Dagens ridpass

Jag måste bara berätta om dagens ridpass! Jag red ett pass på banan efter en helg med tömkörning, uteritt och lösgalopp samt vilodag igår. Jag har ju inte tränat för tränare på mer än ett år så jag och Kimbi kämpar på själva så gott det går. Trots detta har jag och Kimbi fortsatt göra fina framsteg. Hon har blivit starkare och med det också mer lyhörd. 

Idag fokuserade vi efger uppvärmningen på en del arbete på en 8-volt med 20m-volter. Till en början i trav med skrittövergångar vid medellinjen. På volterna gjorde jag flyttningar av bakdelen samt sluta på viltspåret om vartannat. Hon lyssnade enormt bra! 

Därefter gick jag över till galopp och gjorde nedtagning  till skritt på medellinjen följt av ny galoppfattning från skritt. Det är inte helt ovanligt att Kimbi brukar stressa upp sig när det blir mycket övergånget (och framförallt om det är galopp inkopplat). Idag var hon dock väldigt uppmärksam och lugn och gjorde övningen nästan prickfritt. Då fick det bli samma övning men med halt på medellinjen. Det gjorde hon också superbra. 

Kände mig väldigt nöjd med passet och började nästan ångra mig angående betäckningen. Men nä, Kimbi och jag har tid på oss även efter ett eventuellt föl. Jag är inte så mycket för att tävla dressyr men däremot tycker jag det är väldigt kul att träna och utvecklas. På det spåret fortsätter jag gärna!

(null)




Tankar om träningsupplägg

Jag brukar ofta prata om att det finns så otroligt många sätt att ha häst och hantera hästar på. Det finns väl kanske ett par sätt som kan anses vara direkt fel, men i övrigt så är det ju ändå så att vi strävar efter samma mål. Det enda som skiljer är vägen dit. Vi alla vill att våra hästar ska må bra. 

När det gäller träningsupplägg finns det ju ungefär lika många läror som det finns hästintresserade. Det handlar om att hitta ett sätt som fungerar för både häst och ryttare. Själv har jag åsikten om att vilan är väldigt viktig för återhämtningen (kan dock vara inform av aktiv vila med skritt). När Kimbi är i full träning brukar jag försöka ha ett upplägg med 3 dagar ridning, en dag vila, 3 dagar ridning osv. Det fungerar bra för oss. Jag vill stärka henne men inte slita ut henne. Nu under uppbyggnadsperioden pendlar jag dock mellan ridning varannan dag eller ridning 2 dagar, vila en osv. 

Man ser de som har andra upplägg. Jag ser de som rider sin häst hårt 14 dagar i sträck, och undrar varför hästen känna ovillig dag 14. När du själv tränar, tränar du stenhårt 7 dagar i veckan? Oftast lägger man ju in återhämtning med vila eller lågintensiv träning i schemat. Återhämtningen är viktig. Muskler och leder bryts ju ned när man tränar. Det gäller så väl häst som människa. Det är under vilan som musklerna stärks.

Att lägga in lugnare lösgörande pass gör man även inom absoluta toppen. Ibland helt vila, ibland någon annan form av lugn aktivering. Det är kanske tänkvärt för de personer som bara kör på utan att ge hästen en chans att vila. I min värld är det bara en handfull höstar som klarar den belastningen. I övrigt känns det bara som en tidsfråga innan hästen går sönder. 



Gårdagens ridpass

Igår red jag Kimbi på ridbanan. Hon är så otroligt fin i skritten nu. Då kan man verkligen sitta och njuta. Känns kanske fjuttigt att ha en häst som är fin i skritten, men efter att ha skrittat i typ ett halvår så är man rätt glad för det lilla kan jag få be att tala om. Både hon och jag är rätt ringrostiga, men skritten har vi fått ordning på under den här tiden i alla fall. Det är stor skillnad från när jag började skritta henne uppsuttet i oktober.
 
