Vad spelar det egentligen för roll om du visar resultat på tävlingsbanan? Vad spelar det egentligen för roll om du tävlar över huvudtaget? Jag har märkt att det för många verkar betyda något otroligt mycket om man tävlar eller inte, om man visar resultat eller inte, och på vilken höjd man tävlar. Det blir som en slags rangordning, där de som inte tävlar eller håller sig på en låg nivå hamnar lägst. 

 

Nu iår har inte jag kommit ut och tävlat så mycket, och när jag väl har tävlat så har resultatet tyvärr inte blivit så bra. Mitt liv ser väldigt annorlunda ut idag jämfört hur det var för ett år sedan, eller bara 6 månader sedan. Jag har inte haft möjligheten att träna alls så mycket som jag skulle vilja, och jag har tyvärr fått prioritera bort det mesta i mitt liv som betyder något, till fördel för ett jobb. Det känns jäkligt trist och jag har känt stora krav både från mig själv och andra att jag ska tävla. Men varför egentligen? Varför ska jag tävla om jag inte ens hinner träna? 

 

När jag började rida för extremt många år sedan gjorde jag inte det för att jag ville uppnå någon form av prestation. Jag gjorde det för att jag tyckte det var KUL! Det fanns ingen annan anledning. Det är många som verkar glömma bort ursprungssyftet till varför de rider, till följd av alla krav. Man får inte tappa bort glädjen. Ridningen ska aldrig vara något som känns tungt och tråkigt, då har man tappat anledningen till varför man rider. Det finns självklart de som rider och tävlar för att uppnå höga prestationer, men man kommer inte ifrån att från början så red man bara för att man tyckte det var kul. 

 

Man behöver inte stressa för att komma ut på tävlingsbanan. Man behöver inte stressa för att hoppa högre klasser. Ibland kan det vara den största vinsten att rida en tur i skogen, att ta en galopp på ett fält eller få till det där varvet i galopp på ridbanan där det känns som man svävar. Man behöver inte alltid mäta prestation. Jag behöver inte bevisa någonting för någon. Jag rider för min egen skull och kommer alltid att göra. Jag älskar min häst och ibland kan det vara otroligt kul att tävla och möta hur långt vi har kommit. Men jag får inte göra det för någon annans skull. Jag ska inte göra det för att omgivningen säger det till mig. Jag gör det för min skull! Man måste inte tävla, man kan vara lika bra ryttare för det.

 

Det finns de som kommer ut på tävling och absolut inte är redo för det, varken häst eller ryttare. Det ser jag ingen mening med. Lägg den tid och de pengarna på att träna. Träningen måste vara grunden i ridningen om du nu skulle vilja tävla. Tävlingen får man se som en bonus efter tillräckligt mycket ihoptjänad träningstid. Jag har lagt ned otroligt mycket tid, pengar och energi på träningen. Men jag känner mig inte tillräcklig. Jag gör fortfarande massvis fel i min ridning. Fel som jag inte vill göra, men som jag måste träna för att få bort. Jag kanske inte går in på en tävling imorgon, för det känner jag mig inte redo för. Men för mig kan det vara en otroligt stor vinst om jag och Kimbi kommer rätt på varje hinder på en kort bana, om hon tar en av mina halvhalter eller om jag lyckas sitta ned i en mellantrav. Varje sådant litet mål är ett steg närmre ett större mål, men jag ser ingen anledning till att stressa. Ridning behöver inte vara så komplicerat i form av höga höjder eller stora krav. Varje dag ska vara rolig, och varje dag ska du känna dig som en vinnare på hästryggen. Det gäller bara att sätta tillräckligt låga mål. För det är dina mål och din ridning som betyder något!

 

Jag måste bara säga, helvete vad skönt och kul det är att jobba! Nu hat jag jobbat 1 vecka och två dagar på nya arbetet som miljöinspektör och det känns väldigt bra. Jag har verkligen längtat efter detta sedan jag slutade gymnasiet i stort sett. Detta är ju mitt första heltidsjobb och det är så skönt! Det är ju mycket mindre fritid nu, men det kommer jag nog in i ganska snart. Måste ju vänja mig vid att pendla också och hitta boende, men på det stora hela så känns det väldigt hoppfullt.

