Idag har jag ridit Kimbi en stund på banan. Det blev lite stressigt då jag och Tobias var en sväng på Tornby och på Mio på dagen, och jag skulle träna vid 17. Men det blev ändå ett bra pass och Kimbi kändes fin. Hon är väldigt svag i galoppen men jag ska försöka lägga in mer och mer galopp nu och stärka henne där. Kimbi har som alla vet väldigt mycket energi. Idag när jag la an spöt lite för att aktivera bakbenet svarade hon bara framåt. När hon inte lyckades med det blev hon förbannad och gjorde små stegringar och bockningar stillastående. När inte det funkade heller lugnade hon ner sig och blev riktigt fin.

Imorgon är det första dagen på nya jobbet och Jessica tar hand om Kimbi. Misstänker att jag kommer vara rätt trött imorgon kväll. Det kommer vara en utmaning att få ihop mitt nya liv med jobb, häst och förhoppningsvis en del träning. Jag tror det kommer gå, men det gäller att lära sig att få det att funka. 

Efter stallet idag blev det ett jympapass på Friskis. Var jobbigare denna gång. Troligen mest för att jag kände igen övningarna och därmed kunde jag köra hårdare. Nu har jag kört mina tre prova på-gånger på Friskis, men jag kommer satsa på att skaffa träningskort där, så jag kan fortsätta träningen :).

Det är när jag läser den typen av berättelser som jag är så otroligt glad och tacksam över att min Kimbi fortfarande finns med mig. Jag är glad att vi blev rekommenderade att åka till Strömsholm och att Kimbi kunde opereras så pass omgående. Skadan hände på en lördag, på söndagen åkte vi till Strömsholm, på måndagen upptäcktes frakturen och dagen efter opererades hon. I Kimbis fall gick operationen smidig och både frakturen och den skadade leden såg bättre ut än väntat. 

Det kunde lika gärna ha varit Kimbi som blivit så skadad att det inte fanns något att göra. Det är min värsta mardröm att mista Kimbi. Hon är den första häst jag vågat älska sedan jag fick ta bort Lasse för snart 10 år sedan. Kimbi betyder enormt mycket för mig. Hon är så otroligt social och vill alltid så väl. Det värmer enormt i hjärtat när jag ropar på henne i hagen och hon gnäggar och kommer mot mig i full fart. Då är hon förlåten för alla gånger hon gör mig frustrerad i ridningen. Fina Kimbi <3

Idag har det snöat hela dagen så det var perfekt att rida en stund på banan i nysnön. Kimbi gillar snön också så det blev lite småskutt i galoppen. Imorgon ska jag nog försöka rida ut, och på fredag blir det en skrittur med Pernilla och Kamante. Det blir nog trevligt!

Sedan blev det galopp i båda varven. Bara ett varv i båda varven. Kimbi var överlycklig och gjorde lite glädjeskutt. Hon var så himla fin. Jag stod i lätt sits och hon var otroligt rund och samlad och avslappnad. Underbar känsla!

Det är så otroligt lättande att Kimbi känns så himla fräsch efter allting. Trots att hon är svag så känns det inte som att vi förlorat ett halvår. Jag hoppas ändå att den här vilan har gjort Kimbi gott och att vi kommer komma tillbaka ännu bättre. Jag längtar så efter att få träna ordentligt. Kimbi är en sådan arbetsmyra och älskar det. Det finns inte mycket som går upp mot att rida henne då när allt stämmer.

Jag avslutade dagen med att prova på ett jympapass på Friskis. Var ganska kul men svårt för mig som typ inte har någon koordination. Jag köpte ett prova på-kort, så nu ska jag prova lite olika grejer tänkte jag för att se om Friskis är något för mig. Vill så gärna komma igång och träna ordentligt. Jag tror det är bra för både min ridning och mitt mål att gå ned i vikt.