I traven känns Kimbi väldigt pigg och fräsch. Fräsch är huvudsaken. Sen märker jag att hon är rätt svag i vänster bakben och tycker det snabbt blir jobbigt, men jag misstänker att det är fullt normalt efter att ha avbelastat det så pass länge. Jag stegrar långsamt upp mängden trav. Jag vet inte riktigt hur mycket jag vågar göra det. Än så länge har jag mest hållit mig på fyrkanten. Det går rätt fort då för Kimbi har en förmåga att ånga på ordentligt när det går rakt fram. Men jag låter henne gå på en del nu för det är det tempot som hon själv trivs bra i. Bara det inte blir obalanserat så tror jag det är bra att låta henne välja lite själv. 
 
Jag hoppas på att snart kunna börja galoppera så smått. Jag har inte galopperat på en häst på ett halvår. Jag längtar så otroligt mycket! Jag vill inte stressa igång Kimbi, men man är ju otroligt sugen på att låta henne få som hon vill och galoppera lite. Jag har bestämt mig för att inte låta henne galoppera innan nästa helg. Nästa helg har hon varit under igångsättning i 7,5 vecka, och jag har ridigt aktivt i 4 veckor. Då känns det inte som att det är för tidigt. När vi pratar galopp då är det ju typ en galoppfattning och ett par galoppsprång. Jag tror i alla fall inte Kimbi har något emot det, men vill inte göra fel heller. Men veterinären sa sist att han tyckte att igångsättningen skulle ta 8 veckor. Jag har räknat på 12 för att vara på säkra sidan. Sedan tror jag inte att hon kommer vara i full kondition förrän slutet av våren/början av sommaren. Som sagt får det ta tid, för jag tycker om Kimbi för mycket för att stressa när vi tagit oss såhär långt.



Jag är inte den bästa

Jag och Kimbi har, och har haft en del problem. Hon är en känslig individ som belönats med en stor storlek. Det är inte helt lätt med en sån stor häst när man som jag inte fått världens längsta ben. Jag känner rätt ofta att jag inte riktigt räcker till på min stora häst. Nu är Kimbi inte speciellt tungriden och känns inte så stor att rida, men det finns ändå vissa problem. Jag har så svårt att få ihop alla kroppsdelar på Kimbi. Hon springer helst bara ifrån mig när jag försöker få ihop henne. Jag jobbar med det, och det går bättre, men det är en lååång väg.

Många gånger tänker jag påhitt mycket lättare jag hade haft det med en lite mindre häst. En häst som passade mig lite bättre. I hoppningen känner jag att jag passar med Kimbi. Hon är verkligen så explosiv och lyhörd för vikthjälperna som jag vill ha en häst i hoppningen. Dessutom hoppar hon otroligt fint. I dressyren däremot är inte vi riktigt i samma lag alla gånger. Jag vet att det finns andra som kan rida ihop Kimbi på ett helt annat sätt än jag kan. Pernilla är en sådan person. Hon red Kimbi typ 45 minuter och jag fick tillbaka en helt annan häst. Jag önskar att jag hade haft pengarna att lämna iväg Kimbi och på så sätt ta en liten genväg för att komma vidare med Kimbi.

Jag verkligen älskar Kimbi och därför skulle jag aldrig klara av att sälja Kimbi. Jag är dock fullt medveten om att hon skulle kunnat komma så mycket längre med en annan ryttare. Allt tar så mycket längre tid för mig. Jag och Kimbi lär oss verkligen ihop. Jag försöker hitta nya tips och bli bättre hela tiden. Jag kämpar, gör mitt bästa! Jag vill hela tiden bli en bättre ryttare och kunna rida min häst så bra som det går. På vägen försöker jag ta så mycket hjälp jag kan och har råd med. Kimbi är verkligen värd att bli så fin som möjligt <3.