Imorgon åker jag hem till Linköping och sover och passar på att pussa lite på Kimbi. Är som sagt fortfarande sjuk så jag vet inte om jag borde rida eller om det faktiskt får vänta till helgen. Då borde jag ju ha piggnat till kan man ju tycka. Hosta, huvudvärk och snörvlande, välkommen till min värld :).

Så... Utan att gå på diet, äta vad jag vill fast såklart tänka en del på att inte äta snacks och godis i stora mängder, så har jag lyckats gå ned en del i vikt. -4 kg visade vågen idag. Har genom detta lyckats minska mitt BMI (som för övrigt suger) med 1,2. Känns bra att det går pt rätt håll hela tiden trots allt som varit. En del resande, Beyla, lite för lite ridning och promenader. Mycket kan man tydligen göra bara genom att äta i lagom mängder.

Min målvikt är det långt kvar till, men varje gång vågen visar minus så känns det väldigt bra och det sporrar mig att fortsätta. Bara hoppas att jag klarar av att hålla i detta när jag börjar jobba och är hemifrån mycket.

Man får ändå inse att livet går vidare. Det är mycket som händer i livet och på måndag börjar jag mitt nya jobb. Kommer troligen bli otroligt jobbigt men också väldigt kul och lärorikt. Jag börjar bli väldigt nervös faktiskt, men det blir bra hoppas jag.

Idag fick min älskade hund Beyla somna in.

Det här kommer självklart leda till en del en del förändringar och det kommer säkert bli otroligt jobbigt samtidigt som det kommer bli superkul och givande. Eftersom Habo ligger 13 mil hemifrån så kommer jag troligtvis inte kunna åka hem varje dag. Som planen ser ut nu kommer jag försöka hitta ett rum i Jönköping där jag kan sova vissa nätter i veckan. Eftersom jag har Kimbi kan jag inte veckopendla, men det bästa vore om jag kunde hitta en Medryttare som kan ta hand om henne ett par dagar i veckan. Jag har snälla vänner som ställer upp och hjälper till, men dels rider de inte Kimbi och dels så är det ju inte hållbart att de ska hjälpa mig otroligt mycket.

Det kommer bli helt underbart att få ett jobb. Jag och sambon kommer få ett helt annat ekonomiskt läge, och Tobias slipper att försörja mig så som han gjort hittills. Sen kommer det göra en otrolig skillnad för mig att få en stadig inkomst som kommer varje månad. Jobbet är ett vikariat, men förhoppningsvis kan det öppna upp dörrar för andra jobb när vikariatet är över. Idag är jag mest otroligt glad!

Denna lilla händelse gjorde att jag inte hann motionera Kimbi idag, då jag hade både Kimbi och Glaesir idag. Dessutom skulle jag jobba på eftermiddagen så det blev lite ont om tid helt enkelt. Bättre lycka imorgon helt enkelt. Då ska jag rida en sista gång tillsammans med Anna innan hon flyttar. Ska bli mycket trevligt :).

 

Det är när man hittar bilder likt denna i datorn som man inser att Kimbi faktiskt ändrat sig rätt mycket i kroppen sista åren. Största skillnaden har nog hänt sedan vi flyttade till nuvarande stallet, vilket var för snart två år sedan. Bilden är ungefär 2,5 år gammal. 

 

Vissa kanske inte tycker att det är någon direkt skillnad, men jag ser rätt stor skillnad. Jämfört med denna bild har hon fått en mer musklad hals och likaså en musklad och bredare bog. Bakom manken är hon idag BETYDLIGT bättre utfylld och ryggen är rundare överlag. På denna bild är ju inte rumpan med men Kimbis rumpa har blivit otroligt fin jämfört med tidigare. Den har vi faktiskt fått rätt mycket beröm för också. Folk har verkligen sett skillnaden mot hur hon såg ut tidigare.

