut i lite galopp. Jag hade fullt göra att få stopp på henne sen, och hon frustade nöjt i galoppen.
Imorgon är tanken att jag ska rida och klättra med Kimbi så hon får lite flås och bygger lite muskler. Jag klättrar alltid i skritt eftersom det är mycket lättare för hästarna att galoppera uppför. Det ger mycket mer om man håller sig till skritten.
Skickar med en bild på en nöjd häst idag från ridturen :)
Lördag och stallgöra
Idag blev det en lite längre stalldag än vanligt. Kimbi bytte nämligen box i stallet för ett tag sedan och jag har varit lite seg med att mocka ur den gamla boxen. Det var först idag som jag tog mig an detta. Det gick väldigt snabbt när jag väl började så jag var nästan lite irriterad över att jag dragit ut på det.
När jag var klar med stallgörat tog jag och Kimbi en lite längre skrittur med en annan tjej från stallet. Hon red på min vän viwekas häst eftersom hon lägligt nog dragit iväg på semester. Jag ska ta hand om hennes häst Figaro på tisdag.
Kimbi skötte sig i varje fall väldigt bra. Jag börjar dock bli trött på att det är hårt och guppigt överallt så man näst intill bara kan skritta. Jag längtar efter en härlig galopp i full fart!
Stalltitt
Nu är jag tillbaka ifrån stalltitten. Det var ett riktigt fint stall. Luftigt, fina boxar, kaklad fin spolspilta, stor fin ridbana och en väldigt trevlig stallägare. Enligt stallägaren var det också fina ridvägar.
Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag ska tacka ja eller inte. Det är lite närmre men det är samtidigt så att jag har en av mina närmsta vänner i mitt nuvarande stallet. Svårt detta... Jag har en karamell att suga på om man säger så, men just nu tror jag att jag kan se fler fördelar än nackdelar med stallet. Jag tror Kimbi skulle trivas som fisken i vattnet, och i slutänden är det ju trots allt hästens välbefinnande som kommer i första hand. Eller hur?
Nu väntar en potatisgratäng i ugnen och jag har redan intagit soffläge. Det kan nog bli en bra kväll :).
Vidare mot skolan
Kom nyss hem från stallet och ska snart vidare mot skolan där det är dags för föreläsning. Det är rätt skönt att ha klart stallet redan innan skolan för efteråt är man ofta så trött och det blir alltid så sent.
Idag blev det dock ingen ridning för Kimbi då jag räknat lite fel på tiden vilket gjorde att jag inte hade tid att rida. Nu har dock Kimbi äntligen fått på sig både fyrbroddade skor och snösulor så nu går hon stadigt trots all is som ligger på backen.
I eftermiddag ska jag iväg och kolla på ett stall, spännande! Efter det tar jag helg :)
Bernadine
Jag måste bara tillägna ett inlägg till min fina ponny som den 28 september fick lämna mig efter 12 år i min ägo. Hon fick somna in då hennes leder i benen började bli så pass stela så hon haltade lite och hade svårt att lyfta hovarna.Bernadine, eller Bea som hon kallades var min första egna ponny som jag ick i födelsedagspresent när jag fyllde 9 år. Vi har varit med om tillräckligt med saker för att kunna fylla en hel bok. Jag tänker inte skriva en uppsats idag och Bea och mig, men alla ska veta att den ponnyn betydde något oerhört för mig.
Det som är skönt är att jag vet att Bea var glad in i sitt sista andetag. Samma morgon som vi tog bort henne märkte jag att hon var jätteglad. Hon kände på sig att det skulle hända något och sånt har hon alltid älskat. Hon fick ett par bananer som är hennes favoritmat och fick dö tuggandes på en morot. Det är så alla hästar förtjänar att dö. Även om det är sjukt jobbigt att leva utan Bea känns det bra på något sätt. Jag vet att hon inte led, och jag tog det ansvar som alla hästägare borde ta med sina hästar. Man ska inte låta dem leva för vår skull. Hästen ställer upp så hemskt mycket för dig och det är inte mer än rätt att du betalar tillbaka när det är dags.
Jag och Bea ungefär en vecka innan hon togs bort.
Kimbi
Den här bloggen kom jag ju fram till att det inte blev så mycket med som jag hade tänkt. Jag hade tänkt att den skulle fungera som lite av en dagbok för mig och Kimbi. Det blev inte så. Dock kan jag passa på att uppdatera lite om denna underbara häst.Under föregående år lyckades vi med bedriften att nolla en hel del starter i både 90 cm och 1 m vilket resulterade i att Kimbi som 6-åring faktiskt gjorde en start som avd A. Hon gjorde denna start hur bra som helst men vi gick tyvärr omkull innan sista hindret så tyvärr fick vi inte starta omhoppningen...
Något annat som Kimbi och jag lyckats med, som också varit mitt mål sedan jag köpte henne, var att vi lyckades starta två fälttävlan! Det var så att tårarna sprutade av lycka när vi gick i mål på vår första genomförda fälttävlan efter en felfri terräng. En del tidsfel och sådär men Kombi har inte riktigt lärt dig det där med att man kan hoppa lågt över hinder, vilket gör att det tar längre tid. Två starter hann vi med förra året och jag hoppas på att det blir ett par till i år.
Kimbi och jag över sista hindret på vår första fälttävlan i Mantorp : )