Ett pass på banan

Igår red jag ett pass på banan med Kimbi. Det är en del snö nu men gummiflisen på banan gör att den inte är stenhård under. Dessutom har Stefan skottat fyrkantspåret så det går nästan lika bra att rida som när det inte är snö.

Jag provade ett nytt upplägg på Kimbi där jag longerade henne som uppvärmning. Hon fick gå både i trav och galopp i båda varven. Mitt stora problem med Kimbi är ju galoppen. Hon blir pigg och springer mer än hon arbetar. Och när jag försöker bromsa taggar hon nästan till ännu mer. Dessutom trycker hon upp mig från sadeln i galoppen så det blir ju inte direkt lättare.

Mitt mål med Kimbi som jag ska försöka jobba stenhårt med iår är att få till galoppen. Nu börjar det inte finnas några bortförklaringar när hästen faktiskt är 9 år. 

När jag hoppade upp på Kimbi efter longeringen så fokuserade jag mycket på att rama in henne och verkligen rida varje steg och inte släppa iväg henne, varken tempomässigt eller hennes kroppsdelar. Fick faktiskt till det väldigt bra i traven. La in en hel del galopp och hon var faktiskt finare och lugnare i galoppen än vanligt. Hon var till och med ganska lugn i vänstervarvet vilket inte brukar gå alls. I galoppen jobbar jag också mycket med att rama in henne. Hon får inte fastna i staketet utan jag går några steg innanför spåret, även när jag rider på någon av volterna. Kimbi behöver hitta och stärka sin balans och få in alla benen under sig. Därför gör jag detta. Hennes bogar får inte skjuta iväg för att hon inte orkar bära sig.

I slutet av passet provade jag att flytta henne lite undan för skänkeln i galopp. I högervarvet gick det faktiskt bättre än väntat, men i vänstern orkade hon inte riktigt utan svarade med att springa, som väntat. Det går framåt i alla fall. Jag ska nog lura upp Pernilla snart igen för hon lyckades verkligen få ihop Kimbis alla kroppsdelar på ett sätt som jag inte riktigt lyckas med än. 






Vintervila

Just nu har Kimbi lite vintervila. Jag kände att hon var värd det efter den här säsongen. Hon fick bara en veckas vila i somras, så därför får hon lite längre vila nu istället. Kimbi vilade ju typ hela förra hösten när hon opererades, och därför kändes det som om vi precis kommit igång ordentligt i somras. 

Nu har hon tävlats och tränats ganska intensivt under sommaren och hösten så efter att vi var iväg på sista hopptävlingen i söndags så kände jag att det var dags för lite vila. Tanken är att hon ska vilas och skrittas (för hand och uppsuttet) resten av året, och sen sättas igång igen efter nyår.

Det är skönt att få lite ridledigt, men samtidigt är det tråkigt. Den här hösten har jag tyckt att det varit så himla kul att rida. Kimbi har gjort mycket framsteg och jag börjar känna att vissa satt släpper mer och mer. Men då är det ju också viktigt att inte stressa på utan låta hennes stora kropp vila och återhämta sig, och även få den nya kunskapen att sjunka in. Jag ser fram emot 2014 och ett nytt år med Kimbi :).

Kimbi på årets första snötur härom veckan. Kimbi var lyrisk! Hon älskar snö!





Hoppträning ikväll!

Ikväll ska jag åka iväg och hoppträna. Jag ska träna för en kille jag aldrig tränat för innan och inte heller vet så mycket om. Jag har bara sett några filmklipp från hans träningar och jag tycker att han verkar vara bra och ge mycket instruktioner, vilket jag gillar.

Det är alltid lite extra nervöst att träna för någon ny person. Vissa tränare passar man ju ihop med och andra inte. William passade jag och Kimbi väldigt bra med. Han var otroligt lugn och jag och han kunde ha en bra dialog under hela träningen. Han jobbar mycket med att träningen ska bli en positiv upplevelse för hästen, framförallt unghästar. Han la också mycket fokus på lydnad och noggrannhet.