Här ser man i alla fall lite skillnad på halsen och man kan antyda en bredare bog än på bilden över. Den här bilden är ifrån i somras när Kimbi fick komma ut på terrängbanan för första gången sedan innan operationen. Hon var ungefär världens lyckligaste häst den dagen. Jag jobbar hela tiden med att stärka Kimbis överlinje och det är väldigt kul att se att faktiskt all träning ger resultat.

Vi åkte till Intersport där de har ett löpband som filmar när man springer. Då kunde man se vad jag behövde för stöd i steget. Kändes som man hade världens konstigaste löpstil, men det var ändå coolt att se. Provade två olika löpskor och de sista skorna kändes verkligen toppen. Perfekt också att de var på rea så de var 500 kr billigare än ursprungspriset.  

Märket var saucony tror jag att det hette. Inget jag hört talas om me. Det spelar ingen roll när skorna känns toppen. Nu ska jag verkligen försöka Komma igång och gå och springa ännu mer. Målet är att springa 5 km på blodomloppet i maj. Jag behöver inte kunna springa hela, men jag ska ta mig runt (helst utan att dö). Awesome!

Kimbi är lite jobbig i munnen på ett sätt. Hon kan kännas väldigt hård och stum men egentligen går hon bäst om man försöker vara känslig i munnen. För närvarande rider jag på fyra olika bett. Jag har ett hackamore som jag rider på ibland när jag rider ut. Funderar även på att prova att hoppa henne med det så småningom. Sedan rider jag för närvarande dressyr med antingen ett tvådelat baucherbett eller ett tredelat sweet iron med lösa ringar. Hon går bra på dessa men kan bli lite ostadig ibland. I skogen och i hoppningen rider jag på ett Kimblewick, rakt med tungfrihet. 

Jag har märkt att det bett som hon blir lugnast i munnen av och som hon suger mest på är Kimblewicket. Med det bettet löddret hon en del i munnen, vilket hon inte gör lila mycket med övriga bett. Därför tänkte jag försöka prova ett rakt bett på Kimbi. Jag tänkte se om jag kan få samma effekt med ett bett som jag kan ha i dressyren. Tyvärr blir ju Kimbi lite stark och pigg i dressyren, och ett rakt är ju väldigt snällt, men jag vill ändå ge det en chans. 

Det är en hel värld det här med bett. Ibland kan det verkligen göra underverk med att prova ett annat bett och hitta bett som hästen verkligen gillar. Det är bara prova sig fram, och man får försöka flörta med stallkompisar så man får prova lite olika bett utan att behöva köpa. Bett är ju tyvärr ofta väldigt dyrt.

Idag var jag faktiskt väldigt nöjd med Kimbi. Jag bromsade mest med vikt och röst och det gjorde att Kimbi inte hetsade så mycket som hon brukar. När man tar i henne har hon nämligen en förmåga att gå emot och försöka springa ännu snabbare. I sista galoppen blev hon riktigt fin och jag kunde rida ihop henne i form och ganska samlad galopp. En underbar känsla som jag verkligen försöker ta vara på, och komma ihåg. Det är en tröst när Kimbi medt hetsar och spänner till ute i skogen.

Jag köpte ju en del på hööks rea nu sist. Då blev det dock mest kläder till mig själv. Annars brukar jag aldrig köpa kläder på hööks. Hööks brukar ju ha riktigt bra rea med minst 50% på sina grejer. Det är så jag tycker att en rea ska vara :).

Kimbi har varit enormt pigg sista tiden. Det är förvisso kul, men lite jobbigt när man inte känner att man har fullständig kontroll. Igår red vi i alla fall på banan så då kunde vi öva på lite grunder och Kimbi lyssnade stundtals väldigt bra. Men förra året vid denna tiden var också Kimbi hemskt pigg. Då fick jag betsla upp henne lite genom att flytta tyglarna till nedre hacket på Kimblewicket. Det är nog läge att göra samma sak nu. Dessutom är det nog läge för martingal då Kimbi sista veckorna mest slängt upp huvudet när jag försöker bromsa. Bushäst! 

Vad har jag beställt nu? Gjorde ett riktigt fynd härom dagen som jag hoppas på att ska passa Kimbi :). Hoppas paketet hinner komma imorgon. Annars kommer det väl på måndag. Jäääj!