Trots utebliven ridning har jag i alla fall varit duktig med motionen. Efter en mysig lunch med Anna så var jag och Viweka ute och gick 7,5 km runt ån efter att hon slutat jobba. Sedan nu på kvällen har jag och T kört ett till pass på Ipaden med Friskis app. Denna gång var det core-inriktat och jag känner på mig att jag kommer känna av detta i rygg och mage imorgon. På söndag tänkte jag och Anna göra ett nytt försök att ta oss till Friskis för ett jympapass också. Sen ska jag försöka få med mig T ut på någon promenad eller två också innan helgen är över. Känns bra att kunna fokusera på nya rutiner och träning nu när jag ändå inte jobbar. Det får ju också dagarna att gå.

Kimbi var i alla fall väldigt fin i traven idag. Väldigt pigg som vanligt men rätt så avslappnad. I skritten var hon lite jobbig i munnen och ville inte riktigt släppa efter. Men vi hade sällskap av Carro och Ambra i början av passet så jag misstänker att Kimbi inte riktigt ville slappna av pga det. Hon har tyvärr en förmåga att spänna till lite när det är flera på banan. 

Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen på förmiddagen. Sen behöver jag städa lite och hinna med Kimbi innan Tobias slutar vid 16. Fyller upp dagarna en del ändå trots arbetslöshet. :)

Jag travade några sträckor och Kimbi var otroligt pigg och stark, men kändes fräsch som vanligt. Sista traven skulle vi ta på en fin snöig grusväg där vi i vanliga fall galopperar. Det tänkte Kimbi minsann göra idag med! När vi travade gick hon över i galopp... Och jag fick inte stopp på henne först. När jag höll in henne galopperade hon bara mer samlat och lite i sidled. Knäpphäst! Jag har ju tänkt vänta med galoppen till helgen. 

När vi kom tillbaka fick Kimbi välförtjänt stretching och massage med anrika på knät och länden. Kimbi njöt och blev väldigt besviken när jag slutade. Min lilla prinsessa <3

Kvällen spenderades istället med att fira att min stallkamrat Carro tagit examen som läkare. Middag på Scandic och därefter efterfest med en massa läkare. Blev en trevlig kväll!

Idag fick Kimbi också vila för set blev lite tidsbrist för min del. Jag skulle tränat på Friskis med Anna men hon hörde dock av sig och sa att hon var sjuk så det blev inget. Istället körde jag och Tobias ett pass med Ipaden. Friskis har en app som heter "hatar träning", så vi körde igång med första passet idag. Det var jobbigt som tusan men jag känner mig nöjd som klarade det. Imorgon ska jag försöka rida i alla fall. Eventuellt tänker jag börja galoppera Kimbi lite framåt helgen, men vi får se hur det känns :). 

Kimbi var pigg som vanligt och spänner ju då gärna till. Vi travade några sträckor. Kimbi tycker dock att det är helfel att trava på sträckor där hon ALLTID fått galoppera. Det blir lite bråk, men hon får hålla sig någon vecka till innan det blir galopp. 

På eftermiddagen idag blev det dessutom en promenad på typ 5,5 km. Kändes rimligt efter att ha ätit en rätt onyttig lunch på Texas med min vän Anna. Väldigt bra initiativ från hennes sida!

Imorgon kväll har jag och Tobias blivit inbjudna till Carros examen. Hon tar examen som läkare så det ska ju självklart firas ordentligt. Det var inte meningen att vi skulle bli inbjudna först, men pga sjukdom hos några av Carros släktingar så blev vi inbjudna. Jag tror det kommer bli väldigt trevligt. Hoppas bara att jag är piggare imorgon för jag har sovit dåligt ett par nätter då Tobias suttit uppe och jobbat på nätterna. Men det får morgondagen utvisa. 

Innan skoningen red jag ett pass på banan. Hade lite ont om tid så passet blev lite mer intensivt än vad jag ridit hittills. Jag travade 2 varv x 6. Det är inte mer trav än senast, men jag brukar skritta mer än jag gjorde idag. Fokuserade mest på mig själv i traven, och stundtals var faktiskt Kimbi riktigt fin. Rund över hela överlinjen och kunde ta mina halvhalter. Jag vill få en bättre sits och kunna sitta ber bättre på min extremt skumpiga häst. Inte helt lätt, men det känns härligt att Kimbi kan gå avspänt utan att jag fokuserar så himla mycket på just det.