Efter att jag flyttade till Linköping provade jag ett par olika tränare men jag hittade ingen som riktigt passade. Men sen när jag flyttade till Göstad började jag träna för Karin i hoppning och Pernilla i dressyr. Hopptränare tycker jag är svårast att hitta egentligen, men med Karin kändes det rätt från början. Hon såg samma saker som jag kände, vilket är en bra förutsättning för en lyckad träning. Hon får mig att se vilka fel jag gör som ryttare, så att jag kan bli bättre. Det här året har jag kunnat komma till en ny ridning i hoppningen. Kimbi har blivit starkare och jag har vågat få en bättre galopp och rida mer. Jag har fortfarande ett problem att jag blir lite passiv sista galoppsprången men vi jobbar på det.

Jag är taggad inför ikväll! Jag hoppas det blir toppen!



Roligt att rida

Shit vad kul det var att rida Kimbi idag. Jag red lite dressyr på banan och känslan efter Pernillas pass satt kvar. Jag kunde göra fina öppnor och skänkelvikningar åt båda håll utan att Kimbi flippade ur och började spänna sig. Om hon var lite trög i bakbenen kunde jag peta till henne med spöt och få en reaktion av mer engagemang istället för att bara springa som det brukar resultera i.

Jag kunde nästan helt hålla reda på hennes bogar vilket gjorde att vi kunde göra fina volter utan att det blev obalanserat. Detta gällde även galoppen där vi kunde gå på en fin 15 metersvolt innanför spåret. En underbar känsla när man är van vid att hon försvinner iväg och mest rusar. 

Förutom lösgjordhet och kontroll på bogarna jobbade vi mycket med att få igenom halvhalter. Jag tycker att även det gick bättre än det brukar, även fast vi där fortfarande har en hel del att jobba med.

Idag kunde jag sitta ner på Kimbi och faktiskt komma till ridning för en gångs skull. En otrolig känsla och man får verkligen känslan av att det kanske finns en fin dressyrhäst i Kimbi trots allt. Jag har ju ett mål att någon gång starta Kimbi på en riktig dressyrtävling. Jag är dock en sån människa som tycker det känns onödigt att åka på dressyrtävling om man misstänker att det kommer gå kasst, så därför har jag väntat på att Kimbi och jag ska bli duktigare helt enkelt. Kanske nästa år kan vara ett rimligt mål? 

Lyckokänslor idag helt enkelt! Min otroligt fina häst. Det är så kul att rida när det känns som om hon kan göra vad som helst för mig. Underbart!





Beridare

Idag har jag låtit Pernilla rida Kimbi för första gången. Pernilla är hon som äger stallet jag står i och som jag tränar dressyr för. Pernilla satte hög press på Kimbi och var väldigt bestämd. Kimbi försökte komma undan på alla sätt och vis: sparkar, ryggning, slänga med huvudet, krafsa med hovarna osv. Stundtals såg hon dock väldigt fin ut. Jag låter Pernilla rida för jag verkligen vill ha hjälp. Jag har svårt att få igenom henne själv och Pernilla är duktigare än jag och har mer erfarenhet, så det känns bra att kunna låta henne rida.

Efteråt fick jag hoppa upp en stund på Kimbi bara för att få känna på henne lite. Det kändes som att sitta på en annan häst. Hon var väldigt lösgjord och stretade inte så som hon brukar. Hon var väldigt fin i handen och var väldigt fin för skänkeln. Det var otroligt kul att få den känslan på Kimbi. Man får verkligen känna att det finns där. Allt det där som jag kämpar så för att komma till finns faktiskt där. Hon kändes verkligen inramad och hennes bogar och bakben höll hon verkligen under sig. Jag red kanske max 10 min, men jag hade sån otroligt bra känsla att jag bara ville fortsätta rida.