Just av denna anledning var det så skönt att komma bort. Bort från mitt arbetslösa liv och all ångest för ett par dagar. Det känns ganska ofta som om ingen riktigt förstår mig i den sits jag är i, och jag försöker spela glad trots att jag känner så mycket ångest.

Den senaste tiden har jag dock känt att vissa personer faktiskt bryr sig om mig och försöker komma med tips och hjälpa till så mycket de kan för att jag ska kunna få ett jobb. Jag har blivit rekommenderad för två olika jobb av två vänner. Ett miljöjobb, och ett sommarjobb. Jag har fått hjälp av en vän från Miljövetarprogrammet att kolla igenom mitt Cv och personliga brev och fått massor förslag på jobb jag borde söka. Har även fått flera jobbförslag från andra vänner. 

Jag är så otroligt tacksam över allt engagemang. Det stärker ändå mitt ganska sargade självförtroende. Det finns de som tror på mig och till och med vill rekommendera mig för olika tjänster. Jag hoppas att allt detta ska löna sig så att jag snart kan få ett jobb. Jag kommer gå under helt snart annars!

Idag blir det en bild på en av mina flygbolag och terapi, Sally <3 

Vi har tillsammans sett en hel del av Sverige de här dagarna. Vi började med att åka ned till Kristianstad i Söndags eftermiddag. Igår åkte vi vidare till Burlöv för ett snabbt besök. Därefter brev det Kungsbacka och till sist hamnade vi i Mölndal i Göteborg. Där spenderades kvällen på hotellet. Riktigt mysigt med först mat i restaurangen och sedan bubbla på hotellets relaxavdelning med utsikt från 6:e våningen. Underbart!

Idag kom vi hem och Anna tvingade med mig ut på en ridtur i snön som fallit. Spänd och ofokuserad häst i mörkret men det var skönt ändå att komma ut på en tur. Jag har ju inte ridit på 3 dagar. Imorgon blir det stallet på dagen och förhoppningsvis kan jag få Kimbi lite mer avspänd. Det var längesen jag red igenom henne ordentligt. Det var nog innan vilan... Hon behöver ett lågintensivt dressyrpass med mycket tankeövningar så hon kan bli lite trött i huvudet. Jag och Anna ska försöka ta oss iväg till ett ridhus närmsta dagarna så kanske man kan rida lite mer ordentligt.

Klubben jag har tävlat för under 2013 känns inte riktigt rätt för mig. Jag känner mig väldigt utanför då jag i stort sett är den enda som inte står uppstallad där. Det har gjort att jag lätt blir bortglömd och blir inte inbjuden till klubbens aktiviteter. Inte helt optimalt med andra ord.

Jag har inte så mycket anknytning till klubbar här runt Linköping tyvärr. Egentligen har jag ingen klubb som lockar jättemycket. Jag har tidigare tävlat för mantorpsryttarna vilket är en trevlig klubb, men de har funktionärsplikt vilket jag inte riktigt uppskattar. Jag hjälper gärna till på tävlingar, men det ska vara för stt jag vill, inte för stt jag blir tvingad.

Både Karin och Pernilla som jag tränar för är lärare på Vretagymnasiet och därmed är de tämligen involverade i klubben. Det lockar mig att vara med där, men tyvärr finns det en tjej med i klubben (som även är rätt involverad) som jag inte riktigt klarar av. Jag ska inte gå in på detaljer, men det är en människa som får mig att må fruktansvärt dåligt. Inte heller optimalt!

Suck... Blir så trött på detta. Förr kände jag mig välkommen i klubben jag tävlade för, nu känner jag mig bara utestängd. Hur ska jag tänks? Vilken klubb ska jag välja? Jag har inte så stora krav egentligen, bara att det ska vara en trevlig stämning och att man inte blir tvingad att vara funktionär.