Med ett nytt år kommer ju automatiskt en natulig punkt att sätta upp nya mål. Kanske är det för att man är mer motiverad. Kanske är det helt enkelt för att det är en bra brytpunkt mellan två år. Man kan automatiskt lämna det gamla bakom sig och börja på ett nytt blad. För mig så ser jag verkligen så på 2015. Jag sätter inte upp några nyårslöften, men däremot har jag en vision för vad jag önskar av det nya året. Här kommer lite mål som jag har för mig och Kimbi.

 

Mina egna mål:

• Påbörja min viktnedgång. Jag säger inte att jag behöver nå min målvikt till 31 december, men jag vill ställa om mitt liv så att jag har en realistisk väg att nå dit. Det kommer krävas mycket av mig, men jag hoppas på att det ska gå. Jag tror att det skulle göra gott både för min hälsa, mitt självförtroende och jag tror även att jag skulle kunna bli en bättre ryttare om jag vägde mindre.
  
  
• Hitta ett nytt jobb. Jag måste också lära mig att om jag inte får jobb så är det inte automatiskt mig det är fel på. Jag har lätt att klanka ner på mig själv. Nu har jag ett års erfarenhet, och det hoppas jag ska göra att det öppnas nya dörrar.
  
  
• Hitta min drömkatt. När jag valde bort att köpa en kattunge pga att hon började skela så gjorde det ont. Jag tvingades tänka med hjärnan framför hjärtat. Det var 50 % chans att det skulle växa bort, men jag har inte råd att chansa tyvärr. Jag vill så mycket uppfylla min dröm, och för det krävs det att vara envis och inte ge upp, samtidigt som jag måste vara smart och tänka långsiktigt.

Så! Nu blev det ett väldigt snabbt och lite slarvigt designbyte här inne. Kände att jag behövde uppdatera lite, men har inte riktigt tiden för att fixa en snygg header för tillfället. Denna får duga så länge. Den gamla designen hade lite kodfel så den var inte helt optimal. Jag hoppas på att denna ska vara snäppet bättre i alla fall. Med tanke på att jag bara skriver här mest för min egen skull och i stort sätt inte har några läsare så spelar nog designen mindre roll trots allt.

 

Kul att få in lite nya bilder i headern i alla fall. Den gamla hade några år på nacken och en och annan ny bild har ju trrots allt tagits på mig och Kimbi sedan dess. 

 

 

Jag är nyligen hemkommen från en tripp till city där jag och min älskade sambo har ätit en god middag på en tapasrestaurang. Varken han eller jag har varit så mycket för tapas tidigare, men efter vårt besök på gran canaria i somras så fick vi båda upp ögonen för det. Vi åt då på en jättegod tapasrestaurang i Playa del ingles (för alla som åker dit, Tango Tapas är ett måste!). Så idag gick vi till Aioli i Linköping för att fira vår årsdag. I 6 år har jag och Tobias varit tillsammans idag. Det är typ en fjärdedel av mitt liv, och jag ångrar mig inte en sekund. Jag älskar Tobias och han har givit mig så otroligt mycket trygghet och kärlek under de här åren. Vi har gått igenom jobbiga stunder ihop, liksom roliga och underbara. Jag vet att han alltid finns där för mig, och jag hoppas på att han ska finnas där för alltid <3.

 

Kimbi har fått vila idag då jag fick hjälp med henne av en stallkamrat. Första hästlediga dagen sedan jag kom hem igen, och ganska skönt faktiskt. Istället har jag, Tobias och vår vän Anton varit och simmat. 1 km lyckades jag tvinga mig igenom, men det var väldigt jobbigt. Jag har inte simmat på typ ett år och är i otroligt dålig form just nu. Men jag är stolt över mig själv att jag lyckades ta mig igenom de där jobbiga längderna. Det lönar sig i längden att kämpa hårt, hoppas jag. 

I stallet blir det ridning av Kimbi förhoppningsvis. Tänkte nog försöka hålla mig till ridbanan idag, för igår red jag ut en sväng i mörkret på en spänd Kimbi. Knäpphäst! Hon blir typ helt oridbar när hon bara går och spänner sig. Kanske borde satsa på att bara rida på ridbanan i framtiden? Så slipper vi bråka så mycket om läskiga saker.