Jag kommer nog försöka få Pernilla att rida Kimbi några fler gånger. Jag tror det kan vara ett bra komplement till den övriga dressyrträningen. Min fina häst <3






Genrep

Igår hoppade jag lite med Kimbi inför helgens tävling. Jag har inte hoppat så mycket alls på sistone så jag jag inga jättehöga förväntningar inför helgen. Jag vill mest få en bra känsla och rytm. 

Jag ställde upp en studs med 5 små hinder för att få in lite styrketräning  i hoppningen. Förr hade Kimbi jätteproblem med koordinationen vid studs. Ganska ofta stannade hon mitt i av förvirringen. Nu däremot flyger hon över som ingenting. Hon är riktigt rapp i benen och gör det prickfritt. Ibland går det lite fort men hellre det än att hon stannar.

På andra långsidan byggde jag upp två räcken med 21 M mellan för att känna rytmen och få en bra galopp. Red över dem som bommar ett par gånger för att känna var jag hade rätt galopp. Avståndet ska ge mig 5 ganska normala galoppsprång. Kimbi var lugn först och jag kunde rida både på 5 och 6 språng. Sen satte jag upp hinder och då gick det bara snabbare och snabbare för varje gång. La upp det andra hindret i slutet på typ 115 cm för att känna lite på höjden inför helgen. Var längesen nu vi hoppade de höjderna. Hon gjorde det bra men hon blev lite het så jag fick hålla tillbaka lite för att få plats ordentligt.

Nu är vi taggade inför lördag! Ska bli kul att komma ut och tävla lite igen.



Lycklig tjej

Ikväll har Kimbi och jag ridit dressyrlektion igen. Den här gången för Pernilla, tillsammans med en av de nya tjejerna i stallet. Kimbi var otroligt avslappnad och mjuk från start och stundtals kunde jag bara sitta och njuta. Hon gjorde väldigt fina skänkelvikningar både i skritt och trav. För första gången kunde vi genomföra skänkelvikning i trav utan att ramla iväg och utan att förlora formen.

I galopparbetet jobbade vi på övergångar mellan trav och galopp. Det är en av Kimbis stora akilleshälar. Hon blir gör à taggad och har svårt att komma tillbaka efter galoppen, innan jag kan fatta galopp igen. Vi kämpar på, men Kimbi behöver fortfarande stärkas och lydnaden behöver bli bättre trots att hon är taggad.

Det var första dressyrlektionen för Pernilla med nya sadeln. Hon märkte stor skillnad på oss. Kimbi jobbade bättre och jag kom åt henne bättre. Vi fick en extra guldstjärna av henne idag :). Det är faktiskt kul med dressyr när det går bra och man känner att man gör framsteg!




Dressyrlektion

Idag har jag och Kimbi varit iväg till ett ridhus i närheten och ridit dressyrlektion för Lotta Esping. Vi var tre stycken som red samtidigt så tyvärr kan man ju inte få så mycket specifik hjälp, men jag tycker ändå att jag fick med mig en hel del tips son jag kan jobba vidare på.

Vi jobbade en del med öppnor i skritt. Fick tipset att bredda handen när jag tenderar att lägga över handen på fel sida om mankammen när Kimbi går emot skänkeln. Vi har dessutom lite problem med högervarvet då Kimbi är lite stelare där, och jag är också svag i den sidan. Då fick vi tipset att göra lite förvända öppnor i vänstervarvet, så att jag slappnar av lite bättre. Funkade faktiskt ganska bra.

Kimbi skötte sig kanon idag och hon fick mycket beröm av Lotta. Nu hoppas jag få till någon dressyrlektion för Pernilla också snart. Vi pratade om nästa torsdag så jag hoppas på det :). Det är faktiskt kul med dressyr när det går bra. Jag har dock sår av ridbyxorna på insidan av låret. De skaver mot nya sadeln när jag sitter ned i traven. Ska prova med några andra byxor och se om det är byxorna eller om det är jag som är problemet :).