Det jobbiga med att det kommer snö är dock att jag måste sätta i alla Kimbis brodd igen. Jag skodde Kimbi med brodd sist hon skoddes vilket var en månad sedan. Eftersom det inte såg ut att bli mycket vinter tog jag ur dem runt jul. Kändes dumt stt ha på dem eftersom det sliter onödigt på både ben och broddar. Men ja, nu är det dags att sätta i dem igen helt enkelt. Jag har ett tungt jobb framför mig. Får se hur mycket snö det hinner komma till imorgon. Jag kommer vara borta från imorgon till på tisdag och eventuellt väntar jag med brodd tills dess om det inte verkar bli så mycket snö.

När jag var med till Ultuna förra månaden pratade vi med veterinären om broddar. Enligt henne skulle man inte ha fyra brodd eftersom det sliter så mycket mer på benen när det tar "stopp" för hästen. Med två brodd blir det ett bättre glidmoment vilket gynnar hästens ben. Vinkeln som blir vid traktbrodd ansåg inte hon missgynna hästen, eftersom brodden brukar tryckas ned både i hagen och boxen. Den korts tiden i gången eller liknande ska inte skada. Jag brukar ändå ha 4 brodd då Kimbi bara halkar när hon bara har två brodd. Jag förstår dock veterinärens tanke. Det var rätt tänkvärt faktiskt, Jag brukar åtminstone försöka ta ur brodden när det inte är snö för minskat slitage. 

Sen har Kimbi varit tråkig att rida sista dagarna. I tisdags tog det över 10 min för mig att få förbi henne vid bondgården som ligger en liten bit från stallet. Efter det var allt livsfarligt och hon kunde typ inte galoppera för att hon var så spänd. I onsdags red jag med Anna och då var Kimbi så pigg att hon inte lyssnade på mig ett ögonblick. Galopp när vi skulle trava och ville bara galoppera snabbtsnabbtsnabbt! Och avslutningsvis igår så var hon spänd och rädd. Men då får det nästan vara godkänt ändå för det spöregnade och blåste!

Jag vill bara ha lite flyt ett tag. Få ett jobb, kunna leva, må bättre...

Att köpa häst får väl dock anses vara ett stort lotteri. Man vet aldrig riktigt egentligen vilket skick hästen man köper är i. Det spelar ingen roll om det handlar om en billig LB-häst för 40 000 eller en otroligt lovande unghäst för 200 000. Det är trots allt ändå ett stort lotteri. 

Jag har haft både tur och otur i mina hästköp. Min D-ponny som jag köpte efter att jag fått ta bort min tidigare ponny hann jag rida i 4 månader innan han blev halt. Ett år senare avlivades även han. Ett liv med häst är sällan en dans på rosor. Jag är verkligen så otroligt tacksam för varje dag Kimbi är fräsch och mår bra. Jag vet att det kan ändras närsomhelst även fast man försöker förebygga det så mycket som möjligt.

Det är många som har otur med sina hästar, och jag lider otroligt med dem. En vän till mig köpte en häst för 1,5 år sedan, och hon har haft sådan otrolig otur med honom. Hon köpte honom som en lovande 6-åring som gått Breeders som 5-åring. Hon har tagit det lugnt och byggt upp honom, använt kiropraktorer, equiterapeuter och fan vet vad. Trots detta har han knappt varit igång på grund av skador. Det bevisar att det verkligen är ett lotteri det här med hästar.

Jag köpte ju Kimbi när hon var 2,5. Träffade henne första gången när hon var strax över 2 år. Det har varit en otroligt lång resa och otroligt mycket jobb. Trots det börjar jag känna att jag nog skulle kunna tänka mig att göra om samma resa igen. Köper du en unghäst så kan du inte skydda dig mot skador och otur, men du har åtminstone hela historien på hästen. Problem får du ändå, så då kan man ju kanske utvika vissa problem som andra skapat.

En annan sak är också att jag ALDRIG mer köper importerat. Jag har förstått att hästarna tas hårt i många länder och ses mer som varor än individer. Efter att ha fått ta bort en irländare och en holländare, men haft tur med de svenskfödda så röstar jag för svenskfött. Du kan få otroligt fina höstar till bra pris utomlands, men jag känner att jag inte vågar chansa. 

Jag är så glad över att ha träffat min Kimbi <3

En bild på när jag rider Kimbi första gången. Där var hon lite mindre, och jag med för den delen :)