Jag inledde 2014 med att få ta farväl av min älskade hund Beyla den 5 februari. Det var en dag som jag visste skulle komma förr eller senare, men jag visste att det skulle bli något av det jobbigare jag gjort. Fortfarande tåras mina ögon när jag tänker på det. Beyla betydde så otroligt mycket för mig, och den dagen innebar också att jag för första gången i mitt liv får leva utan en hund. Otroligt stor tomhet efter denna tjej.

Den 10 februari började jag mitt jobb i Habo. Mitt första miljöjobb och dagen jag väntat på i flera år. Det har varit ett år som varit otroligt roligt och lärorikt. Det har också varit ett år med mycket tidiga morgnar, långa bilresor, ångest och trötthet. Pendlingen har tärt på mig något enormt. Mer än vad jag trodde innan. 

Den 5 juli vändes livet upponer. Det var dagen som Kimbi skadade sig. Dagen efter körde vi iväg Kimbi till Strömsholm. En skada som från början inte såg så farlig ut visade sig vara en fraktur och ligamentskada på bakknät. Den 8 juli opererades hon och efter lite komplikationer fick vi hämta hem henne ett par dagar senare.

I samma veva fick min katt Sally livmoderinflammation. Vi behandlade henne och hon blev friskförklarad. Hon parades men fick missfall och visade nya tecken på livmoderinflammation igen. Hon kastrerades då, och visade sig ha kronisk inflammation i livmodern, så hon var aldrig frisk från början...

Hösten har kantats av oro för Kimbi och oro för att få ihop allt när jag har veckopendlat. Min medryttare som precis börjat rida Kimbi ville självklart inte hjälpa till längre när Kimbi blev skadad. Som jag berättat tidigare så slutade det med att min sambo fått hjälpa mig. Den vän som hade sagt att hon skulle ställa upp fanns helt plötsligt inte där för mig, och lämnade mig till att lösa det hela på annat sätt.

Kimbis skada har hela tiden läkt bra, men har tagit längre tidnpå sig än väntat. I december, 5 månader efter skadans uppkomst, fick vi till sist klartecken att sätta igång så smått. Det är vad vi pysslar med just nu. Vägen känns fortfarande otroligt lång, men om allt går som det ska är förhoppningsvis Kimbi igång igen framåt slutet av februari. 

På kattfronten har jag sökt efter en ny hona. Jag trodde att jag hade hittat henne. Allt var klart. Katten tingad, resa bokad och allt kändes super. Bara ett par dagar innan hon skulle hämtas så visar hon tecken på skelning. Tyvärr inte bra om man vill ställa ut och avla, så vi fick blåsa av affären tyvärr. Jag letar nu vidare efter honan med stort H. Det får ta sin tid.

Som alla förstår har alltså inte 2014 varit ett år på topp. Mycket energi har dessutom gått åt till att försöka rädda en vänskap. Tyvärr verkar jag ha misslyckats. Det krävs två parter för att upprätthålla en vänskap. Jag har försökt vara ärlig, öppna upp dörrar och lappa ihop vad som kan lappas ihop. Tyvärr verkade den andre parten inte vara inne på samma spår. Jag lämnade över bollen, men än så länge har den blivit liggande, och har nog börjat damma ihop.

Nu hoppas jag att 2015 blir ett bättre år för mig. Jag hoppas på att snart hitta ett nytt jobb. Jag hoppas på att kunna återfå lite rutiner och ta tag i min fysiska hälsa. Jag hoppas på att komma igång ordentligt med Kimbi. Jag vill komma tillvara till träning och kunna sätta upp nya mål. Dessutom hoppas jag på att jag kommer hitta min nya katthona under året. Helst hoppas jag på att hon föds redan i vår. Det är snart tre år sedan jag påbörjade min dröm om att bli kattuppfödare, men än så länge har inte så mycket gått min väg.