Beridare

Idag var min klasskompis Lisa med mig ut till Kimbi. Hon har ridit Kimbi ett par gånger innan, men idag lät jag henne hoppa några skutt på henne också. Kimbi har en förmåga att bli ganska stark och spänd när andra rider henne. Det är dock kul att kolla när Lisa rider för Kimbi är väldigt lugn och harmonisk med henne. Hon blir lite pigg och ångar på lite, men hon lugnar ned sig så fort Lisa gör en halvhalt.
 
Lisa fick hoppa lite studs till att börja med och hon och Kimbi löste det väldigt bra. Lisa har ju som sagt inte ridit Kimbi så mycket så lite brist i kommunikationen var det ibland, men sådant får man räkna med. De skötte sig utmärkt, fast Kimbi tyckte det blev lite jobbigt mot slutet. Det är klart att det blir lite jobbigt att gå ihop hela stora kroppen mellan studsen.
 
Vi avslutade med att hoppa ett enkelt räcke ett par gånger. Även här såg det väldigt bra ut, även fast de behöver rida ihop sig lite mer innan det är helt perfekt. Kimbi tar ganska stora språng som inte alltid är så lätta att hänga med i. Både häst och ryttare var ganska trötta och nöjda efter att ha flugit över ett räcke på 85 cm, så vi avslutade där. Så himla kul att se någon annan rida Kimbi. Man blir faktiskt en ganska stolt hästägare då, för hon är ju ganska fin ändå, trots allt : ). 



Det tar sig

Idag red jag lite på banan med Kimbi. Den blir bättre och bättre allt eftersom det smälter. Snart är den nog helt bra. Jag längtar till våren så man kan träna fullt ut :).

Grejen när man rider dressyr med Kimbi är att hon gärna blir stressad i samband med galoppen, därav brukar jag inte galoppera så mycket och då endast i slutet av passet. Idag tänkte jag försöka råda lite bot på detta och galopperade ganska tidigt i passet. Dessutom gav jag mig fasen på att hon skulle klara av att galoppera lugnt på fyrkantspåret utan att rusa. Kan bara säga att det gick över förväntat och jag satt och njöt på ryggen. Hon var otroligt fin och hon har verkligen byggt upp en bra styrka i galoppen så hon orkar samla sig mer än tidigare.

Inte nog med att passet gick bra. Solen sken samtidigt och jag red en stund utan jacka. Fick ordentliga vårkänslor där ett tag :).




Hoppträning

I lördags var jag och Kimbi på hoppträning för första gången sedan augusti. Vi är ju lite ringrostiga men jag är trots det väldigt nöjd med min häst. Vi hoppade ett par övningar som passade Kimbi väldigt bra och som vi skulle behöva hoppa mer på. Vi hoppade inte så högt utan fokuserade mer på rytm och tempo. Mot slutet låg hindren på ca 90 cm, men man måste ju börja någonstans. Kimbi var i varje fall väldigt glad och väldigt pigg.
 
Vi hoppade övningen som ni hittar här nedan. Den övre långsidan bestod av ett lågt sockerbitshinder, 12,5 m fram till ett räcke och lika långt till ytterligare ett sockerbitshinder. Detta är en övning som Kimbi och jag skulle behöva nöta typ flera gånger i veckan, då målet är att hästens rytm ska vara precis lika innan och efter hindret, för annars blir det antingen kort eller långt på någon av distanserna. 
 
Den undre övningen var otroligt bra för mig som gärna lägger mig i och grejar för mycket när jag hoppar. Här var det galoppbom, oxer, 5 galoppbommar fram till en oxer och bom efter. Här kunde jag mest lägga ned handen och så löste Kimbi det själv och jag fick bara hänga med och känna rytm, och lägga upp galoppen innan och ordna till det efter. Jättenyttigt för oss! Kimbi var superduktig på denna övning när hon kom på hur hon skulle göra. 