Imorgon gör jag min sista dag på mitt arbete som miljöinspektör på Habo Kommun. Det är väldigt blandade känslor. Det har varit ett väldigt lärorikt år och jag kommer sakna jobbet och kollegorna, men samtidigt har jag fått åsidosätta ungefär allt det jag gillar och brinner för. På sätt och vis var det lägligt att Kimbi skadade sig, men det har också ställt till det eftersom min medryttare då valde att sluta. Jag blev lovad hjälp från en som jag trodde var min vän men efter flera svek så slutade det med att min sambo T har fått hjälpa mig med Kimbi de dagar som jag har varit borta. Han har mockat, fixat mat, tagit av och på täcken, promenerat i ur och skur osv. Kimbi och T har faktiskt gått och blivit riktiga vänner och Kimbi står gärna och myser med honom nu. T har också sagt att det där med stalljobb inte var så hemskt som han trodde. Han har tyckt att det var rätt skönt att komma ut lite efter jobbet. Nu fattas det bara att han ska prova att rida på Kimbi också.

 

Jag och Kimbi har börjat sätta igång så smått. Och då menar jag verkligen smått. Jag har kommit upp i ca 4 x 150m trav ett par ggr i veckan. Vi har fått klartecken av veterinären att sätta igång, men han var väldigt noga med att säga att det ska vara försiktigt. Jag räknar med att kunna rida för fullt framåt mitten/slutet av februari. Det ska få ta den tid det tar. Jag vill inte stressa igång, för då finns det stor risk för inflammationer i knät eller på andra ställen pga överbelastning. Har jag tur kanske jag kan börja tävla igen framåt sommaren. Fälttävlan blir det nog ingen nästa år, mer än kanske någon träning om allt går som det ska, men det viktigaste är att Kimbi blir bra igen.

 

Tänk att det var ca 5,5 månad sedan det hände. Sedan allt vändes upponer. Det har varit riktigt kämpigt att inte kunnat vara där för min häst med allt som hon har gått igenom. Jag är evigt tacksam till alla som ställt upp för mig och Kimbi. Snart är det ett nytt år och det är dags att ta tag i allt igen. Jag har gått ner mig en hel del fysiskt och Kimbi ska byggas upp på nytt. Vi har att göra med andra ord, även fast jag inte kommer ha något jobb, i alla fall inte till en början.

Jag har tagit lite bilder på Kimbis knä under den här tiden. Det är skönt att se att det åtminstone ser bättre ut. Hon är ju lite bubblig fortfarande, men jag tror att hon kommer ha kvar det. Det är typ ärrvävnad i huden, och inte mycket att göra åt.

Dag 1 när skadan precis uppstått.

Nu återstår det bara att se hur det ser ut på insidan...

Igår var Kimbi en liten panikslagen häst. Det var dags för Kimbis dagliga promenad. Nu går vi hela 30 minuter och då räcker inte riktigt den vägen som vi brukar gå till. Därför tänkte vi gå åt andra hållet, som tyvärr inkluderar en hage med kor. Kimbi visade tyvärr än en gång att det där med kor är verkligen hemskt. Hon fick total panik och for runt och försökte dra hem. När inte det gick struttade hon i passage runt mig och höll på att trampa ner mig flera gånger. Verkligen ren panik! Känns som det inte riktigt var superbra för hennes knä... Blir så nojig. Bara hoppas på att det inte hände något med det. I fortsättningen får vi gå dubbla rundor på den vanliga vägen istället för att komma upp i rätt tid. Jag tänker inte utsätta mig och Kimbi för kossorna igen, faktiskt. 

4 veckor kvar innan det är dags för återbesök. Jag håller tummarna för att Kimbi är okej då så hon slipper sjukhage. Så hon kan få börja ridas lite smått och få gå ut i riktig hage. Kimbi har trots allt tagit vilan väldigt bra. Hon håller sig lugn och är väldigt glad, trots allt. Hon börjar dock få överskottsenergi så litegrann hittar hon på trots allt. Men det är ju inte så konstigt heller. Hon verkar inte ha ont längre, så hon skulle nog gärna varit ute och galopperat på stubbåkrarna istället för att promenera. Min fina prinsessa <3

Jag brukar ofta säga att jag är glad för varje dag Kimbi är fräsch. Jag är glad varje gång jag kommer till stallet och får rida en frisk häst. När som helst kan det vändas och man står där med en skadad häst, eller i värsta fall så finns inte hästen längre. Det är en mardröm som alla hästägare fasar för, men man måste samtidigt förstå att det där finns närmre till hands än man kan tro. Det här är precis vad som hänt mig senaste dagarna. De senaste dagarna har jag upplevt chock, oro och besök på Strömsholm Specialisthästsjukhus. Det är där Kimbi står i denna skrivande stund, men förhoppningsvis får hon komma hem imorgon.

 

I lördags kom jag till stallet på förmiddagen. Jag hade fått sms av Pernilla på förmiddagen om att Kimbis hagkompis varit på Kimbi en del, men det enda Pernilla hittat var ett bitmärke på rumpan. När jag kommer till stallet hittar jag hästarna inne på lösdriften. Jag tar på Kimbi grimman och märker ganska snart att Kimbi verkar lite stel. Jag kollar över henne och får se att hon har ett fult sår på bakknät. Jag ber Carro, som är läkare, kika på såret men hon kan inte se att det skulle gått in i leden utan det var bara huden som var skadad. Jag beslutade mig för att låta Kimbi stå inne och avvakta tills dagen efter då veterinären ändå skulle till stallet då i ett annat ärende.

 

Dagen efter har Kimbi svullnad upp väldigt mycket och kan knappt gå. När veterinären kommer så blir han snabbt oroad över hennes knäled, och råder oss att åka till Strömsholm. Sagt och gjort, så packar vi in Kimbi i transporten och jag, Tibbe och Viweka styr mot Strömsholm. 

 

Väl där görs lite grundligare undersökning av såret som visar sig gå ca 15 cm under huden. Som tur är går det längs med huden och verkar inte gå in i leden. Hon måste ha gått omkull någonstans i hagen då hon var väldigt lerig på den sidan när jag hittade henne, samt att hon hade lite andra skrapsår. Nästa steg blir att röntga för att utesluta att inte smällen hon fått när hon gick omkull orsakat någon fraktur. Vi lyckades inte riktigt röntga hela knät just då eftersom Kimbi var väldigt rädd om benet. Vi fick således lämna henne uppe på Strömsholm så skulle de göra ett nytt försök på måndagen.

 

På måndag eftermiddag får jag ett samtal från veterinären. Han berättade att Kimbi fått en fraktur på patella. God prognos med operation. Hon har lyckats slå loss en benflisa från patellan. Operationen blev inplanerad till tisdag eftermiddag. Igår opererades Kimbi. Det där dygnet var ett av de värsta i mitt liv. Den ovissheten och oron var inte att leka med. När veterinären ringde igår kväll och berättade att allt hade gått bra så släppte en stor tung sten från mig. Det var det bästa han skulle kunnat säga till mig just då!

 

Nu väntar en lång konvalecens för Kimbi, upp till 6 månader kan det bli. Men vad är ett halvår, när det lika gärna kunde varit slut? Imorgon kan Kimbi åka hem förhoppningsvis. Jag kan inte riktigt slappna av förrän hon står där i sin egen box igen och mumsar hö. Nu blir det 3 veckors boxvila först, innan hon får gå ut i sjukhage och börja gå korta promenader. Om 3 månader blir det återbesök, men veterinären har förberett mig på att Kimbi eventuellt kan behöva 1-2 månader till innan hon är helt bra. Ärligt talat gör det mig inte så mycket. Huvudsaken är att hon blir bra. 

 

Det är fruktansvärt typiskt att detta hände. Jag kan inte låta bli att tänka på att det kanske inte hänt om jag åkt till stallet en timme tidigare. Men nu kan jag inte förändra något. Jag kan bara göra allt jag kan för att Kimbi ska bli bra igen. Enligt veterinären kommer Kimbi högst troligen bli helt återställd igen, och det känns otroligt bra. Innan operationen visste vi inte riktigt hur illa frakturen var, men det visade sig att den var bättre än förväntat. Det kunde lika gärna varit tvärtom. Jag hann tänka en tanke på hur mitt liv skulle vara utan Kimbi, och insåg snabbt att det inte skulle vara ett liv värt att leva.