Hoppning

Idag åkte jag och Sofia med våra hästar till ett ridhus i närheten. Där mötte vi upp en av hennes vänner med hennes häst också. Det var hoppning som stod på schemat för hästarna idag.

Vi hoppade en serie med två studs, ett galoppsprång, oxer, ett galoppsprång, två studs. Sedan hade vi lite andra småhinder med vattenmatta och andra tittigheter. Kimbi tyckte att det var riktigt kul och hon kändes väldigt fin med tanke på att hon inte hoppat på 5 månader. Jag hoppade inga höjder utan kände bara lite på Kimbi. Vi behöver försöka hoppa mer regelbundet för att få en bättre rytm och styrka, men vi är på god väg tillbaka.

Imorgon blir det en tur i skogen, och på lördag blir det första dressyrlektionen på ett halvår. Det ska bli riktigt kul och är nog precis vad jag och Kimbi behöver.

Kimbi redo för att åka. Fina lilla häst <3




Nytt år, nya mål

Nu har det helt plötsligt blivit 2013. Jag hade ett superbra nyår med fina vänner och god mat. Nu är det ett nytt år med nya möjligheter. 2012 blev ju inte precis som jag hade väntat mig. Jag och Kimbi hade en bra vår där vi startade en fälttävlan efter att vi haft en dålig vinter med kolik, sjukdom och förkylningar, men det gjorde vi med bravur och vi förbättrade vårt resultat väldigt mycket och slutade 8.

Efter det blev det tyvärr inte så mycket mer resultat eftersom jag i mitten av sommaren konstaterade att det inte stod riktigt rätt tio med Kimbis andning. Resten är egentligen historia då jag försökt uppdatera här på bloggen sedan struppipningen diagnosticerades. Mina mål som jag hade för 2012 fick helt enkelt skjutas upp.

Nu har vi en bit tillbaka till dit vi var, men jag har förhoppningar om att det kommer bli bra nu efter operationen och allt. Nu är jag och Kimbi så pass igång så vi ska försöka börja träna lite igen för tränare och återgå till det vanliga arbetet och fortsätta framåt.

I övermorgon tänkte jag eventuellt ta mig iväg till ridhus och hoppa lite för första gången sedan augusti, och i helgen ska jag eventuellt rida dressyr för Pernilla. Jag har gett mig fasen på att iår ska jag satsa på dressyren med Kimbi så att det blir bättre. Jag har även som mål att starta 110 cm i hoppningen, men får vi ordning på lydnaden ska nog även det lösa sig. Jag hoppas att detta året blir bättre än 2012. I sommar tar jag även examen, så det kan bli ett mycket spännande år :).

Slänger med lite bilder från året som gått. Min fina <3




Williamträning

Idag var Kimbi och jag iväg på hoppträning. Stod i valet och kvalet innan om jag skulle åka, men eftersom jag har en så snäll morfar som sandade och plogade vägen (vilket är den värsta delen av vägen) så kunde vi åka. 

Det märktes tydligt att Kimbi inte rör lika mycket på sig nu när det är snö ute. Hon var enormt pigg och stark och jag hade ganska svårt att få igenom förhållningarna på henne. Galoppen är även hennes svagaste gångart vilket inte gör det hela lättare. Men på det stora hela var träningen godkänd. Vi fick arbeta mycket med takten och Kimbi är väldigt snäll att få igenom det med. Ett och annat språng blev lite konstigt men ingen tvekan ifrån hennes sida utan hon var positiv hela tiden vilket är väldigt skönt.

Både jag och Kimbi kommer troligen sova gott inatt, även fast jag brukar få trängas med en golden retriver (min älskade Beyla) och en katt på min 80 cm stora madrass. Jag har en större säng som står och väntar på mig i Mantorp. Jag ska bara ta mig dit och hämta den.

Imorgon blir det nog en lugn tur för mig och Kimbi, men det är tillräckligt jobbigt det, med all den här snön. Just nu hade jag inte tackat nej till lite vår och sommar.